känslorna på utsidan

Jag är som en tornado imellan åt. Terapin jag gjorde här i vår har rört om inuti mig och skapat ett nytt jag. 

Jag har just nu mina känslor på utsidan och jag brukar ha dom på insidan. 😊 jag är inte den som varken visar eller pratat om känslor och jag har aldrig varit den  som är känslorstyrd men sista tiden så har jag varit väldigt känslorstyrd och det är otroligt jobbigt.

Jag måste försöka stänga av igen och få kontroll över denna känslohärva som har kommit upp. Den är till mer problem än till nytta. Detta är inte jag, jag är inte en cold hearted bitch, jag är bara väldigt privat när det gäller mina egna känslor. 

Och det är en av anledningarna till att den senaste tiden har det varit väldigt känslofyllda inlägg. Men jag jobbar just nu på att finna balansen i mina egna känslor. 

Jag vill inte vara någon annan än mig själv. Men vi alla går igenom saker som gör att vi tillslut blir en bättre version av oss själva. Jag vill inte ändras till någon jag inte är. Jag är en ärlig, glad eller gladare person som tar problem när dom dyker upp. Vad är alternativet? En person som säger de rätta sakerna och låter problem kvarstå? Låter som en toffel. 

Jag kan bli styrd av andra personer men det går inte löngre att kedja fast mig och förändra mig till någon jag inte är. Både tidigare ex och familjemedlemmar har manipulerat en och gjort om en så många gånger under uppväxten. Jag har tillräckligt mycket självaktning, självsäkerhet och skinn på näsan idag att jag inte tänker ta det. Ta mig för den jag är. 

Visst jag ha en depression som går upp och ner och jag kan bara jobba med den för att må bättre. Jag behöver bli mer medveten om mina känslor, det vet jag men att ha dem på utsidan som jag har dom just nu och haft så ett tag det är inte jag. 

Det är väl bra att jag har börjat prata om dem med involverade personer men jag är inte den som har dom på utsidan. 

Jag vill ha tillbaka dom på insidan, till större del iallafall. 

Jag kanske går off the grid ett tag. Men jag ska försöka skriva lite om processen att jobba med mina utårvända känslor. Men bli inte förvånad om det inte skulle dyka upp ett inlägg på ett tag. 

Over and out

~ Lily

Logiken är som den är för oss båda.

Just nu sitter jag här och funderar på varför jag utsätter mig för sånt här hela tiden!
Jag vet att jag inte borde och jag vet att det är fel men ändå gör jag det.

"Love hurts, your lies, they cut me

But now your words don't mean a thing

I don't give a damn if you ever love me

'Cause it don't matter I'm movin' on

Go-gonna lose myself in the beat of the drum

'Cause honey this is a battle that you haven't won" - Cher

En del av mig vill bara gå och lämna allt där det just nu är, förvirrande, tjafsigt och eländigt. Den andra delen av mig vill lösa detta för jag vill ha kvar den delen av mitt liv när man mådde bra, med någon. Men vi kanske är för toxiska för varandra. Tycker på varandras knappar och får varandra att tvivla och må halv dåligt. Ditt liv just nu är väldigt suspekt för mig för så här var du inte då, men de är väl för att du aldrig visade ditt rätta jag för mig då pga ditt tidigare liv. Att sluta med intressen för att "spendera" all tid med personen är inte att visa sitt rätta jag, speciellt inte när man delar intressena tillsammans. Jag va inget annat än mig själv under hela den tiden, berättade till och med saker som ingen annan vet trots att det gjorde att jag mådde dåligt. Du var bra för mig då, men just nu är vi inte bra för någon av varandra. Men på något vis så tycker jag om dig fortfarande. 

Förstår inte varför jag utsätter mig för denna smärta hela tiden. Jag borde kanske ta och lyssna på mina egna råd som jag ger till vänner och familj. Walk away om det är något som får dig att må dåligt. cut it out of you life. 

MEN JAG KAN INTE. Inte om det betyder så mycket för mig som denna person gör ändå. Jag kan inte bara gå iväg jag kan inte cut it out of my life. 

Varför kan inte du se mig och förstå mig? när jag måste se och förstå dig?

Varför kan inte jag bara låta fasaden vara uppe när vi pratar och låtsas att there isnt a big deal som med alla andra?

Varför kan vi inte bara förstå varandra? 

Vi har levt olika liv tidigare och våra erfarenheter har lett oss till olika uppfattningar av världen. Men vi båda tror att vi båda har rätt när vi egentligen båda två har halvt rätt och inte helt rätt. Det som vi har varit med om och det som vi har upplevt är två olika versioner av samma värld som har fått oss att uppfatta världen och situationer på olika sätt. Vi förstår världen på två olika sätt och vi förstår alla andra mer än vad andra tror men vi förstår på två olika sätt för vi har levt två olika liv. Varför kan vi inte förstå varandra, för det borde vara logiskt för oss båda men det är inte det. För våra liv har gjort oss båda ganska egoistiska och att våran uppfattning är den rätta uppfattningen. Låter det här ens logiskt?

Så många frågor så få svar!

Over and out

~ Lily

Glöm det.

Varför ska folk lägga näsan i blöt när dom redan vet om sanningen. Varför ens fråga en sådan fråga när man vet svaret och hur personen reagerar på det samtalsämnet? 

Det är inte så jävla svårt... Jag har ingen bra relation till min mamma och det har jag aldrig haft. Varför skulle jag säga grattis till henne när hon fyller år? Det är inte raketforskning. Ingen relation + födelsedag = Inget grattis. Svårare än så är det inte. 

Jag pratar en del om mitt tidigare liv ibland, jag låter folk veta vad dom behöver veta och som jag vill prata om själv. Vissa andra delar pratar jag inte om och det finns en anledning till det. JAG VILL INTE, så glöm det. 

Vissa saker är bara för mig och de som är inblandade och så ska de förbli.

De finns bara en som förstår och som alltid har förstått utan frågor, som visste allt. Han finns dock inte vid min sida längre och skulle han ha gjort det så skulle han veta ändå. Han är den enda som kommer att få veta hela sanningen. Alla ni andra får bara delar av den när jag känner för att prata om det. Och säger jag att glömma saker så menar jag det. GLÖM DET. 

Over and out

~ Lily