Visar inlägg med etikett Eftertanke. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Eftertanke. Visa alla inlägg

söndag 23 augusti 2020

Det är svårt att glömma någon som du har föreställt dig var med

Jag trodde att när jag blev kär i dig skulle vi lära oss att bli de bästa versionerna av oss själva. Vi var det där paret som alla skulle se upp till. Vi var två själar som sökte sig till varandra.

Varje fiber av mig älskade varje vacker ofullkomlighet i dig. 

Om jag är ärlig mot mig själv, svider det fortfarande att vi inte fungerade ihop, eftersom jag fortfarande ser vårt förhållande genom några förvrängda, rosafärgade ögon.

Jag tänker fortfarande på vår lyckliga samvaro. Jag tänker fortfarande på de goda tiderna. Jag ser fortfarande hur vi skrattar i köket.

Jag ser fortfarande hur du satt vid din dator och jag låg i din säng och vi pratade. Jag har fortfarande minnena av våra stunder med "i huvudet på en mördare".

Jag ser fortfarande alla underbara ögonblick vi hade, och vad som är patetiskt är att jag fortfarande ser glimtar av vår framtid.

Men nu är du bara ett spöke som visar sig när jag känner mig svag. Nu måste jag lära mig att gå vidare utan dig, att leva vad som känns som ett halvt liv utan dig.

Jag måste lära mig att vara OK med att det inte är vi.

Jag måste lära mig att leva med det faktum att vad som var själsfränder för mig var en bara nästan kärlek till dig.

Nu är vi bara främlingar i natten som utbyter en blick när vi passerar varandra.

Att få sitt hjärta krossat är aldrig lätt. Men med dig var det annorlunda. Men det slutade ändå med att jag inte var den rätta för dig. 

Men jag var redo att acceptera framtiden och bestämde mig för att stänga dörren. Att stänga dörren eftersom det blev som det är.
Du lämnade mig fullständigt omtumlad och mitt hjärta i en miljon bitar.

Jag trodde du var min bästa vän och dagen jag insåg att du aldrig varit min vän var en av de värsta dagarna i mitt liv. Bästa vänner ljuger inte för varandra.

Bästa vänner är ärliga och uppriktiga mot varandra. Bästa vänner är empatiska och förstår de svårigheter de kommer att utstå genom hela livet.

Bästa vänner är långlivade och ger aldrig upp hoppet för varandra … men det är precis det som hände.

Kanske ännu mer så undrar jag ofta när tiden är inne då jag kan förlåta mig själv för att älska någon så mycket mer än jag älskade mig själv.

Dagen du kommer till insikten om att vi borde vara tillsammans. Jag undrar ofta när jag ska sluta med dessa elaka fantasier.

Jag förstår att resan är över. Jag förstår att detta är för det bästa, för att jag förtjänar det absolut bästa. Men det hjälper fortfarande inte mot smärtan och lidandet jag känner.

Och även om vi båda fick av vad som var det bästa valet i våra liv, att gå skilda vägar, väntar mitt hjärta fortfarande på att få följa med dig och ditt hjärta.

Tyngden i mitt hjärta verkar överväldigande.

Jag förstår att jag är den enda som kan läka min hjärtesorg. Jag måste acceptera dina beslut. Jag vet att jag måste växa och läka mitt eget hjärta.

Jag känner genom all hjärtesorg och genom alla de misstag som vi gjorde att detta kommer att få ett positivt resultat. Det som är positivt är att jag kommer att hitta sann kärlek.

Jag är i ett bättre mentalt tillstånd för att känna igen vad som är och vad som inte är kärlek.

Jag kommer att hitta sann kärlek med någon som kommer att inse att jag är min egen person, han kommer att älska det med mig och han och jag kommer att arbeta tillsammans för att skapa ett kärleksfullt och ömsesidigt stödjande förhållande.

Hjärtesorg är smärtsamt men det är bara tillfälligt. Vad som är permanent är den lycka du lär dig att se inom dig själv.

Sanningen är att det är svårt att glömma någon som du har föreställt dig var med för alltid.

torsdag 7 maj 2020

Jag valde aldrig själv att vara stark...

Sakta tappar jag fotfästet. Jag har inte styrkan längre att orka. Det är omöjligt att ens beskriva det tillstånd jag är i just nu. Det är omöjligt att få ut alla dessa känslor i det öppna. Jag har aldrig någonsin lämnat ut mina känslor om något. Jag är så trött och min själ faller isär.
Jag kan inte ta den här skiten som händer varje dag. Jag är så jävla trött på det falska leenden som är i mitt ansikte. Jag är trött på att låtsas att allt är bra. Jag är trött på att försöka vara stark. 
Har jag inte rätt till att falla ihop? Har jag inte rätt att förlora mig själv ett ögonblick och ta en paus? Är det min tur att vara svag nu?
Ja, jag är stark. Ja, jag kan ta mycket, men det lämnar sina spår. Att ständigt behöva stå ut med allt och möta problem har lämnat ett stort sår i mig och jag är inte säker på hur mycket längre jag kan ta det.
Starka alfakvinnor kan ta allt. Är det inte så? Jo, det är det självklart, men stannar någon någonsin upp och funderar över hur de känner, om de har mer styrka kvar i sig? Hur länge har hon kämpat?
Jag är sjukt trött på att låtsas. Jag är stark men min kropp är trött och jag är trött.
Och om du skrapar lite på min yta och om du tar, bara för en liten sekund, för att se mig djupt i ögonen så ser du det. Du ser att jag faller isär. Du ser att jag håller på att gå sönder.
Jag valde aldrig själv att vara stark men livet tvingade mig till att vara det.
Jag var tvungen att knyta mina nävar och möta mina problem.
I stället för att resa mig och springa iväg för att gömma mig från mina mardrömmar, var jag tvungen att stå upp mot dem och slåss.
Jag har varit så rädd att jag för en sekund inte kunde röra mig, men jag blev tvungen till det, att kämpa vidare.
Det var antingen en kamp för att överleva eller mötas av ett slag av nederlag. Jag var tvungen att välja.
Och var hamnade jag?
Det enda jag känner just nu är att jag är sliten och trött. Orkeslös.
Jag är inte redo för ännu en kamp och tror mig, det här är verkligen inte slutet. Det finns så många fler. Så många fler.
Hur hittar jag styrkan för att hålla mig över ytan? Hur hittar jag orken att klistra på ännu ett falskt leende när allt jag vill göra är att krypa ner i säng och gråta?Andra har alltid sett mig som orädd, samlad och redo för nästa grej. Andra är alltid säker på att jag ska lösa alla mina och andras problem som dyker upp. De har mer tillit till mig än jag själv har många gånger.
De vet att jag har styrkan, men ingen ser striden som pågår inuti mig.
Ingen vet att min själ är trött och att jag faller isär. Jag låter aldrig någon se den. Låter aldrig någon se min svaghet.
Sanningen är att jag har levt hela mitt liv självständigt. Jag tog hand om mig själv och jag bad aldrig om någon hjälp.
Jag trodde att jag inte behövde det. Men saken är den att jag behöver det.
Jag kan egentligen inte göra allt själv.
Nu har jag insett att oavsett hur stark jag vill vara och är, kommer jag att nå min brytpunkt. Jag kommer att nå den, det ögonblicket jag säger att jag inte kan göra det själv längre.
När allt kommer omkring är jag inte ensam. Vi behöver alla stöd ibland.
Kanske inte hela tiden men definitivt när vi är i våra svagaste ögonblick, i de ögonblick då vi inte ser en väg ut.Vi behöver alla höra snälla ord och få en klapp på ryggen då och då, oavsett hur stark vi är.
Nu, efter allt som har hänt, vill jag verkligen att någon håller om mig.
Oavsett hur stark jag vill vara, i slutet av dagen vill jag att någon ska ta mig i sina armar och bara hålla om mig.
Jag behöver inte pengar. Jag behöver ingen fysisk hjälp eftersom jag alltid hittar en lösning på allt. Alla problem har en lösning.
Men ibland behöver jag emotionellt stöd. 
För vi alla faller ner någon gång. 

torsdag 31 januari 2019

Djupa tankar.

Alla har vi bagage som vi dras med och det måste man komma ihåg. Det är inte bara jag som har bagage, vi alla har det. Mitt bagage är ganska stort och det är ingenting jag direkt döljer längre. Men trots mitt bagage så försöker jag att inte tänka på vad som skulle kunna hända för det skulle förstöra allt. Paranoid kan jag vara för andra saker tycker jag. Jag vill inte vara kontrollerande därför försöker jag släppa tankarna som försöker styra över mig.   
Som sagt mitt bagage är rätt stort och det kommer ta mer än ett blogginlägg för det. Men här kommer en del av mitt bagage.
"Things like this keeps me up all night!"
Jag tänker inte ge upp mitt liv för någon igen. Mina vänner, teatern och karaten är min familj och de kommer alltid att vara en del av mig och det måste folk ta och acceptera. Att ge upp mina vänner, karaten och teatern är som att ge upp en del av mig själv. Jag är ingenting utan dessa 3 komponenter i mitt liv, jag har dessa 3 komponenter att tacka för att jag fortfarande finns vid liv. När teatergänget kom in i mitt liv första gången så var jag väldigt nära på att avsluta det som kallas för liv. Jag stod på bergskanten och funderade på att hoppa för att säga det metaforiskt. Då hade jag varit utan karaten i något år redan för att mina fosterföräldrar hade tvingat mig att sluta. Jag hade redan förlorat en stor del av mig själv och var villig att sluta det lilla som var kvar av mig. När jag sedan flyttade ner till mitt ex, när jag sedan valde att flytta från teatern och mina vänner som jag hade kvar och den nya familjen jag hade fått så dog ytterligare en del av mig men jag gjorde det för kärleken. Kärleken som inte höll mer än 3 år kärleken som inte lät mig hålla på med det jag älskade för att han var rädd att jag skulle bli självständig igen. Efter 3 år så insåg jag sanningen och jag sa till mig själv "aldrig en gång till, aldrig".

2015 så flyttade man tillbaka hem med många tankar och många känslor.
Det bästa jag gjort i mitt liv, samma år började man med teatern och karaten igen. Äntligen var jag tillbaka där jag ska vara, där jag kunde känna mig trygg och hel igen. Och jag tänker inte lämna det en gång till, inte ens för kärleken. Jag vill vara hel, jag vill vara jag, jag vill göra det här.
Karate, teater, vänner = Familj 💖
Det är det här jag ska göra och det är här jag ska vara.

Jag är fylld av ångestfyllda tankar och känslor i stort sett varje dag, men jag försöker inte låta det vinna över mig eller styra mitt liv. Jag försöker att styra det precis som jag försöker att styra över min smärta i kroppen. Men vissa dagar så tar det över helt och hållet och det måste jag ibland låta den göra så att det inte sväller över och blir för mycket på en gång. För då vet man aldrig vad som kan hända. Jag är inte självmordsbenängen längre, och det finns ingen risk för att jag kommer att bli det igen. Isåfall skulle inte min psykolog ha släppt mig "fri" när hon kände att vi var "klara" med varandra.
Här är en bild på jumpsuiten som jag har köpt till mig själv. Väldigt skön jumpsuit i ett väldigt skönt och lent tyg. En klassisk kostym liknande modell med vida ben. Köpt på Lindex och en bild på mig i den kommer att komma. Jag har varit lite upptagen med jobb och födelsedagar så har inte riktigt hunnit med mig.


Om ni undrar varför jag har valt att tillägna en sida för Mattias så är det för att den mannen har gjort så mycket för mig under mitt liv även fast vi bor så långt i från varandra idag. Han har inte bara en röst av guld han har ett hjärta av guld med. Mattias jobbade på min skola under slutet av 90-talet och det var det bästa för mig. Han såg hur sönder jag var och hur ensam jag var. Han fick mig att börja med musik och teater som barn. Han satte mig vid pianot på fritids och lärde mig att spela och att små sjunga. Han blev en förebild och idol och det är han fortfarande. Mattias är en av mina största idoler, jag älskar hans röst och hans låtar som har har gjort och skickat till mig. Och jag har sagt det att den dagen jag skulle gifta mig, om det blir någon gång, så ska Mattias sjunga på bröllopet tillsammans med min bästa vän.


Over and out

~ Lily

måndag 28 januari 2019

Helgen sitter i..

Jag hade lovat att ta bild på Jumpsuiten och tröjan som jag köpte på Lindex i helgen men jag får ta det i morgon eller på onsdag, för helgen sitter fortfarande i min kropp och jag är både slut mentalt och fysiskt. I morgon har man sovmorgon och det behövs kan jag lova. Idag på jobbet har jag varit så trött så att butiken har fått en liten make over. 😜 Lite skor är flyttade på skoväggen så att samma märke är vid varandra, ett skåp i personalrummet har jag flyttat saker i och fått plats med mer saker där i och lite papper och annat har jag rensat bland och organiserat ihop. Allt för att hålla sig vaken mellan kunderna. Så trött hela jag. 😫 Jag ha lärt mig att dela mitt liv med fibromyalgin men jag kommer nog aldrig att komma över hur trött man faktiskt kan känna sig efter för mycket intryck och intensiva dagar.
Jag hoppas verkligen att jag känner mig piggare i morgon så man orkar vara mer fokuserad på jobbet än idag och orkar behålla fokuset under träningen. Sedan på onsdag så planerar jag på att ha en riktigt lat dag för att återhämta mig lite.

"Hör med hjärtat ditt, så ska du förstå" 
- Gammelmor Pilrot (Pocahontas)

Med det sagt...

Over and out

~ Lily

onsdag 21 februari 2018

Eftertanke

Hurra hurra på min bemärkelsedag. Inte för att jag direkt firar min födelsedag men idag bjöd jag iallafall två av mina vänner över på tårta och kaffe. Och jag fick Fantastiska vidunder och vart man kan finna dem boken av en av dem. Så dagen började med att jag städade och var instängd i mitt huvud och tänkte kanske lite för mycket som vanligt.
Sedan på eftermiddagen så dök dom upp och det blev lite tårta men jag var fortfarande inte helt närvarande för att jag var instängd i mitt huvud.
Nu i kväll har jag suttit på golvet och strechat och tränat rygg och bål och försökt skriva lite teater och musik för att försöka stänga ute alla tankar, i vanliga fall brukar det funkar men tyvärr idag är tankarna för starka för att tryckas undan. 
Jag kan inte för mitt liv få bort känslan av hopplöshet och värdelöshet. Mitt självförtroende är som bort blåst och det var länge sedan jag verkligen kände mig så här dålig på saker. Jag vet att jag är grym på att skriva texter både teater, musik och dikter men inte ens det verkar gå bra idag. Självsabotage? Ja jag tror det. 
Jag får ingenting konkret ner på papper, jag kan inte ens hitta rim på enkla ord, jag får inte en enda replik att låta bra. 
Tror nästan att jag tar och drar täcker över huvudet och hoppas på att allting känns och är bättre i morgon. Det finns en anledning till att jag känner så här och jag vet vad den anledningen är men jag kan inte släppa känslan som den anledningen skapar. Att en sådan liten grej kan göra så man tappar modet och glöden på det här viset. 

Men något positivt i alla negativa tankar är ju att jag har fått en ny bok att läsa. =) 
En bok jag har velat haft länge, nu jävlar ska jag studera alla vidunder och bli grym på magiska varelser. Ja jag är en Harry Potter nörd ända ut i fingerspetsarna. Jag kan allt, name it and i tell you. Jag har studerat alla familjeträd och familjehistorier, kan alla böcker och filmer utan till och nu har jag ännu mer att studera, vidunder och Newt's livsverk. Har redan för länge sedan börjat studera hans liv och honom så lite kan jag om Newt. =)

Detta kanske får mig att tänka på annat en liten stund. =)

Ha en bra kväll.

Over and out

~ Lily

onsdag 14 februari 2018

Fullt upp med roligheter.

När man för en gångs skull har lite ledigt då ska de tamefan retas i halsen så man hostar. Dont have time for that shit. Och på köpet så har man sträckt en sena, ledband eller muskel bakom knät så man är halv halt på köpet, jippie.... Not. 😈
Tur är väl att man faktiskt har lite ledigt fram tills på måndag så hade redan tänkt att ta det lugnt och bara glida med strömmen ett par dagar. Fast det lär väl bli soffan och sängen dessa dagar så man är pigg när man börjar jobba på måndag. fast tar man det för lugnt kanske man blir för sjuk. Brukar ju aldrig slå fel, eller?

Till veckan börjar allt skoj igen. Jobb, revy eftersnack, sista planeringen för revyfesten och massa träning för läger och mer tävling. Efter denna helg så är man inte ledig på 4-5 helger igen. Så man ska väl njuta av lugnet nu medans man har chansen. Fast jag har svårt att varva ner, iallfall huvudet. Man jobbar ju alltid på något nytt material av något slag.

I morgon ska man tillbaka till sjukgymnasten och förmodligen får jag nya övningar att göra, jag har ju just lärt mig behärska ca hälften av dem som han gav mig sist. 😒 Tycker det är lite roligt att jag får ganska lätta uppgifter än så länge och med tanke att jag tränar karate så borde jag kunna göra dessa lätta grejor som jag fått hittills men de tog ett tag ändå. Och irritationen på sig själv uppstår och då går de ju bättre?! Brukar inte göra det.
Nu först har jag börjat fått kontroll på mina sido magmuskler. Ja vi använder dem rätt mycket i karaten också men jag kunde inte ligga i sido plankan och lyfta benen från golvet och spänna sidomusklerna för en månad sedan. De är nästan skrattretande komiskt. 😆

Jag har fått frågan många gånger på facebook hur jag kan träna karate 2-4 gånger i veckan med fibromyalgi och ha de mål och drömmar inom sporten som jag har.
För mig funkar det rätt bra att träna karate, vissa dagar får jag ta det lugnt och känna av kroppen och ta det på den nivån kroppen orkar just den dagen, fast det är väldigt svårt att ta det lugnt då huvudet vet att den kan och vill mer och att man är duktig och kan klara av det. Men jag mår bäst av att träna regelbundet, min värk är inte fullt lika illa längre som den var sista tiden innan jag var tillbaka på karaten efter några års uppehåll. Min kropp mår mycket bättre och min värk är i ganska bra balans nu mera, mina skov har blivit mindre och jag mår en aning bättre både fysiskt och psykiskt av det. Jag tycker karaten är en av de bästa sporterna man kan träna. Man får både smidighet, styrka och snabbhet utan hantlar och andra verktyg. Man får även en mental träning av att träna karate, det är en form av meditation under träningen. Och man kan träna på sin egen nivå. När det kommer till mina mål och drömmar inom sporten så vad skulle man sträva efter och försöka nå om man inte hade mål och drömmar? Inte bara inom sporten utan i det vardagliga livet och på jobbet med. Drömmar och mål är något man måste ha i allt för att kunna ta sig framåt och känna att man har uppnått något, speciellt det man själv vill. Mina två primära mål inom sporten just nu är att ta mitt svarta bälte när det är dags och att någon gång innan jag dör ta ett guld i en tävling. 😄 Har även funderingar på att bli domare också men det är en sak jag tänker ta iut med om det blir av efter svart bälte.

Over and out

~ Lily

lördag 6 januari 2018

Love is... Overrated

Kärlek och känslor

all girls dream about true love.
Ja och jag är väl inte direkt olik någon annan flicka här i världen.
Jag ha suttit och kollat på förhäxad hela dagen och försökt ta hand om min förkylning.
Det Piper och Leo har i denna serie är väl något som alla tjejer är ute efter och även jag.

Man finner en som är to good to be true, och man vågar öppna sig en aning för första gången på länge och man tror att det är värt det, men newsflash de är de nästan aldrig. Jag berättade lite om mina hemligheter för jag känner i hela mig att det var rätt att göra det. Men som de andra få gångerna som man känt att man kanske kan öppna sig för, som känt "rätt" så drar dem sig undan. the curse of Lily? ja i såfall ha jag två curses. The premier curse of Lily and The Lily curse of love. Jag brukar vara den eviga optimisten men just nu låter jag som en riktigt pessimist men man kan inte vara optimistiskt i allt, eller? Men efter alla insidenter som handlar om kärlek och all icke kärlek som man vuxit upp med i den inrekretsen där de ska flöda av kärlek så har jag rätt att vara pessimistisk i den frågan. 

Månadens låt: Januari
All that really matters - Richie Sambora
"When I look at you
I realize There comes a time in someone's life
When you find the things that matter
And every time we touch
The love runs deep
We realize it's ours to keep
And that's all that really matters
You'll always be my sweet addiction In this life my saving grace You're all that really matters You know it's true Ain't no me without you When you're in the dark
Baby don't despair
I'm just a spark away
I will be there
And that's all that really matters ..."



Blir ett till inlägg idag fast om sanningen bakom mig. I need to let it out.

 Over and out

~Lily

onsdag 20 december 2017

Extrema dagar

Jag driver mig själv till vansinne. Vissa dagar ksn jag inte kontrollera ångesten trots medicinen. Jag är min egen värsta fiende.
De ha varit ett par extrema dagar nu där jag ha gått från att gråta för första gången på närmare 20 år till att vara så glad att jag svävat på moln till att bli någonstans mitt imellan. De ha varit jobbigt, jag ha släppt in en speciell person in på mina rädslor, tankar och känslor. Sist jag släppte in någon så långt innan för muren som jag byggt upp under mitt liv var med min bästa vän, min syster från en annan mamma. :)
De va skönt och väldigt jobbigt att släppa ner garden, att glänta på den massiva ekdörren. Men nu ligger en del av korten på bordet och jag ångrar inte en sekund av det. Trots att min ångest och oro slår i taket mest hela tiden. Lever man med oro, ångest och deprission så kommer det slå i taket när man exponerar sig för det som ha gjort att man drivits till ångesten, oron och depressionen.
Jag ha sagt det förut och det tpls att upprepas  det finns en Bon jovi låt för alla tillfällen och just nu beskriver learn to love allt så otroligt bra. Så detta får nog bli månadens låt

"I have run from the truth
Since the days of my misspent youth
I was hungry for kindness
I was lost in life's blindness
When you're born without wings
All you dream of, all you want
Is that feeling of flying
Of rising and climbing
Halle, halle,
We're one breath away
Halle, halle,
From our judgement day
You leave it all on the table
If you lose or you win
You've got to learn to love the world you're living in
Always thought I'd die young
In these hands I've held the gun
But it's too late for dying
Now there's nothing worth hiding
I've lost love, lived with shame
I was humbled by my fall from grace
On the steps of decision
It's revenge or forgiveness
Halle, halle,
We're one breath away
Halle, halle,
From our judgement day
You leave it all on the table
If you lose or you win
You've got to learn to love the world you're living in
Halle, halle
Halle, halle
Halle, halle, and that's how it is
You've got to learn to love the world you're living in
Halle, halle"

Over and out
~ Lily

lördag 23 september 2017

Funnit glädjen i något nytt.

Jag har kommit på en ny karriärväg jag ska försöka mig på. Jag hoppas det går för sig. En lång process men de kan de vara värt om man lyckas. Inget är roligare än att se slutresultatet på något man jobbat på ett tag. 😊
In handlar sakta men säkert saker som behövs, och försöker att arbeta lite på de praktiska. De här kommer nog bli bra. 😊
Jag har helt och hållet gått och blivit beroende av detta och jag känner så stor samhörighet till det så de kan inte annat än bli bra när det är färdigt. Någonting nytt som kanske kan få mig att må bättre igen, känner mig faktiskt glad att jag hittat detta.



Over and out
~ Lily

onsdag 20 september 2017

Skriva av mig lite

Ibland bara orkar man inte nå mer. Och dom dagarna får man faktiskt ha ibland. Just nu är det en massa av såna dagar. Man gör det man måste och försöker säga Nej till resten, dock har jag sjukt svårt att säga nej så man gör inte som psykologen säger och tar hand om sig själv som man egentligen borde just nu utan man tar hand om dom andra och allt annat för att man kan inte säga nej.
Jag måste ta och ta hand om mig själv några dagar och bara göra det jag vill men samtidigt är det sjukt svårt.
Nästa vecka måste jag ta några dagar och bara göra saker för min skull. göra det jag känner för i några dagar utan att tänka på någon annan eller något annat. Vill jag ligga en hel dag i sängen så ska jag göra det. Just dessa dagar som kommer är det lite svårt. Måste fixa en del saker som jag egentligen inte ska planera för revyfesten, samt planera nästa veckas revymöte (jag som är teaterledaren så de är på mitt ansvar.) men de gör jag gladeligen de är något jag tycker är kul och något jag vill göra, samt jobba 2 dagar av helgen ska man med vilket jag också tycker om, Butiken är bland de bästa jobben jag har. Men jag älskar teatern mer men de får jag inte betalt för just nu. :P

Over and out
~ Lily

måndag 29 maj 2017

Eftertanke

Precis som på bilden så önskar man att de kunde vara. Ibland skulle allting bara få falla på plats. 
tänk om en' kunde förstå vad som är och vad som var. Tänk om en' kunde få't sagt de som bör.
Tänk att få sätta sig på en sten och bara försvinna bort i fjärran. Bara sitta där och bli ett med stenen och vinden. Sitta där och tänka på ingenting och allting. Fundera på hur det skulle kunna bli och hur de skulle kunna bli sagt.


 
©Elisabeth Jäntti Tema: Fairy