Speglingar

Den sista tiden har jag varit otroligt jobbig för mig, det har varit otroligt mycket speglingar från alla håll. Tornet i tarotleken har kommit in med med gigantiska käftsmällar och hårda lärdomar. jag har fått hittat nya sätt att ta hand om mina speglingar, jag har fått sökt verktyg på andra ställen för hur jag ska hantera denna spegling för jag har inte själv suttit på just dom svaren. Jag har fått försöka hitta nya sätta att hantera mina affekter, och jag har lärt mig mer om mig själv på djupet och detta inlägg är ett litet resultat av detta. Dels för mitt eget arbete men också för att öka din medvetenhet kring speglingar. Göra dig medveten på dina speglingar och även andras speglingar till dig. Och hur du kan lära känna dig själv genom dessa och hur du hittar vad du behöver jobba med i just den speglingen. 

Speglingar får vi från alla, vart vi än går, affären, jobbet, par relationen, barnen och familjen.  Du får dom här speglingarna från alla du möter, folk du känner men också dom du inte känner.

MEN Det finns ingen som speglar dig så hårt som din twinflame, det är den enda personen som kan trigga igång dig riktigt ordentligt. Spegelingarna från en twinflame är som ett slag i magen när dom sker, för den andra personen är ju dig. din själ i en annan kropp så dessa speglingar är mycket starkare än andras speglingar. 

Jag skulle säga så här, speglingarna som du möter reflekterar en del av dig själv. Om något triggar dig så se det som ett budskap att få chans att lära dig mer om dig själv och jobba med detta för att växa. 

Tillexempel, Det finns nog en person i din närhet som får dig att känna ilska, irritation eller obehag. känns det igen?

Vad finns bakom den primära känslan?

Du behöver gå lite djupare än bara den ytliga känslan, Det är det här på det djupare vattnet som du behöver komma till för att kunna släppa denna spegling och inte låta den påverka dig nå mer längre fram. bakom den här irritationen eller obehaget kanske känslan av att bli trampad på ligger, att någon kör med dig, i det fallet så behöver du bli medveten om att du kanske behöver sätta gränser och tydliggöra! 

Glöm inte bort att detta är åt andra hållet också, du kan vara någons spegling, möter du någon som är irriterad och inte medveten om sina triggers så kan du vara den som speglar dom.

De projicerar på dig då du kanske gör dem irriterad eller arg på något sätt. 

Du känner igen det på det sättet att säger dom eller gör något mot dig så tar inte du åt dig, du förstår inte vad detta kommer ifrån.

Gå tillbaka till dig själv, ställ frågan, finns det något jag har att lära här?

Om inte... stå i din egen sanning och dras inte med till den andra personen. Gör du det ändå, ja då har du någ fått en spegling tillbaka som du behöver se över. 

Alltså det första är att ta itu med de spegelingar du får och bli medveten om vad du behöver arbeta med, då vet du när någon annan får en spegling av dig och vice versa. 

det är tidskrävande och inte alls lätt att jobba med speglingarna men det är värt det, jag jobbar ständigt med speglingar, jag blir bättre på det och det är tålamods prövande. Det är skit jobbigt, det kommer att vara ångestladdat att gå in på djupet bakom den där primära ilskan och söka på djupet av dig vad är orsaken till att du triggas, vad är känslan, stanna i den, känn den. Det är skit jobbigt att svälja sin stolthet och backa. Men jag kan lova att den där känslan när en spegling är löst och du inte längre tar åt dig av speglingen nästkommande gånger den är fantastiskt. Du blir med medveten på DIG och även om andras. Trots att det är tidkrävande, tålamodsprövande och rent av skitjobbigt så är det värt det. 

Blir jag triggad så försöker jag ta ett steg tillbaka det är inte alltid jag lyckas och reflektera över vad triggade mig, vad är den primära och sekundära känslan. 

Känner jag mig irriterad?
vad finns bakom den känslan?
Obehag, vad döljer sig bakom det?

Genom att man blir mer medveten om sig själv på det här sättet så kommer man med tiden att se andra och sitiationer på helt andra sätt och höjer sig själv istället för att sänka sig, vilket kan resultera i att man är/känner sig energilös. 

Hoppas att detta ska hjälpa dig att bli lite mer medveten på dig själv och vad speglingar är och vad man kan göra. 

Det behövs en ökad medvetenhet och mer energi istället för att vi ska vara energilös skal med irritationsproblem utan ende. 

Over and out

~ Lily

Det är svårt att glömma någon som du har föreställt dig var med

Jag trodde att när jag blev kär i dig skulle vi lära oss att bli de bästa versionerna av oss själva. Vi var det där paret som alla skulle se upp till. Vi var två själar som sökte sig till varandra.

Varje fiber av mig älskade varje vacker ofullkomlighet i dig. 

Om jag är ärlig mot mig själv, svider det fortfarande att vi inte fungerade ihop, eftersom jag fortfarande ser vårt förhållande genom några förvrängda, rosafärgade ögon.

Jag tänker fortfarande på vår lyckliga samvaro. Jag tänker fortfarande på de goda tiderna. Jag ser fortfarande hur vi skrattar i köket.

Jag ser fortfarande hur du satt vid din dator och jag låg i din säng och vi pratade. Jag har fortfarande minnena av våra stunder med "i huvudet på en mördare".

Jag ser fortfarande alla underbara ögonblick vi hade, och vad som är patetiskt är att jag fortfarande ser glimtar av vår framtid.

Men nu är du bara ett spöke som visar sig när jag känner mig svag. Nu måste jag lära mig att gå vidare utan dig, att leva vad som känns som ett halvt liv utan dig.

Jag måste lära mig att vara OK med att det inte är vi.

Jag måste lära mig att leva med det faktum att vad som var själsfränder för mig var en bara nästan kärlek till dig.

Nu är vi bara främlingar i natten som utbyter en blick när vi passerar varandra.

Att få sitt hjärta krossat är aldrig lätt. Men med dig var det annorlunda. Men det slutade ändå med att jag inte var den rätta för dig. 

Men jag var redo att acceptera framtiden och bestämde mig för att stänga dörren. Att stänga dörren eftersom det blev som det är.
Du lämnade mig fullständigt omtumlad och mitt hjärta i en miljon bitar.

Jag trodde du var min bästa vän och dagen jag insåg att du aldrig varit min vän var en av de värsta dagarna i mitt liv. Bästa vänner ljuger inte för varandra.

Bästa vänner är ärliga och uppriktiga mot varandra. Bästa vänner är empatiska och förstår de svårigheter de kommer att utstå genom hela livet.

Bästa vänner är långlivade och ger aldrig upp hoppet för varandra … men det är precis det som hände.

Kanske ännu mer så undrar jag ofta när tiden är inne då jag kan förlåta mig själv för att älska någon så mycket mer än jag älskade mig själv.

Dagen du kommer till insikten om att vi borde vara tillsammans. Jag undrar ofta när jag ska sluta med dessa elaka fantasier.

Jag förstår att resan är över. Jag förstår att detta är för det bästa, för att jag förtjänar det absolut bästa. Men det hjälper fortfarande inte mot smärtan och lidandet jag känner.

Och även om vi båda fick av vad som var det bästa valet i våra liv, att gå skilda vägar, väntar mitt hjärta fortfarande på att få följa med dig och ditt hjärta.

Tyngden i mitt hjärta verkar överväldigande.

Jag förstår att jag är den enda som kan läka min hjärtesorg. Jag måste acceptera dina beslut. Jag vet att jag måste växa och läka mitt eget hjärta.

Jag känner genom all hjärtesorg och genom alla de misstag som vi gjorde att detta kommer att få ett positivt resultat. Det som är positivt är att jag kommer att hitta sann kärlek.

Jag är i ett bättre mentalt tillstånd för att känna igen vad som är och vad som inte är kärlek.

Jag kommer att hitta sann kärlek med någon som kommer att inse att jag är min egen person, han kommer att älska det med mig och han och jag kommer att arbeta tillsammans för att skapa ett kärleksfullt och ömsesidigt stödjande förhållande.

Hjärtesorg är smärtsamt men det är bara tillfälligt. Vad som är permanent är den lycka du lär dig att se inom dig själv.

Sanningen är att det är svårt att glömma någon som du har föreställt dig var med för alltid.

känslorna på utsidan

Jag är som en tornado imellan åt. Terapin jag gjorde här i vår har rört om inuti mig och skapat ett nytt jag. 

Jag har just nu mina känslor på utsidan och jag brukar ha dom på insidan. 😊 jag är inte den som varken visar eller pratat om känslor och jag har aldrig varit den  som är känslorstyrd men sista tiden så har jag varit väldigt känslorstyrd och det är otroligt jobbigt.

Jag måste försöka stänga av igen och få kontroll över denna känslohärva som har kommit upp. Den är till mer problem än till nytta. Detta är inte jag, jag är inte en cold hearted bitch, jag är bara väldigt privat när det gäller mina egna känslor. 

Och det är en av anledningarna till att den senaste tiden har det varit väldigt känslofyllda inlägg. Men jag jobbar just nu på att finna balansen i mina egna känslor. 

Jag vill inte vara någon annan än mig själv. Men vi alla går igenom saker som gör att vi tillslut blir en bättre version av oss själva. Jag vill inte ändras till någon jag inte är. Jag är en ärlig, glad eller gladare person som tar problem när dom dyker upp. Vad är alternativet? En person som säger de rätta sakerna och låter problem kvarstå? Låter som en toffel. 

Jag kan bli styrd av andra personer men det går inte löngre att kedja fast mig och förändra mig till någon jag inte är. Både tidigare ex och familjemedlemmar har manipulerat en och gjort om en så många gånger under uppväxten. Jag har tillräckligt mycket självaktning, självsäkerhet och skinn på näsan idag att jag inte tänker ta det. Ta mig för den jag är. 

Visst jag ha en depression som går upp och ner och jag kan bara jobba med den för att må bättre. Jag behöver bli mer medveten om mina känslor, det vet jag men att ha dem på utsidan som jag har dom just nu och haft så ett tag det är inte jag. 

Det är väl bra att jag har börjat prata om dem med involverade personer men jag är inte den som har dom på utsidan. 

Jag vill ha tillbaka dom på insidan, till större del iallafall. 

Jag kanske går off the grid ett tag. Men jag ska försöka skriva lite om processen att jobba med mina utårvända känslor. Men bli inte förvånad om det inte skulle dyka upp ett inlägg på ett tag. 

Over and out

~ Lily

Även solen har sina fläckar

Även om vi har pratat om det och att det är en aning bättre mellan oss nu. så är jag fortfarande kränkt, vilseledd, sårad, känner mig lurad och besviken. 

Jag känner mig som världens största idiot. Känner mig så misslyckad, så liten och förvirrad. Jag vet att allting inte är mitt fel men så känner jag, varför skulle inte även hela den här härvan kunna va mitt fel. Jag är van att vara syndabocken och för att lätta på dina känslor så att du kan må lite bättre så tar jag fulla ansvaret för den här härvan. Jag vill verkligenninte att någon annan ska må dåligt, för de har jag gjort i stort sett hela mitt liv och jag önskar inte det till någon, bara mina 2 värsta fiender. 🤣 jag vill att du ska må bra, jag vill att du ska kunna ha ditt huvud på skaft och ha det riktigt bra och vara den absolut bästa versionen av dig inför allt och alla. Jag tar på mig det fulla ansvaret på det gör och får ta konsekvenserna för det. 

Jag har varit med om mycket i mitt liv. Våldtäkter, psykisk och fyskisk misshandel, sexuellt utnyttjanden, blivit kallad en massa saker, manipulerad till att förändras, allt har varit mitt fel eller så har jag inte varit värd saker, folk har sagt att jag aldrig kommer klara saker osv osv och jag tar hellre allt det igen flera gånger om än att gå igenom det som just har varit.

Nej jag är inte perfekt och ja jag har gjort ett par fel och misstag jag med under resans gång. Både jag och du hade kunnat gjort vissa saker på ett bättre sätt. 

Jag har mått så jävla dåligt sista dagarna, jag har inte haft varken tankar eller tendenser till självmord och sjölvskadebeteende på ungefär 10 år. Men dessa dagar haft varit rena tortyren, sanningenligt kunde någon, vem som hellst lika gärna kunnat tagit och stoppat in handen i bröstet på mig och slitit ut mitt hjärta av egen kraft och huggit sönder det i köttslamsor. Jag har för första gången på ca 10 år tänkt tanken att livet är inte värt det här, livet är inte värt den här smärtan, jag förtjänar mer än denna smärta, jag vill avsluta denna smärta. Jag visste för 10 år sedan hur jag skulle avsluta mitt liv om jag skulle ha vågat då, jag hade två alternativ och de senaste dagarna har dessa alternativ varit väldigt lockande. Jag har aldrig i mitt liv upplevt en sådan smärta som jag har upplevt nu. En sån otroligt smärta som gick rakt in i bröstet. 

Jag kommer inte kunna återhämta mig helt från det här. Jag kommer inte ta livet av mig, hur tungt det här är. Jag kan inte svika löftet till den största förebilden jag haft i mitt liv, jag har lovat farfar att inte göra om det igen efter hans räddning när jag var 12. Även fast jag just nu känner mig väldigt misslyckad, han är nog inte så stolt över mig just nu. Hur det här har utvecklat sig, hur jag har betett mig när jag varit sårad och nere, han är inte alls stolt och det känner jag. 

Jag känner mig själv ganska bra, trodde jag kände mig själv bättre än vad jag gör men jag har fått lärt mig dessa dagar att jag har vissa saker som jag måste jobba på. Saker jag inte visste om för ingen hade nämnt dem till mig tidigare. Nu vet jag om dessa och jag kommer jobba på dem, för jag vill vara den bästa versionen av mig själv. 

Jag är inte den som är den, har jag uppenbart gjort fel, betett mig illa och varit en dålig version av mig mig andra så erkänner jag det. Och jag har inte heller varit den skarpaste kniven i lådan sista tiden och det erkänner jag. 

Och från botten av mitt otroligt skadade hjärta så ber jag om ursäkt.

Förlåt för allt jag har ställt till med sista tiden, förlåt för att jag har tjatat och gnatat, förlåt för att jag inte har gjort detta på rätt sätt som jag skulle ha gjort från början. Jag ber verkligen om ursäkt för allt. Jag vet att den som det här gäller läser min blogg och jag vill verkligen att denna person ska veta hur ledsen jag är genom att jag skriver öppet om mina misstag i den här situationen. Denna person betyder ändå en hel del för mig och jag hatar mig själv för att jag har sårat denna person så hårt som jag har gjort och att denna händelse har fått den utgång den här fått. Denna person vet resten själv hur mycket den betyder för det här vi pratat om. Så jag behöver inte säga mer. 😊❤ 

Over and out

~ Lily

Logiken är som den är för oss båda.

Just nu sitter jag här och funderar på varför jag utsätter mig för sånt här hela tiden!
Jag vet att jag inte borde och jag vet att det är fel men ändå gör jag det.

"Love hurts, your lies, they cut me

But now your words don't mean a thing

I don't give a damn if you ever love me

'Cause it don't matter I'm movin' on

Go-gonna lose myself in the beat of the drum

'Cause honey this is a battle that you haven't won" - Cher

En del av mig vill bara gå och lämna allt där det just nu är, förvirrande, tjafsigt och eländigt. Den andra delen av mig vill lösa detta för jag vill ha kvar den delen av mitt liv när man mådde bra, med någon. Men vi kanske är för toxiska för varandra. Tycker på varandras knappar och får varandra att tvivla och må halv dåligt. Ditt liv just nu är väldigt suspekt för mig för så här var du inte då, men de är väl för att du aldrig visade ditt rätta jag för mig då pga ditt tidigare liv. Att sluta med intressen för att "spendera" all tid med personen är inte att visa sitt rätta jag, speciellt inte när man delar intressena tillsammans. Jag va inget annat än mig själv under hela den tiden, berättade till och med saker som ingen annan vet trots att det gjorde att jag mådde dåligt. Du var bra för mig då, men just nu är vi inte bra för någon av varandra. Men på något vis så tycker jag om dig fortfarande. 

Förstår inte varför jag utsätter mig för denna smärta hela tiden. Jag borde kanske ta och lyssna på mina egna råd som jag ger till vänner och familj. Walk away om det är något som får dig att må dåligt. cut it out of you life. 

MEN JAG KAN INTE. Inte om det betyder så mycket för mig som denna person gör ändå. Jag kan inte bara gå iväg jag kan inte cut it out of my life. 

Varför kan inte du se mig och förstå mig? när jag måste se och förstå dig?

Varför kan inte jag bara låta fasaden vara uppe när vi pratar och låtsas att there isnt a big deal som med alla andra?

Varför kan vi inte bara förstå varandra? 

Vi har levt olika liv tidigare och våra erfarenheter har lett oss till olika uppfattningar av världen. Men vi båda tror att vi båda har rätt när vi egentligen båda två har halvt rätt och inte helt rätt. Det som vi har varit med om och det som vi har upplevt är två olika versioner av samma värld som har fått oss att uppfatta världen och situationer på olika sätt. Vi förstår världen på två olika sätt och vi förstår alla andra mer än vad andra tror men vi förstår på två olika sätt för vi har levt två olika liv. Varför kan vi inte förstå varandra, för det borde vara logiskt för oss båda men det är inte det. För våra liv har gjort oss båda ganska egoistiska och att våran uppfattning är den rätta uppfattningen. Låter det här ens logiskt?

Så många frågor så få svar!

Over and out

~ Lily

Jag valde aldrig själv att vara stark...

Sakta tappar jag fotfästet. Jag har inte styrkan längre att orka. Det är omöjligt att ens beskriva det tillstånd jag är i just nu. Det är omöjligt att få ut alla dessa känslor i det öppna. Jag har aldrig någonsin lämnat ut mina känslor om något. Jag är så trött och min själ faller isär.
Jag kan inte ta den här skiten som händer varje dag. Jag är så jävla trött på det falska leenden som är i mitt ansikte. Jag är trött på att låtsas att allt är bra. Jag är trött på att försöka vara stark. 

Har jag inte rätt till att falla ihop? Har jag inte rätt att förlora mig själv ett ögonblick och ta en paus? Är det min tur att vara svag nu?
Ja, jag är stark. Ja, jag kan ta mycket, men det lämnar sina spår. Att ständigt behöva stå ut med allt och möta problem har lämnat ett stort sår i mig och jag är inte säker på hur mycket längre jag kan ta det.
Starka alfakvinnor kan ta allt. Är det inte så? Jo, det är det självklart, men stannar någon någonsin upp och funderar över hur de känner, om de har mer styrka kvar i sig? Hur länge har hon kämpat?
Jag är sjukt trött på att låtsas. Jag är stark men min kropp är trött och jag är trött.

Och om du skrapar lite på min yta och om du tar, bara för en liten sekund, för att se mig djupt i ögonen så ser du det. Du ser att jag faller isär. Du ser att jag håller på att gå sönder.

Jag valde aldrig själv att vara stark men livet tvingade mig till att vara det.

Jag var tvungen att knyta mina nävar och möta mina problem.
I stället för att resa mig och springa iväg för att gömma mig från mina mardrömmar, var jag tvungen att stå upp mot dem och slåss.
Jag har varit så rädd att jag för en sekund inte kunde röra mig, men jag blev tvungen till det, att kämpa vidare.
Det var antingen en kamp för att överleva eller mötas av ett slag av nederlag. Jag var tvungen att välja.

Och var hamnade jag?

Det enda jag känner just nu är att jag är sliten och trött. Orkeslös.
Jag är inte redo för ännu en kamp och tror mig, det här är verkligen inte slutet. Det finns så många fler. Så många fler.
Hur hittar jag styrkan för att hålla mig över ytan? Hur hittar jag orken att klistra på ännu ett falskt leende när allt jag vill göra är att krypa ner i säng och gråta?Andra har alltid sett mig som orädd, samlad och redo för nästa grej. Andra är alltid säker på att jag ska lösa alla mina och andras problem som dyker upp. De har mer tillit till mig än jag själv har många gånger.

De vet att jag har styrkan, men ingen ser striden som pågår inuti mig.
Ingen vet att min själ är trött och att jag faller isär. Jag låter aldrig någon se den. Låter aldrig någon se min svaghet.

Sanningen är att jag har levt hela mitt liv självständigt. Jag tog hand om mig själv och jag bad aldrig om någon hjälp.
Jag trodde att jag inte behövde det. Men saken är den att jag behöver det.
Jag kan egentligen inte göra allt själv.
Nu har jag insett att oavsett hur stark jag vill vara och är, kommer jag att nå min brytpunkt. Jag kommer att nå den, det ögonblicket jag säger att jag inte kan göra det själv längre.

När allt kommer omkring är jag inte ensam. Vi behöver alla stöd ibland.
Kanske inte hela tiden men definitivt när vi är i våra svagaste ögonblick, i de ögonblick då vi inte ser en väg ut.Vi behöver alla höra snälla ord och få en klapp på ryggen då och då, oavsett hur stark vi är.

Nu, efter allt som har hänt, vill jag verkligen att någon håller om mig.
Oavsett hur stark jag vill vara, i slutet av dagen vill jag att någon ska ta mig i sina armar och bara hålla om mig.
Jag behöver inte pengar. Jag behöver ingen fysisk hjälp eftersom jag alltid hittar en lösning på allt. Alla problem har en lösning.
Men ibland behöver jag emotionellt stöd. 

För vi alla faller ner någon gång. 

30 års dagen

Till att börja med så ska jag vara ärlig och säga att när jag fyllde 16-20 år så trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva min 30 års dag. Man var så djupt inne i depressionen och man stod i skit ända upp till öronen. Man såg nästan ingen utväg ur det, och att fylla 30 år var så långt borta och nästan omöjligt att tänka sig.
Men nu är man där.. 30 år. det är ändå rätt stort att fylla 30, man blir liksom mer "vuxen" Nu måste man inte vara med 18-20 åringar på krogen nu kan man gå på 30+ dagar. Man slipper vara ute med dom som gick lågstadiet när man själv var gymnasieelev.
När jag ser på mitt liv idag så kan jag inte annat än att le, jag gillar mitt liv jag har nu, ja är så glad att jag stod ut genom dom jobbiga åren och verkligen kämpade mig fram till där jag är i dag, jag kan inte önska mig ett bättre liv.
I går på min 30 års dag så kom mina två bästa kompisar över, den ena med barn och pojkvän. Vi fikade hemma hos mig sedan var det att klä om sig till Prins Per-Eric och ge sig ut på äventyr och hitta en prinsessa. Vi drog in på gallerian i Kramfors och där började jakten.
Efter en stund hittade jag en kille som ville bli min prinsessa och flytta in med mig i mitt stora slott, leksaksstugan i lekhörnan på gallerian. :P
Sedan när uppdraget var klart så var det dags att dra vidare mot nya äventyr. Närmare bestämt Övik och paradisbadet och spa anläggningen.
Jag och min kompis hade riktigt mysigt och väldigt roligt. Stenen och flytkorken. Jag är stenen förresten, jag sjunker som en sten i vatten.... ÄVEN saltvatten. =)

Men ja jag hade en riktigt trevlig dag tillsammans med vänner och jag kommer att kunna titta tillbaka på denna helg och åtminstånde vara glad för en födelsedag när jag blir äldre. I kväll blire det fest för att man fyllde år, för idag finns det chans för barnvakt till allas ungar. =) Så de blir en två dagars 30 år firande.
Men jag kan inte vara annat än lycklig för hur mitt liv har blivit. Min bästa tid i livet har börjat.
Som Molly Sanden sjunger "det bästa kanske inte har hänt ännu"


Over and out

~ Lily

Litar inte på min egen förmåga.

Vissa dagar är jag trasigare än andra efter det som hände. mer än halva tiden så tror jag inte på min egen förmåga, jag tror inte på att jag kan, jag litar inte på någon efter det där, bara mina 3 bästa vänner.
De andra dagarna så vet jag att jag kan, jag litar på mig själv, och min förmåga att klara saker. Men fler dagar än jag vill erkänna så är det tvärtom.
Det som hände förstörde mig ganska rejält, tilliten till mig själv är som bort blåst tack vare det. Jag vet att jag kan, att jag är bra, att jag har kommit långt med allt som hänt i mitt liv. Men jag tror inte på mig själv och det är det som stör i det hela.
Jag är förstörd. tack för det.


Over and out

~ Lily

Sentimental.

 Så har jag känt i hela mitt liv och vissa dagar så är den känslan fortfarande hos mig. Och den kommer nog alltid att vara en del av mig. Men så har jag vissa dagar där jag känner mig oövervinnerlig. Att jag kan ta över världen, och när jag har den känslan så vill jag att den ska stanna kvar för alltid men det gör den aldrig. Den stannar oftast bara kvar en kort stund, när man är ute och promenerar, joggar, håller på med teater, eller när jag känner mig i form på träningarna. Eller när jag tar mig an och skapar något åt Alexis.


Jag vet ärligt talat inte vad jag skulle göra utan Karaten och teatern. De två största räddningarna i mitt liv genom åren av många olika anledningar. De två ända ställena där jag har känt att jag hör hemma och där jag har blivit accepterad och sedd för den person jag är. Jag har vänner på dessa ställen som jag värderar högre än alla pengar i världen. Till och med högre än min släkten. Mina vänner är min familj. Jag talar inte om för dem hur mycket dom betyder för mig, mycket pga att jag inte vill visa mig "svag", "sårbar" inför någon av dem. Men dom fyller hela mig med glädje och värme. Jag skulle göra allt för dem om jag kunde och dom bad mig. För dom har gjort så mycket för mig utan att veta om det.

Nu blev jag väldigt sentimental i detta inlägg. Men när jag började att skriva om den där känslan av att inte duga, hur den har funnits med i hela mitt liv så började jag tänka på vad som gör mig stark och det är de som gör oss starka som man ska hålla fast vid, så varje gång jag känner mig nedslagen av olika anledningar som i detta inlägg så greppar jag efter det som gör mig stark.
Men får att återgå till den där känslan av att inte duga, som jag har nämnt så har den känslan funnits länge, min pappa har alltid varit alkoholist, vissa perioder har det varit värre andra har det varit lite bättre. Men han har alltid varit det, det är ingenting jag döljer längre och jag försvarar honom inte längre. Han har valt spriten för mig och det är hans val och det valet gjorde han för länge sedan. Han har alltid stöttat mig på sitt sätt, en period när det var lite bättre så började han träna tillsammans med mig när jag var barn. Han har aldrig medvetet tryckt ner mig och tyckt att jag inte dög men man har känt den känslan med honom ändå för man har (inte när jag var barn iallafall) hört att jag dög, att jag gjorde något bra, om det inte hade med karaten att göra. Då gjorde jag bra i från mig, jag var duktig osv. Men aldrig om någonting annat.

Mina föräldrar skilde sig när jag var 7 år gammal, det gick till tingsrätten och allting. De flyttade ifrån varandra lite tidigare. Deras bråk har gått utöver mig hela min uppväxt, hälsa pappa det här, hälsa mamma det här. Din pappa är och din mamma är. Så kan de hålla på fortfarande och det är över 20 år sedan som dom skilde sig.

Min mamma har haft några dysfunktionella förhållanden under min barn dom, men hon träffade en man som hon senare förlovade sig med som hon höll i hop med i närmare 18-19 år, jag slutade bry mig när jag var ca 13 år gammal. Då hade jag fått nog, denna man misshandlade mi
g, sina barn och min mamma både fysiskt och psykiskt och vid 13 års ålder så bröt jag upp med min mamma. Det tog många år innan jag tog upp kontakten med henne igen och då var hon fortfarande tillsammans med denna karl, nu hade han gått över till att bara psykiskt misshandla. Det var ofta jag fick höra att saker var mitt fel fast jag inte hade rört något, som VSH spelaren gick sönder och jag fick skulden fast hans söner hade använt den. Jag fick ofta höra att det var mitt fel att pappa var alkoholist och jag fick höra att jag inte skulle klara något i livet för jag var dotter till en alkoholist. En grej som han och hans dotter sa var att jag skulle aldrig kunna behålla jobbet när jag började jobba 2009 efter gymnasiet. Jag skulle inte klara av det, jag var för dålig. Men jag motbevisade dem, det var hon som fick lämna jobbet och inte jag. Jag skulle inte klara körkortet när jag väl bestämde mig för att ta det, men efter 2½ veckas intensivkurs så klarade jag både körprov och teoriprov på första försöket.
Han och hans barn är den största orsaken till att jag har denna känsla av att inte duga, att inte kunna saker. Det är mycket hans fel, hans psykiska misshandel.

Mellan åldrarna 15 och 21 så var jag fosterhemsplacerad hos en inte så bra familj kan man säga, även där fick man höra att man inte kan och att man var oduglig. Man fick aldrig höra att man gjorde någonting bra. Vad jag än gjorde så gjorde jag något fel, jag städade fel, jag tog hand om stallet fel, jag tog hand om djuren fel, jag gjorde fel i skolan allt jag gjorde var fel.

Det spelar ingen roll hur många gånger jag har bevisat för mig själv och andra att jag är duktigt och att jag kan allt jag tar för mig. Den där känslan finns ändå där efter alla år som man har fått hört att man inte kan.

Oj nu blev det här ganska långt men det bjuder jag på. =)
Åter igen folket kring karaten och teatern ni är helt  underbara och jag tycker om er väldigt mycket. Finns inga andra människor som jag håller så varmt i mitt hjärta som er. Ni betyder så mycket för mig. Min styrka i livet. <3

Over and out

~ Lily

Bara en massa lögner

Jag tänker inte ens försöka att dölja min frustration. Jag är så less på lögner, och att man går på varenda jävla lögn varenda gång. Av folk i den innersta kretsen som inte ska ljuga och älska en villkorslöst. 29 år av bara en jävla massa lögner. Jag lär mig visst aldrig, jag vet att det är så här det kommer att vara och jag vet att lögnerna kommer att vara det ända som kan ges, men att jag går på dessa lögner varje gång, är helt ofattbart. Det har alltid varit samma lögner, jämt med några få modifieringar och lite nya lögner men det har alltid varit lögner. Varför? I 29 år! När ska jag lära mig.

Några säger att det är för att jag hoppas på att det ska bli ändring? Men hur kan jag hoppas på det när jag vet hur det alltid har varit i 29 år. Det är ändå 29 år vi pratar om. 

Ja hoppet är det ända som finns kvar när det ser mörkt ut, men någonstans borde jag väl ändå inse att det aldrig kommer att bli annorlunda, inte när det gäller det här i alla fall. Jag får bara lära mig att leva med det helt enkelt. Du uppfostrade mig ändå i 15 år innan jag blev placerad hos den där inte så bra fosterfamiljen. 

Skulle det skada att vara ärlig en gång i livet? Det ända jag vill ha är sanningen, att folk ska vara ärliga. Ärlighet vara längst.

Förlåt, jag behövde bara skriva av mig lite. =)

Over and out

~ Lily

Glöm det.

Varför ska folk lägga näsan i blöt när dom redan vet om sanningen. Varför ens fråga en sådan fråga när man vet svaret och hur personen reagerar på det samtalsämnet? 

Det är inte så jävla svårt... Jag har ingen bra relation till min mamma och det har jag aldrig haft. Varför skulle jag säga grattis till henne när hon fyller år? Det är inte raketforskning. Ingen relation + födelsedag = Inget grattis. Svårare än så är det inte. 

Jag pratar en del om mitt tidigare liv ibland, jag låter folk veta vad dom behöver veta och som jag vill prata om själv. Vissa andra delar pratar jag inte om och det finns en anledning till det. JAG VILL INTE, så glöm det. 

Vissa saker är bara för mig och de som är inblandade och så ska de förbli.

De finns bara en som förstår och som alltid har förstått utan frågor, som visste allt. Han finns dock inte vid min sida längre och skulle han ha gjort det så skulle han veta ändå. Han är den enda som kommer att få veta hela sanningen. Alla ni andra får bara delar av den när jag känner för att prata om det. Och säger jag att glömma saker så menar jag det. GLÖM DET. 

Over and out

~ Lily

Nya tider och gamla minnen.

På måndag så börjar jag på min fasta tjänst i en Life butik uppe i Övik. Jag kommer att pendla för jag vill inte bo där uppe. För stor stad för lilla mig. Sedan har jag påbörjat min biografi och det går ganska bra med den. det är lite små jobbigt att minnas saker man inte minns eller att skriva om sakerna som har hänt. Trots att jag inte längre döljer mitt förflutna så är det ändå smärtsamt att tänka på det och försöka sätta ord på allting. Men sedan finns det en del super fina minnen som får en att bli glad och ledsen på samma gång. Som alla tankar och minnen med farfar och Finland. Dom minnena gör mig både ledsen och glad. Jag saknar honom varje dag. <3
Min nya diet går bra också. Just nu känns det som om hela livet går bra faktiskt. Det är till min fördel just nu, och jag tänker njuta av den vågen så länge den varar.

Over and out

~ Lily

Lyckorpiller

Det börjar bli lite utdraget och tjatigt men jag drömde om dig i natt igen. Jag vet inte varför jag drömmer om dig ibland. Jag vill inte vara med dig, men du va en stor del av mitt liv. Du va den som fick mig att växa i mig själv, den som puchade mig att bli bättre och göra det jag mår bra av. Du fick mig att lita på folk igen. Du fick mig att börja må bra efter uppbrottet med mitt Ex. 
Det är kanske därför som jag drömmer om dig om nätterna nu, för att jag går igenom en jobbig period och du va den som fick mig att må bra då.
Denna del ur Love me back to life med Bon Jovi beskriver ganska bra vad jag skulle vilja säga. För jag kan inte själv sätta ord på det.

"These days I'd trade sight for feeling
There are days my feeling's gone
Can't figure out whose life I'm living
I don't know right from wrong

When I lost my faith 
You found it and gave it back to me
There's a new light on your halo; it took blind eyes to see"

Iallafall, här kommer drömmen jag drömde.

Du och jag var i en socialsituation, lyssnade på historier och campfire songs, jag halv låg på en divan del av en soffa, det fanns bara en ledig plats kvar vid mig du halv sätter dig där.
Du får ögonkontakt med mig och ler, du försöker se om jag saknar dig.
Du tar din hand och rör vid mig för att se om jag skulle acceptera det, jag tar din hand och håller din. 
Jag vill inte släppa taget om dig, nu när jag har dig nära mig.
Jag ska resa mig och gå i väg och hämta en sak, när du drar ner mig i soffan igen 😂& kysser mig
Jag går där i från när en kompis frågar "va va de där" jag svarar "ja du känner väl mig, känner jag för något så gör jag det" kompisen håller med och jag vaknar för sista gången.


Over and out

~ Lily

Fixar till bloggen

Det är lite irriterande när man försöker fixa till bloggen och så går det inte riktigt som man vill. De gamla Inläggen som jag har haft vit färg på går inte att få tillbaka till svart färg av någon anledning. Det är störande. 😠 

I går skrev jag ett brev till dig som aldrig kommer att komma fram till dig. Jag behövde mer eller mindre skriva av mig lite, det finns så mycket jag skulle vilja prata med dig om men det går tyvärr inte. Du va alltid så bra på att veta vad man skulle göra. 

Ne nu är det nog med självömkan. Jag har lite teater grejor att göra, alexis behöver nytt material, en låttext behöver skrivas och ett halloween manus behöver göras. denna vecka komme rjag göra audition för en kort youtube film, ska bli kul. Hoppas på att jag får rollen. 

Over and out

~ Lily 

Några bra citat!

Några bra citat som funkar fruktansvärt bra just nu. 

"We are each on our own journey. Each of us is on our very own adventure; encountering all kinds of challenges, and the choices we make on that adventure will shape us as we go; these choices will stretch us, test us and push us to our limit; and our adventure will make us stronger then we ever know we could be." - Aamnah Akram ( Penelope Garcia)

"When truth is buried, it grows. It chokes. It gathers such an explosive force that on the day it bursts out, it blows up everything with it." - Émile Zola (Spencer Reid)

"Cannot be seen, cannot be felt. Cannot be heard, cannot be smelt. It lies behind stars and under hills, and empty holes it fills. It comes first and follows after, ends life, kills laughter." - J.R.R Tolkien (Spencer Reid)

“There are times in our lives when we have to realize our past is precisely what it is, and we cannot change it. But we can change the story we tell ourselves about it, and by doing that, we can change the future.” - Eleanor Brown (Jennifer Jareau)

Over and out

~ Lily

Dagen idag!

Nu har man börjat tränat igen efter lite vila efter sommarlägret. Det blir några pass i veckan hemma i väntan på att vi börjar officiellt i dojon igen. Skönt att man har börjat komma igång igen. 

Ibland förvånar jag mig själv, vissa dagar och stunder så kommer jag inte ens ihåg vart jag lagt mina nycklar, om jag stängt av spisen eller vart min telefon är någonstans. Men att komma ihåg en ny kata, nya tekniker eller teatertexter är inga problem. Det är fascinerande ibland. 

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till i nu läget. Å ena sidan så har det gått ett tag sedan vi sågs å andra sidan så finns du ändå i mina tankar. Vissa dagar önskar jag verkligen att jag kunde prata med dig igen, för det hade jag verkligen behövt just nu. Din röst och dina råd var alltid hjälpsamma och du visste precis vad man skulle göra eller tackla en situation när man inte visste det själv. 

Vart är du när jag behöver dig...

Over and out

~ Lily

Nu tar jag kontrollen igen!

Den senaste veckan har varit helt kaotisk rent ut sagt. Det har varit ett helvete på jorden om jag ska vara ärlig. Förra veckan skulle ha varit den bästa veckan i mitt liv men det blev visst inte riktigt så. Istället för att vara stolt över mig själv och vara glad över vad jag har gjort, så fick man utstå psykisk misshandel hela veckan på alla möjliga sätt som går nästan. Jag hoppas detta kan gå över snart så jag kanske kan njuta lite av glädjen som jag hade den 29 Juni när jag tog emot det svarta bältet, den stoltheten över mig själv. YOU STOLE IT FROM ME, GIVE IT BACK!

Det är slöseri med tid att vältra mig i dessa negativa känslor som du har orsakat för mig senaste tiden. Jag tänker inte ge dig det längre. Nu är det min tid att vara glad för vad jag har åstakommit, Detta var det stoltaste ögonblicket i mitt liv, den bästa dagen i mitt 29 åriga liv. Du ska inte få förstöra detta nå mer, Jag tar kontrollen igen över mina egna känslor och mig själv.
Ibland är det svårt bara, det du gjorde sårade mig jävligt hårt, allt du gjorde den veckan sårade mig. Det sista va bara toppen på isberget.

Im taking controll again!

Over and out

~ Lily

Det kan bara bli bättre.

Vissa dagar är svårare än andra dagar. Smärtan i brösten är väldigt tung vissa dagar, ungefär som idag. Vissa dagar gör det bara så ont. Jag vet att det kommer att ta tid att läka och att smärtan så småningom kommer att lätta men jag kommer aldrig att glömma. Man lär sig bara leva vidare.

"It has been said that time heals all wounds. I do not agree. The wounds remain. In time, the mind, protecting its sanity, covers them with scar tissue, and the pain lessens, but it is never gone" - Rose Kennedy (Spencer Reid)

Jag kan inte med ord beskriva denna smärta men dessa citat som finns med i bloggen är en ganska bra beskrivning. 

"The best and most beautiful things in the world cannot be seen or even touched - they most be felt with the heart" - Helen Keller (Spencer Reid)

Det ni gjorde sårade mig riktigt rejält och mycket. Det kommer att tag tid att läka från detta. Men jag ska göra mitt bästa för att bli bättre igen. Jag kommer att bli bra igen. Ibland önskar jag att farfar var vid livet och kunde komma med tips och råd, för det behöver jag verkligen nu.

Over and out

~ Lily

Drömde om dig i natt igen.

I natt drömde jag samma dröm flera gånger jag bodde i mitt barndomshem tillsammans med dig. Ja jag drömde om dig i natt igen. Det var ett tag sedan jag gjorde det.
Jag drömde att jag hade glömt att låsa dörren till mitt barndomshem och att det hade flyttat in 2 hemlösa in där och jag skickade ut.
Jag drömde en serie dröm så när jag somnade så fortsatte drömmen där den slutade när jag vaknade.
Jag kommer inte ihåg hela drömmen men jag kommer ihåg känslorna i drömmen och jag kommer ihåg dig och barndomshemmet mitt. Vi bodde där och hade precis renoverat klart kök och övervåning. Jag trivdes bra både i huset och med dig. Det var en dröm som blev sann i min dröm.
Jag vet inte vad min dröm försöker att säga mig denna gång, och det var väldigt länge sedan jag drömde om dig och det har väl skakat om mig en del för idag har jag bara tänkt på dig och min dröm om dig. Jag saknar dig.

Jag tycker att den svarta rosen är otroligt vacker som den är men den har en betydelse som passa väldigt bra in i situationen.
"Svart ros är symbol för en kärlek som aldrig kan bli manifesterade" 







Nu ska jag gå i väg till ett möte för att jag inte har någon bil för att ta mig till träningen. Life Sucks, hade hellre föredragit träningen faktiskt. Ekonomi och skolfrågor står på protokollet för mötet. Jippie.

Over and out

~ Lily

5 veckor till sommarlägret.

Panikkänslan som uppstår när man inser att det är 5 veckor kvar till sommar lägret. Detta innebär 7 faktiska träningar i Dojon. 7 träningar kvar innebär en veckas träning instoppad på 5 veckor. Det känns som om det är längre men så är inte fallet. Så lite panik får man, man börjar tänka sitter allt som det ska, vad skulle jag behöva träna mer på, hur kan de va så lite tid kvar?
Och ju mer man börjar tänka på hur lite tid det är kvar så sätter man stopp för sig själv och får hjärnslapp och kommer inte på hur man gör. Självsabotage..
Det kommer gå fort nu till sommar lägret. Panik över att det är så lite tid kvar men jag är så redo för lägret. Bring it on! Själv kör jag 3 extra träningar i veckan hemma, allt från jogging till tekniker och mönster som jag behöver kunna till lägret. Jag känner mig faktiskt väldigt redo men samtidigt väldigt nervös.
Jag är väldigt konstig kom jag fram till idag, När jag ska ut på scenen och spela vilken roll som helst så blir jag aldrig nervös, jag skulle kunna göra vad tusan som helst på scenen men så fort jag ska upp för en ny grad i karaten eller så, så blir jag nervig. Haha, ja alla kan ju inte vara normala.

Här sitter jag mitt i natten och skriver om mina panikkänslor över att det bara är 7 träningar kvar istället för att ordna en godnattssömn.
Sova vad det ja,

Over and out

~ Lily