Det är svårt att glömma någon som du har föreställt dig var med

Jag trodde att när jag blev kär i dig skulle vi lära oss att bli de bästa versionerna av oss själva. Vi var det där paret som alla skulle se upp till. Vi var två själar som sökte sig till varandra.

Varje fiber av mig älskade varje vacker ofullkomlighet i dig. 

Om jag är ärlig mot mig själv, svider det fortfarande att vi inte fungerade ihop, eftersom jag fortfarande ser vårt förhållande genom några förvrängda, rosafärgade ögon.

Jag tänker fortfarande på vår lyckliga samvaro. Jag tänker fortfarande på de goda tiderna. Jag ser fortfarande hur vi skrattar i köket.

Jag ser fortfarande hur du satt vid din dator och jag låg i din säng och vi pratade. Jag har fortfarande minnena av våra stunder med "i huvudet på en mördare".

Jag ser fortfarande alla underbara ögonblick vi hade, och vad som är patetiskt är att jag fortfarande ser glimtar av vår framtid.

Men nu är du bara ett spöke som visar sig när jag känner mig svag. Nu måste jag lära mig att gå vidare utan dig, att leva vad som känns som ett halvt liv utan dig.

Jag måste lära mig att vara OK med att det inte är vi.

Jag måste lära mig att leva med det faktum att vad som var själsfränder för mig var en bara nästan kärlek till dig.

Nu är vi bara främlingar i natten som utbyter en blick när vi passerar varandra.

Att få sitt hjärta krossat är aldrig lätt. Men med dig var det annorlunda. Men det slutade ändå med att jag inte var den rätta för dig. 

Men jag var redo att acceptera framtiden och bestämde mig för att stänga dörren. Att stänga dörren eftersom det blev som det är.
Du lämnade mig fullständigt omtumlad och mitt hjärta i en miljon bitar.

Jag trodde du var min bästa vän och dagen jag insåg att du aldrig varit min vän var en av de värsta dagarna i mitt liv. Bästa vänner ljuger inte för varandra.

Bästa vänner är ärliga och uppriktiga mot varandra. Bästa vänner är empatiska och förstår de svårigheter de kommer att utstå genom hela livet.

Bästa vänner är långlivade och ger aldrig upp hoppet för varandra … men det är precis det som hände.

Kanske ännu mer så undrar jag ofta när tiden är inne då jag kan förlåta mig själv för att älska någon så mycket mer än jag älskade mig själv.

Dagen du kommer till insikten om att vi borde vara tillsammans. Jag undrar ofta när jag ska sluta med dessa elaka fantasier.

Jag förstår att resan är över. Jag förstår att detta är för det bästa, för att jag förtjänar det absolut bästa. Men det hjälper fortfarande inte mot smärtan och lidandet jag känner.

Och även om vi båda fick av vad som var det bästa valet i våra liv, att gå skilda vägar, väntar mitt hjärta fortfarande på att få följa med dig och ditt hjärta.

Tyngden i mitt hjärta verkar överväldigande.

Jag förstår att jag är den enda som kan läka min hjärtesorg. Jag måste acceptera dina beslut. Jag vet att jag måste växa och läka mitt eget hjärta.

Jag känner genom all hjärtesorg och genom alla de misstag som vi gjorde att detta kommer att få ett positivt resultat. Det som är positivt är att jag kommer att hitta sann kärlek.

Jag är i ett bättre mentalt tillstånd för att känna igen vad som är och vad som inte är kärlek.

Jag kommer att hitta sann kärlek med någon som kommer att inse att jag är min egen person, han kommer att älska det med mig och han och jag kommer att arbeta tillsammans för att skapa ett kärleksfullt och ömsesidigt stödjande förhållande.

Hjärtesorg är smärtsamt men det är bara tillfälligt. Vad som är permanent är den lycka du lär dig att se inom dig själv.

Sanningen är att det är svårt att glömma någon som du har föreställt dig var med för alltid.

känslorna på utsidan

Jag är som en tornado imellan åt. Terapin jag gjorde här i vår har rört om inuti mig och skapat ett nytt jag. 

Jag har just nu mina känslor på utsidan och jag brukar ha dom på insidan. 😊 jag är inte den som varken visar eller pratat om känslor och jag har aldrig varit den  som är känslorstyrd men sista tiden så har jag varit väldigt känslorstyrd och det är otroligt jobbigt.

Jag måste försöka stänga av igen och få kontroll över denna känslohärva som har kommit upp. Den är till mer problem än till nytta. Detta är inte jag, jag är inte en cold hearted bitch, jag är bara väldigt privat när det gäller mina egna känslor. 

Och det är en av anledningarna till att den senaste tiden har det varit väldigt känslofyllda inlägg. Men jag jobbar just nu på att finna balansen i mina egna känslor. 

Jag vill inte vara någon annan än mig själv. Men vi alla går igenom saker som gör att vi tillslut blir en bättre version av oss själva. Jag vill inte ändras till någon jag inte är. Jag är en ärlig, glad eller gladare person som tar problem när dom dyker upp. Vad är alternativet? En person som säger de rätta sakerna och låter problem kvarstå? Låter som en toffel. 

Jag kan bli styrd av andra personer men det går inte löngre att kedja fast mig och förändra mig till någon jag inte är. Både tidigare ex och familjemedlemmar har manipulerat en och gjort om en så många gånger under uppväxten. Jag har tillräckligt mycket självaktning, självsäkerhet och skinn på näsan idag att jag inte tänker ta det. Ta mig för den jag är. 

Visst jag ha en depression som går upp och ner och jag kan bara jobba med den för att må bättre. Jag behöver bli mer medveten om mina känslor, det vet jag men att ha dem på utsidan som jag har dom just nu och haft så ett tag det är inte jag. 

Det är väl bra att jag har börjat prata om dem med involverade personer men jag är inte den som har dom på utsidan. 

Jag vill ha tillbaka dom på insidan, till större del iallafall. 

Jag kanske går off the grid ett tag. Men jag ska försöka skriva lite om processen att jobba med mina utårvända känslor. Men bli inte förvånad om det inte skulle dyka upp ett inlägg på ett tag. 

Over and out

~ Lily

Street smart.

Jag är street smart som dom kallar det i staterna. Jag brukar va duktig på att läsa människor, dels för att jag är empat och fisk men också för att jag är vad dom kallar street smart. Jag har gått igenom så mycket skit i mitt liv och detta har gjort att jag kan läsa människor som öppna böcker, jag känner på mig saker och vet saker om andra som många inte märker förrän senare.
Men just nu är jag inne i en svacka för det finns en person som jag normal brukar kunna läsa utan och innan till, som jag inte kan läsa av längre. Jag vet inte vart jag har denna person och jag vet inte hur jag ska reagera eller ta vissa saker. Det är väldigt frustrerande. 

Jag har inga problem att läsa av nya personer men jag ha problem att läsa av denna person. 

Ett tag trodde jag att jag hade förlorat tron på mig själv men det har visat sig att jag inte har det för som sagt många andra kan jag läsa av utantill och även nya. 

Men jag kanske har förlorat tron på denna person. 

Det får en att fundera lite. 😝

På tal om funderingar.

Jag har en känsla av att en person från mitt förflutna är på väg att komma tillbaka hit till trakterna. Och det känns inte bra för min del. Jag lämnade det livet får många år sedan, närmare bestäm 8 år sedan. Jag tänker inte låta detta styra mitt liv, för det är det inte värt. Detta ska inte få ta min trygghet i från mig ännu en gång. Men det är skrämmande, jag vet inte vad jag skulle göra om det skulle vara så, hur situationen kommer att vara eller bli, vad som skulle hända. Men jag tänker inte låta det styra mig som det gjorde då. Jag är inte rädd för dig längre, jag är mer rädd för mig själv i denna situation. Du är inte värd den rädlsan.

Det som var då har skapat den jag idag är och gett mig dom erfarenheter och street smarthet som jag idag besitter på alla möjliga plan. 

Over and out

~ Lily

Även solen har sina fläckar

Även om vi har pratat om det och att det är en aning bättre mellan oss nu. så är jag fortfarande kränkt, vilseledd, sårad, känner mig lurad och besviken. 

Jag känner mig som världens största idiot. Känner mig så misslyckad, så liten och förvirrad. Jag vet att allting inte är mitt fel men så känner jag, varför skulle inte även hela den här härvan kunna va mitt fel. Jag är van att vara syndabocken och för att lätta på dina känslor så att du kan må lite bättre så tar jag fulla ansvaret för den här härvan. Jag vill verkligenninte att någon annan ska må dåligt, för de har jag gjort i stort sett hela mitt liv och jag önskar inte det till någon, bara mina 2 värsta fiender. 🤣 jag vill att du ska må bra, jag vill att du ska kunna ha ditt huvud på skaft och ha det riktigt bra och vara den absolut bästa versionen av dig inför allt och alla. Jag tar på mig det fulla ansvaret på det gör och får ta konsekvenserna för det. 

Jag har varit med om mycket i mitt liv. Våldtäkter, psykisk och fyskisk misshandel, sexuellt utnyttjanden, blivit kallad en massa saker, manipulerad till att förändras, allt har varit mitt fel eller så har jag inte varit värd saker, folk har sagt att jag aldrig kommer klara saker osv osv och jag tar hellre allt det igen flera gånger om än att gå igenom det som just har varit.

Nej jag är inte perfekt och ja jag har gjort ett par fel och misstag jag med under resans gång. Både jag och du hade kunnat gjort vissa saker på ett bättre sätt. 

Jag har mått så jävla dåligt sista dagarna, jag har inte haft varken tankar eller tendenser till självmord och sjölvskadebeteende på ungefär 10 år. Men dessa dagar haft varit rena tortyren, sanningenligt kunde någon, vem som hellst lika gärna kunnat tagit och stoppat in handen i bröstet på mig och slitit ut mitt hjärta av egen kraft och huggit sönder det i köttslamsor. Jag har för första gången på ca 10 år tänkt tanken att livet är inte värt det här, livet är inte värt den här smärtan, jag förtjänar mer än denna smärta, jag vill avsluta denna smärta. Jag visste för 10 år sedan hur jag skulle avsluta mitt liv om jag skulle ha vågat då, jag hade två alternativ och de senaste dagarna har dessa alternativ varit väldigt lockande. Jag har aldrig i mitt liv upplevt en sådan smärta som jag har upplevt nu. En sån otroligt smärta som gick rakt in i bröstet. 

Jag kommer inte kunna återhämta mig helt från det här. Jag kommer inte ta livet av mig, hur tungt det här är. Jag kan inte svika löftet till den största förebilden jag haft i mitt liv, jag har lovat farfar att inte göra om det igen efter hans räddning när jag var 12. Även fast jag just nu känner mig väldigt misslyckad, han är nog inte så stolt över mig just nu. Hur det här har utvecklat sig, hur jag har betett mig när jag varit sårad och nere, han är inte alls stolt och det känner jag. 

Jag känner mig själv ganska bra, trodde jag kände mig själv bättre än vad jag gör men jag har fått lärt mig dessa dagar att jag har vissa saker som jag måste jobba på. Saker jag inte visste om för ingen hade nämnt dem till mig tidigare. Nu vet jag om dessa och jag kommer jobba på dem, för jag vill vara den bästa versionen av mig själv. 

Jag är inte den som är den, har jag uppenbart gjort fel, betett mig illa och varit en dålig version av mig mig andra så erkänner jag det. Och jag har inte heller varit den skarpaste kniven i lådan sista tiden och det erkänner jag. 

Och från botten av mitt otroligt skadade hjärta så ber jag om ursäkt.

Förlåt för allt jag har ställt till med sista tiden, förlåt för att jag har tjatat och gnatat, förlåt för att jag inte har gjort detta på rätt sätt som jag skulle ha gjort från början. Jag ber verkligen om ursäkt för allt. Jag vet att den som det här gäller läser min blogg och jag vill verkligen att denna person ska veta hur ledsen jag är genom att jag skriver öppet om mina misstag i den här situationen. Denna person betyder ändå en hel del för mig och jag hatar mig själv för att jag har sårat denna person så hårt som jag har gjort och att denna händelse har fått den utgång den här fått. Denna person vet resten själv hur mycket den betyder för det här vi pratat om. Så jag behöver inte säga mer. 😊❤ 

Over and out

~ Lily

Logiken är som den är för oss båda.

Just nu sitter jag här och funderar på varför jag utsätter mig för sånt här hela tiden!
Jag vet att jag inte borde och jag vet att det är fel men ändå gör jag det.

"Love hurts, your lies, they cut me

But now your words don't mean a thing

I don't give a damn if you ever love me

'Cause it don't matter I'm movin' on

Go-gonna lose myself in the beat of the drum

'Cause honey this is a battle that you haven't won" - Cher

En del av mig vill bara gå och lämna allt där det just nu är, förvirrande, tjafsigt och eländigt. Den andra delen av mig vill lösa detta för jag vill ha kvar den delen av mitt liv när man mådde bra, med någon. Men vi kanske är för toxiska för varandra. Tycker på varandras knappar och får varandra att tvivla och må halv dåligt. Ditt liv just nu är väldigt suspekt för mig för så här var du inte då, men de är väl för att du aldrig visade ditt rätta jag för mig då pga ditt tidigare liv. Att sluta med intressen för att "spendera" all tid med personen är inte att visa sitt rätta jag, speciellt inte när man delar intressena tillsammans. Jag va inget annat än mig själv under hela den tiden, berättade till och med saker som ingen annan vet trots att det gjorde att jag mådde dåligt. Du var bra för mig då, men just nu är vi inte bra för någon av varandra. Men på något vis så tycker jag om dig fortfarande. 

Förstår inte varför jag utsätter mig för denna smärta hela tiden. Jag borde kanske ta och lyssna på mina egna råd som jag ger till vänner och familj. Walk away om det är något som får dig att må dåligt. cut it out of you life. 

MEN JAG KAN INTE. Inte om det betyder så mycket för mig som denna person gör ändå. Jag kan inte bara gå iväg jag kan inte cut it out of my life. 

Varför kan inte du se mig och förstå mig? när jag måste se och förstå dig?

Varför kan inte jag bara låta fasaden vara uppe när vi pratar och låtsas att there isnt a big deal som med alla andra?

Varför kan vi inte bara förstå varandra? 

Vi har levt olika liv tidigare och våra erfarenheter har lett oss till olika uppfattningar av världen. Men vi båda tror att vi båda har rätt när vi egentligen båda två har halvt rätt och inte helt rätt. Det som vi har varit med om och det som vi har upplevt är två olika versioner av samma värld som har fått oss att uppfatta världen och situationer på olika sätt. Vi förstår världen på två olika sätt och vi förstår alla andra mer än vad andra tror men vi förstår på två olika sätt för vi har levt två olika liv. Varför kan vi inte förstå varandra, för det borde vara logiskt för oss båda men det är inte det. För våra liv har gjort oss båda ganska egoistiska och att våran uppfattning är den rätta uppfattningen. Låter det här ens logiskt?

Så många frågor så få svar!

Over and out

~ Lily

Djupa tankar.

Alla har vi bagage som vi dras med och det måste man komma ihåg. Det är inte bara jag som har bagage, vi alla har det. Mitt bagage är ganska stort och det är ingenting jag direkt döljer längre. Men trots mitt bagage så försöker jag att inte tänka på vad som skulle kunna hända för det skulle förstöra allt. Paranoid kan jag vara för andra saker tycker jag. Jag vill inte vara kontrollerande därför försöker jag släppa tankarna som försöker styra över mig.   

Som sagt mitt bagage är rätt stort och det kommer ta mer än ett blogginlägg för det. Men här kommer en del av mitt bagage.
"Things like this keeps me up all night!"
Jag tänker inte ge upp mitt liv för någon igen. Mina vänner, teatern och karaten är min familj och de kommer alltid att vara en del av mig och det måste folk ta och acceptera. Att ge upp mina vänner, karaten och teatern är som att ge upp en del av mig själv. Jag är ingenting utan dessa 3 komponenter i mitt liv, jag har dessa 3 komponenter att tacka för att jag fortfarande finns vid liv. När teatergänget kom in i mitt liv första gången så var jag väldigt nära på att avsluta det som kallas för liv. Jag stod på bergskanten och funderade på att hoppa för att säga det metaforiskt. Då hade jag varit utan karaten i något år redan för att mina fosterföräldrar hade tvingat mig att sluta. Jag hade redan förlorat en stor del av mig själv och var villig att sluta det lilla som var kvar av mig. När jag sedan flyttade ner till mitt ex, när jag sedan valde att flytta från teatern och mina vänner som jag hade kvar och den nya familjen jag hade fått så dog ytterligare en del av mig men jag gjorde det för kärleken. Kärleken som inte höll mer än 3 år kärleken som inte lät mig hålla på med det jag älskade för att han var rädd att jag skulle bli självständig igen. Efter 3 år så insåg jag sanningen och jag sa till mig själv "aldrig en gång till, aldrig".

2015 så flyttade man tillbaka hem med många tankar och många känslor.
Det bästa jag gjort i mitt liv, samma år började man med teatern och karaten igen. Äntligen var jag tillbaka där jag ska vara, där jag kunde känna mig trygg och hel igen. Och jag tänker inte lämna det en gång till, inte ens för kärleken. Jag vill vara hel, jag vill vara jag, jag vill göra det här.
Karate, teater, vänner = Familj 💖
Det är det här jag ska göra och det är här jag ska vara.

Jag är fylld av ångestfyllda tankar och känslor i stort sett varje dag, men jag försöker inte låta det vinna över mig eller styra mitt liv. Jag försöker att styra det precis som jag försöker att styra över min smärta i kroppen. Men vissa dagar så tar det över helt och hållet och det måste jag ibland låta den göra så att det inte sväller över och blir för mycket på en gång. För då vet man aldrig vad som kan hända. Jag är inte självmordsbenängen längre, och det finns ingen risk för att jag kommer att bli det igen. Isåfall skulle inte min psykolog ha släppt mig "fri" när hon kände att vi var "klara" med varandra.
Här är en bild på jumpsuiten som jag har köpt till mig själv. Väldigt skön jumpsuit i ett väldigt skönt och lent tyg. En klassisk kostym liknande modell med vida ben. Köpt på Lindex och en bild på mig i den kommer att komma. Jag har varit lite upptagen med jobb och födelsedagar så har inte riktigt hunnit med mig.


Om ni undrar varför jag har valt att tillägna en sida för Mattias så är det för att den mannen har gjort så mycket för mig under mitt liv även fast vi bor så långt i från varandra idag. Han har inte bara en röst av guld han har ett hjärta av guld med. Mattias jobbade på min skola under slutet av 90-talet och det var det bästa för mig. Han såg hur sönder jag var och hur ensam jag var. Han fick mig att börja med musik och teater som barn. Han satte mig vid pianot på fritids och lärde mig att spela och att små sjunga. Han blev en förebild och idol och det är han fortfarande. Mattias är en av mina största idoler, jag älskar hans röst och hans låtar som har har gjort och skickat till mig. Och jag har sagt det att den dagen jag skulle gifta mig, om det blir någon gång, så ska Mattias sjunga på bröllopet tillsammans med min bästa vän.


Over and out

~ Lily

Life is about creating yourself

Det har varit en liten jobbig vecka. Många tankar och det har kanske märkts på inläggen. Jag har mått lite halv dåligt hela veckan och tänkte mycket på mig själv och hur jag har det och vill ha det i mitt liv. Jag har försökt hittat mig själv i ett vi sammanhang och och ett vi i ett jag sammanhang. Försökt hitta balansen i mig själv mellan ett vi och ett jag.
Det är inte alltid lätt att hitta en balans mellan jag och vi. Jag vill vara ett  fungerande vi men jag är så van att vara ett kaotiskt jag och ta hand om mig själv, jag behöver skapa en balans i mig själv och det är inte det lättaste men jag lär mig sakta men säkert.

Alexis är iallafall nöjd med det som är gjort på hennes repertoar som jag börjat med. Det är en del kvar att göra men det som är gjort ät tillräckligt bra. Jag är nöjd. Nu är det bara att fortsätta med det så att divan har något för nästa show.

Back to work

Over and out

~ Lily

Tankar!

Denna vecka har det inte blivit någon träning för att i lördags så knastrade det i min högra sida Ovanför höften och efter det har jag haft ont i ländrygg och höft och har inte kunnat lyft benet för att kunna sparka samt så har ryggen varit stel och öm, så har tagit en vilopaus denna vecka! Får köra på från och med nästa vecka igen och köra hela våren till sommaren och försöket på det svarta bältet. Dock så kör jag på som vanligt med strechingen och lite lättare träning hemma så att man blir en aning smidigare, behåller konditionen och så att ryggen kommer igång igen.

Att denna lilla flicka skulle växa upp på det vis som hon har gjort och alla de motgångar hon har fått upplevt. Om jag visste hur livet skulle te sig vid den här åldern så skulle jag nog inte ha fullföljt livet eller be om att få leva ett annat liv någon annan stans. 

Om jag skulle ge denna flicka några ord på vägen så skulle det vara

"Du kommer att möta motgångar och prövningar som många andra inte får uppleva, du kommer att tycka att livet är skit men du tar dig igenom det. Du är en stark flicka och du klarar allt som kommer i din väg. När du känner att du vill ge upp så berätta det för någon och ta hjälp av folk. Prata om ditt liv och berätta hur du mår och stäng inte in dig. Det kommer göra det svårare för dig!"

Idag så har jag det rätt bra men jag har fått kämpat mig igenom många prövningar. Jag har verkligen fått jobbat mig fram för att komma dit där jag är. Jag är helt nöjd med det jag har och vad jag gör. Jag kommer nog alltid att ha någon form av deprission och jag kommer nog alltid att övertänka allt och jag kommer nog alltid att stänga av både mig själv och inför den yttre världen när jag mår dåligt, men jag tar mig alltid igenom allt som kommer i min väg. Jag kommer alltid ha för många känslor och för lite balls för att visa dem för folk. Jag älskar mitt liv som det är, precis som det är, jag har allt jag kan önska mig så som det är nu. 

Denna vinter har jag haft många tankar och många känslor att ta hand om och har varit nere i många dalgångar med mitt mående, men det är bara ännu en period som jag måste ta mig igenom och det kommer jag att göra precis som alla andra gånger.
Tankarna på dig hjälper mig att hålla mig i schack och de hjälper mig att orka gå vidare. Utan att du vet om det så hjälper du mig jätte mycket. Du är verkligen unik på det viset. 

Nu ska jag ta och göra någon nytta och erövra min garderob på nytt.

Over and out

~ Lily

Alexis har rätt!

Inlägg 304.

Mina tankar är inte där dom ska vara för tillfället, jag har en hel del att göra för Alexis men just nu står det helt stilla för att jag kan inte stänga ute mina tankar just nu. Jag får göra ett nytt försök att göra något åt Alexis på onsdag tror jag för i morgon är det min dag med Karate igen, så de blir inte mycket skapat för henne då.

Jag har iallafall hittat en ny outfit till henne men om hon ska ha den så får hon ta och jobba lite snart så vi har råd att köpa den till henne. Än så länge har hon ingen sponsor som kan stå för saker, fast å andra sidan har vi varit lite lata med reklam om produkterna och kläderna hon använder. Så vi får skylla oss själva med sponsorer för tillfället. Det kanske blir senare, vi får se.
Här i jul så fick hon 4 nya ögonfransar av mig 3 överfransar med fjädrar och ett par underfransar för den nya outfiten. Det kommer bli skitsnyggt tillsammans med den klänningen jag har sett och den nya peruken. Hon kommer bli en riktig "Diva". :)

Ja som sagt mina tankar är inte riktigt där dom ska, har sett en film nyligen på över två timmar och suttit och slö spelat lite för att ta död på lite tid innan säng gående och bara låta tankarna fara i väg så att de försvinner men det verkar svårt.
Eller så får jag ta Alexis citat som hon med all sannolikhet att tagit från Rupaul "Unless they gonna pay your bills, pay them bitches no mind"

För jag tycker mig känna igen det lite från serien. Jag gillar faktiskt Rupauls dragrace fast det erkänner jag inte för Alexis, det nöjet ska hon inte få. :) hehe. Väldigt bra inspiration för egen del inom teatern och nu när man jobbar med Alexis. Alexis har blivit en familjemedlem precis som min bästa kompis E.H. Its my family. Det bästa med Alexis är att de är ingen bullshit,

När man nu sitter här och skriver lite om Alexis och sina egna tankar så dyker det upp fler Alexis citat som med all sannolikhet också är taget av Rupaul

"It's very easy to look at the world and think, this is all so cruel and so mean. It's important to not become bitter from it."

Och Alexis har rätt, eller dom har rätt. Dont take life to seriously. Jag får väl ta och göra som Alexis och låta min inre Diva komma fram och inte vara så instängd i mina tankar då kanske jag får någonting vettigt gjort och jag kommer säkert ha kul på resan. Jag tror jag börjar med det i morgon. nu ska de snart bli sängen och sova, jobbar eftermiddag i butiken i morgon innan träning om min rygg klarar av det. 

Over and out
~ Lily

Några intressanta veckor.

Det har varit några intressanta veckor efter tävlingen i Boden. Två helger efter tävlingen var det läger nere i Stockholm två dagars läger ca 16 timmar hård träning i Kata och bunkai. Jag hade ådragit mig en sträckning i ett muskelfäste bak i knät men tog det inte på så stort allvar efter tävlingen utan fortsatte att träna hårt inför lägret och tränade ännu hårdare på lägret vilket orsakade en överansträngning av mitt muskelfäste som gick från halva vaden till halva låret så man blev liggandes i 3 veckor på soffan och missade en kata tävling i Stockholm helgen efter lägret.

För någon vecka sedan var jag på årsmöte med Amatör teaterns riksförbund västernorrlands styrelsen, jag hade blivit tillfrågat att vara suppliant för styrelsen, halvvägs in i mötet så blev man invald som ordinarie ledarmot. Vilket innebär ganska mycket styrelse jobb som jag faktiskt ser fram emot väldigt mycket. Teatern har varit mitt liv länge och nu är jag inne i styrelsen för amatörteatern i västernorrland. Livet kan inte bli bättre än så, eller ja jo, få betalt för att göra det man älskar hade varit ganska bra men men, så länge man gör det man älskar vad betyder då pengar? :)

Tankarna har under dessa tre veckor som man varit skadad farit runt som en enda stor tornado. Jag är så nära på att ge upp allt som har med känslor och kärlek att göra för jag känner mig faktiskt tillfreds med att vara ensam och leva mitt liv med mina saker och projekt. Men samtidigt så finns det ingen annan som berör mig så otroligt mycket som du. Man kan drunka i dina ögon, hela din uppenbarelse får hela mig att må bra, ditt skratt och din röst för mig att le, Nästan all smärta är som bortblåst när du är i närheten, Du får mig att vilja öppna upp mitt hjärta och faktiskt släppa in någon för första gången på länge. Finns ingen som jag trivs så bra med som med dig.
Fast det är inte lätt att tycka om dig, det är inte lätt att släppa in någon, ingenting i det här är lätt, och i slutänden är det inte det som är meningen med det? Att det ska vara lätt alltså? Som marshall säger i How i meet your mother "Being with someone should be the easiest thing in the world, if its not easy its not right" Jag vill ge upp men något säger mig att inte göra det, Jag har ingen tanke på att flytta ihop med någon än, vara tillsammans betyder inte att man måste bo ihop. Det finns alltid tid, vi kan alltid skapa tid.

Åter till det roliga i mitt liv. I maj ska jag åka ner och representera ATR västernorrlands styrelsen i ATR kongressen och gå på amatörteaterfestivalen i Södertälje, Jag är en av fem huvudpersoner i ett projekt vi ska prova här i bygden, Det är snart dags för den årliga revyfesten som jag har planerat tillsammans med min festfixarkompis och revykollega. Jag är med och planerar massa teaterforums och kurser och kurshelger, til hösten börjar möterna för revyn igen och jag kan faktiskt träna igen efter skadan och om några veckor ska vi ha ett barn läger jag och en karatetjej.
Det är mycket på gång just nu och jag älskar det, ibland leker livet och allting bara faller på plats.
En ny låttext har blivit skapad och en hel del material både för revyn och för det projektet som vi ska prova är gjorda.

Månadens låt: H.O.L.Y - Florida Georgia Line

"When the sun had left and the winter came

And the sky fall could only bring the rain I sat in darkness, 
all broken hearted I couldn't find a day I didn't feel alone 
I never meant to cry, started losing hope
But somehow baby, you broke through and saved me

You're an angel, tell me you're never leaving' 
Cause you're the first thing I know I can believe in"

Nu ska jag ta och återgå till allt arbete.

Over and out

~ Lily

Tankar i dag.

Att leva med ständig värk och depression är inte alls lätt alla dagar. lägg till förkylning på det. Jag skulle lätt kunna jämföra en mans förkylning med personer med fibromyalgi som har en förkylning. Man är minst sagt lika utslagen och lika gnällig, fast den enda jag kan gnälla till är min hund och hon kan inte direkt hämta te åt mig. :)

Jag har i stort sett sovit mest hela dagen, lagom utslagen och ingen insomnings medicin behövdes. Men lika trött för det när man vaknar som vanligt. Jag skulle ge vad som helst för att få en natt, bara en natt med riktig djup sömn, att man får känna sig riktigt utvilad, bara en natt och en bra dag utan trötthet. Det hade varit drömmen. 

Jag hoppas jag är frisk nog att börja träna träna på tisdag efter jul uppehållet och börja resan mot tävlingen i februari och resan mot det svarta bältet som jag förhoppningsvis ska klara på sommarlägret 2019. My big goal in life just nu. Det enda som faktiskt är tryggt och stabilt just nu, veta att man har träningar 3-4 gånger i veckan. 

På fredag ska våran revy dokumenteras på film som tidigare år. Vi får hoppas vi får filmerna tidigare i år så man kan fylla på våran O-revy kanal på Youtube. Man säger detta varje år men det är ju sant också. revyn i år är riktigt bra. Nästan "O-nödigt" bra. Rappa sketcher, bra låtar och riktigt bra texter om både lokala, inrikes och utrikes händelser. Vi har verkligen använt huvudet ordentligt i år och skapat en bra show. 

jag kommer bli gråhårig i förtid, det är ett riktigt huvudbry att försöka förstå. Det sägs en sak men en annan görs. snart ger jag upp och stänger igen och bara låter det rinna ut i sanden. Jag orkar inte försöka förstå längre.
Efter gårdagens skrivande och tänkande så får jag inte riktigt stopp på tänkandet. Det far runt i huvudet på mig som en virrvelvind men en sak som hela tiden kommer upp är funderingen och tanken på hur det skulle kunna vara. Hur det skulle kännas, vad det skulle krävas och vad som behövs.

Over and out

~ Lily

Love is... Overrated

Kärlek och känslor

all girls dream about true love.
Ja och jag är väl inte direkt olik någon annan flicka här i världen.
Jag ha suttit och kollat på förhäxad hela dagen och försökt ta hand om min förkylning.
Det Piper och Leo har i denna serie är väl något som alla tjejer är ute efter och även jag.

Man finner en som är to good to be true, och man vågar öppna sig en aning för första gången på länge och man tror att det är värt det, men newsflash de är de nästan aldrig. Jag berättade lite om mina hemligheter för jag känner i hela mig att det var rätt att göra det. Men som de andra få gångerna som man känt att man kanske kan öppna sig för, som känt "rätt" så drar dem sig undan. the curse of Lily? ja i såfall ha jag två curses. The premier curse of Lily and The Lily curse of love. Jag brukar vara den eviga optimisten men just nu låter jag som en riktigt pessimist men man kan inte vara optimistiskt i allt, eller? Men efter alla insidenter som handlar om kärlek och all icke kärlek som man vuxit upp med i den inrekretsen där de ska flöda av kärlek så har jag rätt att vara pessimistisk i den frågan. 

Månadens låt: Januari
All that really matters - Richie Sambora. 

"When I look at you
I realize There comes a time in someone's life
When you find the things that matter
And every time we touch
The love runs deep
We realize it's ours to keep
And that's all that really matters
You'll always be my sweet addiction In this life my saving grace You're all that really matters You know it's true Ain't no me without you When you're in the dark
Baby don't despair
I'm just a spark away
I will be there
And that's all that really matters ..."

Blir ett till inlägg idag fast om sanningen bakom mig. I need to let it out.

 Over and out

~Lily

Tankar om dig och revyn.

Vissa dagar är värre än andra. Tankarna far åt alla håll och man försöker reda ut dem. Allt från revy tankar till tankar om sig själv och honom. De senaste dagarna ha jag velat krypit upp i din famn och känt tryggheten och lugnet. Känna din puls och stadiga armar runt mig.
Jag gillar att vi tar det lugnt som vi gör men ibland känns det som om det är för lugnt. Jag vill vara delaktig i ditt liv och jag vill få dig delaktig i mitt. Men ibland eller för de mesta är det så svårt att släppa in någon i sitt. Tänker på dig varje dag mer eller mindre, vissa dagar mer än andra fast jag inte hör av mig varje dag. Jag vill inte störa om jag skulle det. Ibland blir jag så fumlig och får svårt att koncentrera mig när jag tänker på dig eller när jag ser eller är med dig.

Revyn är mycket i mina tankar de är drygt 6 veckor till premiär och vi ligger väldigt i fas med tiden. Detta kommer bli ett onödigt bra år. Årets revy heter onödigt, våran revy har alltid ett namn på O pga att vi heter o-revyn och de är ovanmons sammhällsförening som är arrangör tillsammans med teater västernorrland.

I år består revy innehållet av onödiga kriser och nödiga dissningar och onödigt trötta och hemlighetsfulla händelser. Vi kan lova en riktig skrattfest med några väldigt kända låtar som man kan sjunga med i. 3 nya aktörer på scen som sprider både nya ideer och härlig energi. Ett riktigt bra år för orevyn kan jag nog säga. Ni ha inte sett oss så här.

Imorgon ska jag vara med i ett reportage angående årets upplaga av orevyn och jag är väl så där onödigt taggad för det. 

Over and out
~Lily

Rörigt med fibro

Skriver, raderar... skriver igen och raderar.. och sådär håller det på. Vet inte riktigt vad jag ska skriva eller vad jag tänker på just idag. Huvudet är ganska fullt men ändå jävligt tomt efter de senaste två dagarna. Plus att förkylningen gör ju sitt. Feberyra ovanpå fibrodimman. 😂 det är inte lätt att vara förkyld med en annan sjukdom. 😂
Man har ont i kroppen dagligen mer eller mindre och med en förkylning så blir värken värre. Koncentrationen försvinner, tröttheten som ständigt ligger över en blir värre.
Fast nu blir väl psykologen min glad för att jag äntligen tar hand om mig själv och säger nej till andra. 😂

Over and out
~Lily

Förkyld och tankar

Jag har inte tid med detta, att vara förkyld nu. Jag hoppas att jag är frisk i morgon. Jag har verkligen inte tid. Gradering om några veckor och en del teater jobb som måste göras. Soffan är verkligen ingen bra plats för mig just nu men va gör man inte för att bli frisk så snart som möjligt.
Fast denna tid i soffan ger en tid för eftertanke, och man kommer i kapp med lite serier.

På tal om ingenting så går det framåt för oss i revyn i år. vi har aldrig varit så här tidig med saker och ting. vi har repat två gånger på scenen och nästa rep blir musik rep. vi brukar normalt inte ställa oss på scen förrän om några veckor och musiken ännu längre fram. Det går riktigt bra i år faktiskt. synd bara att man blev sjuk just nu när jag måste bli klar med en låt till nästa vecka. De finns en dag i morgon med så hoppas jag känner mig piggare då så jag kan jobba lite på det.

Du finns i mina tankar.

"Too much light in this window,

Don't wake me up,

Only coffee no sugar inside my cup,

If I wake and you're here still, gimme a kiss,

I wasn't finished dreamin' about your lips..."

"...I don't wanna fall, fall, fall, fall asleep no,

I don't wanna fall unless I'm falling for you

I don't wanna fall, fall, fall, fall asleep no,

I don't wanna fall unless I'm falling for you"

- Chris brown - Don't wake me up

Over and out

~ Lily

Att vara sårbar

Ibland måste man spåra ur för att de bra ideerna ska kunna krypa fram. Dock just idag så resulterade urspårningen med att jag börjar fundera på allt annat än att få ut dom bra ideerna. det blev en blockering istället. Vad är det som händer? För mycket i huvudet? ja kanske det.
Tänker på dig jävligt mycket numera. Det går inte en dag utan att jag fundera på vad du gör eller hur du verkligen mår. ibland önskar jag att jag verkligen visste vart du stod.
jag vet inte varför jag skriver om dig just nu för jag brukar inte skriva om dig på det här sättet här. Men jag måste väl få ut vad jag tänker på kring dig.
Jag är så van vid att inte prata om mina känslor, att stänga dom inne, att inte prata om min tankar, att inte visa mig sårbar. Så det gör det så svårt att vara sårbar och visa det för andra speciellt någon som dig. Någon som man verkligen bryr sig om.
Jag kan vara svår att nå in på livet med tack vare detta, jag stänger gärna in mig själv i mig själv. Jag vill inte visa mig sårbar. Med allt som har hänt i mitt liv så visar jag mig som oövervinnerlig och oslagbar. Jag blir elak på mig själv om något går fel, om jag känner att jag råkat säga fel sak, eller gjort fel sak. jag är perfektionist på fel sätt. Jag har en otrolig fasad som jag måste släppa men det är så sjukt svårt. det är så svårt att vara sårbar. Jag känner att skulle jag vara sårbar bara för en liten stund så skulle hela livet rasa samman, hela den oövervinnerliga fasad jag skapat skulle bara rasa. Det finns ingen som jag kan säga detta till men jag vill vara sårbar med/för dig. Jag vill ha dig in på mitt liv, jag vill att du ska lära känna hela mig, jag vill släppa min fasad med dig.
Jag har inte gråtit sedan jag va liten men att skriva om min oövervinnerliga fasad som jag har får mig nästan att börja gråta för jag inser hur mycket jag stängt in, hur mycket allt detta har förändrat mig. Hur mycket problem mitt bagage ställer till med när det kommer till relationer och mycket mer.
Finns en sak till jag måste erkänna trots min oövervinnerliga fasad och bagage så är jag ständigt rädd, rädd för att lita på folk för jag blir troligtvis bränd igen. jag är rädd för att må bra och ha det bra för jag tror det kommer gå åt helvete ändå för de har det alltid gjort.
Jag vill släppa min fasad och begrava mitt bagage långt under marken och lita på dig till 100 % jag vill släppa mitt bagage trots rädslan och föra dig in på mitt liv. Du är verkligen unik, ingen annan har fått mig att vilja erkänna detta.

Det känns jätte konstigt att lämna ut sig så här, att vara sårbar på det här sättet. Men jag måste börja någonstans. =)

Over and out
~Lily

Funnit glädjen i något nytt.

Jag har kommit på en ny karriärväg jag ska försöka mig på. Jag hoppas det går för sig. En lång process men de kan de vara värt om man lyckas. Inget är roligare än att se slutresultatet på något man jobbat på ett tag. 😊
In handlar sakta men säkert saker som behövs, och försöker att arbeta lite på de praktiska. De här kommer nog bli bra. 😊

Jag har helt och hållet gått och blivit beroende av detta och jag känner så stor samhörighet till det så de kan inte annat än bli bra när det är färdigt. Någonting nytt som kanske kan få mig att må bättre igen, känner mig faktiskt glad att jag hittat detta.

Over and out

~ Lily

Ge mig styrka!

Jag vet inte hur många det är som läser denna blogg men oavsett vad så behöver jag bara skriva av mig lite. Har inte fått någon tid hos min kurator/terapeut och jag lär inte få förrän i mitten på hösten och det kan ju ärligt talat säga suger. Jag hade en period där jag mådde så otroligt bra och jag kände att jag levde min dröm, att jag was the superstar, the champion of life. Sedan har det bara varit smäll efter smäll efter smäll och nu står man här utan någon att prata med, utan någon som helst privatliv och utan något som helst hjälp från någon. Sista juni dog mammas sambo, (ingen man gråter över direkt) hans barn har inte direkt varit dom bästa barnen sedan dess. Typ slängt ut min mor på gatan för att gå emot deras fars önskan om att mamma skulle få vara inneboende, begraver sin far istället för att låta han strös i minneslunden, dödar en frisk ung katt för att dom inte vill att mamma ska ta hand om katten som hon och sambon tagit hand om i 7 år. Låter inte mamma min sörja utan klagar och kastar skit på henne hela tid. Och vem får höra det.... JO jag.
Just nu bor min mor hemma hos mig i min tvåa, och det ser ut som ett jävla bombnedslag här.
Jag får aldrig vara ensam, jag får inte mitt privatliv. Jag har varit hos en av mina bästa kompisar i 2 veckor nu, och även där får man ju inte direkt något privatliv, dom är fyra i den familjen.
Jag bryr mig lika mycket om mammas sambo och hans barn som jag bryr mig om svensk politik vilket är lika med noll. Men ändå så kastar dom skit på mig, och försöker få mig att må dåligt.

Den senaste tiden har jag varit så nära till att verkligen bryta ihop och gå in i en vägg men jag har gjort allt för att inte hamna där... igen. Men just nu är det bara för mycket. Jag vill ha tillbaka den där tiden där jag började må sådär otroligt bra som jag gjorde. I was on the top of the world. Jag va så stolt över mig själv, så stolt över mina prestationer, så stolt att jag kommit in på folkhögskolan, så stolt och lycklig över allt. jag älskade mitt liv och mitt jobb. Just nu orkar jag ingenting, jag vill inte börja skolan med denna känsla jag har i kroppen och i huvudet. Jag vill inte börja på skådespelarutbildningen. Jag är så rädd att jag inte kommer att prestera så bra som jag vet att jag kan, så bra som jag vet att jag är på just skådespel. Jag blir deprimerad så fort någon nämner eller frågar om jag ska jobba. Jag bryter nästan ihop bara det kommer på tal. I need my therapist...
Jag försöker vara positiv och glad och verkligen känna glädjen och lyckan igen men det är fan svårt.
I want to be me again.

Just nu är jag inne i en Dragqueen tid. Jag kollar på Rupaul's dragshow och jag kan relatera till många utav dom på många sätt. Denna show har hjälpt mig ganska mycket sista tiden att orka.

*Born naked - RuPaul

*Champion - Rupaul

*Main event - RuPaul

*Superstar - RuPaul

*Sissy that walk - RuPaul

Dessa 5 är månades låtar. Så glad att jag fann denna show och dessa låtar. De hjälper mig att inte bryta ihop och bli ett kolli som gått totalt in i den känslomässiga väggen.
"if i fly or if i fall atleast i can say i did it all" 
Jag försöker att ta mig igenom en dag i taget just nu och fasas över hur första dagarna på skolan kommer att bli.

Från nu kommer ni (om jag har några läsare) att få följa min resa med min mamma i samma lägenhet som mig, hur min resa psykiskt går, hur det går på skådespelarutbildningen och även min resa med revyn som börjar nu i september.

Over and out
~ Lily

Månades låttext.

Richie Samborra - all that really matters

"When I look at you
You're beautiful
There comes a time in someone's life
When you find the things that matter
And every time we touch
The love runs deep
We realize it's ours to keep
And that's all that really matters 

You'll always be my sweet addiction
In this life my saving grace
You're all that really matters
You know it's true
Ain't no me without you 

When you're in the dark
Baby don't despair
I'm just a spark away
I will be there
And that's all that really matters....."

Eftertanke

Precis som på bilden så önskar man att de kunde vara. Ibland skulle allting bara få falla på plats. 

tänk om en' kunde förstå vad som är och vad som var. Tänk om en' kunde få't sagt de som bör.
Tänk att få sätta sig på en sten och bara försvinna bort i fjärran. Bara sitta där och bli ett med stenen och vinden. Sitta där och tänka på ingenting och allting. Fundera på hur det skulle kunna bli och hur de skulle kunna bli sagt.