Överlever toxiska föräldrar.

Det här skriver jag för jag vet att det finns andra som har det ungefär som man själv har haft det. 
Detta är till alla dom som har tagit avstånd och dom som fortfarande kämpar med att ta avstånd från sin toxiska far och även kanske sin mor och funnit lyckan i från dem. har du inte hittat styrkan än så kommer du att göra det. 

Allt jag kommer att skriva är direkt i från mitt hjärta och jag har själv upplevt detta, det finns många precis som jag själv som inte har haft en bra barndom och det finns många som i skrivande stund inte har en bra barndom. 

Jag vet att du vill ha och ville ha så mycket av dina föräldrar men som du inte fick eller får. 

Och jag vet att det har sårat dig så illa och att det sårar dig väldigt illa. Ens föräldrar ska man kunna älska från månen och tillbaka men problemet är att dina föräldrar aldrig visade eller visar dig samma kärlek på samma sätt.

Dom är själviska nog att göra andra saker när ni behöver dem.

Dom var och är inte när när ni mår dåligt, när ni behöver dem, när ni misslyckas på test. Dom var aldrig där för dig när du skulle börja ta körkort och dom kommer inte att vara där för er som just nu lever i detta.

Ingen av dom var och kommer inte finns där när du behöver prata om de saker som man ska kunna prata om med sina föräldrar.

Och vet du vad det värsta är? Som än idag kan störa mig. 

Alla andra barn runt dig hade och har underbara föräldrar, som var och är med dem hela tiden, för att ge dem kärlek och det stöd de behöver så mycket. Det är bara är bara du som inte får det som du behöver och längtar efter så mycket.

Sanningen är att man ber inte om mycket när man är i denna situation. Man bad dem bara komma på en match, en tävling, en föreställning, man ville bara att dem skulle vara stolta över en för sina prestationer. 

För även om det bara var små saker så betyder dem så mycket för en själv. Man är bara barnet själv och trodde att ens föräldrar skulle vara några som skyddar en från alla det dåliga sakerna som kunde hända.

men dina föräldrar var aldrig och är aldrig där, för varje gång du ville ta och vill ta deras hand när du var/är rädd för något, släppte/släpper dom din hand och säger åt dig att möta dina rädslor. 

För varje gång du ville/vill ha en kyss eller kram, för du har inte sett honom på länge, sa dom bara "hoppa in i bilen" och frågade ingenting om dig.

Dom vill inte höra något om dina känslor, om dom saker du gick/går igenom eller om dina känslor gentemot dom. 

Dom var/är kall och avlägsna emot dig, dom kanske till och med är bättre föräldrar till dina vänner än till dig i mellan åt och du har märkt det. 

Dom bär sig åt som om dom inte är föräldrar till dig, dom uppträder som om dom inte vill ha dig och p.g.a. detta så blir ditt hjärta söndertrasat. 

P.g.a. deras kalla inställning tror/trodde du att du inte är tillräckligt bra.

Du tror/trodde att problemet ligger/låg hos dig även om det är/var dina föräldrar problem hela tiden.

Du kände/känner dig mindre värd och du frågar/frågade dig själv om dina föräldrar skulle ha varit lyckligare om dom fått någon annan till sin son eller dotter.

Man frågar sig själv om man gjort någonting fel hela tiden, och varför ens föräldrar inte gav den kärlek man förtjänade. och man tillbringar så många sömnlösa nätter som barn med att gråta sig själv till sömns och lida i tystnad. 

Men vet du vad?

Även om du tror att allting är ditt fel så måste du veta att det är inte det. 

Du hade bara oturen att vara barn till känslomässigt otillgängliga föräldrar, någon som inte ens älskade sig själva på riktigt. Du var bara ett offer för toxiska föräldrar som tittade på dig men aldrig erbjöd dig sin hand. Så var arg, ta sönder saker, gråt, gör vad du vill. Släpp bara ut ilskan.

Låt all den toxiciteten och ilskan som är inne i dig lämna din kropp. 
För om den stannar inne i dig kan den döda dig. Mängden frustration som kommer ur att inte få kärleken du längtar efter är så stor att den skulle kunna kväva dig till en emotionell död. Men det är inte det du vill, eller hur?
Du vill inte att dina föräldrar ska se att dom förstörde dig, du vill inte att dom ska se hur elden i dina ögon bli mindre och mindre.
Du vill att dom ska se dig stå på dina egna ben efter att ha överlevt så många dåliga saker som dom gjorde mot dig.
Du vill inte att dom ska se att du var deras offer och att du kommer att leva med ärr på ditt hjärta i hela ditt liv. Nej, det vill du inte alls.
Det är därför du behöver vara smart.
Du måste tänka på hur du ska övervinna dina problem. Och vad du än gör, försök inte hämnas på dom. Du vet, karma är hårt och det kommer att få dom att betala för allt dom gjorde mot dig.
En dag kommer dom att be dig att ge dom bara lite av din kärlek, att skaka eras händer ordentligt medan dom säger deras sista ord.
En dag kommer dom att känna sig som du gör nu, precis som ett litet barn, som hungrar efter kärlek och förlåtelse.
Den dagen kommer du att komma ihåg hur du bad dom att hålla din hand när du var rädd. Och du kommer att komma ihåg hur dom släppte din hand och sa till dig att du skulle möta dina rädslor.
Det minnet kommer att sticka dig i hjärtat med all sin kraft men du kommer fortfarande att ge dom din hand.
Du kommer att förlåta dom för allt dom gjorde mot dig. Du kommer att visa dom att du är en större person än dom någonsin var.
Men du kommer också att låta dom gå. Att hålla fast vid någonting som aldrig var riktigt och äkta har ingen mening.
Och om du någonsin kommer ihåg dina föräldrar, om något påminner dig om dem och om du önskar att dom var där hos dig, hämta inte telefonen för att ringa dem.
Ja, dom är dina föräldrar, dom är din skapare, men dom är också dom som förstörde dig när du var som mest sårbar.
Du får lov att älska dem.
Men älska dem på ett sätt som dom aldrig får reda på. Ge inte dom nöjet att vinna till slut.

Bara en massa lögner

Jag tänker inte ens försöka att dölja min frustration. Jag är så less på lögner, och att man går på varenda jävla lögn varenda gång. Av folk i den innersta kretsen som inte ska ljuga och älska en villkorslöst. 29 år av bara en jävla massa lögner. Jag lär mig visst aldrig, jag vet att det är så här det kommer att vara och jag vet att lögnerna kommer att vara det ända som kan ges, men att jag går på dessa lögner varje gång, är helt ofattbart. Det har alltid varit samma lögner, jämt med några få modifieringar och lite nya lögner men det har alltid varit lögner. Varför? I 29 år! När ska jag lära mig.

Några säger att det är för att jag hoppas på att det ska bli ändring? Men hur kan jag hoppas på det när jag vet hur det alltid har varit i 29 år. Det är ändå 29 år vi pratar om. 

Ja hoppet är det ända som finns kvar när det ser mörkt ut, men någonstans borde jag väl ändå inse att det aldrig kommer att bli annorlunda, inte när det gäller det här i alla fall. Jag får bara lära mig att leva med det helt enkelt. Du uppfostrade mig ändå i 15 år innan jag blev placerad hos den där inte så bra fosterfamiljen. 

Skulle det skada att vara ärlig en gång i livet? Det ända jag vill ha är sanningen, att folk ska vara ärliga. Ärlighet vara längst.

Förlåt, jag behövde bara skriva av mig lite. =)

Over and out

~ Lily

Glöm det.

Varför ska folk lägga näsan i blöt när dom redan vet om sanningen. Varför ens fråga en sådan fråga när man vet svaret och hur personen reagerar på det samtalsämnet? 

Det är inte så jävla svårt... Jag har ingen bra relation till min mamma och det har jag aldrig haft. Varför skulle jag säga grattis till henne när hon fyller år? Det är inte raketforskning. Ingen relation + födelsedag = Inget grattis. Svårare än så är det inte. 

Jag pratar en del om mitt tidigare liv ibland, jag låter folk veta vad dom behöver veta och som jag vill prata om själv. Vissa andra delar pratar jag inte om och det finns en anledning till det. JAG VILL INTE, så glöm det. 

Vissa saker är bara för mig och de som är inblandade och så ska de förbli.

De finns bara en som förstår och som alltid har förstått utan frågor, som visste allt. Han finns dock inte vid min sida längre och skulle han ha gjort det så skulle han veta ändå. Han är den enda som kommer att få veta hela sanningen. Alla ni andra får bara delar av den när jag känner för att prata om det. Och säger jag att glömma saker så menar jag det. GLÖM DET. 

Over and out

~ Lily

Djupa tankar.

Alla har vi bagage som vi dras med och det måste man komma ihåg. Det är inte bara jag som har bagage, vi alla har det. Mitt bagage är ganska stort och det är ingenting jag direkt döljer längre. Men trots mitt bagage så försöker jag att inte tänka på vad som skulle kunna hända för det skulle förstöra allt. Paranoid kan jag vara för andra saker tycker jag. Jag vill inte vara kontrollerande därför försöker jag släppa tankarna som försöker styra över mig.   

Som sagt mitt bagage är rätt stort och det kommer ta mer än ett blogginlägg för det. Men här kommer en del av mitt bagage.
"Things like this keeps me up all night!"
Jag tänker inte ge upp mitt liv för någon igen. Mina vänner, teatern och karaten är min familj och de kommer alltid att vara en del av mig och det måste folk ta och acceptera. Att ge upp mina vänner, karaten och teatern är som att ge upp en del av mig själv. Jag är ingenting utan dessa 3 komponenter i mitt liv, jag har dessa 3 komponenter att tacka för att jag fortfarande finns vid liv. När teatergänget kom in i mitt liv första gången så var jag väldigt nära på att avsluta det som kallas för liv. Jag stod på bergskanten och funderade på att hoppa för att säga det metaforiskt. Då hade jag varit utan karaten i något år redan för att mina fosterföräldrar hade tvingat mig att sluta. Jag hade redan förlorat en stor del av mig själv och var villig att sluta det lilla som var kvar av mig. När jag sedan flyttade ner till mitt ex, när jag sedan valde att flytta från teatern och mina vänner som jag hade kvar och den nya familjen jag hade fått så dog ytterligare en del av mig men jag gjorde det för kärleken. Kärleken som inte höll mer än 3 år kärleken som inte lät mig hålla på med det jag älskade för att han var rädd att jag skulle bli självständig igen. Efter 3 år så insåg jag sanningen och jag sa till mig själv "aldrig en gång till, aldrig".

2015 så flyttade man tillbaka hem med många tankar och många känslor.
Det bästa jag gjort i mitt liv, samma år började man med teatern och karaten igen. Äntligen var jag tillbaka där jag ska vara, där jag kunde känna mig trygg och hel igen. Och jag tänker inte lämna det en gång till, inte ens för kärleken. Jag vill vara hel, jag vill vara jag, jag vill göra det här.
Karate, teater, vänner = Familj 💖
Det är det här jag ska göra och det är här jag ska vara.

Jag är fylld av ångestfyllda tankar och känslor i stort sett varje dag, men jag försöker inte låta det vinna över mig eller styra mitt liv. Jag försöker att styra det precis som jag försöker att styra över min smärta i kroppen. Men vissa dagar så tar det över helt och hållet och det måste jag ibland låta den göra så att det inte sväller över och blir för mycket på en gång. För då vet man aldrig vad som kan hända. Jag är inte självmordsbenängen längre, och det finns ingen risk för att jag kommer att bli det igen. Isåfall skulle inte min psykolog ha släppt mig "fri" när hon kände att vi var "klara" med varandra.
Här är en bild på jumpsuiten som jag har köpt till mig själv. Väldigt skön jumpsuit i ett väldigt skönt och lent tyg. En klassisk kostym liknande modell med vida ben. Köpt på Lindex och en bild på mig i den kommer att komma. Jag har varit lite upptagen med jobb och födelsedagar så har inte riktigt hunnit med mig.


Om ni undrar varför jag har valt att tillägna en sida för Mattias så är det för att den mannen har gjort så mycket för mig under mitt liv även fast vi bor så långt i från varandra idag. Han har inte bara en röst av guld han har ett hjärta av guld med. Mattias jobbade på min skola under slutet av 90-talet och det var det bästa för mig. Han såg hur sönder jag var och hur ensam jag var. Han fick mig att börja med musik och teater som barn. Han satte mig vid pianot på fritids och lärde mig att spela och att små sjunga. Han blev en förebild och idol och det är han fortfarande. Mattias är en av mina största idoler, jag älskar hans röst och hans låtar som har har gjort och skickat till mig. Och jag har sagt det att den dagen jag skulle gifta mig, om det blir någon gång, så ska Mattias sjunga på bröllopet tillsammans med min bästa vän.


Over and out

~ Lily

Tankar!

Denna vecka har det inte blivit någon träning för att i lördags så knastrade det i min högra sida Ovanför höften och efter det har jag haft ont i ländrygg och höft och har inte kunnat lyft benet för att kunna sparka samt så har ryggen varit stel och öm, så har tagit en vilopaus denna vecka! Får köra på från och med nästa vecka igen och köra hela våren till sommaren och försöket på det svarta bältet. Dock så kör jag på som vanligt med strechingen och lite lättare träning hemma så att man blir en aning smidigare, behåller konditionen och så att ryggen kommer igång igen.

Att denna lilla flicka skulle växa upp på det vis som hon har gjort och alla de motgångar hon har fått upplevt. Om jag visste hur livet skulle te sig vid den här åldern så skulle jag nog inte ha fullföljt livet eller be om att få leva ett annat liv någon annan stans. 

Om jag skulle ge denna flicka några ord på vägen så skulle det vara

"Du kommer att möta motgångar och prövningar som många andra inte får uppleva, du kommer att tycka att livet är skit men du tar dig igenom det. Du är en stark flicka och du klarar allt som kommer i din väg. När du känner att du vill ge upp så berätta det för någon och ta hjälp av folk. Prata om ditt liv och berätta hur du mår och stäng inte in dig. Det kommer göra det svårare för dig!"

Idag så har jag det rätt bra men jag har fått kämpat mig igenom många prövningar. Jag har verkligen fått jobbat mig fram för att komma dit där jag är. Jag är helt nöjd med det jag har och vad jag gör. Jag kommer nog alltid att ha någon form av deprission och jag kommer nog alltid att övertänka allt och jag kommer nog alltid att stänga av både mig själv och inför den yttre världen när jag mår dåligt, men jag tar mig alltid igenom allt som kommer i min väg. Jag kommer alltid ha för många känslor och för lite balls för att visa dem för folk. Jag älskar mitt liv som det är, precis som det är, jag har allt jag kan önska mig så som det är nu. 

Denna vinter har jag haft många tankar och många känslor att ta hand om och har varit nere i många dalgångar med mitt mående, men det är bara ännu en period som jag måste ta mig igenom och det kommer jag att göra precis som alla andra gånger.
Tankarna på dig hjälper mig att hålla mig i schack och de hjälper mig att orka gå vidare. Utan att du vet om det så hjälper du mig jätte mycket. Du är verkligen unik på det viset. 

Nu ska jag ta och göra någon nytta och erövra min garderob på nytt.

Over and out

~ Lily

Låt mig bara vara.

301

7 månader sedan tog du kontakt med mig och jag accepterade varför du skrev till mig men jag kommer aldrig att förlåta och eftersom du nu igen hörde av dig så verkar du inte förstå att jag vill inte ha med sig att göra längre i mitt liv. Låt mig bara få vara, jag tog farväl av er för länge sedan och det är ingenting jag ångrar att jag gjorde. Jag tog även får väl med ett offentligt i lägg på min blogg för jag visste att ni läste den. Men eftersom budskapet inte verkar gå fram så lägger jag ut det en gång till med lite om modifieringar.. Vill man läsa det som är borttaget så finns den längre ner. "Saying goodbye to 7 year of my life"

Det gamla inlägget..

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg. Lika bra att ta det från början kanske.
september 2005 blev jag placerad hos er, jag skulle bo hos er 2-3 dagar i veckan till att börja med. Sedan årskiftet 05-06 flyttade jag på heltid in hos er. Jag skulle äntligen få komma hem till mina vänner igen efter 6 månader i från dom. Jag skulle få börjar på min gamla skola igen och allting kändes bra. Jag hade inge större förväntningar på att få flytta hem till er. Vilket senare visade sig vara sanna förväntningar, men dit kommer vi senare. Allting verkade bra med att bo hos er, ni lät mig umgås med mina vänner, vara med olika djur och vara med lite överallt och lära mig nya saker.

Sedan kom min första gång jag rymde då jag inte fick umgås med min pojkvän jag hade på den tiden. Rymde och for i väg på en fest med honom. Ni kom och hämtade mig dagen efter och ni var inte alls glada, själv var jag 15 år och brydde mig inte direkt. jag ville vara med min pojkvän och mina vänner. Jag skötte knappt skolan, jag var där på matten, musiken och svenskan resten sket jag blanka fan i.
Sedan kom första sommaren hos er och ni hade redan börjat dragit åt tyglarna om mig. tagit bort så jag inte fick göra allt. Ni fick mig att sluta träna karate där jag hade chansen att komma med i landslaget i Kumite, vägrade att köra mig dit för att ni inte förstod vad det handlade om.
Jag rymde en gång till den sommaren då hade jag bott hos er i 6 månader. Denna gången var ni ute och letade efter mig hela natten och när ni hittar mig så skadar ni min pojkvän, det ger ju bra intryck hos den 15 åriga flicka ni hade hos er. Ni trodde att han hade fått mig att rymma, men så är inte fallet, jag rymde självmant. Och där började ni dra in mera saker för mig, det var ett under att jag fick gå på mina egna shower på gymnasiet, hade ni kunnat hade ni nog dragit in dom med.
Jag gick till skolan, åkte till eran firma och sedan hem för att ta hand om ERA hästar. Hade jag inga shower så var det så min vardag såg ut under gymnasie tiden. Jag fick inte ens gå på mina egna studentfester. Jag gick på e studentfest under hela sista året. Jag var på några klass fester under 3 års tid men det var dom gånger man tjatade till sig det och då hämtade ni en jävligt tidigt.
Jag van trivdes hos er från andra året 2007 på gymnasiet tills jag flyttade 2012.

När jag slutade Gymnasiet så fick jag erbjudande om att vara med i västansjös revy, dom bara ville ha mig där. dom hade sett mig på scenen under gymnasietiden och ville att jag skulle börja på revyn. Jag tackade självklart ja eftersom det är det jag brinner för, Teater och musik. Ni var inte alls över förtjust i det, men vet ni vet jag brydde mig inte. tekniskt sett var jag inte placerad hos er längre för jag hade slutat gymnasiet och det var då erat kontrakt på mig gick ut. Jag hade hittat min nya plats, jag älskade att vara på revyn men jag gjorde även allt som ni bad mig också. Jag städade ERAT hus, tog hand om ERA hästar och ERA andra djur.
Min bästa tid hos er var när jag började på revyn, på revyn kunde jag vara mig själv och ingen dömde mig. Gjorde jag något bra så fick jag uppskattning för det. Revyn blev min nya familj. 09-12 var dom bästa åren i mitt liv medans jag bodde hos er.Ni började dricka värre än någonsin och ja jag anmälde er till soc några gånger och det står jag för. Vara alkolister och ha fosterbarn är inte något som går bra ihop i mina ögon, eller ha fosterbarn och psykiskt misshandla dom är inte heller okey i mina ögon. Det är inte meningen att barn som har flyttat till fosterfamilj för att dom har problem med sina föräldrar ska komma till en fosterfamilj och få mer problem.

Ni lärde mig mycket, bland annat lärde ni mig hur man inte ska ta hand om barn, ni lärde mig bokföring och skruva i bilar, ni lärde mig hur man inte ska ta hand om ett företag och hur man tar hand om ett företag, ni lärde mig om travhästar och ni lärde mig att inte lita på människor. 

Detta är mitt farväl till er, min sanning. Detta är inte allt detta är bara en del av hela sanningen. Men det räcker för nu. Jag har tänkt länge på att göra detta och nu är det gjort. Detta är mitt sätt att göra av med en stor sten som jag har haft länge. Årskiftet 05-06 flyttade jag hit och flyttade där ifrån 2012. 

Over and out
~ Lily

Journalistprogrammet

Inlägg 298:
Snart är det dags för Born naked - The naked truth och jag kan inte vara mer stolt över mitt liv som är nu när man läser igenom den en sista gång inför inlägg 300. Nu blir det inga fler redigeringar av det inlägget förrän det ska läggas ut för allmänheten.

Jag håller just nu på med att plugga inför tentan den 4 Oktober på Journalistprogrammet. Det är ganska mycket plugg men ibland måste man också ta en paus och prioritera sina vänner och något man själv mår bra med för att inte hamna i ett pluggträsk och känna sig less på plugget.
Jag tar mig alltid tid för mina vänner och karaten. Det blir inte lika mycket teater i år som tidigare år då det inte kommer att bli någon O-revy i vinter, vilket har tagit extremt hårt på mig och man kommer att förstå varför det har tagit så hårt på mig när man läser "Born naked" när den kommer ut.
Vi har blivit lite små varnade att tänka på vad vi lägger ut på nätet under utbildningen och även vad vi har lagt ut innan utbildningen och även efter för att som journalister kommer vi att bli gransakade, kanske inte på en gång men det kommer att komma någon gång under årens lopp. Jag skäms inte för det jag har lagt ut och ja det finns alltid en baktanke bakom allt jag lägger ut. Så granska på om ni vill. Den nakna sanningen kommer ändå att komma ut och jag lägger inte ut den för att få sympatier eller så jag lägger ut den för att jag vet att det finns fler som har upplevt samma sak eller delar av min historia och kan min historia hjälpa en person så är jag glad för det.

Den 20 Oktober så är det DM uppe i Boden och några från min klubb ska åka upp dit och tävla, jag själv kommer inte att tävla i den tävlingen men jag kommer att coacha i november när barn och ungdomar ska ner och tävla i Karate Kid Cup och juniorpokalen den 17 November. Snart är det dags för det årliga Kumite lägret också och det ska bli trevligt och roligt att träffa de andra klubbarna i våran organisation igen efter sommaren. =)

Ne åter till journalistplugget.

Over and out
~ Lily

Jobb jobb jobb och krasslig rygg.

Idag vaknade jag vid halv åtta och ryggen var nästan helt ur funktion, vette tusan hur jag har sovit i natt. Var så stel i  ländryggen att det värkte ner i benen och upp mot skuldrorna. La mig på soffan i hopp om att det skulle släppa men inte det. Strax innan tio bestämde jag mig för att gå in till stan och jobbet på en kopp kaffe så jag kunde rucka upp ryggen lite med promenaden men det slutade med att jag fick jobba i stort sett en full dag bara så där. Pengar till mig och ryggen blev mjukare på att flytta sko kartonger och hyllor runt runt i butiken. Så det blev två flugor i en smäll där. Glad "plånbok" och glad rygg. =)
När man sedan kom hem så blev det lite planering inför sommaren och jag måste nu sätta mig och skriva minst två monologer inför sommaren för ett projekt. Tur man är rätt duktig på det. Sedan ska det ju även planeras för andra projekt som ska bli i början på hösten. Så jag har det jag gör och jag älskar varje sekund av det. Men nu har jag mer kött på benen för varje projekt så nu ska det gå mycket lättare och bättre att få ihop texterna till allt.

Utöver det så ser jag att jag börjar närma mig 300 inlägg på den här bloggen och som mitt 300 inlägg funderar jag på att skriva ner hela sanningen om mitt liv från födsel till nu. Den är i stort sett redan färdig skriven jag har bara inte haft mod nog att lägga ut det, men jag kanske gör det som mitt 300de inlägg. Detta inlägg är mitt 290 inlägg så det börjar närma sig. =) Får väl se om jag har mod nog att lägga ut det för allmänheten. Den har legat under bearbetning i några månader så den har varit på väg länge.

Ne åter till teater skrivandet.

Over and out

~ Lily

Våren.

Det är så skönt att våren äntligen är på väg, härliga promenader i solen och härliga joggingturer i skogen, picknick på någon härlig plats.. Ingen mer snö, halleluja för den dagen då det är borta. =)
Denna påsk har varit ganska intressant, jag har jobbat med några musiker och vi har gjort upp en plan och det känns riktigt bra. Jag hoppas dom går med på att spela in denna ide så jag får den i min samling av minnen. Vore en kul grej och ha sin egen demo liggandes i bokhyllan. =)
Sen är det bara en grej kvar att uppnå, och det kommer jag göra en dag. Allt jag behöver fram tills dess är hopp. =)

Nu finns några av årets klipp på våran youtube kanal, "Orevy Kanalen", det kommer att komma fler så småninom men jag har inte hunnit med mig riktigt. Det är några klippa att gå igenom och lite folk att fråga om man får lägga ut dem på youtube. =) Nästa års revy blir minst lika storslaget.
Men först revygalan sedan kan man börja fokusera mer på nästa projekt och revy. =) One thing at the time.
Nu ska man väl ta och gå tillbaka till att göra ingenting ett tag till. Idag är det verkligen en sådan där lat dag kan jag lova. Faktiskt så är det skönt att bara titta på serier och återhämta både hjärnan och kroppen utan att behöva jobba med dem hela tiden. =)

I helgen fick jag ett meddelande på facebook av någon som jag verkligen inte ville ha ett meddelande av. En person som har förstört så mycket för mig. Jag förstår varför denna person skickar ett meddelande till mig, jag är en av alla som han sårade och skadade väldigt mycket. Han berättade saker jag redan visste, att han suttit i fängelse och sitter nu på behandlingshem, han håller alltså på att habiliteras, vilket jag tvivlar på att det någonsin kommer att funka på den människan. Iallafall detta meddelande fick jag av denna person pga att denne går på ett 12 stegs program på det här behandlingshemmet, dom flesta som behandlas går igenom dessa steg. Iallafall i detta meddelande så blev jag kallad medberoende. Detta gjorde mig ganska irriterade då jag inte alls var en medberoende åt denna person, jag var offret i det hela. Det var bland annat jag som fick stå ut med den psykiska misshandlet, det var jag som fick genomgå sexuella trakaserier och det var jag som fick utstå den fysiska misshandlet. Det var jag som fick höra hur dålig jag var, att jag inte skulle bli något, att jag inte kan klara något, det var jag som fick skiten för att saker inte gjordes.
Denna person kan be om förlåtelse hur mycket den vill, jag kommer aldrig att förlåta. Jag accepterar att jag fick det där meddelandet och jag accepterar varför jag fick det. Men jag kommer aldrig att kunna förlåta. Jag gick vidare och lämnade allting bakom mig för 7 år sedan.

Over and out

~ Lily

Fullt upp med roligheter.

När man för en gångs skull har lite ledigt då ska de tamefan retas i halsen så man hostar. Dont have time for that shit. Och på köpet så har man sträckt en sena, ledband eller muskel bakom knät så man är halv halt på köpet, jippie.... Not. 😈
Tur är väl att man faktiskt har lite ledigt fram tills på måndag så hade redan tänkt att ta det lugnt och bara glida med strömmen ett par dagar. Fast det lär väl bli soffan och sängen dessa dagar så man är pigg när man börjar jobba på måndag. fast tar man det för lugnt kanske man blir för sjuk. Brukar ju aldrig slå fel, eller?

Till veckan börjar allt skoj igen. Jobb, revy eftersnack, sista planeringen för revyfesten och massa träning för läger och mer tävling. Efter denna helg så är man inte ledig på 4-5 helger igen. Så man ska väl njuta av lugnet nu medans man har chansen. Fast jag har svårt att varva ner, iallfall huvudet. Man jobbar ju alltid på något nytt material av något slag.

I morgon ska man tillbaka till sjukgymnasten och förmodligen får jag nya övningar att göra, jag har ju just lärt mig behärska ca hälften av dem som han gav mig sist. 😒 Tycker det är lite roligt att jag får ganska lätta uppgifter än så länge och med tanke att jag tränar karate så borde jag kunna göra dessa lätta grejor som jag fått hittills men de tog ett tag ändå. Och irritationen på sig själv uppstår och då går de ju bättre?! Brukar inte göra det.
Nu först har jag börjat fått kontroll på mina sido magmuskler. Ja vi använder dem rätt mycket i karaten också men jag kunde inte ligga i sido plankan och lyfta benen från golvet och spänna sidomusklerna för en månad sedan. De är nästan skrattretande komiskt. 😆

Jag har fått frågan många gånger på facebook hur jag kan träna karate 2-4 gånger i veckan med fibromyalgi och ha de mål och drömmar inom sporten som jag har.
För mig funkar det rätt bra att träna karate, vissa dagar får jag ta det lugnt och känna av kroppen och ta det på den nivån kroppen orkar just den dagen, fast det är väldigt svårt att ta det lugnt då huvudet vet att den kan och vill mer och att man är duktig och kan klara av det. Men jag mår bäst av att träna regelbundet, min värk är inte fullt lika illa längre som den var sista tiden innan jag var tillbaka på karaten efter några års uppehåll. Min kropp mår mycket bättre och min värk är i ganska bra balans nu mera, mina skov har blivit mindre och jag mår en aning bättre både fysiskt och psykiskt av det. Jag tycker karaten är en av de bästa sporterna man kan träna. Man får både smidighet, styrka och snabbhet utan hantlar och andra verktyg. Man får även en mental träning av att träna karate, det är en form av meditation under träningen. Och man kan träna på sin egen nivå. När det kommer till mina mål och drömmar inom sporten så vad skulle man sträva efter och försöka nå om man inte hade mål och drömmar? Inte bara inom sporten utan i det vardagliga livet och på jobbet med. Drömmar och mål är något man måste ha i allt för att kunna ta sig framåt och känna att man har uppnått något, speciellt det man själv vill. Mina två primära mål inom sporten just nu är att ta mitt svarta bälte när det är dags och att någon gång innan jag dör ta ett guld i en tävling. 😄 Har även funderingar på att bli domare också men det är en sak jag tänker ta iut med om det blir av efter svart bälte.

Over and out

~ Lily

en nypa sanning.

Sanningen.

Jag vet att det finns fler där ute som har samma problem som jag. Som lever med depression och ångest, som har fibromyalgi, som gett upp på kärlek och som vuxit upp i dåliga familjeförhållanden. Jag känner att jag måste skriva av mig om min depression och mina tankar och problem. Och hur jag klarar mig igenom dagarna som går. Helt ärligt i bland undrar jag hur jag har klarat mig i snart 28 år innan jag tog tag i saker och ting på riktigt. Just idag tänker jag dock väldigt mycket på kärleken och känslor, vilket har fått mig att tänka på allt annat också och jag kan inte hålla allt inom mig längre. Jag måste få ut det ur mig och jag hoppas att min historia kan hjälpa andra att orka leva vidare. ☺

Jag är person som alltid har haft 1000 bollar i luften samtidigt för det har varit så lätt att göra saker istället för att känna och tänka. Grävt ner mina känslor och mina tankar i det jag gör istället. Senaste 6 månaderna har jag börjat släppa vissa saker för att verkligen känna och tänka och mycket tack vare min psykolog jag har. Jag håller på att för en gångs skull gräva i mitt liv för att få en bättre framtid. Jag har överlevt länge på de metoder jag har själv skapat men de räcker inte i längden att leva så här. Det sätt jag har valt att vara på för att överleva så som jag har gjort fram tills nu skadar de relationer jag vill skapa för framtiden. Jag har under mina år valt att leva under en fasad att allting är bra fast det inte har varit det alla gånger. Jag har under min uppväxt klarat mig igenom misshandel och missbruk i familjen, övergiven i lägenheter och hus med 100 kr till mat för en vecka. 
Jag ha länge levt med min depression och med min Fibromyalgi, redan som 16 åring började jag känna av min värk och med åren så har symtomen blivit fler och värre. värre depression, ständig trötthet, ledproblem, dimsyn och synbortfall, orolig mage, listan kan göras lång. 
Och med den historia jag nu kommer att berätta en del av så är det inte så konstigt att jag lever med depression, ångest, oro, tillitsproblem, svårt att släppa in folk och har fibromyalgi. 

Det är en ständig kamp med mig själv. Jag vill berätta hela min historia men jag är inte helt redo att öppna den dörren helt ännu. Har inte ens vågat öppna den dörren för psykologen helt än heller, och att öppna den dörren för någon speciell är nästa steg tydligen enligt psykologen. jag gör försök att berätta min historia för att jag behöver det och för att kanske hjälpa andra i samma situationer. Men jag är inte helt redo än att göra det men det kommer nog så småningom. 

efter flera timmar skrivande om min barndom i ett utkast så säger jag god natt.

Over and out

~ Lily ♥

Love is... Overrated

Kärlek och känslor

all girls dream about true love.
Ja och jag är väl inte direkt olik någon annan flicka här i världen.
Jag ha suttit och kollat på förhäxad hela dagen och försökt ta hand om min förkylning.
Det Piper och Leo har i denna serie är väl något som alla tjejer är ute efter och även jag.

Man finner en som är to good to be true, och man vågar öppna sig en aning för första gången på länge och man tror att det är värt det, men newsflash de är de nästan aldrig. Jag berättade lite om mina hemligheter för jag känner i hela mig att det var rätt att göra det. Men som de andra få gångerna som man känt att man kanske kan öppna sig för, som känt "rätt" så drar dem sig undan. the curse of Lily? ja i såfall ha jag två curses. The premier curse of Lily and The Lily curse of love. Jag brukar vara den eviga optimisten men just nu låter jag som en riktigt pessimist men man kan inte vara optimistiskt i allt, eller? Men efter alla insidenter som handlar om kärlek och all icke kärlek som man vuxit upp med i den inrekretsen där de ska flöda av kärlek så har jag rätt att vara pessimistisk i den frågan. 

Månadens låt: Januari
All that really matters - Richie Sambora. 

"When I look at you
I realize There comes a time in someone's life
When you find the things that matter
And every time we touch
The love runs deep
We realize it's ours to keep
And that's all that really matters
You'll always be my sweet addiction In this life my saving grace You're all that really matters You know it's true Ain't no me without you When you're in the dark
Baby don't despair
I'm just a spark away
I will be there
And that's all that really matters ..."

Blir ett till inlägg idag fast om sanningen bakom mig. I need to let it out.

 Over and out

~Lily

Förkyld och tankar

Jag har inte tid med detta, att vara förkyld nu. Jag hoppas att jag är frisk i morgon. Jag har verkligen inte tid. Gradering om några veckor och en del teater jobb som måste göras. Soffan är verkligen ingen bra plats för mig just nu men va gör man inte för att bli frisk så snart som möjligt.
Fast denna tid i soffan ger en tid för eftertanke, och man kommer i kapp med lite serier.

På tal om ingenting så går det framåt för oss i revyn i år. vi har aldrig varit så här tidig med saker och ting. vi har repat två gånger på scenen och nästa rep blir musik rep. vi brukar normalt inte ställa oss på scen förrän om några veckor och musiken ännu längre fram. Det går riktigt bra i år faktiskt. synd bara att man blev sjuk just nu när jag måste bli klar med en låt till nästa vecka. De finns en dag i morgon med så hoppas jag känner mig piggare då så jag kan jobba lite på det.

Du finns i mina tankar.

"Too much light in this window,

Don't wake me up,

Only coffee no sugar inside my cup,

If I wake and you're here still, gimme a kiss,

I wasn't finished dreamin' about your lips..."

"...I don't wanna fall, fall, fall, fall asleep no,

I don't wanna fall unless I'm falling for you

I don't wanna fall, fall, fall, fall asleep no,

I don't wanna fall unless I'm falling for you"

- Chris brown - Don't wake me up

Over and out

~ Lily

Att vara sårbar

Ibland måste man spåra ur för att de bra ideerna ska kunna krypa fram. Dock just idag så resulterade urspårningen med att jag börjar fundera på allt annat än att få ut dom bra ideerna. det blev en blockering istället. Vad är det som händer? För mycket i huvudet? ja kanske det.
Tänker på dig jävligt mycket numera. Det går inte en dag utan att jag fundera på vad du gör eller hur du verkligen mår. ibland önskar jag att jag verkligen visste vart du stod.
jag vet inte varför jag skriver om dig just nu för jag brukar inte skriva om dig på det här sättet här. Men jag måste väl få ut vad jag tänker på kring dig.
Jag är så van vid att inte prata om mina känslor, att stänga dom inne, att inte prata om min tankar, att inte visa mig sårbar. Så det gör det så svårt att vara sårbar och visa det för andra speciellt någon som dig. Någon som man verkligen bryr sig om.
Jag kan vara svår att nå in på livet med tack vare detta, jag stänger gärna in mig själv i mig själv. Jag vill inte visa mig sårbar. Med allt som har hänt i mitt liv så visar jag mig som oövervinnerlig och oslagbar. Jag blir elak på mig själv om något går fel, om jag känner att jag råkat säga fel sak, eller gjort fel sak. jag är perfektionist på fel sätt. Jag har en otrolig fasad som jag måste släppa men det är så sjukt svårt. det är så svårt att vara sårbar. Jag känner att skulle jag vara sårbar bara för en liten stund så skulle hela livet rasa samman, hela den oövervinnerliga fasad jag skapat skulle bara rasa. Det finns ingen som jag kan säga detta till men jag vill vara sårbar med/för dig. Jag vill ha dig in på mitt liv, jag vill att du ska lära känna hela mig, jag vill släppa min fasad med dig.
Jag har inte gråtit sedan jag va liten men att skriva om min oövervinnerliga fasad som jag har får mig nästan att börja gråta för jag inser hur mycket jag stängt in, hur mycket allt detta har förändrat mig. Hur mycket problem mitt bagage ställer till med när det kommer till relationer och mycket mer.
Finns en sak till jag måste erkänna trots min oövervinnerliga fasad och bagage så är jag ständigt rädd, rädd för att lita på folk för jag blir troligtvis bränd igen. jag är rädd för att må bra och ha det bra för jag tror det kommer gå åt helvete ändå för de har det alltid gjort.
Jag vill släppa min fasad och begrava mitt bagage långt under marken och lita på dig till 100 % jag vill släppa mitt bagage trots rädslan och föra dig in på mitt liv. Du är verkligen unik, ingen annan har fått mig att vilja erkänna detta.

Det känns jätte konstigt att lämna ut sig så här, att vara sårbar på det här sättet. Men jag måste börja någonstans. =)

Over and out
~Lily

Fullt upp med allt

Hejsan svejsan!
Nu va det ett tag sedan men jag har varken haft tid eller ork att skriva någonting. Jag måste verkligen lära mig att säga nej men det är svårt när det är hjälpa oh stötta andra som ha hållit mig ifrån att tänka och ta hand om mig själv. Att ta hand om mig är svårt, jag tycker att jag gör det när jag tränar och håller på med revyn. Det är min egentid och de är väl att ta hand om sig själv eller?
Min psykolog tycker tvärtom. Hon tycker att jag ska säga nej till folk och verkligen ta hand om mig och göra det jag vill. Bara flyta med strömmen så att säga.

På tal om revyn i måndags satte vi igång med möterna så nu är vi på gång med nästa års revy. Så roligt att de är i gång igen. Teaterledare och sekreterare bland annat står på min "Nametag" för årets revy. Så de är fullt upp med allt.
De har verkligen varit fullt upp ett tag nu, hjälpt min bästa kompis som ha skadat sig, varit inne i en ångest och depp period, och revyn som ha börjat igen.
Orken för så mycket mer har inte funnits där. och sovit dåligt ha man gjort med. Men de stoppar inte en från att hålla på med det man älskar. Karate och teater. =)

Har skapat en Youtube kanal för våran revy där det nu finns lite blandade videos från några av åren som vi ha haft. Kommer att komma mer eftersom när jag har hittat alla års filmer som man har. =) Revy Kanalen

Over and out
~ Lily

Just idag...

Vissa dagar är bättre än andra. Just nu känns det ganska bra. Men de har mycket att göra med att jag fått varit i replokalen tillsammans med min bästa vän (även kallad systern) deras band ska spela på lördag hemma hos hennes mamma på dubbelt 18 års kalas. Hennes mamma är min extra mamma. 
Just idag känner jag ingen större oro över skolan då jag känner hur bra jag känner mig i syrrans replokal. Men de finns en viss oro där ändå men inte lika stark som härromdagen.
Trots att jag mår relativt bra idag så har jag mina grublerier om saker men vissa saker ska man inte prata högt om. Sägs de. Haha. Tankar som vad ska jag göra, hur ska jag göra, varför nu, varför överhuvudtaget. Finns alltid något att grubla på har jag märkt. 

Innan jag avslutar detta inlägg så tänkte jag puffa en riktigt bra film (enligt mig) "Hurricane Bianca" riktigt bra film. Huvudperson: Bianca del rio. ❤ Handlingen utan att avslöja allt "de krävs en person för att göra en förändring"
Värd att se. ❤

Over and out
~Lily

Call shade if you want! Idgaf

*Begravningen är betald. Kommunen har hjälpt oss!!!

*Vi ska sälja huset och mycket utav grejorna för att betala av begravningen.

*Ingen frågar hur vi mår

*Du måste göra ditten och datten. Flytta dina saker, du får inte bo kvar.

*Vi ska dela på kostnaden för katten på 3, eller egentligen är det du som ska betala det.

First off man dödar inte en friskt katt som har många år kvar att leva. Pay it yourself bitches, Erat beslut, era pengar.

Jag har lovat att inte starta ett tredje världskrig men snart sprängs atombomben Lily..

Hur dum tror ni att jag är? Och som om det inte vore nog varför pratar ni inte med mig personligen. Sa vi inte dagen efter han dog att vi alla va en familj? Oh thats right. Ni tänker alltid bara på er själv i den där delen av familjen.. Dosen't matter.
Jag har klarat mig hela livet utan er och jag kommer klara resten av livet utan er.
Allt ni gör är att sabotera och försöka trycka ner andra för att ni själva ska må bra. Så har ni alltid varit allt jag gör har ni klagat på så jag förstår varför inte inte prata med mig. Men kom inte sen och säg att jag inte "gjorde någonting" för ni ha inte frågat heller. 

Varför ska jag ta reda på hur ni har det efter eran fars död n'r ni inte pratar med mig men ni kan klaga på mig för mamma och anklaga henne för saker. 

I call shade about the whole thing. Men det är jag det.

Ha ett bra liv och kom inte och klaga på mig sen.

Over and out

~Lily

Ge mig styrka!

Jag vet inte hur många det är som läser denna blogg men oavsett vad så behöver jag bara skriva av mig lite. Har inte fått någon tid hos min kurator/terapeut och jag lär inte få förrän i mitten på hösten och det kan ju ärligt talat säga suger. Jag hade en period där jag mådde så otroligt bra och jag kände att jag levde min dröm, att jag was the superstar, the champion of life. Sedan har det bara varit smäll efter smäll efter smäll och nu står man här utan någon att prata med, utan någon som helst privatliv och utan något som helst hjälp från någon. Sista juni dog mammas sambo, (ingen man gråter över direkt) hans barn har inte direkt varit dom bästa barnen sedan dess. Typ slängt ut min mor på gatan för att gå emot deras fars önskan om att mamma skulle få vara inneboende, begraver sin far istället för att låta han strös i minneslunden, dödar en frisk ung katt för att dom inte vill att mamma ska ta hand om katten som hon och sambon tagit hand om i 7 år. Låter inte mamma min sörja utan klagar och kastar skit på henne hela tid. Och vem får höra det.... JO jag.
Just nu bor min mor hemma hos mig i min tvåa, och det ser ut som ett jävla bombnedslag här.
Jag får aldrig vara ensam, jag får inte mitt privatliv. Jag har varit hos en av mina bästa kompisar i 2 veckor nu, och även där får man ju inte direkt något privatliv, dom är fyra i den familjen.
Jag bryr mig lika mycket om mammas sambo och hans barn som jag bryr mig om svensk politik vilket är lika med noll. Men ändå så kastar dom skit på mig, och försöker få mig att må dåligt.

Den senaste tiden har jag varit så nära till att verkligen bryta ihop och gå in i en vägg men jag har gjort allt för att inte hamna där... igen. Men just nu är det bara för mycket. Jag vill ha tillbaka den där tiden där jag började må sådär otroligt bra som jag gjorde. I was on the top of the world. Jag va så stolt över mig själv, så stolt över mina prestationer, så stolt att jag kommit in på folkhögskolan, så stolt och lycklig över allt. jag älskade mitt liv och mitt jobb. Just nu orkar jag ingenting, jag vill inte börja skolan med denna känsla jag har i kroppen och i huvudet. Jag vill inte börja på skådespelarutbildningen. Jag är så rädd att jag inte kommer att prestera så bra som jag vet att jag kan, så bra som jag vet att jag är på just skådespel. Jag blir deprimerad så fort någon nämner eller frågar om jag ska jobba. Jag bryter nästan ihop bara det kommer på tal. I need my therapist...
Jag försöker vara positiv och glad och verkligen känna glädjen och lyckan igen men det är fan svårt.
I want to be me again.

Just nu är jag inne i en Dragqueen tid. Jag kollar på Rupaul's dragshow och jag kan relatera till många utav dom på många sätt. Denna show har hjälpt mig ganska mycket sista tiden att orka.

*Born naked - RuPaul

*Champion - Rupaul

*Main event - RuPaul

*Superstar - RuPaul

*Sissy that walk - RuPaul

Dessa 5 är månades låtar. Så glad att jag fann denna show och dessa låtar. De hjälper mig att inte bryta ihop och bli ett kolli som gått totalt in i den känslomässiga väggen.
"if i fly or if i fall atleast i can say i did it all" 
Jag försöker att ta mig igenom en dag i taget just nu och fasas över hur första dagarna på skolan kommer att bli.

Från nu kommer ni (om jag har några läsare) att få följa min resa med min mamma i samma lägenhet som mig, hur min resa psykiskt går, hur det går på skådespelarutbildningen och även min resa med revyn som börjar nu i september.

Over and out
~ Lily

att orka med livet med fibromyalgi

"Oh, it's a beautiful thing
Don't think I can keep it all in
I've just gotta let you know
What it is that won't let me go"

Han får fortfarande min mage att göra frivolter, mina ben att vika sig tredubbelt och mitt leende att vara från öra till öra. De finns ingen skönare känsla än den som han ger mig dagligen. Han kan få mig att orka leva igenom smärtan som finns i kroppen mer eller mindre dagligen. Han får mig att med ett leende orka med mina jobbiga dagar med glömska, smärta, depressioner och allmänt jobbiga saker med skola och folk som gör en galen. Bara tanken på honom gör mig varm och glad.

Vet inte riktigt hur jag ska ta mig från detta ämne till det jag tänkte skriva om men de kanske löser sig på något vis.

Vissa dagar är det extra jobbigt att vara ensamstående och bo ensam med hund. De är ju tur att man har liten hund som inte drar så mycket när smärtan är lite för mycket att orka med. Att bara ta sig upp ur sängen vissa mornar är jobbigt, stel som ett isspätt och smärta som är för mycket. Men är man ensam så gör man allt för att ta sig upp för man har ju hunden som ska ut. Och tur är väl det för annars skulle man bli för det mesta stilla sittandes eller liggandes mer än man bör. Musklerna blir sämre, blodcirkulationen får inget flöde och smärtan blir värre (iallafall för mig). Min älskade pälskling är min räddning många dagar tillsammans med de känslor som man känner för honom. Dessa två faktorer är de största anledningarna till att jag orkar med att leva ensam med alla sysslor och denna sjukdom. Förutm känslorna och hunden så är musiken, teatern och karaten stora anledningar får mig motiverad och orka. Dock har träningen blivit lidande denna termin då smärtan har varit utöver det normala för att vara jag. Träningen har hållt smärtan borta men de få gånger jag faktiskt har kunnat träna denna termin då har det bara blivit värre. Jag vet inte vad som är fel och läkarna vägrar att göra något. Jag är tydligen för ung för att kunna ha det som jag har det. Bara att kämpa vidare och försöka få det tillbaka till det normala igen.

Over and out
~Lily

Exes can drive you crasy

Its hard to live your own life when you have your ex up in your ass as soon as you do something he doesn't like. If i want to change number and decide not to give him that new number cuz we never talks anyway then its up to me if i dont give him that. I don't see a point giving him that number sense we are not talking more then just when he is sending me the bill for the number i have now that is in his name, I'm happy that that number is out soon and that i will get my own number in my own name next week. He can deal with giving my best friend the bill so she can send a pic on the bill to me so i can pay it only once cuz that is what is left on the number i'm having now. ONE fucking time. You can deal with it.
Its no point calling me immature cuz i want to change number cuz i dont have connection everywhere up here on this number and i need connection so i don't miss any work time if they need me, i want to go to my sister and up to the theater but at this point i cant cuz i dont have connection and i can miss my work calling. So who is the immature around here?

I'm trying not to be angry or let my ex make me mad,sad, aggravated or something else but its hard when he is doing stuff like this. I'm so looking forward to get the new number and i don't have to deal with his text msgs any more, i mean he took me away fr om facebook, skype and you name it but he is gonna bitch about me changing number. Some ppl can make you irritated for no reason.

It had been better if you just let me live my life and do what i want with my number when i want it. Its my decision if i want to change number or not, and now have i decided to change so i can get work hours even if i'm at my sisters or anywhere else where i don't have connection on this number.

Time for something fun instead.
Next month do i start studying on collage here in sweden on distance and in the beginning of september do i start with my driving license. Its gonna be nice to start my studying again and take that damn license so i don't have to ask someone else to drive me if i need to go somewhere when the bus isnt going. :P
My life starting to be good again, soon will the theater start also and im looking forward to it. I have missed to be with the gang and have fun on stage. Its gonna be so much fun. :)

Well im gonna go and spend some time with my dog now, Have fun and take care.

Over and out
~Lily