Januari 2020

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag ska skriva om, har två grejor som jag funderar på, så de lär väl sluta med att jag skriver om båda sakerna. Så räkna med ett lite halv långt inlägg. =)

Det är flera år sedan som jag flyttade i från mitt fosterhem, jag drog därifrån 12 Februari 2012 ner till Skåne till min dåvarande pojkvän. så det är 8 år sedan som jag lämnade det livet bakom mig. När jag flyttade hem igen 2015 till min hem kommun så började historierna ramla in, en efter en angående min fosterfar,
när jag var ute med kompisar så kunde han ringa och kolla om jag var där, när jag rymde hemifrån en gång hade han ringt till en killkompis till mig som jag hade nyligen blivit vän och frågat om han visste vart jag var,
att han hade varit på en av mina tjejkompisar på fyllan och att han blev förbannad på en killkompis till mig på en ute kväll för att han var min vän. Det är bara några av historierna som har ramlat in nu i efter hand..

Jag kan förstå varför ingen har berättat detta för mig tidigare men hade jag vetat detta tidigare hade jag kanske gjort något åt saken då.
Samtidigt förstår jag som sagt inte varför ingen har sagt något tidigare, för tidigare hade jag kunnat gjort något åt saken. Det är lite svårare nu och det bygger bara på mitt hat emot honom.
Enligt en av mina bästa vänner hade jag kanske gjort mig olycklig men det hade det varit värt om det hade varit mot honom. Ingen rör eller sårar mina bästa vänner på det viset som han har gjort.
Mina vänner är min familj och så har det varit i många år.
Men jag är glad att det kommer fram mer och mer grejor, för det bevisar bara att jag gjorde det rätta valet att lämna dem och anmäla dem till soc och tala om sanningen så de förlorade allt, det började med de andra fosterbarnen sedan gick det bara utför. Karma is a bitch and i love her. =)

Den andra saken är att jag förstår inte hur vissa människor fungerar.
Varför kan man inte se sina egna misstag utan måste skylla allt på alla andra?
Om man gör fel eller misstag så är det ens eget fel eller?
Om man själv mår dåligt varför göra och säga saker som psykisk misshandel och personliga angrepp mot sina vänner och kollegor och chefer?
Det är inte dom som har lag bort papperna, eller inte läst igenom protokollen inför möten. Eller när man ska hålla tal och inte vet vad man ska prata om. Det är ingen annans fel än sitt eget.
Eller är jag helt ute och cyklar?
Det har varit en väldigt prövande tid pga av sånt här för mig. Hela januari i stort sett har varit ett enda stort misshandel. Så glad att den biten är över.
Och det är mycket pga det som jag inte har skrivit något på ett tag för att det har varit väldigt jobbigt med detta.

Det kommer att komma ett inlägg angående revyn som jag har regisserat, producerat, varit med och skrivit och skådespelat i senare. Ville inte lägga en sån rolig grej tillsammans med detta sorgliga och jobbiga.

Over and out

~ Lily

Julen är ingen bra tid.

Nu har jag lovat länge att jag ska blogga men de har liksom inte funnits tid för det eller ork för den delen.
Men nu har jag tagit mig i kragen och sätter mig därför ner för att skriva om den tiden som är just nu. Nämligen julen.

Jag kommer skriva detta i två delar då jag firade varannan jul i Finland och varannan i Sverige
Innan farfardog så var julen min favorit högtid, vi firade alltid julen i Finland vartannat år eftersom jag är skillsmässobarn och vi åkte varje år till det riktiga Tomtelandet i Rovaniemi. Ja de är det riktiga tomtelandet, det i Mora är bara en ripoff och inte tvärtom.
Firandet bestod av många skratt, många presenter, farfar som lekte med mig och mina nya leksaker. Ingen alkohol, god mat. Ja allting var trevligt. Ingen gick ut för att hämta tidningen men tomten kokm ändå, än idag vet jag inte vem som var tomten men pappa har hintat med att Tomten på tomteland är en vän till familjen så jag gissar på att den Riktiga tomten kom till oss på jularna vi firade där. Det var det absolut bästa jag visste att få fira julen i Finland med min förebild Farfar. De mesta minnerna jag har i från tiden är just tmten och känslan som låg över farmor och farfars lägenhet, de va altid glädje och skratt där.

Och varannan jul firade man hos mormor och morfar, visst de va väl trevligt det med men ingenting kunde slå julen i Finland. God mat, trevligt med mammas sida av släkten, många julklappar men inte fullt lika mycket lek och bus, vad jag minns, lite tryckande känsla och jag var väl ledsen också då man inte fick fira julen i Finaldn så jag bidrog väl lite med den tryckande känslan som ligger över jularna där.

När farfar sedan dog så slutade vi fira jul i Finland, så julen med pappa var inte densamma längre, alkoholen blev mer tilltagande varje jul och stämmningen var på den nedersta bottnen kan man säga. Jag slutade även fira jul med mamma för julen var inte rolig längre. Det var Finland som gjorde jularna behagliga.
Jularna hemma hos mamma efter att hon blev tillsammans med hennes senaste missfoster var inte speciellt roliga heller, där var det nertryckningar, "du är inte kvinna nog att stå vid spisen" misshandlet både fysiskt och psykiskt både mig och när jag såg på.
När jag nu sitter och skriver om detta så försöker jag minnas min sista jul på båda sidor men jag kommer bara ihpg jularna hos farfar. Men iallfall, den ofrivilliga ensamheten pga alkohol och sånt gjorde att jag började ogilla julen mer och mer. Så när jag sedan som 15 åring blev placerad i fosterfamilj så tänkte man att de kanske blir ändring  det hela men det blev det inte. Mina fosterföräldrar drack mycket alkoholm dom med under julen och det är en av alla anledningar till att jag hatar julen, denna alkohol, mycket nertryckningar, och sexuella utnyttjanden. Köpa saker till folk bara för att skämma ut dem inför släkt och vänner, på ett nedlåtande sätt. Återigen ofrivillig ensamhet, ont i magen, vad kommer att hända i år, blir det likadant som sist osv var tankar som präglade hela julhelgen.

Så julen är ingen glad högtid för mig och därför har jag idag valt bort julen mer eller mindre, Jag har inget emot om folk vill ge mig presenter och jag köper gärna presenter till folk, men jag firar inte julen som andra. Självvald ensamhet nu mera, jag sitter hellre ensam och kollar på grinchen än att fira tillsammans med någon. Jag trivs bäst så för att slippa obehaget som julen skapar för mig. Jag sätter gärna upp julgrejor och lyssnar på lite julmusik och så och har det mysigt. Vem vet en dag kanske julen känns bättre, och mycket av det är pga hur jularna har sett ut för mig tidigare. Firar jag med någon så har jag fortfarande takarna på hur kommer det bli i år, kommer de bli som vanilgt osv,
Ne jag besparar mig den ångesten genom att vara ensam och kolla på min Grinch, =)

Sen får jag panik av alla hysteriska människor kring julen. Jag fixar det inte, Men det är en annan historia som dom flesta tror jag känner. Julstressen.

Over an out

˜ Lily