Januari 2020

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag ska skriva om, har två grejor som jag funderar på, så de lär väl sluta med att jag skriver om båda sakerna. Så räkna med ett lite halv långt inlägg. =)

Det är flera år sedan som jag flyttade i från mitt fosterhem, jag drog därifrån 12 Februari 2012 ner till Skåne till min dåvarande pojkvän. så det är 8 år sedan som jag lämnade det livet bakom mig. När jag flyttade hem igen 2015 till min hem kommun så började historierna ramla in, en efter en angående min fosterfar,
när jag var ute med kompisar så kunde han ringa och kolla om jag var där, när jag rymde hemifrån en gång hade han ringt till en killkompis till mig som jag hade nyligen blivit vän och frågat om han visste vart jag var,
att han hade varit på en av mina tjejkompisar på fyllan och att han blev förbannad på en killkompis till mig på en ute kväll för att han var min vän. Det är bara några av historierna som har ramlat in nu i efter hand..

Jag kan förstå varför ingen har berättat detta för mig tidigare men hade jag vetat detta tidigare hade jag kanske gjort något åt saken då.
Samtidigt förstår jag som sagt inte varför ingen har sagt något tidigare, för tidigare hade jag kunnat gjort något åt saken. Det är lite svårare nu och det bygger bara på mitt hat emot honom.
Enligt en av mina bästa vänner hade jag kanske gjort mig olycklig men det hade det varit värt om det hade varit mot honom. Ingen rör eller sårar mina bästa vänner på det viset som han har gjort.
Mina vänner är min familj och så har det varit i många år.
Men jag är glad att det kommer fram mer och mer grejor, för det bevisar bara att jag gjorde det rätta valet att lämna dem och anmäla dem till soc och tala om sanningen så de förlorade allt, det började med de andra fosterbarnen sedan gick det bara utför. Karma is a bitch and i love her. =)

Den andra saken är att jag förstår inte hur vissa människor fungerar.
Varför kan man inte se sina egna misstag utan måste skylla allt på alla andra?
Om man gör fel eller misstag så är det ens eget fel eller?
Om man själv mår dåligt varför göra och säga saker som psykisk misshandel och personliga angrepp mot sina vänner och kollegor och chefer?
Det är inte dom som har lag bort papperna, eller inte läst igenom protokollen inför möten. Eller när man ska hålla tal och inte vet vad man ska prata om. Det är ingen annans fel än sitt eget.
Eller är jag helt ute och cyklar?
Det har varit en väldigt prövande tid pga av sånt här för mig. Hela januari i stort sett har varit ett enda stort misshandel. Så glad att den biten är över.
Och det är mycket pga det som jag inte har skrivit något på ett tag för att det har varit väldigt jobbigt med detta.

Det kommer att komma ett inlägg angående revyn som jag har regisserat, producerat, varit med och skrivit och skådespelat i senare. Ville inte lägga en sån rolig grej tillsammans med detta sorgliga och jobbiga.

Over and out

~ Lily

Låt mig bara vara.

301

7 månader sedan tog du kontakt med mig och jag accepterade varför du skrev till mig men jag kommer aldrig att förlåta och eftersom du nu igen hörde av dig så verkar du inte förstå att jag vill inte ha med sig att göra längre i mitt liv. Låt mig bara få vara, jag tog farväl av er för länge sedan och det är ingenting jag ångrar att jag gjorde. Jag tog även får väl med ett offentligt i lägg på min blogg för jag visste att ni läste den. Men eftersom budskapet inte verkar gå fram så lägger jag ut det en gång till med lite om modifieringar.. Vill man läsa det som är borttaget så finns den längre ner. "Saying goodbye to 7 year of my life"

Det gamla inlägget..

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg. Lika bra att ta det från början kanske.
september 2005 blev jag placerad hos er, jag skulle bo hos er 2-3 dagar i veckan till att börja med. Sedan årskiftet 05-06 flyttade jag på heltid in hos er. Jag skulle äntligen få komma hem till mina vänner igen efter 6 månader i från dom. Jag skulle få börjar på min gamla skola igen och allting kändes bra. Jag hade inge större förväntningar på att få flytta hem till er. Vilket senare visade sig vara sanna förväntningar, men dit kommer vi senare. Allting verkade bra med att bo hos er, ni lät mig umgås med mina vänner, vara med olika djur och vara med lite överallt och lära mig nya saker.

Sedan kom min första gång jag rymde då jag inte fick umgås med min pojkvän jag hade på den tiden. Rymde och for i väg på en fest med honom. Ni kom och hämtade mig dagen efter och ni var inte alls glada, själv var jag 15 år och brydde mig inte direkt. jag ville vara med min pojkvän och mina vänner. Jag skötte knappt skolan, jag var där på matten, musiken och svenskan resten sket jag blanka fan i.
Sedan kom första sommaren hos er och ni hade redan börjat dragit åt tyglarna om mig. tagit bort så jag inte fick göra allt. Ni fick mig att sluta träna karate där jag hade chansen att komma med i landslaget i Kumite, vägrade att köra mig dit för att ni inte förstod vad det handlade om.
Jag rymde en gång till den sommaren då hade jag bott hos er i 6 månader. Denna gången var ni ute och letade efter mig hela natten och när ni hittar mig så skadar ni min pojkvän, det ger ju bra intryck hos den 15 åriga flicka ni hade hos er. Ni trodde att han hade fått mig att rymma, men så är inte fallet, jag rymde självmant. Och där började ni dra in mera saker för mig, det var ett under att jag fick gå på mina egna shower på gymnasiet, hade ni kunnat hade ni nog dragit in dom med.
Jag gick till skolan, åkte till eran firma och sedan hem för att ta hand om ERA hästar. Hade jag inga shower så var det så min vardag såg ut under gymnasie tiden. Jag fick inte ens gå på mina egna studentfester. Jag gick på e studentfest under hela sista året. Jag var på några klass fester under 3 års tid men det var dom gånger man tjatade till sig det och då hämtade ni en jävligt tidigt.
Jag van trivdes hos er från andra året 2007 på gymnasiet tills jag flyttade 2012.

När jag slutade Gymnasiet så fick jag erbjudande om att vara med i västansjös revy, dom bara ville ha mig där. dom hade sett mig på scenen under gymnasietiden och ville att jag skulle börja på revyn. Jag tackade självklart ja eftersom det är det jag brinner för, Teater och musik. Ni var inte alls över förtjust i det, men vet ni vet jag brydde mig inte. tekniskt sett var jag inte placerad hos er längre för jag hade slutat gymnasiet och det var då erat kontrakt på mig gick ut. Jag hade hittat min nya plats, jag älskade att vara på revyn men jag gjorde även allt som ni bad mig också. Jag städade ERAT hus, tog hand om ERA hästar och ERA andra djur.
Min bästa tid hos er var när jag började på revyn, på revyn kunde jag vara mig själv och ingen dömde mig. Gjorde jag något bra så fick jag uppskattning för det. Revyn blev min nya familj. 09-12 var dom bästa åren i mitt liv medans jag bodde hos er.Ni började dricka värre än någonsin och ja jag anmälde er till soc några gånger och det står jag för. Vara alkolister och ha fosterbarn är inte något som går bra ihop i mina ögon, eller ha fosterbarn och psykiskt misshandla dom är inte heller okey i mina ögon. Det är inte meningen att barn som har flyttat till fosterfamilj för att dom har problem med sina föräldrar ska komma till en fosterfamilj och få mer problem.

Ni lärde mig mycket, bland annat lärde ni mig hur man inte ska ta hand om barn, ni lärde mig bokföring och skruva i bilar, ni lärde mig hur man inte ska ta hand om ett företag och hur man tar hand om ett företag, ni lärde mig om travhästar och ni lärde mig att inte lita på människor. 

Detta är mitt farväl till er, min sanning. Detta är inte allt detta är bara en del av hela sanningen. Men det räcker för nu. Jag har tänkt länge på att göra detta och nu är det gjort. Detta är mitt sätt att göra av med en stor sten som jag har haft länge. Årskiftet 05-06 flyttade jag hit och flyttade där ifrån 2012. 

Over and out
~ Lily