Street smart.

Jag är street smart som dom kallar det i staterna. Jag brukar va duktig på att läsa människor, dels för att jag är empat och fisk men också för att jag är vad dom kallar street smart. Jag har gått igenom så mycket skit i mitt liv och detta har gjort att jag kan läsa människor som öppna böcker, jag känner på mig saker och vet saker om andra som många inte märker förrän senare.
Men just nu är jag inne i en svacka för det finns en person som jag normal brukar kunna läsa utan och innan till, som jag inte kan läsa av längre. Jag vet inte vart jag har denna person och jag vet inte hur jag ska reagera eller ta vissa saker. Det är väldigt frustrerande. 

Jag har inga problem att läsa av nya personer men jag ha problem att läsa av denna person. 

Ett tag trodde jag att jag hade förlorat tron på mig själv men det har visat sig att jag inte har det för som sagt många andra kan jag läsa av utantill och även nya. 

Men jag kanske har förlorat tron på denna person. 

Det får en att fundera lite. 😝

På tal om funderingar.

Jag har en känsla av att en person från mitt förflutna är på väg att komma tillbaka hit till trakterna. Och det känns inte bra för min del. Jag lämnade det livet får många år sedan, närmare bestäm 8 år sedan. Jag tänker inte låta detta styra mitt liv, för det är det inte värt. Detta ska inte få ta min trygghet i från mig ännu en gång. Men det är skrämmande, jag vet inte vad jag skulle göra om det skulle vara så, hur situationen kommer att vara eller bli, vad som skulle hända. Men jag tänker inte låta det styra mig som det gjorde då. Jag är inte rädd för dig längre, jag är mer rädd för mig själv i denna situation. Du är inte värd den rädlsan.

Det som var då har skapat den jag idag är och gett mig dom erfarenheter och street smarthet som jag idag besitter på alla möjliga plan. 

Over and out

~ Lily

Överlever toxiska föräldrar.

Det här skriver jag för jag vet att det finns andra som har det ungefär som man själv har haft det. 
Detta är till alla dom som har tagit avstånd och dom som fortfarande kämpar med att ta avstånd från sin toxiska far och även kanske sin mor och funnit lyckan i från dem. har du inte hittat styrkan än så kommer du att göra det. 

Allt jag kommer att skriva är direkt i från mitt hjärta och jag har själv upplevt detta, det finns många precis som jag själv som inte har haft en bra barndom och det finns många som i skrivande stund inte har en bra barndom. 

Jag vet att du vill ha och ville ha så mycket av dina föräldrar men som du inte fick eller får. 

Och jag vet att det har sårat dig så illa och att det sårar dig väldigt illa. Ens föräldrar ska man kunna älska från månen och tillbaka men problemet är att dina föräldrar aldrig visade eller visar dig samma kärlek på samma sätt.

Dom är själviska nog att göra andra saker när ni behöver dem.

Dom var och är inte när när ni mår dåligt, när ni behöver dem, när ni misslyckas på test. Dom var aldrig där för dig när du skulle börja ta körkort och dom kommer inte att vara där för er som just nu lever i detta.

Ingen av dom var och kommer inte finns där när du behöver prata om de saker som man ska kunna prata om med sina föräldrar.

Och vet du vad det värsta är? Som än idag kan störa mig. 

Alla andra barn runt dig hade och har underbara föräldrar, som var och är med dem hela tiden, för att ge dem kärlek och det stöd de behöver så mycket. Det är bara är bara du som inte får det som du behöver och längtar efter så mycket.

Sanningen är att man ber inte om mycket när man är i denna situation. Man bad dem bara komma på en match, en tävling, en föreställning, man ville bara att dem skulle vara stolta över en för sina prestationer. 

För även om det bara var små saker så betyder dem så mycket för en själv. Man är bara barnet själv och trodde att ens föräldrar skulle vara några som skyddar en från alla det dåliga sakerna som kunde hända.

men dina föräldrar var aldrig och är aldrig där, för varje gång du ville ta och vill ta deras hand när du var/är rädd för något, släppte/släpper dom din hand och säger åt dig att möta dina rädslor. 

För varje gång du ville/vill ha en kyss eller kram, för du har inte sett honom på länge, sa dom bara "hoppa in i bilen" och frågade ingenting om dig.

Dom vill inte höra något om dina känslor, om dom saker du gick/går igenom eller om dina känslor gentemot dom. 

Dom var/är kall och avlägsna emot dig, dom kanske till och med är bättre föräldrar till dina vänner än till dig i mellan åt och du har märkt det. 

Dom bär sig åt som om dom inte är föräldrar till dig, dom uppträder som om dom inte vill ha dig och p.g.a. detta så blir ditt hjärta söndertrasat. 

P.g.a. deras kalla inställning tror/trodde du att du inte är tillräckligt bra.

Du tror/trodde att problemet ligger/låg hos dig även om det är/var dina föräldrar problem hela tiden.

Du kände/känner dig mindre värd och du frågar/frågade dig själv om dina föräldrar skulle ha varit lyckligare om dom fått någon annan till sin son eller dotter.

Man frågar sig själv om man gjort någonting fel hela tiden, och varför ens föräldrar inte gav den kärlek man förtjänade. och man tillbringar så många sömnlösa nätter som barn med att gråta sig själv till sömns och lida i tystnad. 

Men vet du vad?

Även om du tror att allting är ditt fel så måste du veta att det är inte det. 

Du hade bara oturen att vara barn till känslomässigt otillgängliga föräldrar, någon som inte ens älskade sig själva på riktigt. Du var bara ett offer för toxiska föräldrar som tittade på dig men aldrig erbjöd dig sin hand. Så var arg, ta sönder saker, gråt, gör vad du vill. Släpp bara ut ilskan.

Låt all den toxiciteten och ilskan som är inne i dig lämna din kropp. 
För om den stannar inne i dig kan den döda dig. Mängden frustration som kommer ur att inte få kärleken du längtar efter är så stor att den skulle kunna kväva dig till en emotionell död. Men det är inte det du vill, eller hur?
Du vill inte att dina föräldrar ska se att dom förstörde dig, du vill inte att dom ska se hur elden i dina ögon bli mindre och mindre.
Du vill att dom ska se dig stå på dina egna ben efter att ha överlevt så många dåliga saker som dom gjorde mot dig.
Du vill inte att dom ska se att du var deras offer och att du kommer att leva med ärr på ditt hjärta i hela ditt liv. Nej, det vill du inte alls.
Det är därför du behöver vara smart.
Du måste tänka på hur du ska övervinna dina problem. Och vad du än gör, försök inte hämnas på dom. Du vet, karma är hårt och det kommer att få dom att betala för allt dom gjorde mot dig.
En dag kommer dom att be dig att ge dom bara lite av din kärlek, att skaka eras händer ordentligt medan dom säger deras sista ord.
En dag kommer dom att känna sig som du gör nu, precis som ett litet barn, som hungrar efter kärlek och förlåtelse.
Den dagen kommer du att komma ihåg hur du bad dom att hålla din hand när du var rädd. Och du kommer att komma ihåg hur dom släppte din hand och sa till dig att du skulle möta dina rädslor.
Det minnet kommer att sticka dig i hjärtat med all sin kraft men du kommer fortfarande att ge dom din hand.
Du kommer att förlåta dom för allt dom gjorde mot dig. Du kommer att visa dom att du är en större person än dom någonsin var.
Men du kommer också att låta dom gå. Att hålla fast vid någonting som aldrig var riktigt och äkta har ingen mening.
Och om du någonsin kommer ihåg dina föräldrar, om något påminner dig om dem och om du önskar att dom var där hos dig, hämta inte telefonen för att ringa dem.
Ja, dom är dina föräldrar, dom är din skapare, men dom är också dom som förstörde dig när du var som mest sårbar.
Du får lov att älska dem.
Men älska dem på ett sätt som dom aldrig får reda på. Ge inte dom nöjet att vinna till slut.

Tankar!

Denna vecka har det inte blivit någon träning för att i lördags så knastrade det i min högra sida Ovanför höften och efter det har jag haft ont i ländrygg och höft och har inte kunnat lyft benet för att kunna sparka samt så har ryggen varit stel och öm, så har tagit en vilopaus denna vecka! Får köra på från och med nästa vecka igen och köra hela våren till sommaren och försöket på det svarta bältet. Dock så kör jag på som vanligt med strechingen och lite lättare träning hemma så att man blir en aning smidigare, behåller konditionen och så att ryggen kommer igång igen.

Att denna lilla flicka skulle växa upp på det vis som hon har gjort och alla de motgångar hon har fått upplevt. Om jag visste hur livet skulle te sig vid den här åldern så skulle jag nog inte ha fullföljt livet eller be om att få leva ett annat liv någon annan stans. 

Om jag skulle ge denna flicka några ord på vägen så skulle det vara

"Du kommer att möta motgångar och prövningar som många andra inte får uppleva, du kommer att tycka att livet är skit men du tar dig igenom det. Du är en stark flicka och du klarar allt som kommer i din väg. När du känner att du vill ge upp så berätta det för någon och ta hjälp av folk. Prata om ditt liv och berätta hur du mår och stäng inte in dig. Det kommer göra det svårare för dig!"

Idag så har jag det rätt bra men jag har fått kämpat mig igenom många prövningar. Jag har verkligen fått jobbat mig fram för att komma dit där jag är. Jag är helt nöjd med det jag har och vad jag gör. Jag kommer nog alltid att ha någon form av deprission och jag kommer nog alltid att övertänka allt och jag kommer nog alltid att stänga av både mig själv och inför den yttre världen när jag mår dåligt, men jag tar mig alltid igenom allt som kommer i min väg. Jag kommer alltid ha för många känslor och för lite balls för att visa dem för folk. Jag älskar mitt liv som det är, precis som det är, jag har allt jag kan önska mig så som det är nu. 

Denna vinter har jag haft många tankar och många känslor att ta hand om och har varit nere i många dalgångar med mitt mående, men det är bara ännu en period som jag måste ta mig igenom och det kommer jag att göra precis som alla andra gånger.
Tankarna på dig hjälper mig att hålla mig i schack och de hjälper mig att orka gå vidare. Utan att du vet om det så hjälper du mig jätte mycket. Du är verkligen unik på det viset. 

Nu ska jag ta och göra någon nytta och erövra min garderob på nytt.

Over and out

~ Lily

Låt mig bara vara.

301

7 månader sedan tog du kontakt med mig och jag accepterade varför du skrev till mig men jag kommer aldrig att förlåta och eftersom du nu igen hörde av dig så verkar du inte förstå att jag vill inte ha med sig att göra längre i mitt liv. Låt mig bara få vara, jag tog farväl av er för länge sedan och det är ingenting jag ångrar att jag gjorde. Jag tog även får väl med ett offentligt i lägg på min blogg för jag visste att ni läste den. Men eftersom budskapet inte verkar gå fram så lägger jag ut det en gång till med lite om modifieringar.. Vill man läsa det som är borttaget så finns den längre ner. "Saying goodbye to 7 year of my life"

Det gamla inlägget..

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg. Lika bra att ta det från början kanske.
september 2005 blev jag placerad hos er, jag skulle bo hos er 2-3 dagar i veckan till att börja med. Sedan årskiftet 05-06 flyttade jag på heltid in hos er. Jag skulle äntligen få komma hem till mina vänner igen efter 6 månader i från dom. Jag skulle få börjar på min gamla skola igen och allting kändes bra. Jag hade inge större förväntningar på att få flytta hem till er. Vilket senare visade sig vara sanna förväntningar, men dit kommer vi senare. Allting verkade bra med att bo hos er, ni lät mig umgås med mina vänner, vara med olika djur och vara med lite överallt och lära mig nya saker.

Sedan kom min första gång jag rymde då jag inte fick umgås med min pojkvän jag hade på den tiden. Rymde och for i väg på en fest med honom. Ni kom och hämtade mig dagen efter och ni var inte alls glada, själv var jag 15 år och brydde mig inte direkt. jag ville vara med min pojkvän och mina vänner. Jag skötte knappt skolan, jag var där på matten, musiken och svenskan resten sket jag blanka fan i.
Sedan kom första sommaren hos er och ni hade redan börjat dragit åt tyglarna om mig. tagit bort så jag inte fick göra allt. Ni fick mig att sluta träna karate där jag hade chansen att komma med i landslaget i Kumite, vägrade att köra mig dit för att ni inte förstod vad det handlade om.
Jag rymde en gång till den sommaren då hade jag bott hos er i 6 månader. Denna gången var ni ute och letade efter mig hela natten och när ni hittar mig så skadar ni min pojkvän, det ger ju bra intryck hos den 15 åriga flicka ni hade hos er. Ni trodde att han hade fått mig att rymma, men så är inte fallet, jag rymde självmant. Och där började ni dra in mera saker för mig, det var ett under att jag fick gå på mina egna shower på gymnasiet, hade ni kunnat hade ni nog dragit in dom med.
Jag gick till skolan, åkte till eran firma och sedan hem för att ta hand om ERA hästar. Hade jag inga shower så var det så min vardag såg ut under gymnasie tiden. Jag fick inte ens gå på mina egna studentfester. Jag gick på e studentfest under hela sista året. Jag var på några klass fester under 3 års tid men det var dom gånger man tjatade till sig det och då hämtade ni en jävligt tidigt.
Jag van trivdes hos er från andra året 2007 på gymnasiet tills jag flyttade 2012.

När jag slutade Gymnasiet så fick jag erbjudande om att vara med i västansjös revy, dom bara ville ha mig där. dom hade sett mig på scenen under gymnasietiden och ville att jag skulle börja på revyn. Jag tackade självklart ja eftersom det är det jag brinner för, Teater och musik. Ni var inte alls över förtjust i det, men vet ni vet jag brydde mig inte. tekniskt sett var jag inte placerad hos er längre för jag hade slutat gymnasiet och det var då erat kontrakt på mig gick ut. Jag hade hittat min nya plats, jag älskade att vara på revyn men jag gjorde även allt som ni bad mig också. Jag städade ERAT hus, tog hand om ERA hästar och ERA andra djur.
Min bästa tid hos er var när jag började på revyn, på revyn kunde jag vara mig själv och ingen dömde mig. Gjorde jag något bra så fick jag uppskattning för det. Revyn blev min nya familj. 09-12 var dom bästa åren i mitt liv medans jag bodde hos er.Ni började dricka värre än någonsin och ja jag anmälde er till soc några gånger och det står jag för. Vara alkolister och ha fosterbarn är inte något som går bra ihop i mina ögon, eller ha fosterbarn och psykiskt misshandla dom är inte heller okey i mina ögon. Det är inte meningen att barn som har flyttat till fosterfamilj för att dom har problem med sina föräldrar ska komma till en fosterfamilj och få mer problem.

Ni lärde mig mycket, bland annat lärde ni mig hur man inte ska ta hand om barn, ni lärde mig bokföring och skruva i bilar, ni lärde mig hur man inte ska ta hand om ett företag och hur man tar hand om ett företag, ni lärde mig om travhästar och ni lärde mig att inte lita på människor. 

Detta är mitt farväl till er, min sanning. Detta är inte allt detta är bara en del av hela sanningen. Men det räcker för nu. Jag har tänkt länge på att göra detta och nu är det gjort. Detta är mitt sätt att göra av med en stor sten som jag har haft länge. Årskiftet 05-06 flyttade jag hit och flyttade där ifrån 2012. 

Over and out
~ Lily