Jag valde aldrig själv att vara stark...

Sakta tappar jag fotfästet. Jag har inte styrkan längre att orka. Det är omöjligt att ens beskriva det tillstånd jag är i just nu. Det är omöjligt att få ut alla dessa känslor i det öppna. Jag har aldrig någonsin lämnat ut mina känslor om något. Jag är så trött och min själ faller isär.
Jag kan inte ta den här skiten som händer varje dag. Jag är så jävla trött på det falska leenden som är i mitt ansikte. Jag är trött på att låtsas att allt är bra. Jag är trött på att försöka vara stark. 

Har jag inte rätt till att falla ihop? Har jag inte rätt att förlora mig själv ett ögonblick och ta en paus? Är det min tur att vara svag nu?
Ja, jag är stark. Ja, jag kan ta mycket, men det lämnar sina spår. Att ständigt behöva stå ut med allt och möta problem har lämnat ett stort sår i mig och jag är inte säker på hur mycket längre jag kan ta det.
Starka alfakvinnor kan ta allt. Är det inte så? Jo, det är det självklart, men stannar någon någonsin upp och funderar över hur de känner, om de har mer styrka kvar i sig? Hur länge har hon kämpat?
Jag är sjukt trött på att låtsas. Jag är stark men min kropp är trött och jag är trött.

Och om du skrapar lite på min yta och om du tar, bara för en liten sekund, för att se mig djupt i ögonen så ser du det. Du ser att jag faller isär. Du ser att jag håller på att gå sönder.

Jag valde aldrig själv att vara stark men livet tvingade mig till att vara det.

Jag var tvungen att knyta mina nävar och möta mina problem.
I stället för att resa mig och springa iväg för att gömma mig från mina mardrömmar, var jag tvungen att stå upp mot dem och slåss.
Jag har varit så rädd att jag för en sekund inte kunde röra mig, men jag blev tvungen till det, att kämpa vidare.
Det var antingen en kamp för att överleva eller mötas av ett slag av nederlag. Jag var tvungen att välja.

Och var hamnade jag?

Det enda jag känner just nu är att jag är sliten och trött. Orkeslös.
Jag är inte redo för ännu en kamp och tror mig, det här är verkligen inte slutet. Det finns så många fler. Så många fler.
Hur hittar jag styrkan för att hålla mig över ytan? Hur hittar jag orken att klistra på ännu ett falskt leende när allt jag vill göra är att krypa ner i säng och gråta?Andra har alltid sett mig som orädd, samlad och redo för nästa grej. Andra är alltid säker på att jag ska lösa alla mina och andras problem som dyker upp. De har mer tillit till mig än jag själv har många gånger.

De vet att jag har styrkan, men ingen ser striden som pågår inuti mig.
Ingen vet att min själ är trött och att jag faller isär. Jag låter aldrig någon se den. Låter aldrig någon se min svaghet.

Sanningen är att jag har levt hela mitt liv självständigt. Jag tog hand om mig själv och jag bad aldrig om någon hjälp.
Jag trodde att jag inte behövde det. Men saken är den att jag behöver det.
Jag kan egentligen inte göra allt själv.
Nu har jag insett att oavsett hur stark jag vill vara och är, kommer jag att nå min brytpunkt. Jag kommer att nå den, det ögonblicket jag säger att jag inte kan göra det själv längre.

När allt kommer omkring är jag inte ensam. Vi behöver alla stöd ibland.
Kanske inte hela tiden men definitivt när vi är i våra svagaste ögonblick, i de ögonblick då vi inte ser en väg ut.Vi behöver alla höra snälla ord och få en klapp på ryggen då och då, oavsett hur stark vi är.

Nu, efter allt som har hänt, vill jag verkligen att någon håller om mig.
Oavsett hur stark jag vill vara, i slutet av dagen vill jag att någon ska ta mig i sina armar och bara hålla om mig.
Jag behöver inte pengar. Jag behöver ingen fysisk hjälp eftersom jag alltid hittar en lösning på allt. Alla problem har en lösning.
Men ibland behöver jag emotionellt stöd. 

För vi alla faller ner någon gång. 

Helgen sitter i..

Jag hade lovat att ta bild på Jumpsuiten och tröjan som jag köpte på Lindex i helgen men jag får ta det i morgon eller på onsdag, för helgen sitter fortfarande i min kropp och jag är både slut mentalt och fysiskt. I morgon har man sovmorgon och det behövs kan jag lova. Idag på jobbet har jag varit så trött så att butiken har fått en liten make over. 😜 Lite skor är flyttade på skoväggen så att samma märke är vid varandra, ett skåp i personalrummet har jag flyttat saker i och fått plats med mer saker där i och lite papper och annat har jag rensat bland och organiserat ihop. Allt för att hålla sig vaken mellan kunderna. Så trött hela jag. 😫 Jag ha lärt mig att dela mitt liv med fibromyalgin men jag kommer nog aldrig att komma över hur trött man faktiskt kan känna sig efter för mycket intryck och intensiva dagar.
Jag hoppas verkligen att jag känner mig piggare i morgon så man orkar vara mer fokuserad på jobbet än idag och orkar behålla fokuset under träningen. Sedan på onsdag så planerar jag på att ha en riktigt lat dag för att återhämta mig lite.

"Hör med hjärtat ditt, så ska du förstå" 

- Gammelmor Pilrot (Pocahontas)

Med det sagt...

Over and out

~ Lily

Sommarläger I Mora och efter

Inlägg 295:

26 Juni till 1 Juli var det sommarläger i Mora. 5 Dagar med en hel del träning och en massa roliga aktiviteter och människor. Vi fick prova på lite Okinawa GoJu-Ryu, vi hade 2 gästlärare från en klubb i Mora. Alla från våran klubb som skulle gradera under lägret klarade sina graderingar och fick sin nya grad samt att vi fick 5 nya svartbältare som nu kan titulera sig som Sempai. 3 från Bromma Klubben och 2 från Höganäs klubben. Här kommer lite bilder i från veckan i Mora.

 Gradering

 Cermoni

 Strand träning

 Grattis alla Nya svartbältare

Exakt en vecka efter hemkomst så får jag ett telefon samtal om att Mormor har blivit sämre, så jag åker ner och hälsar på henne. Vilket blir mitt sista besök hos min mormor, för 5 dagar senare så går hon bort. Vilket är idag. Den 13 Juli 2018.. Vila i frid Mormor. 

Detta är den tredje personen i mitt liv som går bort de senaste 15 månaderna. Ja de blir väl fyra om man räknar med puckot som mamma min bodde ihop med. Men han räknas inte i mitt liv. 

Så jag har varit lite dränerad både mentalt och fysiskt de senaste veckorna/månaden så har inte fått mycket teater eller musik gjort heller. Men det ska väl bli bättre det med hoppas jag. 

Over and out

~ Lily

Jobb jobb jobb och krasslig rygg.

Idag vaknade jag vid halv åtta och ryggen var nästan helt ur funktion, vette tusan hur jag har sovit i natt. Var så stel i  ländryggen att det värkte ner i benen och upp mot skuldrorna. La mig på soffan i hopp om att det skulle släppa men inte det. Strax innan tio bestämde jag mig för att gå in till stan och jobbet på en kopp kaffe så jag kunde rucka upp ryggen lite med promenaden men det slutade med att jag fick jobba i stort sett en full dag bara så där. Pengar till mig och ryggen blev mjukare på att flytta sko kartonger och hyllor runt runt i butiken. Så det blev två flugor i en smäll där. Glad "plånbok" och glad rygg. =)
När man sedan kom hem så blev det lite planering inför sommaren och jag måste nu sätta mig och skriva minst två monologer inför sommaren för ett projekt. Tur man är rätt duktig på det. Sedan ska det ju även planeras för andra projekt som ska bli i början på hösten. Så jag har det jag gör och jag älskar varje sekund av det. Men nu har jag mer kött på benen för varje projekt så nu ska det gå mycket lättare och bättre att få ihop texterna till allt.

Utöver det så ser jag att jag börjar närma mig 300 inlägg på den här bloggen och som mitt 300 inlägg funderar jag på att skriva ner hela sanningen om mitt liv från födsel till nu. Den är i stort sett redan färdig skriven jag har bara inte haft mod nog att lägga ut det, men jag kanske gör det som mitt 300de inlägg. Detta inlägg är mitt 290 inlägg så det börjar närma sig. =) Får väl se om jag har mod nog att lägga ut det för allmänheten. Den har legat under bearbetning i några månader så den har varit på väg länge.

Ne åter till teater skrivandet.

Over and out

~ Lily

Eftertanke

Hurra hurra på min bemärkelsedag. Inte för att jag direkt firar min födelsedag men idag bjöd jag iallafall två av mina vänner över på tårta och kaffe. Och jag fick Fantastiska vidunder och vart man kan finna dem boken av en av dem. Så dagen började med att jag städade och var instängd i mitt huvud och tänkte kanske lite för mycket som vanligt.

Sedan på eftermiddagen så dök dom upp och det blev lite tårta men jag var fortfarande inte helt närvarande för att jag var instängd i mitt huvud.

Nu i kväll har jag suttit på golvet och strechat och tränat rygg och bål och försökt skriva lite teater och musik för att försöka stänga ute alla tankar, i vanliga fall brukar det funkar men tyvärr idag är tankarna för starka för att tryckas undan. 

Jag kan inte för mitt liv få bort känslan av hopplöshet och värdelöshet. Mitt självförtroende är som bort blåst och det var länge sedan jag verkligen kände mig så här dålig på saker. Jag vet att jag är grym på att skriva texter både teater, musik och dikter men inte ens det verkar gå bra idag. Självsabotage? Ja jag tror det. 

Jag får ingenting konkret ner på papper, jag kan inte ens hitta rim på enkla ord, jag får inte en enda replik att låta bra. 

Tror nästan att jag tar och drar täcker över huvudet och hoppas på att allting känns och är bättre i morgon. Det finns en anledning till att jag känner så här och jag vet vad den anledningen är men jag kan inte släppa känslan som den anledningen skapar. Att en sådan liten grej kan göra så man tappar modet och glöden på det här viset. 

Men något positivt i alla negativa tankar är ju att jag har fått en ny bok att läsa. =) 

En bok jag har velat haft länge, nu jävlar ska jag studera alla vidunder och bli grym på magiska varelser. Ja jag är en Harry Potter nörd ända ut i fingerspetsarna. Jag kan allt, name it and i tell you. Jag har studerat alla familjeträd och familjehistorier, kan alla böcker och filmer utan till och nu har jag ännu mer att studera, vidunder och Newt's livsverk. Har redan för länge sedan börjat studera hans liv och honom så lite kan jag om Newt. =)

Detta kanske får mig att tänka på annat en liten stund. =)

Ha en bra kväll.

Over and out

~ Lily

Seg dag idag.

Idag ha varit en sån där seg dag. Höll min andra träning idag och det gick jävligt bra men efter de har dagen varit seg. Vill ha upp fler hyllor men det får göras senare, jag vill fixa ich dona mer i lägenheten men min mors saker är lite i vägen flr att göra min lägenhet så mysig som jag vill ha den. Har bott här i 2 och ett halft år och trots mammas saker så börjar det kännas som hemma nu först.
6 hyllor till ska upp och de kommer bli lite ommöblering efter det så det matchar.

Från och med nästa vecka kommer det gå att träna 4 gånger i veckan. De börjar hända saker inom klubben med nu. Och revyn går frammåt.  Vi repar för fullt på scen och de kommer mer och mer sketcher. Nu ska jag faktiskt försöka lägga mig tidigt så jag får ta igen lite sömn efter veckan som varit. Blir lite sömn när man ska köra bästa kompisen överallt och kliva upp tidigt för att köra hennes barn till dagis. 

Over and out
~Lily