Vill ha livet tillbaka.

Just idag är det en ganska bra dag! Jag är inte lika trött som jag har varit några dagar. Men det lär nog falla tillbaka till trötthetshålet igen. Dom tror att mycket av min trötthet, orkeslöshet, och koncentrationssvårigheterna jag har för tillfället beror mycket på att jag hade covid-19 i augusti. Men att de har kommit i efterhand, för det är flera stycken som har gått åt ungefär samma håll under året. att det kommit i efterhand. Men min läkare tror också att en del av det kommer från sjukdomen som han håller på att testa mig för just nu, som jag skrev om i ett tidigare inlägg. En väldig ovanlig blodsjukdom för att vara exakt. Och det kan även förklara alla mina andra symtom som jag haft under årens gång när jag blivit diagnostiserad med Fibromyalgi. Jag har själv medicinera min "fibromyalgi" med hälsokost senaste 2 åren samt även min hormon obalans jag har. Och med tanke på vilken typ av blodsjukdom min läkare just nu kollar mig för, som jag är rätt säker på att jag har då den finns i familjen, så har jag totalt fel doserat vitaminerna. Dom har varit bra för fibromyalgi och hormon obalans men dom har inte varit kompatibel med blodsjukdomen så med tiden så har denna sjukdom blivit värre i stället för att jag har blivit fel diagnostiserad för några år sedan. 
Jag önskar att jag kunde få svar snart på mina prover, Jag vill börja med medicineringen av denna sjukdom på riktig. jag vill komma tillbaka till mitt eget liv igen, komma igång med träningarna, kunna göra något annat än att sova hela tiden. Just nu så måste jag planera mitt liv med hur jag har tid med vila. 

Ta som i går till exempel. 
Jag skulle åka ner och kolla på träningen, jag skulle bli upp plockad vid halv sju. vid 16 tiden så fick jag gå och lägga mig en 2 timmar och sova en sund för att orka vara borta några timmar. När jag kom hem sedan behövde jag vila igen.
Ungefär så där ser mina dagar ut. jag måste planera in vila i allt jag gör. 
Tar jag en promenad in till byn, så behöver jag lägga mig en stund när jag kommer hem. 

Jag vill bara få tillbaka mitt liv igen, mitt aktiva liv. jag vill kunna orka träna och ha koncentrationen uppe mer än bara några få timmar åt gången. Jag vill kunna sitta flera timmar och skriva teater och så mycket annat som jag har hållit på med innan jag blev så här trött.

Over and out
~ Lily 

På vilka grunder?

Jag är inne i en svacka igen i mitt liv. Där jag är körd i botten igen. Jag är psykisk nedbruten och fysiskt så orkar jag inge mer för att psyket inte orkar. Jag har verkligen ingen ork att fortsätta men enligt lag så måste jag härda ut, Jag kommer att köra mig själv längre ner på botten genom att fortsätta, det är inte värt det. Det är inte värt att gräva ner mig själv bara för att lagen säger att jag måste. Jag kommer inte orkar. 
På vilka grunder är jag anklagad för något som jag så tydligt tar avstånd i från i mitt liv för att man själv har varit i den situationen? På vilka grunder? 
Hur kan ni påstå något sådant? Vad har ni för underlag för att ens säga det?
Och så får jag inte ens bli irriterad för anklagelsen för då har man dålig attityd. Självklart får jag en dålig attityd. Jag är falskt anklagad för något som jag tar avstånd i från. Inte ens en "det här har jag hört, är det sant?" inget "det här har kommit fram till mig, var de menat på de här sättet?" Ingenting sånt alls. utan bara rakt på "du är en ...... och det accepteras inte" "du har dålig attityd" 

Det var ren och skär "den här personen har sagt det här så då är det sant"
NEJ det är inte så, jag tar avstånd från sånt då man själv har varit i en sån situation.
Prata hur mycket skit om mig ni vill, men anklaga mig inte för saker jag inte har gjort då bli jag irriterad och får en dålig attityd, för det finns inga grunder alls för att det som är sagt är sant. För jag är inte en sån person.
Tack iallafall, om erat mål var att få mig att må dåligt och skapa en oro i mig så har ni lyckas. Känns som om ni bara vill röra om i grytan och försöka få mig att bli en piga som bara nickar och går med på saker för att hålla mig kvar så har ni misslyckas, för beslutet har aldrig varit enklare. Jag går och kommer inte att komma tillbaka. 

Jag vill inte tillbaka dit. Jag orkar inte med det. 

Over and out

~ Lily

Det kan bara bli bättre.

Vissa dagar är svårare än andra dagar. Smärtan i brösten är väldigt tung vissa dagar, ungefär som idag. Vissa dagar gör det bara så ont. Jag vet att det kommer att ta tid att läka och att smärtan så småningom kommer att lätta men jag kommer aldrig att glömma. Man lär sig bara leva vidare.

"It has been said that time heals all wounds. I do not agree. The wounds remain. In time, the mind, protecting its sanity, covers them with scar tissue, and the pain lessens, but it is never gone" - Rose Kennedy (Spencer Reid)

Jag kan inte med ord beskriva denna smärta men dessa citat som finns med i bloggen är en ganska bra beskrivning. 

"The best and most beautiful things in the world cannot be seen or even touched - they most be felt with the heart" - Helen Keller (Spencer Reid)

Det ni gjorde sårade mig riktigt rejält och mycket. Det kommer att tag tid att läka från detta. Men jag ska göra mitt bästa för att bli bättre igen. Jag kommer att bli bra igen. Ibland önskar jag att farfar var vid livet och kunde komma med tips och råd, för det behöver jag verkligen nu.

Over and out

~ Lily

Helgen sitter i..

Jag hade lovat att ta bild på Jumpsuiten och tröjan som jag köpte på Lindex i helgen men jag får ta det i morgon eller på onsdag, för helgen sitter fortfarande i min kropp och jag är både slut mentalt och fysiskt. I morgon har man sovmorgon och det behövs kan jag lova. Idag på jobbet har jag varit så trött så att butiken har fått en liten make over. 😜 Lite skor är flyttade på skoväggen så att samma märke är vid varandra, ett skåp i personalrummet har jag flyttat saker i och fått plats med mer saker där i och lite papper och annat har jag rensat bland och organiserat ihop. Allt för att hålla sig vaken mellan kunderna. Så trött hela jag. 😫 Jag ha lärt mig att dela mitt liv med fibromyalgin men jag kommer nog aldrig att komma över hur trött man faktiskt kan känna sig efter för mycket intryck och intensiva dagar.
Jag hoppas verkligen att jag känner mig piggare i morgon så man orkar vara mer fokuserad på jobbet än idag och orkar behålla fokuset under träningen. Sedan på onsdag så planerar jag på att ha en riktigt lat dag för att återhämta mig lite.

"Hör med hjärtat ditt, så ska du förstå" 

- Gammelmor Pilrot (Pocahontas)

Med det sagt...

Over and out

~ Lily

Nått min gräns?

Inlägg 293: Ibland funderar jag på hur jag orka kliva upp på morgonen.
Just nu känns det som om ingenting fungerar och allting känns övermäktigt. Man kliver upp och gör det man måste men hellst vill man bara ligga i sängen och lämna hela världen utanför. Hade jag inte haft hund är det nog vad jag skulle ha gjort. Jag orkar och vill ingenting, jag vill bara skrika och gråta och gräva ner mig i täcket. Jag tror jag har nått min gräns, det känns iallafall så.
En positiv sak i allt..... just nu finns de inget positivt. Jag kommer nog ångra att jag berättar det här men gudarna ska veta hur mycket skådespel och masker jag bär dag ut och dag in. Alla tror att jag är så stark och orkar hjälpa och stötta andra och att jag alltid är glad men de ska bara veta hur mycket skådespel det ligger under det. Jag visar bara vad jag vill ska synas.

Nu ska jag ta och försöka sova. :) godnatt

Ovet and out

~ Lily

Eftertanke

Hurra hurra på min bemärkelsedag. Inte för att jag direkt firar min födelsedag men idag bjöd jag iallafall två av mina vänner över på tårta och kaffe. Och jag fick Fantastiska vidunder och vart man kan finna dem boken av en av dem. Så dagen började med att jag städade och var instängd i mitt huvud och tänkte kanske lite för mycket som vanligt.

Sedan på eftermiddagen så dök dom upp och det blev lite tårta men jag var fortfarande inte helt närvarande för att jag var instängd i mitt huvud.

Nu i kväll har jag suttit på golvet och strechat och tränat rygg och bål och försökt skriva lite teater och musik för att försöka stänga ute alla tankar, i vanliga fall brukar det funkar men tyvärr idag är tankarna för starka för att tryckas undan. 

Jag kan inte för mitt liv få bort känslan av hopplöshet och värdelöshet. Mitt självförtroende är som bort blåst och det var länge sedan jag verkligen kände mig så här dålig på saker. Jag vet att jag är grym på att skriva texter både teater, musik och dikter men inte ens det verkar gå bra idag. Självsabotage? Ja jag tror det. 

Jag får ingenting konkret ner på papper, jag kan inte ens hitta rim på enkla ord, jag får inte en enda replik att låta bra. 

Tror nästan att jag tar och drar täcker över huvudet och hoppas på att allting känns och är bättre i morgon. Det finns en anledning till att jag känner så här och jag vet vad den anledningen är men jag kan inte släppa känslan som den anledningen skapar. Att en sådan liten grej kan göra så man tappar modet och glöden på det här viset. 

Men något positivt i alla negativa tankar är ju att jag har fått en ny bok att läsa. =) 

En bok jag har velat haft länge, nu jävlar ska jag studera alla vidunder och bli grym på magiska varelser. Ja jag är en Harry Potter nörd ända ut i fingerspetsarna. Jag kan allt, name it and i tell you. Jag har studerat alla familjeträd och familjehistorier, kan alla böcker och filmer utan till och nu har jag ännu mer att studera, vidunder och Newt's livsverk. Har redan för länge sedan börjat studera hans liv och honom så lite kan jag om Newt. =)

Detta kanske får mig att tänka på annat en liten stund. =)

Ha en bra kväll.

Over and out

~ Lily

Tankar i dag.

Att leva med ständig värk och depression är inte alls lätt alla dagar. lägg till förkylning på det. Jag skulle lätt kunna jämföra en mans förkylning med personer med fibromyalgi som har en förkylning. Man är minst sagt lika utslagen och lika gnällig, fast den enda jag kan gnälla till är min hund och hon kan inte direkt hämta te åt mig. :)

Jag har i stort sett sovit mest hela dagen, lagom utslagen och ingen insomnings medicin behövdes. Men lika trött för det när man vaknar som vanligt. Jag skulle ge vad som helst för att få en natt, bara en natt med riktig djup sömn, att man får känna sig riktigt utvilad, bara en natt och en bra dag utan trötthet. Det hade varit drömmen. 

Jag hoppas jag är frisk nog att börja träna träna på tisdag efter jul uppehållet och börja resan mot tävlingen i februari och resan mot det svarta bältet som jag förhoppningsvis ska klara på sommarlägret 2019. My big goal in life just nu. Det enda som faktiskt är tryggt och stabilt just nu, veta att man har träningar 3-4 gånger i veckan. 

På fredag ska våran revy dokumenteras på film som tidigare år. Vi får hoppas vi får filmerna tidigare i år så man kan fylla på våran O-revy kanal på Youtube. Man säger detta varje år men det är ju sant också. revyn i år är riktigt bra. Nästan "O-nödigt" bra. Rappa sketcher, bra låtar och riktigt bra texter om både lokala, inrikes och utrikes händelser. Vi har verkligen använt huvudet ordentligt i år och skapat en bra show. 

jag kommer bli gråhårig i förtid, det är ett riktigt huvudbry att försöka förstå. Det sägs en sak men en annan görs. snart ger jag upp och stänger igen och bara låter det rinna ut i sanden. Jag orkar inte försöka förstå längre.
Efter gårdagens skrivande och tänkande så får jag inte riktigt stopp på tänkandet. Det far runt i huvudet på mig som en virrvelvind men en sak som hela tiden kommer upp är funderingen och tanken på hur det skulle kunna vara. Hur det skulle kännas, vad det skulle krävas och vad som behövs.

Over and out

~ Lily

en nypa sanning.

Sanningen.

Jag vet att det finns fler där ute som har samma problem som jag. Som lever med depression och ångest, som har fibromyalgi, som gett upp på kärlek och som vuxit upp i dåliga familjeförhållanden. Jag känner att jag måste skriva av mig om min depression och mina tankar och problem. Och hur jag klarar mig igenom dagarna som går. Helt ärligt i bland undrar jag hur jag har klarat mig i snart 28 år innan jag tog tag i saker och ting på riktigt. Just idag tänker jag dock väldigt mycket på kärleken och känslor, vilket har fått mig att tänka på allt annat också och jag kan inte hålla allt inom mig längre. Jag måste få ut det ur mig och jag hoppas att min historia kan hjälpa andra att orka leva vidare. ☺

Jag är person som alltid har haft 1000 bollar i luften samtidigt för det har varit så lätt att göra saker istället för att känna och tänka. Grävt ner mina känslor och mina tankar i det jag gör istället. Senaste 6 månaderna har jag börjat släppa vissa saker för att verkligen känna och tänka och mycket tack vare min psykolog jag har. Jag håller på att för en gångs skull gräva i mitt liv för att få en bättre framtid. Jag har överlevt länge på de metoder jag har själv skapat men de räcker inte i längden att leva så här. Det sätt jag har valt att vara på för att överleva så som jag har gjort fram tills nu skadar de relationer jag vill skapa för framtiden. Jag har under mina år valt att leva under en fasad att allting är bra fast det inte har varit det alla gånger. Jag har under min uppväxt klarat mig igenom misshandel och missbruk i familjen, övergiven i lägenheter och hus med 100 kr till mat för en vecka. 
Jag ha länge levt med min depression och med min Fibromyalgi, redan som 16 åring började jag känna av min värk och med åren så har symtomen blivit fler och värre. värre depression, ständig trötthet, ledproblem, dimsyn och synbortfall, orolig mage, listan kan göras lång. 
Och med den historia jag nu kommer att berätta en del av så är det inte så konstigt att jag lever med depression, ångest, oro, tillitsproblem, svårt att släppa in folk och har fibromyalgi. 

Det är en ständig kamp med mig själv. Jag vill berätta hela min historia men jag är inte helt redo att öppna den dörren helt ännu. Har inte ens vågat öppna den dörren för psykologen helt än heller, och att öppna den dörren för någon speciell är nästa steg tydligen enligt psykologen. jag gör försök att berätta min historia för att jag behöver det och för att kanske hjälpa andra i samma situationer. Men jag är inte helt redo än att göra det men det kommer nog så småningom. 

efter flera timmar skrivande om min barndom i ett utkast så säger jag god natt.

Over and out

~ Lily ♥

Extrema dagar

Jag driver mig själv till vansinne. Vissa dagar ksn jag inte kontrollera ångesten trots medicinen. Jag är min egen värsta fiende.
De ha varit ett par extrema dagar nu där jag ha gått från att gråta för första gången på närmare 20 år till att vara så glad att jag svävat på moln till att bli någonstans mitt imellan. De ha varit jobbigt, jag ha släppt in en speciell person in på mina rädslor, tankar och känslor. Sist jag släppte in någon så långt innan för muren som jag byggt upp under mitt liv var med min bästa vän, min syster från en annan mamma. :)
De va skönt och väldigt jobbigt att släppa ner garden, att glänta på den massiva ekdörren. Men nu ligger en del av korten på bordet och jag ångrar inte en sekund av det. Trots att min ångest och oro slår i taket mest hela tiden. Lever man med oro, ångest och deprission så kommer det slå i taket när man exponerar sig för det som ha gjort att man drivits till ångesten, oron och depressionen.

Jag ha sagt det förut och det tpls att upprepas  det finns en Bon jovi låt för alla tillfällen och just nu beskriver learn to love allt så otroligt bra. Så detta får nog bli månadens låt

"I have run from the truth
Since the days of my misspent youth
I was hungry for kindness
I was lost in life's blindness

When you're born without wings
All you dream of, all you want
Is that feeling of flying
Of rising and climbing

Halle, halle,
We're one breath away
Halle, halle,
From our judgement day
You leave it all on the table
If you lose or you win
You've got to learn to love the world you're living in

Always thought I'd die young
In these hands I've held the gun
But it's too late for dying
Now there's nothing worth hiding

I've lost love, lived with shame
I was humbled by my fall from grace
On the steps of decision
It's revenge or forgiveness

Halle, halle,
We're one breath away
Halle, halle,
From our judgement day
You leave it all on the table
If you lose or you win
You've got to learn to love the world you're living in

Halle, halle
Halle, halle

Halle, halle, and that's how it is
You've got to learn to love the world you're living in

Halle, halle"

Over and out

~ Lily

Att vara sårbar

Ibland måste man spåra ur för att de bra ideerna ska kunna krypa fram. Dock just idag så resulterade urspårningen med att jag börjar fundera på allt annat än att få ut dom bra ideerna. det blev en blockering istället. Vad är det som händer? För mycket i huvudet? ja kanske det.
Tänker på dig jävligt mycket numera. Det går inte en dag utan att jag fundera på vad du gör eller hur du verkligen mår. ibland önskar jag att jag verkligen visste vart du stod.
jag vet inte varför jag skriver om dig just nu för jag brukar inte skriva om dig på det här sättet här. Men jag måste väl få ut vad jag tänker på kring dig.
Jag är så van vid att inte prata om mina känslor, att stänga dom inne, att inte prata om min tankar, att inte visa mig sårbar. Så det gör det så svårt att vara sårbar och visa det för andra speciellt någon som dig. Någon som man verkligen bryr sig om.
Jag kan vara svår att nå in på livet med tack vare detta, jag stänger gärna in mig själv i mig själv. Jag vill inte visa mig sårbar. Med allt som har hänt i mitt liv så visar jag mig som oövervinnerlig och oslagbar. Jag blir elak på mig själv om något går fel, om jag känner att jag råkat säga fel sak, eller gjort fel sak. jag är perfektionist på fel sätt. Jag har en otrolig fasad som jag måste släppa men det är så sjukt svårt. det är så svårt att vara sårbar. Jag känner att skulle jag vara sårbar bara för en liten stund så skulle hela livet rasa samman, hela den oövervinnerliga fasad jag skapat skulle bara rasa. Det finns ingen som jag kan säga detta till men jag vill vara sårbar med/för dig. Jag vill ha dig in på mitt liv, jag vill att du ska lära känna hela mig, jag vill släppa min fasad med dig.
Jag har inte gråtit sedan jag va liten men att skriva om min oövervinnerliga fasad som jag har får mig nästan att börja gråta för jag inser hur mycket jag stängt in, hur mycket allt detta har förändrat mig. Hur mycket problem mitt bagage ställer till med när det kommer till relationer och mycket mer.
Finns en sak till jag måste erkänna trots min oövervinnerliga fasad och bagage så är jag ständigt rädd, rädd för att lita på folk för jag blir troligtvis bränd igen. jag är rädd för att må bra och ha det bra för jag tror det kommer gå åt helvete ändå för de har det alltid gjort.
Jag vill släppa min fasad och begrava mitt bagage långt under marken och lita på dig till 100 % jag vill släppa mitt bagage trots rädslan och föra dig in på mitt liv. Du är verkligen unik, ingen annan har fått mig att vilja erkänna detta.

Det känns jätte konstigt att lämna ut sig så här, att vara sårbar på det här sättet. Men jag måste börja någonstans. =)

Over and out
~Lily

Just idag...

Vissa dagar är bättre än andra. Just nu känns det ganska bra. Men de har mycket att göra med att jag fått varit i replokalen tillsammans med min bästa vän (även kallad systern) deras band ska spela på lördag hemma hos hennes mamma på dubbelt 18 års kalas. Hennes mamma är min extra mamma. 
Just idag känner jag ingen större oro över skolan då jag känner hur bra jag känner mig i syrrans replokal. Men de finns en viss oro där ändå men inte lika stark som härromdagen.
Trots att jag mår relativt bra idag så har jag mina grublerier om saker men vissa saker ska man inte prata högt om. Sägs de. Haha. Tankar som vad ska jag göra, hur ska jag göra, varför nu, varför överhuvudtaget. Finns alltid något att grubla på har jag märkt. 

Innan jag avslutar detta inlägg så tänkte jag puffa en riktigt bra film (enligt mig) "Hurricane Bianca" riktigt bra film. Huvudperson: Bianca del rio. ❤ Handlingen utan att avslöja allt "de krävs en person för att göra en förändring"
Värd att se. ❤

Over and out
~Lily