Litar inte på min egen förmåga.

Vissa dagar är jag trasigare än andra efter det som hände. mer än halva tiden så tror jag inte på min egen förmåga, jag tror inte på att jag kan, jag litar inte på någon efter det där, bara mina 3 bästa vänner.
De andra dagarna så vet jag att jag kan, jag litar på mig själv, och min förmåga att klara saker. Men fler dagar än jag vill erkänna så är det tvärtom.
Det som hände förstörde mig ganska rejält, tilliten till mig själv är som bort blåst tack vare det. Jag vet att jag kan, att jag är bra, att jag har kommit långt med allt som hänt i mitt liv. Men jag tror inte på mig själv och det är det som stör i det hela.
Jag är förstörd. tack för det.


Over and out

~ Lily

Tankar om 2018

Inlägg 303.

Ja vad säger man. Nytt år och nya möjligheter som dom säger. Just nu är det inte så mycket nya möjligheter som närmar sig vad jag vet. Har påbörjat nästa repertoar för Alexis och kollar på nya outfits åt henne. Hon kommer att få mycket uppmärksamhet i år av mig. Alexis kommer nog att dyka upp i olika sammanhang här i sommar så jag har lite press på mig att fixa fram lite saker till henne. 

Det blev en massa jobb på Life i November och December med flytten. När flytten var så gott som klar så började julruschen, så det var fullt ös hela tiden. Det var jobbigt men riktigt roligt. Jag tror inte jag skulle byta det jobbet mot något annat för jag trivs riktigt bra där. Och det är roligt att höra av chefen att kunder har berömt mig för att jag kan så mycket. Då blir man faktiskt lite glad.

Idag så börjar vårterminen på karaten och där med så börjar hårdträningen för det försöket på svart bälte i sommar. Jag har gjort upp en plan för min träning, 2 gånger i veckan kommer jag köra på som vanligt med karaten och om 3 veckor så kommer jag även att börja träna på onsdagar i våran träningslokal och sista 2 månaderna så kommer jag öka med 4 gånger i veckan. Utöver det så ska jag försöka gå eller jogga minst varje dag. Det kommer bli en hel del fokusering på träningen denna termin så man är så bra man kan vara när man ska göra ett försök på bältet. 

Hösten har varit en väldigt jobbig period rent psykiskt, det är så många som har lämnat mig under 2018 så det har varit väldigt tungt. Trodde verkligen att 2018 skulle bli mitt glada år, 2018 började riktigt riktigt bra. Jag va lycklig för första gången på länge. Men det höll inte speciellt länge. för sedan började än det ena än det andra att braka utför och dödsfall på dödsfall ramla över en. 2018 slutade med ett dödsfall och väldigt många fina minnen av den personen och väldigt många tankar på en annan person som stått mig nära, så mitt huvud var inte där det skulle vara när tolvslaget slog och 2019 började. Dessa 10 dagar har varit helt okey ändå och jag tror att jag är på rätt spår igen. Jag hoppas verkligen att 2019 blir ett bra år och att det inte blir lika många bortgångar detta år.

Man kanske ska ta och försöka städa klart inför helgen trots trötthet och smärta i kroppen, men jag kommer inte att kunna städa i helgen då man jobbar och har besök. Just nu är det en sådan där dag där fibron verkar vara värre än vanligt men jag tänker inte låta den vinna. 

Thinking about you.

Over and out 

~ Lily

En sån där dag.

Nu är jag nere i en sån där svacka igen. Jag orkar och vill ingenting. Jag som hade börjat med träningen utanför Karaten för att bygga upp konditionen och benmusklerna och sedan faller man ner i svackan. Jag tar mig alltid upp men det är jobbigt att falla ner i dessa svackor, fast vad kan man göra? Alla former av depression tillhör fibromyalgin så såna här svackor får man faktiskt räkna med ibland. Och smärtan är utöver det vanliga just dessa dagar som varit, jag har klarat mig bra ändå fram tills nu.
Jag hoppas jag får mitt nya bankkort denna vecka, det är inge roligt att vara utan, man kan varken handla eller tanka. tur är väl att man har allt man behöver just nu tills man får det dock.
Förra veckan fick man spärra kortet, polisanmäla ett Amerikanskt/kanadensiskt företag, försöka få tag på banken för reklamation av transaktion. Det blev en lång dag förra veckan när detta hände och det är väl det som slår tillbaka på en nu kanske.

Galafesten i lördags blev riktigt lyckad faktiskt. Bland de bästa festerna som jag har planerat, roliga lekar, roligt folk som kom, Riktigt god mat, Bra trubadur. Våran öppnings presentation slog som tusan. Det blev en riktigt bra kväll.

Återgå till att ta sig upp.

Over and out

~ Lily

Extrema dagar

Jag driver mig själv till vansinne. Vissa dagar ksn jag inte kontrollera ångesten trots medicinen. Jag är min egen värsta fiende.
De ha varit ett par extrema dagar nu där jag ha gått från att gråta för första gången på närmare 20 år till att vara så glad att jag svävat på moln till att bli någonstans mitt imellan. De ha varit jobbigt, jag ha släppt in en speciell person in på mina rädslor, tankar och känslor. Sist jag släppte in någon så långt innan för muren som jag byggt upp under mitt liv var med min bästa vän, min syster från en annan mamma. :)
De va skönt och väldigt jobbigt att släppa ner garden, att glänta på den massiva ekdörren. Men nu ligger en del av korten på bordet och jag ångrar inte en sekund av det. Trots att min ångest och oro slår i taket mest hela tiden. Lever man med oro, ångest och deprission så kommer det slå i taket när man exponerar sig för det som ha gjort att man drivits till ångesten, oron och depressionen.

Jag ha sagt det förut och det tpls att upprepas  det finns en Bon jovi låt för alla tillfällen och just nu beskriver learn to love allt så otroligt bra. Så detta får nog bli månadens låt

"I have run from the truth
Since the days of my misspent youth
I was hungry for kindness
I was lost in life's blindness

When you're born without wings
All you dream of, all you want
Is that feeling of flying
Of rising and climbing

Halle, halle,
We're one breath away
Halle, halle,
From our judgement day
You leave it all on the table
If you lose or you win
You've got to learn to love the world you're living in

Always thought I'd die young
In these hands I've held the gun
But it's too late for dying
Now there's nothing worth hiding

I've lost love, lived with shame
I was humbled by my fall from grace
On the steps of decision
It's revenge or forgiveness

Halle, halle,
We're one breath away
Halle, halle,
From our judgement day
You leave it all on the table
If you lose or you win
You've got to learn to love the world you're living in

Halle, halle
Halle, halle

Halle, halle, and that's how it is
You've got to learn to love the world you're living in

Halle, halle"

Over and out

~ Lily

Att vara sårbar

Ibland måste man spåra ur för att de bra ideerna ska kunna krypa fram. Dock just idag så resulterade urspårningen med att jag börjar fundera på allt annat än att få ut dom bra ideerna. det blev en blockering istället. Vad är det som händer? För mycket i huvudet? ja kanske det.
Tänker på dig jävligt mycket numera. Det går inte en dag utan att jag fundera på vad du gör eller hur du verkligen mår. ibland önskar jag att jag verkligen visste vart du stod.
jag vet inte varför jag skriver om dig just nu för jag brukar inte skriva om dig på det här sättet här. Men jag måste väl få ut vad jag tänker på kring dig.
Jag är så van vid att inte prata om mina känslor, att stänga dom inne, att inte prata om min tankar, att inte visa mig sårbar. Så det gör det så svårt att vara sårbar och visa det för andra speciellt någon som dig. Någon som man verkligen bryr sig om.
Jag kan vara svår att nå in på livet med tack vare detta, jag stänger gärna in mig själv i mig själv. Jag vill inte visa mig sårbar. Med allt som har hänt i mitt liv så visar jag mig som oövervinnerlig och oslagbar. Jag blir elak på mig själv om något går fel, om jag känner att jag råkat säga fel sak, eller gjort fel sak. jag är perfektionist på fel sätt. Jag har en otrolig fasad som jag måste släppa men det är så sjukt svårt. det är så svårt att vara sårbar. Jag känner att skulle jag vara sårbar bara för en liten stund så skulle hela livet rasa samman, hela den oövervinnerliga fasad jag skapat skulle bara rasa. Det finns ingen som jag kan säga detta till men jag vill vara sårbar med/för dig. Jag vill ha dig in på mitt liv, jag vill att du ska lära känna hela mig, jag vill släppa min fasad med dig.
Jag har inte gråtit sedan jag va liten men att skriva om min oövervinnerliga fasad som jag har får mig nästan att börja gråta för jag inser hur mycket jag stängt in, hur mycket allt detta har förändrat mig. Hur mycket problem mitt bagage ställer till med när det kommer till relationer och mycket mer.
Finns en sak till jag måste erkänna trots min oövervinnerliga fasad och bagage så är jag ständigt rädd, rädd för att lita på folk för jag blir troligtvis bränd igen. jag är rädd för att må bra och ha det bra för jag tror det kommer gå åt helvete ändå för de har det alltid gjort.
Jag vill släppa min fasad och begrava mitt bagage långt under marken och lita på dig till 100 % jag vill släppa mitt bagage trots rädslan och föra dig in på mitt liv. Du är verkligen unik, ingen annan har fått mig att vilja erkänna detta.

Det känns jätte konstigt att lämna ut sig så här, att vara sårbar på det här sättet. Men jag måste börja någonstans. =)

Over and out
~Lily

This is my year bitches.

Jag är så jävla glad just nu.
Allting verkar gå så förbannat bra för mig just nu. This is my year baby.
Gjorde en slående revy i början av året, som varit en lång resa förra hösten med många motgångar.
Sedan gick man över till nästa nästa projekt Vredens Dagar en teater om två olika händelser här i Kramfors Kommun. Vilket har varit storslaget och fantastiskt. 10 överfulla föreställningar tillsammans med en helt otrolig ensamble. Denna teater fick mig att komma in på en ett årig Skådespelarutbildning på folkhögskolan i övik. Utöver det så fixade jag både teoriprovet i går och körprovet i dag så nu har man körkort och är totalt fri från allt. This is my year..
Klarade även utbildningen Specialiserad undersköterska inom demensvård här i försommaren med.
De har varit en hel del saker på gång och allt jag tagit för mig har jag lyckats med. Nu kan det bara bli bättre. Im alive and im back. Inget kan stoppa mig nu.

Älskar mitt liv som det är.

Over and out
~Lily

Thoughts all over the place

Ibland vet jag bara inte vad jag ska säga eller göra. Livet tar sånna turns att man inte riktigt hänger med. Man hinner inte i kapp riktigt. Kvällarna är oftast jobbigare än dagarna och denna kväll är just en sån kväll. Huvudet är fullt med saker och man får inte riktigt ordning på dem.
Men en sak är säker iallafall, ut ifrån alla dessa saker som snurrar i huvudet aå jar man på två veckor fått till två egna låtar. Har inte skrivit en enda egen låt sedan 2015 men plötsligt händer det säger dom. Nu väntar jag bara på att min gitarr ska duka upp så man kan börja lägga lite musik på alla låtarna man har så man kanske kan gö något med dom senare om man känner för det. Just nu ligger dom bara och skräpar i kollegieblocket i lådan. :)
Tack vara underbara vänner och folk som stöttar mig sista tiden så har jag blivit säkrare både i mig själv, min sång och i mitt agerande på scen.
Två år har nu gått sedan jag lämnade mitt ex och med baby steps så tar jag mig tillbaka till mig själv, sjungande skådersplande karate jag. :)
Jag va bara ett skal av mitt forna show jag innan jag kunde lämna mitt ex och hitta tillbaka till den jag ville vara.
Teatern och musiken har alltid varit en stor del av mitt liv men jag tappade en del av det och sig själv när den man delade livet med inte gillade det man gjorde och man slutade i stort sett helt.

But Lily is back and ahe isnt gonne leave.

Over and out
~Lily