I helgen var jag ner till Sundsvall för jag tänkte att jag måste försöka vara aktiv längre än jag kan om jag någonsin ska kunna bli som jag var, men det fick bakslag som hette duga och jag var dålig när jag kom hem och jag var sedan dålig i två dagar. Min läkare tycker att det är bra att jag gör så där och även om det ger bakslag som det gjorde så kommer kroppen att vänja sig och man kan vara aktiv längre.
Men är de meningen att man ska riskera sig själv för att få tillbaka sig själv?
Idag vaknade jag med förkylningssymtom fast att jag inte kände av någon förkylning i går kväll. Autoimmunsjukdom är så spännande.
På tal om läkare så pratade vi om mina prover som jag inte har fått något svar på än och det visade sig att ett av proverna påvisar blodsjukdom medan det andra inte gör det så min läkare fick ett "Nja" svar tillbaka på dem. Han ska forska vidare på vad det kan vara tillsammans med hemotologen och hur vi ska gå till väga med det här. Jag vill bara börja med någonting så att jag kommer tillbaka till mig själv igen.
Mina dagar består av vila, sova, slöa framför serier och ibland orkar man sig ut på affären eller till vänner. Det är drygt att orken inte finns där eller koncentrationen. Och de värsta av allt är denna trötthet.
Over and out
~ Lily
0 kommentarer:
Skicka en kommentar