Psykologen

Idag va va första dagen hos min nya kurator/psykolog. Gick förvånansvärt bra. Har bara en massa dåliga erfarenheter av psykologer så jag hade inga höga förväntningar men she supriced me, kan jag ju säga. Fick mig att tänka i nya banor, och tänka igenom mer på mitt liv som varit och hon fick mig att inse saker jag bara hade snuddat vid tidigare. Jag visste att jag stängt av men jag trodde inte att jag skulle bli jämförd med en stoneface nyhetsuppläsare. 
Disney filmen insidan ut/inside out blev lite av en referens punkt av henne om mig. 
Jag har fått en hemuppgift av henne att göra till nästa vecka och de är att svara på 3 frågor som jag inte kommer ihåg just nu men har paperet i vardagsrummet, i skrivande stund ligger jag med feber och ont i halsen i sängen och orkar inte hämta paperet. Men basiclly ska jag svara på vad jag vill förändra, hur jag vill förändra och jag ska skriva om när de ha varit bra och vad som gjorde att de va bra.  trots att jag verkar så öppen med detta så är jag inte de, de här är bara ytligt hur de gått idag, ytligt hur det är runt mig och ytligt hur jag mår. En minst 20 årig historia med mest negtiva saker som skapat the "stoneface newscaster". jag skulle kanske ta och skriva en biografi om mitt liv och hur jag ändå har klarat mig.
Kanske inte är så konstigt att man har mer eller mindre kronisk värk i kroppen, sover dåligt och har ångest med jämna mellan rum.  life sucks when you party naked som jag brukar säga.  

Over and out
~Lily

Just idag...

Vissa dagar är bättre än andra. Just nu känns det ganska bra. Men de har mycket att göra med att jag fått varit i replokalen tillsammans med min bästa vän (även kallad systern) deras band ska spela på lördag hemma hos hennes mamma på dubbelt 18 års kalas. Hennes mamma är min extra mamma. 
Just idag känner jag ingen större oro över skolan då jag känner hur bra jag känner mig i syrrans replokal. Men de finns en viss oro där ändå men inte lika stark som härromdagen.
Trots att jag mår relativt bra idag så har jag mina grublerier om saker men vissa saker ska man inte prata högt om. Sägs de. Haha. Tankar som vad ska jag göra, hur ska jag göra, varför nu, varför överhuvudtaget. Finns alltid något att grubla på har jag märkt. 

Innan jag avslutar detta inlägg så tänkte jag puffa en riktigt bra film (enligt mig) "Hurricane Bianca" riktigt bra film. Huvudperson: Bianca del rio. ❤ Handlingen utan att avslöja allt "de krävs en person för att göra en förändring"
Värd att se. ❤

Over and out
~Lily

Call shade if you want! Idgaf

*Begravningen är betald. Kommunen har hjälpt oss!!!

*Vi ska sälja huset och mycket utav grejorna för att betala av begravningen.

*Ingen frågar hur vi mår

*Du måste göra ditten och datten. Flytta dina saker, du får inte bo kvar.

*Vi ska dela på kostnaden för katten på 3, eller egentligen är det du som ska betala det.

First off man dödar inte en friskt katt som har många år kvar att leva. Pay it yourself bitches, Erat beslut, era pengar.

Jag har lovat att inte starta ett tredje världskrig men snart sprängs atombomben Lily..

Hur dum tror ni att jag är? Och som om det inte vore nog varför pratar ni inte med mig personligen. Sa vi inte dagen efter han dog att vi alla va en familj? Oh thats right. Ni tänker alltid bara på er själv i den där delen av familjen.. Dosen't matter.
Jag har klarat mig hela livet utan er och jag kommer klara resten av livet utan er.
Allt ni gör är att sabotera och försöka trycka ner andra för att ni själva ska må bra. Så har ni alltid varit allt jag gör har ni klagat på så jag förstår varför inte inte prata med mig. Men kom inte sen och säg att jag inte "gjorde någonting" för ni ha inte frågat heller. 

Varför ska jag ta reda på hur ni har det efter eran fars död n'r ni inte pratar med mig men ni kan klaga på mig för mamma och anklaga henne för saker. 

I call shade about the whole thing. Men det är jag det.

Ha ett bra liv och kom inte och klaga på mig sen.

Over and out

~Lily

Ge mig styrka!

Jag vet inte hur många det är som läser denna blogg men oavsett vad så behöver jag bara skriva av mig lite. Har inte fått någon tid hos min kurator/terapeut och jag lär inte få förrän i mitten på hösten och det kan ju ärligt talat säga suger. Jag hade en period där jag mådde så otroligt bra och jag kände att jag levde min dröm, att jag was the superstar, the champion of life. Sedan har det bara varit smäll efter smäll efter smäll och nu står man här utan någon att prata med, utan någon som helst privatliv och utan något som helst hjälp från någon. Sista juni dog mammas sambo, (ingen man gråter över direkt) hans barn har inte direkt varit dom bästa barnen sedan dess. Typ slängt ut min mor på gatan för att gå emot deras fars önskan om att mamma skulle få vara inneboende, begraver sin far istället för att låta han strös i minneslunden, dödar en frisk ung katt för att dom inte vill att mamma ska ta hand om katten som hon och sambon tagit hand om i 7 år. Låter inte mamma min sörja utan klagar och kastar skit på henne hela tid. Och vem får höra det.... JO jag.
Just nu bor min mor hemma hos mig i min tvåa, och det ser ut som ett jävla bombnedslag här.
Jag får aldrig vara ensam, jag får inte mitt privatliv. Jag har varit hos en av mina bästa kompisar i 2 veckor nu, och även där får man ju inte direkt något privatliv, dom är fyra i den familjen.
Jag bryr mig lika mycket om mammas sambo och hans barn som jag bryr mig om svensk politik vilket är lika med noll. Men ändå så kastar dom skit på mig, och försöker få mig att må dåligt.

Den senaste tiden har jag varit så nära till att verkligen bryta ihop och gå in i en vägg men jag har gjort allt för att inte hamna där... igen. Men just nu är det bara för mycket. Jag vill ha tillbaka den där tiden där jag började må sådär otroligt bra som jag gjorde. I was on the top of the world. Jag va så stolt över mig själv, så stolt över mina prestationer, så stolt att jag kommit in på folkhögskolan, så stolt och lycklig över allt. jag älskade mitt liv och mitt jobb. Just nu orkar jag ingenting, jag vill inte börja skolan med denna känsla jag har i kroppen och i huvudet. Jag vill inte börja på skådespelarutbildningen. Jag är så rädd att jag inte kommer att prestera så bra som jag vet att jag kan, så bra som jag vet att jag är på just skådespel. Jag blir deprimerad så fort någon nämner eller frågar om jag ska jobba. Jag bryter nästan ihop bara det kommer på tal. I need my therapist...
Jag försöker vara positiv och glad och verkligen känna glädjen och lyckan igen men det är fan svårt.
I want to be me again.

Just nu är jag inne i en Dragqueen tid. Jag kollar på Rupaul's dragshow och jag kan relatera till många utav dom på många sätt. Denna show har hjälpt mig ganska mycket sista tiden att orka.

*Born naked - RuPaul

*Champion - Rupaul

*Main event - RuPaul

*Superstar - RuPaul

*Sissy that walk - RuPaul

Dessa 5 är månades låtar. Så glad att jag fann denna show och dessa låtar. De hjälper mig att inte bryta ihop och bli ett kolli som gått totalt in i den känslomässiga väggen.
"if i fly or if i fall atleast i can say i did it all" 
Jag försöker att ta mig igenom en dag i taget just nu och fasas över hur första dagarna på skolan kommer att bli.

Från nu kommer ni (om jag har några läsare) att få följa min resa med min mamma i samma lägenhet som mig, hur min resa psykiskt går, hur det går på skådespelarutbildningen och även min resa med revyn som börjar nu i september.

Over and out
~ Lily