30 års dagen

Till att börja med så ska jag vara ärlig och säga att när jag fyllde 16-20 år så trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva min 30 års dag. Man var så djupt inne i depressionen och man stod i skit ända upp till öronen. Man såg nästan ingen utväg ur det, och att fylla 30 år var så långt borta och nästan omöjligt att tänka sig.
Men nu är man där.. 30 år. det är ändå rätt stort att fylla 30, man blir liksom mer "vuxen" Nu måste man inte vara med 18-20 åringar på krogen nu kan man gå på 30+ dagar. Man slipper vara ute med dom som gick lågstadiet när man själv var gymnasieelev.
När jag ser på mitt liv idag så kan jag inte annat än att le, jag gillar mitt liv jag har nu, ja är så glad att jag stod ut genom dom jobbiga åren och verkligen kämpade mig fram till där jag är i dag, jag kan inte önska mig ett bättre liv.
I går på min 30 års dag så kom mina två bästa kompisar över, den ena med barn och pojkvän. Vi fikade hemma hos mig sedan var det att klä om sig till Prins Per-Eric och ge sig ut på äventyr och hitta en prinsessa. Vi drog in på gallerian i Kramfors och där började jakten.
Efter en stund hittade jag en kille som ville bli min prinsessa och flytta in med mig i mitt stora slott, leksaksstugan i lekhörnan på gallerian. :P
Sedan när uppdraget var klart så var det dags att dra vidare mot nya äventyr. Närmare bestämt Övik och paradisbadet och spa anläggningen.
Jag och min kompis hade riktigt mysigt och väldigt roligt. Stenen och flytkorken. Jag är stenen förresten, jag sjunker som en sten i vatten.... ÄVEN saltvatten. =)

Men ja jag hade en riktigt trevlig dag tillsammans med vänner och jag kommer att kunna titta tillbaka på denna helg och åtminstånde vara glad för en födelsedag när jag blir äldre. I kväll blire det fest för att man fyllde år, för idag finns det chans för barnvakt till allas ungar. =) Så de blir en två dagars 30 år firande.
Men jag kan inte vara annat än lycklig för hur mitt liv har blivit. Min bästa tid i livet har börjat.
Som Molly Sanden sjunger "det bästa kanske inte har hänt ännu"


Over and out

~ Lily

kärlek i livet

Livet är väldigt bra just nu. Jag ska börja hålla på med det jag älskar mer frekvent snart. Jag är i fas med att starta upp en barnteater grupp tillsammans med en av mina vänner. Och detta kan utvecklas så småning om och bli större för de verkar vara många som behöver barnteatergrupper runt om i länet. Jag är så glad att jag har möjligheten att få göra detta. Och då man brinner för teaterns utveckling och vill att kulturen och teatern ska leva vidare. Teatern är en stor del av mitt liv och det ska verkligen bli roligt det här. Ser fram emot att se hur långt detta projekt kan gå. Och jag ser verkligen fram emot arbetet med det.

Till hösten är det 2 år sedan, men jag tänker och drömmer om dig fortfarande. Jag undrar hur du har det och när jag får se dig igen. Jag hoppas du är lycklig och har det bra för det är det ända jag vill för dig. Även om det inte är tillsammans med mig längre. <3 saknar sig varje dag.

Over and out

~ Lily

Ocensurerat

Den 4 januari 2020 så hade vi premiär på vår Revy Ocensurerat efter ett års vila. Det blev en helt fantastisk revy. Jag och J.W är ledarna och regissörerna för revyn numera och detta var vårt första år som vi ledde hela projektet helt själva. Så vi var lite extra nervösa vad folket skulle tycka då det var våra namn som stod som regissör och producent. Ja ovanmons SH var ju också producent, men de va lite extra speciellt för oss. Och det blev en helt fantastisk revy. 4 av 5 shower var fullsatta, den femte var så gott som nästan full. Vi fick väldigt bra recensioner av folk som kom och tittade och även av tidningen.
Det var blandad humor allt från en tant som ska online handla på telefonen men hamnar i butiken, till vad som får plats i en kvinnas väska, President Donland Trump köper ovanmon och regionen, Prästen får det hett bakom öronen, Regions politikerna är i farten och summerar de senaste året. Det blev även en möhippa där på scenen, och sociala medier fick sig en liten känga.
Både jag och J.W gjorde något som vi inte har gjort tidigare år, Vi sjöng solo. Och det gick hem, så nu har vi fått lite mer smak för det.
Vår yngsta deltagare på 13 år skrev sin egen monolog helt själv.
Alltså det har varit et riktigt bra år för oss på orevyn och som ledare och regissör kan jag inte vara mer stolt över min grupp av människor. Så fantastiskt roligt att få jobba med dem. Vi är ett sånt bra gäng. och så många idéer som finns i denna lilla grupp på 6 personer.

Så fort videon är klar och jag kan börja lägga ut lite på vår youtube kanal så kommer jag att lägga ut videona även här. Men för stunden får ni klara er med bara text. :)

Jag längtar till hösten när jag får göra om hela processen med nya sketcher men samma människor. <3

Over and out

~ Lily

Januari 2020

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag ska skriva om, har två grejor som jag funderar på, så de lär väl sluta med att jag skriver om båda sakerna. Så räkna med ett lite halv långt inlägg. =)

Det är flera år sedan som jag flyttade i från mitt fosterhem, jag drog därifrån 12 Februari 2012 ner till Skåne till min dåvarande pojkvän. så det är 8 år sedan som jag lämnade det livet bakom mig. När jag flyttade hem igen 2015 till min hem kommun så började historierna ramla in, en efter en angående min fosterfar,
när jag var ute med kompisar så kunde han ringa och kolla om jag var där, när jag rymde hemifrån en gång hade han ringt till en killkompis till mig som jag hade nyligen blivit vän och frågat om han visste vart jag var,
att han hade varit på en av mina tjejkompisar på fyllan och att han blev förbannad på en killkompis till mig på en ute kväll för att han var min vän. Det är bara några av historierna som har ramlat in nu i efter hand..

Jag kan förstå varför ingen har berättat detta för mig tidigare men hade jag vetat detta tidigare hade jag kanske gjort något åt saken då.
Samtidigt förstår jag som sagt inte varför ingen har sagt något tidigare, för tidigare hade jag kunnat gjort något åt saken. Det är lite svårare nu och det bygger bara på mitt hat emot honom.
Enligt en av mina bästa vänner hade jag kanske gjort mig olycklig men det hade det varit värt om det hade varit mot honom. Ingen rör eller sårar mina bästa vänner på det viset som han har gjort.
Mina vänner är min familj och så har det varit i många år.
Men jag är glad att det kommer fram mer och mer grejor, för det bevisar bara att jag gjorde det rätta valet att lämna dem och anmäla dem till soc och tala om sanningen så de förlorade allt, det började med de andra fosterbarnen sedan gick det bara utför. Karma is a bitch and i love her. =)

Den andra saken är att jag förstår inte hur vissa människor fungerar.
Varför kan man inte se sina egna misstag utan måste skylla allt på alla andra?
Om man gör fel eller misstag så är det ens eget fel eller?
Om man själv mår dåligt varför göra och säga saker som psykisk misshandel och personliga angrepp mot sina vänner och kollegor och chefer?
Det är inte dom som har lag bort papperna, eller inte läst igenom protokollen inför möten. Eller när man ska hålla tal och inte vet vad man ska prata om. Det är ingen annans fel än sitt eget.
Eller är jag helt ute och cyklar?
Det har varit en väldigt prövande tid pga av sånt här för mig. Hela januari i stort sett har varit ett enda stort misshandel. Så glad att den biten är över.
Och det är mycket pga det som jag inte har skrivit något på ett tag för att det har varit väldigt jobbigt med detta.

Det kommer att komma ett inlägg angående revyn som jag har regisserat, producerat, varit med och skrivit och skådespelat i senare. Ville inte lägga en sån rolig grej tillsammans med detta sorgliga och jobbiga.

Over and out

~ Lily