torsdag 24 december 2020

Ensam jul.

För första gången sedan jag valde att vara ensam på julen så känner jag mig faktiskt ensam. Men samtidigt så känner jag frid och glädje som tidigare år. Det är en skön känsla att vara ensam när man själv väljer att bara det sånna här dagar. Jag är hellre ensam än går igenom ångesten som man hade som barn och tonåring. 
Men just i år har jag lite ensamhet känsla över den här julen. Vet inte om det beror på att jag har pyntat granen för första gången på länge och tänkt väldigt mycket på min älskade farfar, eller om det är för att jag tänker på hur en bra jul med julkänsla och allt vad det innebär skulle kunna vara eller om det är för att jag tänker på den möjliga framtid som mina tarotkort har visat senaste halvåret som jag kan få. 
Men till och från i eftermiddag och nu på kvällningen så har jag känt mig ensam. Men det är inget som lite skrivning kan bota råd på. 🤪
Idag har man först varit in på stan och handlat och sedan till jobbet och tagit en kopp kaffe och surrat med chefen där, sen hem och kollat på grinchen och ätit smörgåsrån med brie och druckit julmust från zeunerts. Sen blev det burlesque med Cher och Christina Aguilera. Och i skrivande stund så här jag ätit en halv nätpåse med clementiner och kollar på Sherlock holmes serien på Netflix i sängen. 
Fick en prins dräkt i barnstorlek av min bästa kompis, min hundvårdserie av min chef och påslakan det av min syster från en annan moder med man. 
Min fina hund fick en stor påse godis och en bädd plus 3 olika hundmatsburkar. 😁

Ne återgå till filmmys i sängen med julmusten och chipsen. 
God jul på er och hoppas ni har en bra jul och att ni får ett bra nytt år. Och så håller vi tummarna att denna pandemi snart är över så vi kan återgå till det normala under nästa år.

Over and out 
~ Lily

fredag 11 december 2020

I år blir det julpynt

Denna jul ska jag göra något som jag inte har gjort på länge. Jag ska faktiskt ha en gran och pynta den.
Och jag ska göra det för min farfar, julen var min och farfars högtid. Julen med farfar innan han dog var det absolut bästa i världen. Kliva upp tidig, äta en julfrukost, gå ut och leka i snön med farfar och kusinerna, sen blev de fika innan kalle anka på finska, sen hade vi en mysig middag innan paketöppningen och gissa vem som kom då. tomten så klart. Och ingen gick och köpte tidningen. Det var magiskt.

Tidigare år har jag bara haft lite julpynt i fönstret så att det ser ut som om jag firar jul utifrån. I år tänkte jag slå på lite stort för just min farfar, jag saknar honom otroligt mycket och jag vill bevara minnet av honom och julen och återskapa den magi som var så i år ska jag göra mitt bästa för att få tillbaka lite av det och bygga på eftersom varje år. 

Detta kommer bli väldigt konstigt för mig men väldigt speciellt då jag gör det för att hedra en speciell person. 
Det ska bli spännande att göra de här projektet för mig själv. 
Den 16 december är hans dödsdag, och i år ska jag klä min första gran på minst 10 år just denna dag så då ska min julresa börja. 
Han var en stor man, med gott hjärta, väldigt omtänksam och snäll. Han var mitt allt. Hans godnattsagor handlade dock om sin tid i andra världskriget och finska vinterkriget fast barnvänliga. Jag skulle göra vad som helst för en sån godnatt saga igen. 


Over and out

~ Lily

onsdag 9 december 2020

Livet står stilla

Vad ska man säga. Livet står fortfarande stilla. Sover väldigt mycket och göra inte så mycket aktivt på dagarna. I morse så tog jag tag i städningen som jag har planerat i en vecka. Efter man har dammsugit två rum så är det som om man har sprungit ett halvt maraton. Det här är inte jag. Så här trött och slut ska inte jag vara. 
I helgen var jag ner till Sundsvall för jag tänkte att jag måste försöka vara aktiv längre än jag kan om jag någonsin ska kunna bli som jag var, men det fick bakslag som hette duga och jag var dålig när jag kom hem och jag var sedan dålig i två dagar. Min läkare tycker att det är bra att jag gör så där och även om det ger bakslag som det gjorde så kommer kroppen att vänja sig och man kan vara aktiv längre. 
Men är de meningen att man ska riskera sig själv för att få tillbaka sig själv? 
Idag vaknade jag med förkylningssymtom fast att jag inte kände av någon förkylning i går kväll. Autoimmunsjukdom är så spännande. 

På tal om läkare så pratade vi om mina prover som jag inte har fått något svar på än och det visade sig att ett av proverna påvisar blodsjukdom medan det andra inte gör det så min läkare fick ett "Nja" svar tillbaka på dem. Han ska forska vidare på vad det kan vara tillsammans med hemotologen och hur vi ska gå till väga med det här. Jag vill bara börja med någonting så att jag kommer tillbaka till mig själv igen. 

Mina dagar består av vila, sova, slöa framför serier och ibland orkar man sig ut på affären eller till vänner. Det är drygt att orken inte finns där eller koncentrationen. Och de värsta av allt är denna trötthet.



Over and out

~ Lily

fredag 13 november 2020

Vill ha livet tillbaka.

Just idag är det en ganska bra dag! Jag är inte lika trött som jag har varit några dagar. Men det lär nog falla tillbaka till trötthetshålet igen. Dom tror att mycket av min trötthet, orkeslöshet, och koncentrationssvårigheterna jag har för tillfället beror mycket på att jag hade covid-19 i augusti. Men att de har kommit i efterhand, för det är flera stycken som har gått åt ungefär samma håll under året. att det kommit i efterhand. Men min läkare tror också att en del av det kommer från sjukdomen som han håller på att testa mig för just nu, som jag skrev om i ett tidigare inlägg. En väldig ovanlig blodsjukdom för att vara exakt. Och det kan även förklara alla mina andra symtom som jag haft under årens gång när jag blivit diagnostiserad med Fibromyalgi. Jag har själv medicinera min "fibromyalgi" med hälsokost senaste 2 åren samt även min hormon obalans jag har. Och med tanke på vilken typ av blodsjukdom min läkare just nu kollar mig för, som jag är rätt säker på att jag har då den finns i familjen, så har jag totalt fel doserat vitaminerna. Dom har varit bra för fibromyalgi och hormon obalans men dom har inte varit kompatibel med blodsjukdomen så med tiden så har denna sjukdom blivit värre i stället för att jag har blivit fel diagnostiserad för några år sedan. 
Jag önskar att jag kunde få svar snart på mina prover, Jag vill börja med medicineringen av denna sjukdom på riktig. jag vill komma tillbaka till mitt eget liv igen, komma igång med träningarna, kunna göra något annat än att sova hela tiden. Just nu så måste jag planera mitt liv med hur jag har tid med vila. 

Ta som i går till exempel. 
Jag skulle åka ner och kolla på träningen, jag skulle bli upp plockad vid halv sju. vid 16 tiden så fick jag gå och lägga mig en 2 timmar och sova en sund för att orka vara borta några timmar. När jag kom hem sedan behövde jag vila igen.
Ungefär så där ser mina dagar ut. jag måste planera in vila i allt jag gör. 
Tar jag en promenad in till byn, så behöver jag lägga mig en stund när jag kommer hem. 

Jag vill bara få tillbaka mitt liv igen, mitt aktiva liv. jag vill kunna orka träna och ha koncentrationen uppe mer än bara några få timmar åt gången. Jag vill kunna sitta flera timmar och skriva teater och så mycket annat som jag har hållit på med innan jag blev så här trött.


Over and out
~ Lily 

söndag 8 november 2020

En massa tid över.

När man har en massa tid över förtillfället i väntan på provsvaren så har man snart gjort klart alla journalist uppgifter, snart skrivit klart manuset för mitt projektarbete på Regiutbildningen och jag har även hunnit lära mig lite CCS koder och har gjort om en massa på min blogg som ni kan se om ni har varit inne tidigare, den är lite annorlunda igen. 

Jag är klar med alla mina manus för revyn och just nu sitter dom andra i gruppen och skriver på sina. vi har börjat lite smått med at ställa oss på golvet och öva in dom texter vi har klara och snart ska vi ta och ställa oss på scenen. Om någon vecka så ska vi ha vårat första musik möte med orkestern och lära in våra låta också. Den 9 Januari 2021 så har vi premiär för 50 sittande publik vi kommer att ha 2 föreställningar varje lördag hela Januari. första föreställningen Kl 16.00 oh andra Kl 20.00 

Detta kommer bli super kul. Jag längtar väldigt mycket tills vi får möta publiken igen.


Over and out
~ Lily

fredag 6 november 2020

Spännande vecka.

I fredags 30/10 för en vecka sedan ringde jag läkaren och visse inte om jag behövde en psykolog eller en läkare. Jag var tröttar än vanligt och jag mådde verkligen inte bra alls. Depressionen va i botten och allting var verkligen inte bra. Jag tänkte att det var att jag hade utmatningssyndrom. Sjuksköterskan jag pratade med sa att vi brukar alltid börja med läkare så de va där jag fick börja, han bokade en tid till mig följande måndag 2/11 hos en läkare, där pratade vi lite om mitt liv, lite om hur jag mår, hur jag ha mått tidigare osv innan vi gick in på undersökningen, där lyssnade han på mina lungor från alla håll och kanter eftersom jag tidigare i höst hade covid-19 han lyssnade på mitt hjärta, tog blodtryck och kollade min puls. allting lät bra min puls var oregelbunden kontrade hjärtat och andningen och hjärtat hade lite av ett konstigt slag där den typ hoppade över ett slag. 
När det var färdigt så beställde han lite olika blodprover hos labbet, det skulle tas njurprov, leverprov, d-vitamin i blod, b-vitaminer, blodstatus, EKG och en massa andra jag inte kommer ihåg. Dom dränerade mig på 6 rör blod denna måndag. 
Sen fick jag åka hem och på tisdagen så ringde han på morgonen och sa att han hade bokat in en telefontid på eftermiddagen, Det är ganska intressant men du behöver inte vara orolig. Vi hörs senare. 
KL 13 samma dag så ringer han igen och vi pratar i ca 1 timme. Vi kan ha snubblat över någonting riktigt ovanligt. 
Berättar mer om det senare. =)
Iallafall han hade bokat fler blodprover följande onsdag så på onsdag 0945 så sitter jag och ska bli stucken ytterligare en gång samma vecka, tur att dom tog den andra armen denna gång och även denna gång blev det 6 rör blod som dränerades och som skickades till Göteborg för analys. Nu väntar jag med sån där skräckblandad förtjusning på svaren på om det är detta ovanliga som min läkare har snubblat över.
Fortsättning följer när provsvaren kommer. =)

Over and out

~ Lily

fredag 30 oktober 2020

På vilka grunder?

Jag är inne i en svacka igen i mitt liv. Där jag är körd i botten igen. Jag är psykisk nedbruten och fysiskt så orkar jag inge mer för att psyket inte orkar. Jag har verkligen ingen ork att fortsätta men enligt lag så måste jag härda ut, Jag kommer att köra mig själv längre ner på botten genom att fortsätta, det är inte värt det. Det är inte värt att gräva ner mig själv bara för att lagen säger att jag måste. Jag kommer inte orkar. 
På vilka grunder är jag anklagad för något som jag så tydligt tar avstånd i från i mitt liv för att man själv har varit i den situationen? På vilka grunder? 
Hur kan ni påstå något sådant? Vad har ni för underlag för att ens säga det?
Och så får jag inte ens bli irriterad för anklagelsen för då har man dålig attityd. Självklart får jag en dålig attityd. Jag är falskt anklagad för något som jag tar avstånd i från. Inte ens en "det här har jag hört, är det sant?" inget "det här har kommit fram till mig, var de menat på de här sättet?" Ingenting sånt alls. utan bara rakt på "du är en ...... och det accepteras inte" "du har dålig attityd" 

Det var ren och skär "den här personen har sagt det här så då är det sant"
NEJ det är inte så, jag tar avstånd från sånt då man själv har varit i en sån situation.
Prata hur mycket skit om mig ni vill, men anklaga mig inte för saker jag inte har gjort då bli jag irriterad och får en dålig attityd, för det finns inga grunder alls för att det som är sagt är sant. För jag är inte en sån person.
Tack iallafall, om erat mål var att få mig att må dåligt och skapa en oro i mig så har ni lyckas. Känns som om ni bara vill röra om i grytan och försöka få mig att bli en piga som bara nickar och går med på saker för att hålla mig kvar så har ni misslyckas, för beslutet har aldrig varit enklare. Jag går och kommer inte att komma tillbaka. 

Jag vill inte tillbaka dit. Jag orkar inte med det. 

Over and out

~ Lily

måndag 7 september 2020

Bilder från köket.

 Jag lovade bilder på hur det blev i köket, så hä ä länken till instagram där jag har lagt före unde och efter bilder. Jag är riktig nöjd med resultatet. https://www.instagram.com/p/CEcITdypRvk/ Enjoy.

Jag har kommit in på en distans kurs på Mittuniversitetet. Jounalistik grund A Säker digital kommunikation och källskydd heter kursen. Och jag har även kommit in på Regissör utbildningen så jag är nu mera regilärling i 2 år. Det ska bli fantastisk rolig att ta detta till nästa nivå. 

Ikväll är första revy mötet och det har vi längtat till hela sommaren. Det har inte hänt så mycket förutom att jag har blivit frisk nu och får börja vara ute bland folk igen. =) Överlycklig över det.


Nu ska jag fixa lite till kvällens möte och frukost. 

Over and out

~ Lily 

onsdag 26 augusti 2020

Det händer grejor i lägenheten.

 Nu jävlar händer det saker i lådan. =)

Just nu håller jag på att renovera om i köket, detta var planerat att göras hösten 2017 men då flyttade morsan in i min lägenhet och allt sånt här fick vänta, nu när man sitter i karantän så passar jag på att få lite sånna här saker gjorda. Det kommer att komma bilder senare på hur det ser ut i köket både för och efter, och kanske en del under.
För några dagar sedan så gjorde jag garderoben i sovrummet och jag håller på att testa ut vilken färg jag vill ha på mina hyllor i sovrummet med. Så det händer saker här just nu. 
tror det här kommer att bli skit bra. =) 
Mellan varven så skriver jag även på revyn också. Har några pågående sketcher som jag jobbar med. Det kommer bli ett bra år detta, nu när den största energiboven inte är med längre. 

Ne nu ska jag åter gå till mitt arbete i köket. Hold on det kommer bilder. =) 

Over and out
~ Lily

söndag 23 augusti 2020

Det är svårt att glömma någon som du har föreställt dig var med

Jag trodde att när jag blev kär i dig skulle vi lära oss att bli de bästa versionerna av oss själva. Vi var det där paret som alla skulle se upp till. Vi var två själar som sökte sig till varandra.

Varje fiber av mig älskade varje vacker ofullkomlighet i dig. 

Om jag är ärlig mot mig själv, svider det fortfarande att vi inte fungerade ihop, eftersom jag fortfarande ser vårt förhållande genom några förvrängda, rosafärgade ögon.

Jag tänker fortfarande på vår lyckliga samvaro. Jag tänker fortfarande på de goda tiderna. Jag ser fortfarande hur vi skrattar i köket.

Jag ser fortfarande hur du satt vid din dator och jag låg i din säng och vi pratade. Jag har fortfarande minnena av våra stunder med "i huvudet på en mördare".

Jag ser fortfarande alla underbara ögonblick vi hade, och vad som är patetiskt är att jag fortfarande ser glimtar av vår framtid.

Men nu är du bara ett spöke som visar sig när jag känner mig svag. Nu måste jag lära mig att gå vidare utan dig, att leva vad som känns som ett halvt liv utan dig.

Jag måste lära mig att vara OK med att det inte är vi.

Jag måste lära mig att leva med det faktum att vad som var själsfränder för mig var en bara nästan kärlek till dig.

Nu är vi bara främlingar i natten som utbyter en blick när vi passerar varandra.

Att få sitt hjärta krossat är aldrig lätt. Men med dig var det annorlunda. Men det slutade ändå med att jag inte var den rätta för dig. 

Men jag var redo att acceptera framtiden och bestämde mig för att stänga dörren. Att stänga dörren eftersom det blev som det är.
Du lämnade mig fullständigt omtumlad och mitt hjärta i en miljon bitar.

Jag trodde du var min bästa vän och dagen jag insåg att du aldrig varit min vän var en av de värsta dagarna i mitt liv. Bästa vänner ljuger inte för varandra.

Bästa vänner är ärliga och uppriktiga mot varandra. Bästa vänner är empatiska och förstår de svårigheter de kommer att utstå genom hela livet.

Bästa vänner är långlivade och ger aldrig upp hoppet för varandra … men det är precis det som hände.

Kanske ännu mer så undrar jag ofta när tiden är inne då jag kan förlåta mig själv för att älska någon så mycket mer än jag älskade mig själv.

Dagen du kommer till insikten om att vi borde vara tillsammans. Jag undrar ofta när jag ska sluta med dessa elaka fantasier.

Jag förstår att resan är över. Jag förstår att detta är för det bästa, för att jag förtjänar det absolut bästa. Men det hjälper fortfarande inte mot smärtan och lidandet jag känner.

Och även om vi båda fick av vad som var det bästa valet i våra liv, att gå skilda vägar, väntar mitt hjärta fortfarande på att få följa med dig och ditt hjärta.

Tyngden i mitt hjärta verkar överväldigande.

Jag förstår att jag är den enda som kan läka min hjärtesorg. Jag måste acceptera dina beslut. Jag vet att jag måste växa och läka mitt eget hjärta.

Jag känner genom all hjärtesorg och genom alla de misstag som vi gjorde att detta kommer att få ett positivt resultat. Det som är positivt är att jag kommer att hitta sann kärlek.

Jag är i ett bättre mentalt tillstånd för att känna igen vad som är och vad som inte är kärlek.

Jag kommer att hitta sann kärlek med någon som kommer att inse att jag är min egen person, han kommer att älska det med mig och han och jag kommer att arbeta tillsammans för att skapa ett kärleksfullt och ömsesidigt stödjande förhållande.

Hjärtesorg är smärtsamt men det är bara tillfälligt. Vad som är permanent är den lycka du lär dig att se inom dig själv.

Sanningen är att det är svårt att glömma någon som du har föreställt dig var med för alltid.

För mycket tid.

 De senaste dagarna har jag suttit instängd hemma för att jag har varit sjuk. Fick corona mitt i allt så har varit i karantän. Så sedan i onsdags har jag sakta men säkert storstädat hela min lägenhet och idag blev jag klar med städningen. Jag har även renoverat eller restaurerat är väl rät ord egentligen min garderob. Nu har den svarta tapeter med mönster på. Jag blev riktigt nöjd faktiskt, och känner mig glad att jag har tapetsera själv för första gången. 

Efter många månaders fundering och påtalande av en kompis så har jag och alexis nu gått med i Onlyfans också. Nu när man har varit hemma och suttit i karantän så har man haft väldigt mycket tid att försöka spendera på annat när man inte har haft inspiration att skriva på sketcherna och teatrarna som man håller på med. =) Men det händer en massa saker på den fronten med under dom här karantän dagarna. Men utöver det så händer det som sagt inte så mycket då man är instängd och inte får göra så mycket annat. :) 
Alexis håller sig även borta i från mig just nu, så inte hon blir smittad på köpet. :P


Over and out
~ Lily

fredag 21 augusti 2020

Semesterschema och sjukdom.

 De har varit några jobbiga veckor rent fysiskt. Har jobbat heltid pga semester tider så har inte haft så mycket tid med så mycket annat och när det väl är dags att gå av sommarschemat så åker man på corona smitta och man blir asocial och tappar både tid och dag uppfattningen, genom att bara vara hemma i sin lägenhet. Det jag får göra är att gå ut med hunden när det inte finns risk för folk och där det inte är folk. :P
Det har varit en liten omställning. Men förhoppningsvis så är jag väl snart ute igen bland folk. :P

Dom här dagarna man har varit hemma så har jag fått lite gjort inom teatern, både lite revy och lite barnteater och andra projekt som jag har haft på gång att försöka skriva. Har även tagit upp fotoredigering och filmredigerings hobbies igen. samt även gått med i en ny community. vi får väl se hur det går med det. =) 

Ja så tekniskt sett har det väl inte hänt någonting spännande sista tiden pga mycket jobb och sjukdom så de har inte funnit så mycket att skriva om. Mer än att just nu klättrar jag på väggarna och skriker efter sociala kontakter. :P 


Over and out

~ Lily

torsdag 16 juli 2020

Hösten ser bra ut.

Livet kommer att se lite annorlunda ut från och med September.
Går ner i tid på jobbet och slipper att pendla varje dag.
Detta kommer skapa mer tid för min bok så jag håller deadlinen, jag är medveten om att deadlinen kan komma att bli flyttad men jag siktar på att få den klar till deadline. Detta kommer även att ge mig mer tid för teatern, så jag kan börja frilansa och skapa min teaterkanal och skriva material och skapa flera shower och kunna mer tid till mina teatergrupper som har fått blivit flyttade tack vare coronan. 

Utöver det så håller jag tummarna på att jag kommer in på min utbildning, detta kommer att bli en väldigt utvecklande höst. Kommer jag in på utbildningen så kommer jag bli färdig våren 2022.
Det händer väldigt bra saker i mitt liv just nu som jag är så tacksam och glad för. 
Men jag kan inte hjälpa att jag känner mig lite nere för jag vill dela detta med någon, jag vill dela min glädje med någon som jag kan dela detta med. Men som det är nu så är man singel och får vara glad för sin egen skull istället. Och det är jag bra på, att vara min egen sanna glädje. Jag har fått varit min egen stöttepelare och pushat mig själv dit jag vill hela mitt liv i stort sätt och jag kommer att fortsätta att pusha mig själv för att nå mina mål. Gosh jag är så glad för min egen skull.

Denna blev lite kortare men jag är så glad att mitt liv börjar gå åt det hållet jag faktiskt har jobbat mig till och vill. Nu handlar det om att jobba och komma framåt med detta. Och jag kommer få jobba hårt för att nå dit jag vill och det är jag villig att göra. Detta är min dröm och nu ska den fan i mig uppfyllas. 😁

Over and out

~ Lily

känslorna på utsidan

Jag är som en tornado imellan åt. Terapin jag gjorde här i vår har rört om inuti mig och skapat ett nytt jag. 
Jag har just nu mina känslor på utsidan och jag brukar ha dom på insidan. 😊 jag är inte den som varken visar eller pratat om känslor och jag har aldrig varit den  som är känslorstyrd men sista tiden så har jag varit väldigt känslorstyrd och det är otroligt jobbigt.
Jag måste försöka stänga av igen och få kontroll över denna känslohärva som har kommit upp. Den är till mer problem än till nytta. Detta är inte jag, jag är inte en cold hearted bitch, jag är bara väldigt privat när det gäller mina egna känslor. 
Och det är en av anledningarna till att den senaste tiden har det varit väldigt känslofyllda inlägg. Men jag jobbar just nu på att finna balansen i mina egna känslor. 

Jag vill inte vara någon annan än mig själv. Men vi alla går igenom saker som gör att vi tillslut blir en bättre version av oss själva. Jag vill inte ändras till någon jag inte är. Jag är en ärlig, glad eller gladare person som tar problem när dom dyker upp. Vad är alternativet? En person som säger de rätta sakerna och låter problem kvarstå? Låter som en toffel. 
Jag kan bli styrd av andra personer men det går inte löngre att kedja fast mig och förändra mig till någon jag inte är. Både tidigare ex och familjemedlemmar har manipulerat en och gjort om en så många gånger under uppväxten. Jag har tillräckligt mycket självaktning, självsäkerhet och skinn på näsan idag att jag inte tänker ta det. Ta mig för den jag är. 
Visst jag ha en depression som går upp och ner och jag kan bara jobba med den för att må bättre. Jag behöver bli mer medveten om mina känslor, det vet jag men att ha dem på utsidan som jag har dom just nu och haft så ett tag det är inte jag. 
Det är väl bra att jag har börjat prata om dem med involverade personer men jag är inte den som har dom på utsidan. 
Jag vill ha tillbaka dom på insidan, till större del iallafall. 
Jag kanske går off the grid ett tag. Men jag ska försöka skriva lite om processen att jobba med mina utårvända känslor. Men bli inte förvånad om det inte skulle dyka upp ett inlägg på ett tag. 

Over and out

~ Lily

söndag 12 juli 2020

Dina lögner orsakade detta.

Om det är något som jag hatar så är det lögner. Lögner förstör så mycket. Det bygger upp ett falskt förtroende. Jag är uppvuxen med lögner. Alla i min närhet har ljugit för mig ända sedan jag var barn. Och då menar jag alla. det fanns en person av alla under min uppväxt som aldrig ljög för mig. Och det har gjort att jag har tappat förtroendet för många som ska vara den trygga delen under ens uppväxt. 
Jag har nolltolerans mot lögner idag. Det finns vissa lögner som jag kan ta, det rör mig inte i ryggen.
Men litar man på någon då tar lögnerna hårdare.
Dina lögner tar hårdare än alla andras för jag litade på dig full ut och jag förstår inte varför jag gjorde misstaget att lita på dig igen. Du kommer alltid att vara en lögnare precis som alla andra. Alla är lögnare tills motsatsen är bevisad.
Du fick mig att lita på dig. Du gjorde allt för att övertyga mig om att du har min rygg och att u är min person. Du fick mig att känna att jag kunde räkna med dig och att du skulle göra allt för mig.
Du fortsatte att ge mig löften och jag väntade alltid på att de löftena skulle hållas. Men det gjorde de aldrig. Du fick mig att lita på dig

Sedan jag tog beslutet att gå vidare helt och hållet så har jag mått så mycket bättre. Och det var dina lögner som gjorde att jag ville gå vidare fullt ut. För ska du ljuga och inte prioritera mig så tänker inte jag bry mig och jag tänker inte prioritera dig. 

Detta beslut är bland de bästa besluten som jag har fattat den senaste tiden. 

"Du brände dina broar när du sa det där
Som fick mig att förstå vem du egentligen är
Jag vet du bär en mask som du tror ingen ser
Och när du försöker le så ser vi den bara mer
Men du får stå kvar
För jag går nu
Ja, jag går nu
Och jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Jag är så mycket starkare än du
Det har jag lärt mig nu"

Over and out

~ Lily

fredag 10 juli 2020

Jag är på rätt väg

Just nu har jag en väldigt bra period. De senaste dagarna har allt känns bättre med min depression. Jag börjar tro på mig själv igen mer och mer. Ingen som kontrollerar mig längre. Jag har brutit mig lös ännu en gång från negativa saker runt mig. Det kommer att komma dagar, tillfällen och personer som gör att jag är tillbaka där jag har varit några gånger i mitt liv.
Men för varje gång det händer så tar det kortare tid att göra sig av med det. Känslorna och tankarna kring dessa tillfällen, saker och dagar blir också kortare. 
Till slut kanske jag inte ens bryr mig längre, till slut kanske det tar bara någon dag innan jag brutit mig ur det. Och då har jag kommit lång då har jag tagit mig ur depressionen helt... förhoppningsvis. Jag lär mig sakta men säkert och jag blir bara bättre och bättre för varje dag och år. 

Vet man vad man har för problem så är det lättare att lösa det. Och jag blir bättre och bättre att lösa mina egna problem. För en gångs skull börjar jag göra som jag säger till mina vänner och andra som har problem. Jag har börjat lyssna på mina egna ord och lösningar. 
Jag kommer att bli "frisk" från detta så småningom, och det är det som jag siktar på. 
Och du är till stor hjälp även denna gång. <3


Over and out 

~ Lily

onsdag 8 juli 2020

Starting over.

"Sometimes the hardest part isn't letting go but rather learning to start over." 
Nicole Sobon (Spencer Reid)

This is me starting over and saying goodbye to the old life and me. 
Im starting over.



Over and out

~ Lily

måndag 6 juli 2020

Street smart.

Jag är street smart som dom kallar det i staterna. Jag brukar va duktig på att läsa människor, dels för att jag är empat och fisk men också för att jag är vad dom kallar street smart. Jag har gått igenom så mycket skit i mitt liv och detta har gjort att jag kan läsa människor som öppna böcker, jag känner på mig saker och vet saker om andra som många inte märker förrän senare.
Men just nu är jag inne i en svacka för det finns en person som jag normal brukar kunna läsa utan och innan till, som jag inte kan läsa av längre. Jag vet inte vart jag har denna person och jag vet inte hur jag ska reagera eller ta vissa saker. Det är väldigt frustrerande. 
Jag har inga problem att läsa av nya personer men jag ha problem att läsa av denna person. 
Ett tag trodde jag att jag hade förlorat tron på mig själv men det har visat sig att jag inte har det för som sagt många andra kan jag läsa av utantill och även nya. 
Men jag kanske har förlorat tron på denna person. 
Det får en att fundera lite. 😝


På tal om funderingar.
Jag har en känsla av att en person från mitt förflutna är på väg att komma tillbaka hit till trakterna. Och det känns inte bra för min del. Jag lämnade det livet får många år sedan, närmare bestäm 8 år sedan. Jag tänker inte låta detta styra mitt liv, för det är det inte värt. Detta ska inte få ta min trygghet i från mig ännu en gång. Men det är skrämmande, jag vet inte vad jag skulle göra om det skulle vara så, hur situationen kommer att vara eller bli, vad som skulle hända. Men jag tänker inte låta det styra mig som det gjorde då. Jag är inte rädd för dig längre, jag är mer rädd för mig själv i denna situation. Du är inte värd den rädlsan.

Det som var då har skapat den jag idag är och gett mig dom erfarenheter och street smarthet som jag idag besitter på alla möjliga plan. 


Over and out

~ Lily

onsdag 1 juli 2020

Överlever toxiska föräldrar.

Det här skriver jag för jag vet att det finns andra som har det ungefär som man själv har haft det. 
Detta är till alla dom som har tagit avstånd och dom som fortfarande kämpar med att ta avstånd från sin toxiska far och även kanske sin mor och funnit lyckan i från dem. har du inte hittat styrkan än så kommer du att göra det. 
Allt jag kommer att skriva är direkt i från mitt hjärta och jag har själv upplevt detta, det finns många precis som jag själv som inte har haft en bra barndom och det finns många som i skrivande stund inte har en bra barndom. 
Jag vet att du vill ha och ville ha så mycket av dina föräldrar men som du inte fick eller får. 
Och jag vet att det har sårat dig så illa och att det sårar dig väldigt illa. Ens föräldrar ska man kunna älska från månen och tillbaka men problemet är att dina föräldrar aldrig visade eller visar dig samma kärlek på samma sätt.

Dom är själviska nog att göra andra saker när ni behöver dem.
Dom var och är inte när när ni mår dåligt, när ni behöver dem, när ni misslyckas på test. Dom var aldrig där för dig när du skulle börja ta körkort och dom kommer inte att vara där för er som just nu lever i detta.
Ingen av dom var och kommer inte finns där när du behöver prata om de saker som man ska kunna prata om med sina föräldrar.

Och vet du vad det värsta är? Som än idag kan störa mig. 
Alla andra barn runt dig hade och har underbara föräldrar, som var och är med dem hela tiden, för att ge dem kärlek och det stöd de behöver så mycket. Det är bara är bara du som inte får det som du behöver och längtar efter så mycket.

Sanningen är att man ber inte om mycket när man är i denna situation. Man bad dem bara komma på en match, en tävling, en föreställning, man ville bara att dem skulle vara stolta över en för sina prestationer. 
För även om det bara var små saker så betyder dem så mycket för en själv. Man är bara barnet själv och trodde att ens föräldrar skulle vara några som skyddar en från alla det dåliga sakerna som kunde hända.

men dina föräldrar var aldrig och är aldrig där, för varje gång du ville ta och vill ta deras hand när du var/är rädd för något, släppte/släpper dom din hand och säger åt dig att möta dina rädslor. 
För varje gång du ville/vill ha en kyss eller kram, för du har inte sett honom på länge, sa dom bara "hoppa in i bilen" och frågade ingenting om dig.
Dom vill inte höra något om dina känslor, om dom saker du gick/går igenom eller om dina känslor gentemot dom. 
Dom var/är kall och avlägsna emot dig, dom kanske till och med är bättre föräldrar till dina vänner än till dig i mellan åt och du har märkt det. 
Dom bär sig åt som om dom inte är föräldrar till dig, dom uppträder som om dom inte vill ha dig och p.g.a. detta så blir ditt hjärta söndertrasat. 
P.g.a. deras kalla inställning tror/trodde du att du inte är tillräckligt bra.
Du tror/trodde att problemet ligger/låg hos dig även om det är/var dina föräldrar problem hela tiden.
Du kände/känner dig mindre värd och du frågar/frågade dig själv om dina föräldrar skulle ha varit lyckligare om dom fått någon annan till sin son eller dotter.

Man frågar sig själv om man gjort någonting fel hela tiden, och varför ens föräldrar inte gav den kärlek man förtjänade. och man tillbringar så många sömnlösa nätter som barn med att gråta sig själv till sömns och lida i tystnad. 

Men vet du vad?
Även om du tror att allting är ditt fel så måste du veta att det är inte det. 
Du hade bara oturen att vara barn till känslomässigt otillgängliga föräldrar, någon som inte ens älskade sig själva på riktigt. Du var bara ett offer för toxiska föräldrar som tittade på dig men aldrig erbjöd dig sin hand. Så var arg, ta sönder saker, gråt, gör vad du vill. Släpp bara ut ilskan.

Låt all den toxiciteten och ilskan som är inne i dig lämna din kropp. 
För om den stannar inne i dig kan den döda dig. Mängden frustration som kommer ur att inte få kärleken du längtar efter är så stor att den skulle kunna kväva dig till en emotionell död. Men det är inte det du vill, eller hur?
Du vill inte att dina föräldrar ska se att dom förstörde dig, du vill inte att dom ska se hur elden i dina ögon bli mindre och mindre.
Du vill att dom ska se dig stå på dina egna ben efter att ha överlevt så många dåliga saker som dom gjorde mot dig.
Du vill inte att dom ska se att du var deras offer och att du kommer att leva med ärr på ditt hjärta i hela ditt liv. Nej, det vill du inte alls.
Det är därför du behöver vara smart.
Du måste tänka på hur du ska övervinna dina problem. Och vad du än gör, försök inte hämnas på dom. Du vet, karma är hårt och det kommer att få dom att betala för allt dom gjorde mot dig.
En dag kommer dom att be dig att ge dom bara lite av din kärlek, att skaka eras händer ordentligt medan dom säger deras sista ord.
En dag kommer dom att känna sig som du gör nu, precis som ett litet barn, som hungrar efter kärlek och förlåtelse.
Den dagen kommer du att komma ihåg hur du bad dom att hålla din hand när du var rädd. Och du kommer att komma ihåg hur dom släppte din hand och sa till dig att du skulle möta dina rädslor.
Det minnet kommer att sticka dig i hjärtat med all sin kraft men du kommer fortfarande att ge dom din hand.
Du kommer att förlåta dom för allt dom gjorde mot dig. Du kommer att visa dom att du är en större person än dom någonsin var.
Men du kommer också att låta dom gå. Att hålla fast vid någonting som aldrig var riktigt och äkta har ingen mening.
Och om du någonsin kommer ihåg dina föräldrar, om något påminner dig om dem och om du önskar att dom var där hos dig, hämta inte telefonen för att ringa dem.
Ja, dom är dina föräldrar, dom är din skapare, men dom är också dom som förstörde dig när du var som mest sårbar.
Du får lov att älska dem.
Men älska dem på ett sätt som dom aldrig får reda på. Ge inte dom nöjet att vinna till slut.

fredag 26 juni 2020

Dagen idag.

Dagen i dag har varit helt fantastisk. först va man och badade med syskonbarnen och hade otroligt roligt och mysigt. Sedan så fick man världens nyhet och fick militär paperna för min farfar och hans tid i armen under krigen. så fantastisk kul att få dem och läsa dem. även om jag inte förstår så mycket av det just nu. Sedan så fick jag besök av en mycket fin människa. Hade väldigt trevligt.
Denna dag har varit riktigt fin faktiskt även fast jag gjorde en sådan våldsam volt i vattnet när vi var och badade så jag tappade min bästa gummisnodd. xD men vad är livet utan lite missnöje. :D

Ville bara säga att livet är bra roligt just nu trots allt dåligt som har hänt. =)

Over and out

~ Lily

onsdag 17 juni 2020

Även solen har sina fläckar

Även om vi har pratat om det och att det är en aning bättre mellan oss nu. så är jag fortfarande kränkt, vilseledd, sårad, känner mig lurad och besviken. 
Jag känner mig som världens största idiot. Känner mig så misslyckad, så liten och förvirrad. Jag vet att allting inte är mitt fel men så känner jag, varför skulle inte även hela den här härvan kunna va mitt fel. Jag är van att vara syndabocken och för att lätta på dina känslor så att du kan må lite bättre så tar jag fulla ansvaret för den här härvan. Jag vill verkligenninte att någon annan ska må dåligt, för de har jag gjort i stort sett hela mitt liv och jag önskar inte det till någon, bara mina 2 värsta fiender. 🤣 jag vill att du ska må bra, jag vill att du ska kunna ha ditt huvud på skaft och ha det riktigt bra och vara den absolut bästa versionen av dig inför allt och alla. Jag tar på mig det fulla ansvaret på det gör och får ta konsekvenserna för det. 
Jag har varit med om mycket i mitt liv. Våldtäkter, psykisk och fyskisk misshandel, sexuellt utnyttjanden, blivit kallad en massa saker, manipulerad till att förändras, allt har varit mitt fel eller så har jag inte varit värd saker, folk har sagt att jag aldrig kommer klara saker osv osv och jag tar hellre allt det igen flera gånger om än att gå igenom det som just har varit.
Nej jag är inte perfekt och ja jag har gjort ett par fel och misstag jag med under resans gång. Både jag och du hade kunnat gjort vissa saker på ett bättre sätt. 
Jag har mått så jävla dåligt sista dagarna, jag har inte haft varken tankar eller tendenser till självmord och sjölvskadebeteende på ungefär 10 år. Men dessa dagar haft varit rena tortyren, sanningenligt kunde någon, vem som hellst lika gärna kunnat tagit och stoppat in handen i bröstet på mig och slitit ut mitt hjärta av egen kraft och huggit sönder det i köttslamsor. Jag har för första gången på ca 10 år tänkt tanken att livet är inte värt det här, livet är inte värt den här smärtan, jag förtjänar mer än denna smärta, jag vill avsluta denna smärta. Jag visste för 10 år sedan hur jag skulle avsluta mitt liv om jag skulle ha vågat då, jag hade två alternativ och de senaste dagarna har dessa alternativ varit väldigt lockande. Jag har aldrig i mitt liv upplevt en sådan smärta som jag har upplevt nu. En sån otroligt smärta som gick rakt in i bröstet. 
Jag kommer inte kunna återhämta mig helt från det här. Jag kommer inte ta livet av mig, hur tungt det här är. Jag kan inte svika löftet till den största förebilden jag haft i mitt liv, jag har lovat farfar att inte göra om det igen efter hans räddning när jag var 12. Även fast jag just nu känner mig väldigt misslyckad, han är nog inte så stolt över mig just nu. Hur det här har utvecklat sig, hur jag har betett mig när jag varit sårad och nere, han är inte alls stolt och det känner jag. 

Jag känner mig själv ganska bra, trodde jag kände mig själv bättre än vad jag gör men jag har fått lärt mig dessa dagar att jag har vissa saker som jag måste jobba på. Saker jag inte visste om för ingen hade nämnt dem till mig tidigare. Nu vet jag om dessa och jag kommer jobba på dem, för jag vill vara den bästa versionen av mig själv. 

Jag är inte den som är den, har jag uppenbart gjort fel, betett mig illa och varit en dålig version av mig mig andra så erkänner jag det. Och jag har inte heller varit den skarpaste kniven i lådan sista tiden och det erkänner jag. 
Och från botten av mitt otroligt skadade hjärta så ber jag om ursäkt.
Förlåt för allt jag har ställt till med sista tiden, förlåt för att jag har tjatat och gnatat, förlåt för att jag inte har gjort detta på rätt sätt som jag skulle ha gjort från början. Jag ber verkligen om ursäkt för allt. Jag vet att den som det här gäller läser min blogg och jag vill verkligen att denna person ska veta hur ledsen jag är genom att jag skriver öppet om mina misstag i den här situationen. Denna person betyder ändå en hel del för mig och jag hatar mig själv för att jag har sårat denna person så hårt som jag har gjort och att denna händelse har fått den utgång den här fått. Denna person vet resten själv hur mycket den betyder för det här vi pratat om. Så jag behöver inte säga mer. 😊❤ 

Over and out

~ Lily

torsdag 21 maj 2020

Logiken är som den är för oss båda.

Just nu sitter jag här och funderar på varför jag utsätter mig för sånt här hela tiden!
Jag vet att jag inte borde och jag vet att det är fel men ändå gör jag det.

"Love hurts, your lies, they cut me
But now your words don't mean a thing
I don't give a damn if you ever love me
'Cause it don't matter I'm movin' on
Go-gonna lose myself in the beat of the drum
'Cause honey this is a battle that you haven't won" - Cher

En del av mig vill bara gå och lämna allt där det just nu är, förvirrande, tjafsigt och eländigt. Den andra delen av mig vill lösa detta för jag vill ha kvar den delen av mitt liv när man mådde bra, med någon. Men vi kanske är för toxiska för varandra. Tycker på varandras knappar och får varandra att tvivla och må halv dåligt. Ditt liv just nu är väldigt suspekt för mig för så här var du inte då, men de är väl för att du aldrig visade ditt rätta jag för mig då pga ditt tidigare liv. Att sluta med intressen för att "spendera" all tid med personen är inte att visa sitt rätta jag, speciellt inte när man delar intressena tillsammans. Jag va inget annat än mig själv under hela den tiden, berättade till och med saker som ingen annan vet trots att det gjorde att jag mådde dåligt. Du var bra för mig då, men just nu är vi inte bra för någon av varandra. Men på något vis så tycker jag om dig fortfarande. 

Förstår inte varför jag utsätter mig för denna smärta hela tiden. Jag borde kanske ta och lyssna på mina egna råd som jag ger till vänner och familj. Walk away om det är något som får dig att må dåligt. cut it out of you life. 
MEN JAG KAN INTE. Inte om det betyder så mycket för mig som denna person gör ändå. Jag kan inte bara gå iväg jag kan inte cut it out of my life. 

Varför kan inte du se mig och förstå mig? när jag måste se och förstå dig?
Varför kan inte jag bara låta fasaden vara uppe när vi pratar och låtsas att there isnt a big deal som med alla andra?
Varför kan vi inte bara förstå varandra? 
Vi har levt olika liv tidigare och våra erfarenheter har lett oss till olika uppfattningar av världen. Men vi båda tror att vi båda har rätt när vi egentligen båda två har halvt rätt och inte helt rätt. Det som vi har varit med om och det som vi har upplevt är två olika versioner av samma värld som har fått oss att uppfatta världen och situationer på olika sätt. Vi förstår världen på två olika sätt och vi förstår alla andra mer än vad andra tror men vi förstår på två olika sätt för vi har levt två olika liv. Varför kan vi inte förstå varandra, för det borde vara logiskt för oss båda men det är inte det. För våra liv har gjort oss båda ganska egoistiska och att våran uppfattning är den rätta uppfattningen. Låter det här ens logiskt?

Så många frågor så få svar!

Over and out
~ Lily

torsdag 7 maj 2020

Jag valde aldrig själv att vara stark...

Sakta tappar jag fotfästet. Jag har inte styrkan längre att orka. Det är omöjligt att ens beskriva det tillstånd jag är i just nu. Det är omöjligt att få ut alla dessa känslor i det öppna. Jag har aldrig någonsin lämnat ut mina känslor om något. Jag är så trött och min själ faller isär.
Jag kan inte ta den här skiten som händer varje dag. Jag är så jävla trött på det falska leenden som är i mitt ansikte. Jag är trött på att låtsas att allt är bra. Jag är trött på att försöka vara stark. 
Har jag inte rätt till att falla ihop? Har jag inte rätt att förlora mig själv ett ögonblick och ta en paus? Är det min tur att vara svag nu?
Ja, jag är stark. Ja, jag kan ta mycket, men det lämnar sina spår. Att ständigt behöva stå ut med allt och möta problem har lämnat ett stort sår i mig och jag är inte säker på hur mycket längre jag kan ta det.
Starka alfakvinnor kan ta allt. Är det inte så? Jo, det är det självklart, men stannar någon någonsin upp och funderar över hur de känner, om de har mer styrka kvar i sig? Hur länge har hon kämpat?
Jag är sjukt trött på att låtsas. Jag är stark men min kropp är trött och jag är trött.
Och om du skrapar lite på min yta och om du tar, bara för en liten sekund, för att se mig djupt i ögonen så ser du det. Du ser att jag faller isär. Du ser att jag håller på att gå sönder.
Jag valde aldrig själv att vara stark men livet tvingade mig till att vara det.
Jag var tvungen att knyta mina nävar och möta mina problem.
I stället för att resa mig och springa iväg för att gömma mig från mina mardrömmar, var jag tvungen att stå upp mot dem och slåss.
Jag har varit så rädd att jag för en sekund inte kunde röra mig, men jag blev tvungen till det, att kämpa vidare.
Det var antingen en kamp för att överleva eller mötas av ett slag av nederlag. Jag var tvungen att välja.
Och var hamnade jag?
Det enda jag känner just nu är att jag är sliten och trött. Orkeslös.
Jag är inte redo för ännu en kamp och tror mig, det här är verkligen inte slutet. Det finns så många fler. Så många fler.
Hur hittar jag styrkan för att hålla mig över ytan? Hur hittar jag orken att klistra på ännu ett falskt leende när allt jag vill göra är att krypa ner i säng och gråta?Andra har alltid sett mig som orädd, samlad och redo för nästa grej. Andra är alltid säker på att jag ska lösa alla mina och andras problem som dyker upp. De har mer tillit till mig än jag själv har många gånger.
De vet att jag har styrkan, men ingen ser striden som pågår inuti mig.
Ingen vet att min själ är trött och att jag faller isär. Jag låter aldrig någon se den. Låter aldrig någon se min svaghet.
Sanningen är att jag har levt hela mitt liv självständigt. Jag tog hand om mig själv och jag bad aldrig om någon hjälp.
Jag trodde att jag inte behövde det. Men saken är den att jag behöver det.
Jag kan egentligen inte göra allt själv.
Nu har jag insett att oavsett hur stark jag vill vara och är, kommer jag att nå min brytpunkt. Jag kommer att nå den, det ögonblicket jag säger att jag inte kan göra det själv längre.
När allt kommer omkring är jag inte ensam. Vi behöver alla stöd ibland.
Kanske inte hela tiden men definitivt när vi är i våra svagaste ögonblick, i de ögonblick då vi inte ser en väg ut.Vi behöver alla höra snälla ord och få en klapp på ryggen då och då, oavsett hur stark vi är.
Nu, efter allt som har hänt, vill jag verkligen att någon håller om mig.
Oavsett hur stark jag vill vara, i slutet av dagen vill jag att någon ska ta mig i sina armar och bara hålla om mig.
Jag behöver inte pengar. Jag behöver ingen fysisk hjälp eftersom jag alltid hittar en lösning på allt. Alla problem har en lösning.
Men ibland behöver jag emotionellt stöd. 
För vi alla faller ner någon gång. 

onsdag 6 maj 2020

Ge mig ärlighet.

Jag är inte redo för något förhållande med någon efter det som hände förra sommaren. Jag är fortfarande skadad och förstörd efter det som hände. Och de blir fan inte bättre med tiden. Hade min andra terapi session i söndags för att jag är nere i botten igen. Jag trodde verkligen jag skulle fixa att ta mig själv upp och ett tag gjorde jag det. Ett tag kunde jag känna att jag va på väg åt rätt håll men nu har allting börjat ramla över mig igen. Alla känslor som jom upp då, som jag inte riktigt bearbetade. Ocj sen började teatern och mitt nya jobb och jag tryckte bort ännu mer av allting. Sen kom smällen med en person man hade jobbat länge med sedan 2017 och det togs om hand om på ett proffsigt sätt från alla håll som blev inblandade och jag började känna en del glädje i livet. Men sedan slutet av februari början på mara så här det bara gått mer och mer neråt och nu står man med skit ändå upp till öronen av känslor och sånt man inte har tagit hand om från allt det här. 

Jag har alltid velat vara din vän trots sakerna som har hänt för du har en stor betydelse för mig i mitt liv även om du inte tror det. Men min hjärna spelar mig spratt och det gör så fruktansvärt ont i mitt hjörta. Jag vill att du ska vara lycklig och glad och göra det du vill med ditt liv

Det jag behöver i mitt liv från alla just nu är en stor dos ärlighet. Vad folk tänker, tycker, menar, gör och så vidare. Jag är inte kapabel till att gissa, tro eller undra. För min hjärna mår inte så bra och spelar mig sånna hemska spratt att hela jag inte alls fungerar. Jag orkar inte längre, jag kan inte fungera som en människa. Snälla va ärlig med mig. Låt inte min hjärna spela mig dessa spratt löngre för det för så förvånat ont. 

Over and out

~ Lily

lördag 22 februari 2020

30 års dagen

Till att börja med så ska jag vara ärlig och säga att när jag fyllde 16-20 år så trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva min 30 års dag. Man var så djupt inne i depressionen och man stod i skit ända upp till öronen. Man såg nästan ingen utväg ur det, och att fylla 30 år var så långt borta och nästan omöjligt att tänka sig.
Men nu är man där.. 30 år. det är ändå rätt stort att fylla 30, man blir liksom mer "vuxen" Nu måste man inte vara med 18-20 åringar på krogen nu kan man gå på 30+ dagar. Man slipper vara ute med dom som gick lågstadiet när man själv var gymnasieelev.
När jag ser på mitt liv idag så kan jag inte annat än att le, jag gillar mitt liv jag har nu, ja är så glad att jag stod ut genom dom jobbiga åren och verkligen kämpade mig fram till där jag är i dag, jag kan inte önska mig ett bättre liv.
I går på min 30 års dag så kom mina två bästa kompisar över, den ena med barn och pojkvän. Vi fikade hemma hos mig sedan var det att klä om sig till Prins Per-Eric och ge sig ut på äventyr och hitta en prinsessa. Vi drog in på gallerian i Kramfors och där började jakten.
Efter en stund hittade jag en kille som ville bli min prinsessa och flytta in med mig i mitt stora slott, leksaksstugan i lekhörnan på gallerian. :P
Sedan när uppdraget var klart så var det dags att dra vidare mot nya äventyr. Närmare bestämt Övik och paradisbadet och spa anläggningen.
Jag och min kompis hade riktigt mysigt och väldigt roligt. Stenen och flytkorken. Jag är stenen förresten, jag sjunker som en sten i vatten.... ÄVEN saltvatten. =)

Men ja jag hade en riktigt trevlig dag tillsammans med vänner och jag kommer att kunna titta tillbaka på denna helg och åtminstånde vara glad för en födelsedag när jag blir äldre. I kväll blire det fest för att man fyllde år, för idag finns det chans för barnvakt till allas ungar. =) Så de blir en två dagars 30 år firande.
Men jag kan inte vara annat än lycklig för hur mitt liv har blivit. Min bästa tid i livet har börjat.
Som Molly Sanden sjunger "det bästa kanske inte har hänt ännu"


Over and out

~ Lily

torsdag 20 februari 2020

kärlek i livet

Livet är väldigt bra just nu. Jag ska börja hålla på med det jag älskar mer frekvent snart. Jag är i fas med att starta upp en barnteater grupp tillsammans med en av mina vänner. Och detta kan utvecklas så småning om och bli större för de verkar vara många som behöver barnteatergrupper runt om i länet. Jag är så glad att jag har möjligheten att få göra detta. Och då man brinner för teaterns utveckling och vill att kulturen och teatern ska leva vidare. Teatern är en stor del av mitt liv och det ska verkligen bli roligt det här. Ser fram emot att se hur långt detta projekt kan gå. Och jag ser verkligen fram emot arbetet med det.

Till hösten är det 2 år sedan, men jag tänker och drömmer om dig fortfarande. Jag undrar hur du har det och när jag får se dig igen. Jag hoppas du är lycklig och har det bra för det är det ända jag vill för dig. Även om det inte är tillsammans med mig längre. <3 saknar sig varje dag.

Over and out

~ Lily

onsdag 5 februari 2020

Ocensurerat

Den 4 januari 2020 så hade vi premiär på vår Revy Ocensurerat efter ett års vila. Det blev en helt fantastisk revy. Jag och J.W är ledarna och regissörerna för revyn numera och detta var vårt första år som vi ledde hela projektet helt själva. Så vi var lite extra nervösa vad folket skulle tycka då det var våra namn som stod som regissör och producent. Ja ovanmons SH var ju också producent, men de va lite extra speciellt för oss. Och det blev en helt fantastisk revy. 4 av 5 shower var fullsatta, den femte var så gott som nästan full. Vi fick väldigt bra recensioner av folk som kom och tittade och även av tidningen.
Det var blandad humor allt från en tant som ska online handla på telefonen men hamnar i butiken, till vad som får plats i en kvinnas väska, President Donland Trump köper ovanmon och regionen, Prästen får det hett bakom öronen, Regions politikerna är i farten och summerar de senaste året. Det blev även en möhippa där på scenen, och sociala medier fick sig en liten känga.
Både jag och J.W gjorde något som vi inte har gjort tidigare år, Vi sjöng solo. Och det gick hem, så nu har vi fått lite mer smak för det.
Vår yngsta deltagare på 13 år skrev sin egen monolog helt själv.
Alltså det har varit et riktigt bra år för oss på orevyn och som ledare och regissör kan jag inte vara mer stolt över min grupp av människor. Så fantastiskt roligt att få jobba med dem. Vi är ett sånt bra gäng. och så många idéer som finns i denna lilla grupp på 6 personer.

Så fort videon är klar och jag kan börja lägga ut lite på vår youtube kanal så kommer jag att lägga ut videona även här. Men för stunden får ni klara er med bara text. :)

Jag längtar till hösten när jag får göra om hela processen med nya sketcher men samma människor. <3

Over and out

~ Lily

söndag 2 februari 2020

Januari 2020

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag ska skriva om, har två grejor som jag funderar på, så de lär väl sluta med att jag skriver om båda sakerna. Så räkna med ett lite halv långt inlägg. =)
Det är flera år sedan som jag flyttade i från mitt fosterhem, jag drog därifrån 12 Februari 2012 ner till Skåne till min dåvarande pojkvän. så det är 8 år sedan som jag lämnade det livet bakom mig. När jag flyttade hem igen 2015 till min hem kommun så började historierna ramla in, en efter en angående min fosterfar,
när jag var ute med kompisar så kunde han ringa och kolla om jag var där, när jag rymde hemifrån en gång hade han ringt till en killkompis till mig som jag hade nyligen blivit vän och frågat om han visste vart jag var,
att han hade varit på en av mina tjejkompisar på fyllan och att han blev förbannad på en killkompis till mig på en ute kväll för att han var min vän. Det är bara några av historierna som har ramlat in nu i efter hand..
Jag kan förstå varför ingen har berättat detta för mig tidigare men hade jag vetat detta tidigare hade jag kanske gjort något åt saken då.
Samtidigt förstår jag som sagt inte varför ingen har sagt något tidigare, för tidigare hade jag kunnat gjort något åt saken. Det är lite svårare nu och det bygger bara på mitt hat emot honom.
Enligt en av mina bästa vänner hade jag kanske gjort mig olycklig men det hade det varit värt om det hade varit mot honom. Ingen rör eller sårar mina bästa vänner på det viset som han har gjort.
Mina vänner är min familj och så har det varit i många år.
Men jag är glad att det kommer fram mer och mer grejor, för det bevisar bara att jag gjorde det rätta valet att lämna dem och anmäla dem till soc och tala om sanningen så de förlorade allt, det började med de andra fosterbarnen sedan gick det bara utför. Karma is a bitch and i love her. =)


Den andra saken är att jag förstår inte hur vissa människor fungerar.
Varför kan man inte se sina egna misstag utan måste skylla allt på alla andra?
Om man gör fel eller misstag så är det ens eget fel eller?
Om man själv mår dåligt varför göra och säga saker som psykisk misshandel och personliga angrepp mot sina vänner och kollegor och chefer?
Det är inte dom som har lag bort papperna, eller inte läst igenom protokollen inför möten. Eller när man ska hålla tal och inte vet vad man ska prata om. Det är ingen annans fel än sitt eget.
Eller är jag helt ute och cyklar?
Det har varit en väldigt prövande tid pga av sånt här för mig. Hela januari i stort sett har varit ett enda stort misshandel. Så glad att den biten är över.
Och det är mycket pga det som jag inte har skrivit något på ett tag för att det har varit väldigt jobbigt med detta.

Det kommer att komma ett inlägg angående revyn som jag har regisserat, producerat, varit med och skrivit och skådespelat i senare. Ville inte lägga en sån rolig grej tillsammans med detta sorgliga och jobbiga.

Over and out

~ Lily
 
©Elisabeth Jäntti Tema: Fairy