Har inga förväntningar på 2019

302

Jag vet inte i vilken ände jag ska börja i, saknaden för dig är obeskrivlig. Jag förstår inte hur man kan sakna någon så mycket. Sista månaden av det här året har varit jobbigt på det viset. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och undrar vart du är. Ibland gör det bara så ont, men det är det värt.

Jag har det rätt bra nu, jobbat väldigt mycket först med flytten av Life och sedan har jag varit mycket i nya butiken medans chefen har fixat det sista i den gamla lokalen, Julhandeln har gått bra i den nya lokalen, det har varit en del att göra men det har hållit tankarna på avstånd väldigt bra. Tiden för att skriva här har reducerats lite då man har jobbat väldigt mycket. Nu är det snart bara 150 dagar kvar till graderingen på sommarlägret och försöket på det svarta bältet, Jag känner mig taggad och längtar tills dess.

Denna höst har bestått av teaterforum, välgörenhetsgig, rep av en egen version av askungen, styrelsemöten och planeringar av kurser och konferenser. En hel del jobb och flytt av butik, en del träningar och gått med i en till styrelse. Sedan har bilen gått sönder så man står här utan bil just nu och det är lite jobbigt med tanke på att jag brukar hålla extra träningar, man har rep att fara på och träningar. Man blir väldigt låst av att vara utan bil så måste försöka laga den någon dag och det är ganska snart. Och min kusin och mormor har dött här i höst också, så de har varit lite jobbigt här i höst.

I morgon är det nyårsafton och jag vet inte riktigt om jag ser fram emot 2019 eller inte, en sak vet jag att jag ser fram emot och det är sommarlägret men utöver det så vet jag inte vad jag har att förvänta mig av 2019 och jag vet inte om jag har lust att vilja veta heller. 2019 blir ett år utan dig och jag vet inte om jag är berädd på det, denna höst har varit jobbig utan dig så jag vill inte gå in i 2019 just nu.


Over and out

~ Lily