Har inga förväntningar på 2019

302

Jag vet inte i vilken ände jag ska börja i, saknaden för dig är obeskrivlig. Jag förstår inte hur man kan sakna någon så mycket. Sista månaden av det här året har varit jobbigt på det viset. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och undrar vart du är. Ibland gör det bara så ont, men det är det värt.

Jag har det rätt bra nu, jobbat väldigt mycket först med flytten av Life och sedan har jag varit mycket i nya butiken medans chefen har fixat det sista i den gamla lokalen, Julhandeln har gått bra i den nya lokalen, det har varit en del att göra men det har hållit tankarna på avstånd väldigt bra. Tiden för att skriva här har reducerats lite då man har jobbat väldigt mycket. Nu är det snart bara 150 dagar kvar till graderingen på sommarlägret och försöket på det svarta bältet, Jag känner mig taggad och längtar tills dess.

Denna höst har bestått av teaterforum, välgörenhetsgig, rep av en egen version av askungen, styrelsemöten och planeringar av kurser och konferenser. En hel del jobb och flytt av butik, en del träningar och gått med i en till styrelse. Sedan har bilen gått sönder så man står här utan bil just nu och det är lite jobbigt med tanke på att jag brukar hålla extra träningar, man har rep att fara på och träningar. Man blir väldigt låst av att vara utan bil så måste försöka laga den någon dag och det är ganska snart. Och min kusin och mormor har dött här i höst också, så de har varit lite jobbigt här i höst.

I morgon är det nyårsafton och jag vet inte riktigt om jag ser fram emot 2019 eller inte, en sak vet jag att jag ser fram emot och det är sommarlägret men utöver det så vet jag inte vad jag har att förvänta mig av 2019 och jag vet inte om jag har lust att vilja veta heller. 2019 blir ett år utan dig och jag vet inte om jag är berädd på det, denna höst har varit jobbig utan dig så jag vill inte gå in i 2019 just nu.


Over and out

~ Lily

Låt mig bara vara.

301

7 månader sedan tog du kontakt med mig och jag accepterade varför du skrev till mig men jag kommer aldrig att förlåta och eftersom du nu igen hörde av dig så verkar du inte förstå att jag vill inte ha med sig att göra längre i mitt liv. Låt mig bara få vara, jag tog farväl av er för länge sedan och det är ingenting jag ångrar att jag gjorde. Jag tog även får väl med ett offentligt i lägg på min blogg för jag visste att ni läste den. Men eftersom budskapet inte verkar gå fram så lägger jag ut det en gång till med lite om modifieringar.. Vill man läsa det som är borttaget så finns den längre ner. "Saying goodbye to 7 year of my life"

Det gamla inlägget..

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg. Lika bra att ta det från början kanske.
september 2005 blev jag placerad hos er, jag skulle bo hos er 2-3 dagar i veckan till att börja med. Sedan årskiftet 05-06 flyttade jag på heltid in hos er. Jag skulle äntligen få komma hem till mina vänner igen efter 6 månader i från dom. Jag skulle få börjar på min gamla skola igen och allting kändes bra. Jag hade inge större förväntningar på att få flytta hem till er. Vilket senare visade sig vara sanna förväntningar, men dit kommer vi senare. Allting verkade bra med att bo hos er, ni lät mig umgås med mina vänner, vara med olika djur och vara med lite överallt och lära mig nya saker.

Sedan kom min första gång jag rymde då jag inte fick umgås med min pojkvän jag hade på den tiden. Rymde och for i väg på en fest med honom. Ni kom och hämtade mig dagen efter och ni var inte alls glada, själv var jag 15 år och brydde mig inte direkt. jag ville vara med min pojkvän och mina vänner. Jag skötte knappt skolan, jag var där på matten, musiken och svenskan resten sket jag blanka fan i.
Sedan kom första sommaren hos er och ni hade redan börjat dragit åt tyglarna om mig. tagit bort så jag inte fick göra allt. Ni fick mig att sluta träna karate där jag hade chansen att komma med i landslaget i Kumite, vägrade att köra mig dit för att ni inte förstod vad det handlade om.
Jag rymde en gång till den sommaren då hade jag bott hos er i 6 månader. Denna gången var ni ute och letade efter mig hela natten och när ni hittar mig så skadar ni min pojkvän, det ger ju bra intryck hos den 15 åriga flicka ni hade hos er. Ni trodde att han hade fått mig att rymma, men så är inte fallet, jag rymde självmant. Och där började ni dra in mera saker för mig, det var ett under att jag fick gå på mina egna shower på gymnasiet, hade ni kunnat hade ni nog dragit in dom med.
Jag gick till skolan, åkte till eran firma och sedan hem för att ta hand om ERA hästar. Hade jag inga shower så var det så min vardag såg ut under gymnasie tiden. Jag fick inte ens gå på mina egna studentfester. Jag gick på e studentfest under hela sista året. Jag var på några klass fester under 3 års tid men det var dom gånger man tjatade till sig det och då hämtade ni en jävligt tidigt.
Jag van trivdes hos er från andra året 2007 på gymnasiet tills jag flyttade 2012.

När jag slutade Gymnasiet så fick jag erbjudande om att vara med i västansjös revy, dom bara ville ha mig där. dom hade sett mig på scenen under gymnasietiden och ville att jag skulle börja på revyn. Jag tackade självklart ja eftersom det är det jag brinner för, Teater och musik. Ni var inte alls över förtjust i det, men vet ni vet jag brydde mig inte. tekniskt sett var jag inte placerad hos er längre för jag hade slutat gymnasiet och det var då erat kontrakt på mig gick ut. Jag hade hittat min nya plats, jag älskade att vara på revyn men jag gjorde även allt som ni bad mig också. Jag städade ERAT hus, tog hand om ERA hästar och ERA andra djur.
Min bästa tid hos er var när jag började på revyn, på revyn kunde jag vara mig själv och ingen dömde mig. Gjorde jag något bra så fick jag uppskattning för det. Revyn blev min nya familj. 09-12 var dom bästa åren i mitt liv medans jag bodde hos er.Ni började dricka värre än någonsin och ja jag anmälde er till soc några gånger och det står jag för. Vara alkolister och ha fosterbarn är inte något som går bra ihop i mina ögon, eller ha fosterbarn och psykiskt misshandla dom är inte heller okey i mina ögon. Det är inte meningen att barn som har flyttat till fosterfamilj för att dom har problem med sina föräldrar ska komma till en fosterfamilj och få mer problem.

Ni lärde mig mycket, bland annat lärde ni mig hur man inte ska ta hand om barn, ni lärde mig bokföring och skruva i bilar, ni lärde mig hur man inte ska ta hand om ett företag och hur man tar hand om ett företag, ni lärde mig om travhästar och ni lärde mig att inte lita på människor. 

Detta är mitt farväl till er, min sanning. Detta är inte allt detta är bara en del av hela sanningen. Men det räcker för nu. Jag har tänkt länge på att göra detta och nu är det gjort. Detta är mitt sätt att göra av med en stor sten som jag har haft länge. Årskiftet 05-06 flyttade jag hit och flyttade där ifrån 2012. 

Over and out
~ Lily

Born Naked - The naked truth.

Inlägg 300: Då var det dags. Här kommer nu Born naked - The naked truth.

Barndomen

Redan som 7 - 8 åring fick jag mitt första dos av misshandel och missbruk från två olika håll.
I samma veva som detta så började jag träna karate och det har nog varit den största räddningen på fritiden. Utan den och de vänner jag skapade där hade det nog sett annorlunda ut idag. På fritids eller som det idag heter förskoleklassen så hade jag en lärare som såg hur vilsen, ensam och övergiven jag var så han spenderade ganska mycket tid med mig när vi hade frilek vid pianot och det var där som den estetiska resan i mitt liv började och som har hjälpt mig igenom livet väldigt mycket. "All Artists are depressed" har jag hört. Ne men många som har en tragiskt uppväxt söker sig till musiken eller teatern för att få vara någon annan en stund eller för att göra musik om det som dem tänker och känner. Själv blev jag en blandning, jag skriver låt texter men framför allt så håller jag på med teater, skriver, spelar och regisserar. 

Men tillbaka till den förvirrade 7-8 åringen som stod där och tog emot slagen och nervärderingarna som kastades mot henne. Jag pendlade mellan två hem fram tills jag var 9-10 år på ena sidan misshandel och psykisk misshandel och andra delen alkohol för det mest på helgerna först och jag fortsatte gå till skolan som vanligt sedan fick jag möten med övervakning med mamma på skolan och jämt när vi hade dessa möten hade hon alltid blåmärken överallt, jag visste varför men ingen annan visste. 
När jag var ungefär 9-10 år så dör den största inspirationen och min största idol Farfar och detta släpper lös ett annat helvete i mitt liv. Min pappa börjar dricka mer än han brukade, ibland glömde han mig på skolan där jag absolut inte ville vara p.g.a. mobbning och trakasserier. Ord som hora, flata, lesbisk, subba och missfoster flög emot en från nästan alla håll, fällningar, puttningar och saker stulna ända fram till man var 10-11 år.
jag fick börja gå hem själv efter skolan vid denna tid och ibland tog jag en omväg men för det mesta så gick jag raka vägen hem och upp på mitt rum och kelade med hunden. Ibland gick jag hem till en av mina kompisar om jag hade pratat med pappa om det först och det gick bra. När jag var 11-12 så började jag skada mig själv p.g.a mobbningen, fysisk och psykisk misshandel.
Jag började även vid denna tid att röka för de gjorde mina föräldrar men det skulle dröja tills jag var 16 innan någon av mina föräldrar visst det. När jag var tolv år gammal så fick jag en sneflipp och slog tillbaka på den personen som misshandlade oss andra, sedan slutade jag vara där. skulle dröja några år innan jag träffade min mamma igen och då var det bara för några minuter åt gången. Mycket hände när jag var 12 år gammal farfar hade varit död ett tag och saknaden var stor, jag sneflippade och slog tillbaka och jag började röka. Men också under denna tid så försökte jag även ta mitt eget liv för första gången. 

Tonårstiden

Så där var jag 12 år gammal och utan min mamma, men jag fann en surrogat mamma i en som jag tränade med, hon och våran tränare blev lite som min extra familj under en lång tid. De såg mig och uppskattade överaktiva mig för den jag var. och ännu en gång fann jag lite ljus i mitt mörker, jag kände mig omtyckt och jag hade funnit min plats där jag mådde bra och där jag ville vara. 
Sommarlovet innan högstadiet så blev jag våldtagen av en som jag känt i många många år. 
Och så kom tonårstiden och högstadiet, jag skulle gå i samma skola som dom jag gick i samma skola som på låg och mellanstadiet, jag skulle gå på samma skola som alla mobbarna, skulle vi hamna i samma klass också? Ne det gjorde vi inte vilket var rätt skönt den första veckan iallafall. Killarna i min klass tränade hockey med killarna som jag gick med på första skolan och när de fick veta att dom gick i min klass så brakade mobbningen upp igen. Nu hade jag dock börjat jobba på min oövervinnerliga fasad, i mitt huvud var jag the queen bee och ingen kunde bryta ner mig. Fast på denna tiden så tog ändå klåporden och mobbningen hårt på mig ändå fast jag inte visade det för dem. Jag gjorde mitt och struntade i dem.

Pappa och jag flyttade till stan och jag skulle inte få ett busskort så jag stannade ofta i samma stad som skolan låg i hos hans dåvarande tjejs mamma för att ha nära till skolan, inte skulle pappa betala resorna till skolan inte. För det mesta var jag hemma i lägenheten i stan för det vara nära till karaten, jag skolkade ofta för att slippa vara i skolan. Jag började även dricka alkohol som 14 åring och började festa. 
Jag träffade min första pojkvän när jag var 14 år gammal, han fick min rätta oskuld och jag trodde verkligen att vi skulle leva hela livet, vi till och med förlovade oss, dumt nog. Men strax innan det tog slut 6 månader efter att vi träffades så ville han att jag skulle hjälpa honom och sälja droger och detta sa jag nej till jag ville inte vara med på hans olagliga saker och det var en av anledningarna till att det tog slut mellan oss men också för att han var så svartsjuk att jag inte ens kunde prata med hans styvfarbror. Efter detta så försökte jag ta mitt liv för andra gången jag orkade helt enkelt inte med allt skit som hade varit och som var i mitt liv fram till då och som va just då. Men för andra gången så tog jag inte mitt liv, jag tänkte på mina ljusglimmtar jag hade just då, karaten och musiken.

Ungdomshemmen.

Hösten 05 strax efter mitt andra självmord, blir jag placerad i Örnsköldsvik på ett ungdomshem, där stannade jag bara i en vecka för jag var missplacerad bland massa missbrukare, jag till och med hotade med att jag skulle gå de där 10 milen med all packning för där tänkte jag inte stanna. och hem kom jag dock bara för någon vecka för sedan blir jag placerad på ett ungdomshem i Sundsvall. Jag blev tvungen att sluta med det jag älskade mest av allt ett tag, mitt ljus försvann från mig. jag spenderade första 2 veckorna inne på mitt rum där på ungdomshemmet, jag gick ut och käkade middag sedan tillbaka in dit. Under de 5-6 månaderna jag bodde där så gjorde jag ett självmordsförsök som kunde ha slutat riktigt illa för alla och 2 rymningsförsök, jag kunde Sundsvall ganska bra då min släkt på mammas sida bor där så ta sig därifrån var inga problem, problemet var att vara borta från hemmet för jag blev hela tiden tillbaka skjutsad. 
De där självmordförsöket jag gjorde där blev jag påkommen med och personalen som jobbade natt då satt med mig i flera dagar inne på mitt rum tills jag var redo att prata. Jag hade tappat min största glädje i livet när jag blev placerad i sundsvall, karaten. Jag hade inte längre min enda trygghet, den plats jag kunde känna att här var jag trygg och uppskattad. Jag hade förlorat hela mitt liv. Så när dom frågade om jag ville bli placerad hos en fosterfamilj i min hem kommun där mina vänner var så tvekade jag aldrig för jag såg min chans att få tillbaka tryggheten med karaten. så när jag blir fosterhemsplacerad i min hemkommun så var jag överlycklig dels för mina vänner och också karaten. Och ett tag gick det bra, så länge som jag fortfarande pendlade mellan ungdomshemmet och fosterhemmet. tisdag-torsdag och varannan helg hos fosterfamiljen. 

Fosterhemmet och gymnasiet

Jag var tillbaka där jag ville vara, på karaten. Mina fosterföräldrar körde mig dit och dom följde med på en tävling men sedan fick jag sluta träna för att dom skulle inte köra mig längre till Karate, dom skulle inte lägga pengar på den där sporten för dom förstod den inte, dom ville inte att jag skulle hålla på med den. så jag fick sluta igen. Hela mitt liv rasade igen. Där stod jag 16 år gammal med en familj jag inte kände som inte var min, en ny plats, nya människor, nya rutiner, jag skulle tillbaka till min gamla skola till mina gamla vänner och fiender och ingen trygghet och ingen trygg plats att vara på. Under sista vårterminen på högstadiet hade jag fyra ämnen i veckan, matte, svenska, engelska och musik. Engelskan och matten kuggade jag men svenska och musik hade jag ganska bra betyg i när jag väl gick ur högstadiet. Jag träffade min stora kärlek under denna period på skolan också. Ännu en ljusglimt i mitt mörker, äntligen någon stans där jag kunde vara trygg. Men det sabbade jag under sommarlovet, men jag glömmer aldrig den tid som vi hade ihop. Trots att jag var placerad i ett fosterhem med vad som verkade okey föräldrar så var jag rätt glad, jag hade fått nya vänner när jag kom hem, bättre vänner. och jag hade träffat den finaste killen. som jag spenderade nästan all tid med. Men så kom ju sommar lovet innan gymnasiet, jag rymde från fosterfamiljen för att dom inte lät mig vara med mina vänner och min pojkvän, jag rymmde från min fosterkusin med min fosterkusin för att gå på crusing och där brakade helvetet lös, mina fosterföräldrar var ute och letade mig hela kvällen och natten och hittade oss. Jag förstår att dom var arga men dom hade inte behövt slängt upp mig i himlen och tryckt ner min kille i marken, efter det så tappade jag kontakten med killen och jag fick strängare tyglar. jag fick inte ens åka och hälsa på mina kompisar. Och så fick jag gymnasie beskedet, jag hade kommit in på media i kramfors på den skolan där restrerande mobbare skulle gå. Jag ringde till skolstyrelsen och sa som det var, jag vägrar gå i kramfors, måste jag gå i kramfors kommer jag inte gå i skolan, alla som mobbar mig och som hatar mig går där. Jag kommer inte gå i skolan om jag ska gå där. och då fick jag frågan vad jag ville gå och vart och jag sa musik i sollefteå och redan samma dag så hade jag kommit in där. Jag skulle slippa mobbningen och jag var glad. 
första höst terminen på gymnasiet så gick jag musik och allt kändes okey. men så säger mina lärare att de vägrar ha mig som sångare på scen, inte ens i kör vill de ha mig där och erbjöd mig en plats på teaterdelen av samma linje och efter många om och men och lite tjafs så tog jag ändå den platsen trots att musiken låg mig närmare om hjärtat men jag ångrar inte idag att jag gjorde bytet för skådespeleriet har blivit en del av mitt liv i dag. Skolan var min fristad under gymnasiet jag slapp vara hemma med mina fosterfäräldrar för ju längre tid jag bodde där destomer såg jag vad dom var för människor. De enda jag fick göra hemma var att ta hand om stallet mer och mer, städa huset åt dem, ta hand om katterna och så vidare. Jag blev mer och mer deras piga och jag fick knappt umgås med min bästa vän.
Mina fosterföräldrar började dricka mer och mer alkohol på kvällarna och helgerna kunde dem dricka rätt mycket. Sexuella trakaserier och misshandel blev större och större del i vardagen hemma. Svordomar och psykiskmisshandel blev mer tilltagande. Jag var inte bra på någonting, jag skulle inte klara någonting, jag var inte värd någonting. 

Ungvuxen

Sommaren 2009 så tog jag studenten med full poäng och jag var inte riktigt redo att ta itu med framtiden för i mitt huvud var jag inte värd något och skulle inte klara något. Men så fick jag jobb på ett demensboende och mitt efternamn var nersvärtat av fördomar som "Kleptoman", "alkolist" och så vidare så jag fick börja mitt vuxna liv med att försöka bevisa att jag inte är mina föräldrar. det tog många år innan denna stämpel försvann. Midsommarafton 2009 så var jag på midsommarfirande i byn och där träffade jag o-revyns dåvarande regissiör som pekade med hela handen och sa "Du ska vara med i årets revy," en sån chans säger man inte nej till när det är teater och musik man hållt på med större delen av sitt liv bortsett från karaten. Självklart tackade jag ja och sagt och gjort augusti 2009 så gick jag på mitt första revy möte, jag sysslade med någonting som jag ville syssla med. Det tog inte lång stund innan jag var en del av gruppen och jag fick hjälpa till med mycket då regissören hade sett vad jag gjort under gymnasiet så jag blev regiassistent, och skribent för revyn utöver att skådespela och sjunga på scen. Mina fosterföäldrar tyckte inte att mitt nya intresse var något bra, de ville ju ha mig hemma hela tiden vilket dom inte kunde nu när jag var borta så mycket och tränade med revyn. Detta blev min nya plats där jag kunde känna mig trygg och glömma resten av världen för en stund. Medans tiden hos fosterföräldrarna blev mer förspända och man fick mindre fritid även fast man var över 18 och skulle få bestämma över sitt eget liv så var tiden hos revyn det bästa som hände under de 3 år jag var med där från början. Hemma var ingen bra plats, och orden om att man inte var bra på något och inte värd något fanns fortfarande i mitt huvud, och man agerade ju ut efter det. Man vågade inte säga eller göra saker för man trodde inte att man var bra på något. Mitt första år på revyn blev första gången som jag verkligen insåg att jag kan något, jag är värd något igen. Jag gjorde ett bra jobb både utanför och på scen, detta satte stor prägel på mitt liv senare och andra året så var jag en del av revyfamiljen, dom blev min familj och jag var hellre där än hemma, jag bråkade mer med mina fosterföräldrar och jag började rymma hemifrån igen, jag orkade inte med all form av misshandel och missär som var där. Jag drog mig mer och mer i från dem och det med rätta. Revy gänget började lyfta upp mig mer och mer. 

Vuxenlivet.

Och i oktober 2011 så träffade jag killen som skulle komma att förändra mitt vuxna liv rejält. Jag var 21 år gammal och hade inte vågat mig bort från mina fosterföräldrar pga olika former av hot. Plus att jag ville vara kvar för den lilla flickan som hade kommit att bo där med och som åkte på mer skit än vad jag gjorde imellan åt. Så jag träffade denna kille och vi blev ett par rätt fort vi firade julen tillsammans samma år och även nyår och han kom och kollade på revyn som vi då hade 2012, han var rätt svartsjuk av sig i början och jag fick nästan inte åka på revyrepen men han föjde med några gånger dit. 2012 är ett år som kommer att sätta prägel på det mest i mitt liv. När revyn var färdig i februari för det året så tog jag tillflykt till skåne och killen och en bartender utbildning i malmö, jag blev där nere från februari till april och dagen innan jag skulle fara hem till norrland igen för att avsluta studierna jag höll på med här så förlovade vi oss. så det var med brustet hjärta som jag for hem för att avsluta allt innan jag flyttade till honom, redan samma dag som jag kom hem började bråken med mina fosterföräldrar, bråk om förlovningen, bråk om att jag va borta så länge, bråk om att jag skulle vara hemma och ta hand om deras, ja bråk om det mesta, en vecka senare så säger jag hejdå till min bästa vän och min biologiska mamma och tar en sista minuten ner till skåne, jag klarade inte av att vara kvar där längre hos mina fosterföräldrar, jag ringde soc så dom fick plocka bort flickan därifrån och berättade den nakna sanningen om hur det var där. Och mycket riktigt flickan blev omplacerad, jag var nära på att ta hand om henne själv om hon inte fått en plats i hemkommunen. Tack vare denna kille så vågade jag ta steget att verkligen bryta mig ut från den missär som man levde i hos fosterföräldrarna, ibland brukar jag fundera på hur det hade varit om jag inte gjort det. Men jag är glad att jag gjorde det. 

Tiden i skåne

Tiden i skåne har både bra och dåliga minnen. Redan första året i skåne under 2012 så hade vi ju redan förlovat oss innan jag flyttade ner helt i april. I maj bara en månad efter flytten ner så fick jag en timtjänst på ett äldreboende och på hjälpmedelcentralen. i augusti fick vi våran lägenhet och vi skaffade vår första hund. Allting var bra, visst vi hade våra bråk om pengar och sådant för att jag hade fått en massiv skuld som mina fosterföräldrar hade satt mig i. Men det var ändå bra, jag hade fått nya vänner och jag var på väg att starta ett helt nytt liv på ett helt nytt ställe. Jag hittade en teatergrupp som jag skulle börja i men redan efter första mötet när jag kom hem och var helt lyrisk över detta så fick jag beskedet att jag inte skulle hålla på med detta och det för att han var svartsjuk, jag slutade helt med teatern ett tag. Trots att tiden i skåne var upplyftande och jag växte mycket i mig själv så har jag insett att jag var inte jag längre. Jag hade ingenting som jag gjorde som jag kände var meningsfullt för mig, jag gick till mina timtjänster, jag satt vid datorn och spelade spel med honom eller så var jag med vännerna som även han hade och hans familj. Jag gjorde ingenting för mig. Jag gav upp allt för honom och han kunde nästan inte ge mig någonting tillbaka för det. Jag gillade mina vänner därnere och jag gillade hans familj, och än idag kan jag ibland sakna dem, men samtidigt jag saknar inte tiden där nere så mycket. 
under 2014 så var bråken ständiga och vi satt mer eller mindre i varsitt hörn i lägenheten och pratade med olika personer på internet och spelade olika spel, vi gjorde nästan ingenting tillsammans längre och den sommaren fick jag även missfall, jag var lycklig för ett tag och tänkte att detta kan få oss att bli bra igen men så fick jag missfall dagen innan hans födelsedag och detta gjorde att vi drog oss längre i från varandra, jag i mitt hörn med deprission över missfallet och han på sitt och gud vet vad han tänkte och gjorde. Hösten 2014 var den sämsta tiden i vårat förhållande och i december det året så påbörjades mer eller mindre våran sepration, jag åkte upp till norrland på julen och jag insåg att jag mådde så jävla bra här och att jag saknade mitt norrland. I januari 2015 så gick flyttlastet upp till norrland igen och vi separerade helt. En del av mig var sårad men en del av mig jublade. 

2015 och frammåt, Tiden efter Skåne.

Tillbaka i norrland och jag flyttade in hos min bästa kompis och där bodde jag i ca 2 månader innan jag fick min lägenhet och jag fick även jobb inom äldreomsorgen och jobb på Life. 2015 kom att bli mitt år, jag fick egen lägenhet 2 jobb, jag skulle börja plugga till specialist inom demensvård, jag började träna karate på hösten och jag började även på revyn igen. Jag var tillbaka i mina trygga tillvaron och jag har inte varit lyckligare än vad jag är nu. 3 år sedan jag flyttade tillbaka till Kramfors, visst jag lever ensam med min älskade hund, vi har pengar så vi klarar oss, jag jobbar med min deprisson som har varit stor del av hela mitt liv och jag har fått diagnosen fibromyalgi men jag är ändå världens lyckligaste för att jag får hålla på med det jag älskar mest. Karaten och teatern är det bästa och största jag har i mitt liv och jag tänker inte byta bort det mot någonting igen. För det är här jag är hemma, det är här jag mår bra och det är här jag har min trygghet. 
Jag kan inte jobba inom vården längre pga fibromyalgin men jag har fortfarande mitt jobb på life och jag trivs som fisken i vattnet. Jag funderar på att utbilda mig vidare via life för att bli hälsokostrådgivare via dem. Men först så ska vi se om jag kan få fast tjänst på life innan man tar tag i det. Utöver det så börjar skådespelarjobben att hagla in, förutom revyn så ska man vara med i en kanske 2 filmer, jobbar på sommar teatrar och en show utöver det. Livet kan inte bli bättre än vad det är nu, Eller jo bättre kan de bli, det som fattas är Karln men det kommer när det kommer. Utöver det så kan jag nästan säga att livet känns jävligt bra. =) Jag är med i Amatörteaterns Riksförbund Västernorrlands Styrelsen som ordinarie Ledarmot, och en hel del styrelse jobb inom teatervärlden väntas nu i två år. Jag har kommit in på mittuniversitetet i Sundsvall hösten 2018 och där håller jag på att plugga till journalist och det kan inte kännas mer rätt, om man bortser från att skådespelet har varit stor del av mitt liv. Jag trivs väldigt bra med denna utbildning och jag trivs väldigt bra i skolan. Jag har börjat träffat en kille nu som det verkar gå väldigt bra med, dock är jag väldigt tillbaka dragen i mina känslor och lite så men jag är mig själv hela tiden och försöker inte låta mina negativa erfarenheter spegla mig i detta. Jag vill att livet ska börja ljusna och jag vill verkligen att livet ska bli bättre än vad det har varit. 

Slutsatsen

Här har ni den nakna sanningen om mitt liv. Den nakna sanningen som jag har döljt så länge, sanningen som har gjort mig till den jag är och som har fått mig att skapa den oövervinnerliga fasad som jag har byggt upp under så många år. Denna historia är och kommer alltid att vara en stor del av mitt liv. Jag skäms inte för den längre.
Det finns många fler som delar samma historia, eller delar av denna historia och jag skriver väl detta för att visa folk att trots att man har haft ett helvete till uppväxt så kan man faktiskt resa sig ur detta som en fågel fenix ur askan och faktiskt skapa sig ett fantastiskt och spännande liv. Historian är bara en del av en själv det är hur man använder sig av det man har varit med om som räknas. 
Idag är mitt liv så annorlunda och så bra på så många sätt. Som man kan ha följt med i tidigare inlägg så håller jag på väldigt mycket med teatern både skriver och regisserar och gör olika projekt hit och dit. Jag skriver egna låttexter och jag är som sagt med i amatörteaterns riksförbund Västernorrlands styrelsen. Jag är med i en revygrupp som jag har varit med i sedan 19 års ålder, jag har ett jobb som jag älskar på Life och jag tränar karate flera gånger i veckan och även håller träningar i bland. Jag har mina 3 bästa vänner och en del bra vänner också. Min hund och jag bor i en 2a och jag tog körtkortet 2017. Jag har träffat en människa som har fått mig att vilja bli en bättre version av mig själv och som jag trivs med lika bra som mina bästa vänner. Trots all skit som jag varit med om under mina år så har jag skapat mig ett helt otroligt liv som jag älskar och som jag inte skulle byta bort mot någonting i världen. Man kan ta sig upp från helvetet och få ett bra liv. Man måste bara hitta de där lilla som får en att inte tappa hoppet, för hoppet är det ända som har hållt mig uppe under alla dessa år. Min trygghet och min glädje har jag funnit i teater, musiken och karaten och tack vara dessa har jag skapat den familj och de vänner jag har idag. Det liv jag har idag har jag att tacka musiken, teatern och karaten och alla människor runt dem. 

Det har tagit mig några veckor att skriva ner allt det här, redigerat om och byggt upp det på det bästa sätt. Men att arbeta med denna Born naked - The naked truth har varit till stor hjälp för mig själv också. Att gräva i mitt förflutna har fått mig att verkligen älska det liv jag har nu och det har gett mig så många svar på olika saker. Det har varit väldigt givande och tungt många gånger att läsa igenom och återuppleva allting flera gånger om men det har också stärkt mig. 

Over and out

~ Lily

Journalistik och förkyld.

Inlägg 299:
På torsdag ska jag göra min första högskoletenta och det är både skrämmande och spännande. Känns ganska bra ändå inför tentan och jag hoppas att jag klarar det. Hade en kompis som förhörde mig på de gamla tentorna i kväll och mycket hade fastnat så det känns bättre nu än vad det gjorde i morse. Har hela dagen i morgon med att träna för på torsdag kl 08.00 så är det dags för själva testet.
Förkyld som tusan är man också men det får man bort se ifrån på torsdags, tänker inte låta den göra så jag missar tentan och måste göra den i helgen istället.

Det är ganska spännande att läsa till Journalist och det är rätt mycket "Nytt" man måste tänka på. Jag är så van att skriva men detta är ett nytt sätt för mig att skriva på och det är väldigt spännande och intressant. Tror detta kommer att bli väldigt bra i slutändan, känns väldigt bra med att bli journalist/reporter.

Då jag är rätt mosig i huvudet av allt pluggande och förkylningen så blir det inte så mycket mer än så här denna gång.
Läger till helgen och jag hoppas verkligen att jag är frisk tills dess.

Nästa inlägg "Born naked - The naked truth"

Månades låt har ingen lyrics som jag kunde kopiera och lägga in så här har ni låten.

Månades låt:
Best way - Torbjørn & Heffner, Thea
Låter den tala för sig själv. "Thinking about you..."...
Det är som det är när det inte blev som det var tänkt. <3


Over and out

~ Lily

Journalistprogrammet

Inlägg 298:
Snart är det dags för Born naked - The naked truth och jag kan inte vara mer stolt över mitt liv som är nu när man läser igenom den en sista gång inför inlägg 300. Nu blir det inga fler redigeringar av det inlägget förrän det ska läggas ut för allmänheten.

Jag håller just nu på med att plugga inför tentan den 4 Oktober på Journalistprogrammet. Det är ganska mycket plugg men ibland måste man också ta en paus och prioritera sina vänner och något man själv mår bra med för att inte hamna i ett pluggträsk och känna sig less på plugget.
Jag tar mig alltid tid för mina vänner och karaten. Det blir inte lika mycket teater i år som tidigare år då det inte kommer att bli någon O-revy i vinter, vilket har tagit extremt hårt på mig och man kommer att förstå varför det har tagit så hårt på mig när man läser "Born naked" när den kommer ut.
Vi har blivit lite små varnade att tänka på vad vi lägger ut på nätet under utbildningen och även vad vi har lagt ut innan utbildningen och även efter för att som journalister kommer vi att bli gransakade, kanske inte på en gång men det kommer att komma någon gång under årens lopp. Jag skäms inte för det jag har lagt ut och ja det finns alltid en baktanke bakom allt jag lägger ut. Så granska på om ni vill. Den nakna sanningen kommer ändå att komma ut och jag lägger inte ut den för att få sympatier eller så jag lägger ut den för att jag vet att det finns fler som har upplevt samma sak eller delar av min historia och kan min historia hjälpa en person så är jag glad för det.

Den 20 Oktober så är det DM uppe i Boden och några från min klubb ska åka upp dit och tävla, jag själv kommer inte att tävla i den tävlingen men jag kommer att coacha i november när barn och ungdomar ska ner och tävla i Karate Kid Cup och juniorpokalen den 17 November. Snart är det dags för det årliga Kumite lägret också och det ska bli trevligt och roligt att träffa de andra klubbarna i våran organisation igen efter sommaren. =)

Ne åter till journalistplugget.

Over and out
~ Lily

Den nya resan i livet.

inlägg 297: Snart är det dags för inlägg 300 och sanningen om mitt liv. 
Igår var man på universitetet för första gången, träffade klassen, faddrarna och generalerna för programmet och några av våra lärare. Vi fick en rundvandring på skolan och det kommer ta ett tag att lära sig allting men det kommer gå bra. Nu har man ju fått sett det viktigaste iallafall. =)
Kommer bli riktigt kul att börja läsa när vi väl börjar med våra lektioner just nu har vi bara en sån där insparksvecka med en massa informationer och en hel del rundvandringar och en massa aktiviteter på kvällen tillsamman med våra faddrar och generaler. Jag är inte direkt någon som gillar aktiviteter och så där utan är väl mer en hemma tjej men jag får väl offra mig någon utav dagarna och vara med på kvällen, dock jobbar jag väldigt mycket denna vecka, sista veckan innan skolan faktiskt börjar så de blir inte så mycket aktiviteter på kvällarna.
Idag gjorde jag en dubbelträning, jag var med på barnträningen och sedan var jag med på vuxenträningen med så fick 2 ½ timmes träning idag. På barn träningen fick jag hålla träningen för 9 kuy/mon och 8 kuy/mon och träna lite sparkar tillsammans med dem när jag behövde visa dem hur de skulle göra. Samt lite yakosuki kumite nr 2 med 8 kuy/mon, riktigt lärorikt för mig att hålla i träningar igen. Andra passet blev det mycket kihon (yakosuki kumite 1,2,3 samt nanaho) och kata upp till svart bälte. Första träningen för terminen och första träningen för det svarta bältet. Snart är det även Kumite läger här i våran dojo. Jag kommer behöva all träning jag kan få och komma åt. Kommer bli en hel del egen träning med dessa två terminer inför det svarta bältet för att bli så bra som man kan va när det är dags nästa sommar. Ser fram emot detta år med både skola och träning, fast om sanningen ska fram så ser jag mest i fram emot att ta det svarta bältet. All ledig tid kommer gå till att små träna sparkar som jag inte riktigt får till, eller kombinationer som jag behöver bli bättre på osv osv.
Tur man är duktig på multitasking, göra läxor och träna samtidigt hemma.. Been there and done that. xD
Jag vill att du ska göra det du vill göra och jag är så stolt och glad för din skull. Men det är så svårt att släppa dig från mitt hjärta och ju närmare dagen jag kommer desto mer känner jag, ibland är jag på väg att brista för jag vet att vi inte kommer att träffas på länge och det gör ont i mig att vi inte kommer att göra det. Du har kommit att betyda så mycket för mig och det finns så mycket som jag vill att du ska veta och som jag vill säga. Vissa dagar önskar jag att det var annorlunda allting men jag är samtidigt jätte glad för din skull och jag vill verkligen att du ska leva ut dina drömmar och göra det du verkligen vill. Du förtjänar det...
De finns två låtar som skulle passa denna månad, den som jag inte tänker välja denna månad är väldigt rakt på sak och visst texten och musiken är helt otrolig i den så tänker jag inte ta den denna månad för jag vill inte att du ska veta hur det är, så därför väljer jag den andra låten som handlar om just hur svårt det är att låta någon gå. Men du ska gå, du ska uppfylla din dröm. Jag kommer vara kvar här och tänka på dig och vänta på dig.

Så här har ni månadens låt

Its hard to let you go - Bon jovi
It ain't no fun lying down to sleep
And there ain't no secrets left for me to keep
I wish the stars up in the sky
Would all just call in sick
And the clouds would take the moon out
On some one-way trip
I drove all night down streets that wouldn't bend
But somehow they drove me back here once again
To the place I lost at love - the place I lost my soul
I wish I'd just burned down this place that we called home
It would all have been so easy
If you'd only made me cry
And told me how you're leaving me
To some organ grinder's lullaby
It's hard, so hard - it's tearing out my heart
It's hard letting you go
Now the sky, it shines a different kind of blue
And the neighbor's dog don't bark like he used to
Well - me, these days
I just miss you - it's the nights that i go insane
Unless you're coming back for me
That's one thing i know that won't change

Over and out

~ Lily

Spännande Höst.

Inlägg 296:
Det har varit några hektiska veckor sista tiden. Till veckan börjar jag på Mittuniversitetet i Sundsvall där jag ska läsa till Journalist i 3 år, och jag har försökt att inte få panik över att man ska börja plugga igen och fixat lite inför skolstarten.
Jag har även varit med och planerat 10 år jubileumet av Teaterhelgen på Ulvön som blev en riktigt lyckad helg med mycket improvisations övningar och många skratt tillsammans med 28 st deltagare inklusive ledarna Kevin och Agneta.
Min Biologiska mormor dog här i sommar och i fredags den 17 Augusti så begravdes hon, oturligt nog så kunde inte jag vara där och säga hej då till henne men det gjorde jag månaden innan hon dog i stället.

Igår började träningen igen med karate klubben och nu så sätter jag igång ordentligt med min svartbältes träning. Inga undanflykter längre. :P Hård träning detta året inför detta och det kommer bli en del läger och jag kommer även att hålla ett juniorläger även denna termin. Det kommer att bli ett ganska tufft år men så vårt det i slutändan. =) Ser fram emot nästa sommar.
Våran klubb har nu fått sin egen Instagram med Adalenskarate heter vi där. =)
Denna sommar har varit helt underbar, otroligt fint väder, härligt sommar läger i början av sommaren och en hel del renoverings jobb i våran träningslokal. Det har blivit lite jobb denna sommar men jag har haft den skönaste sommaren på länge. Mycket bad och träning och en hel del softande trots renoveringen.

Här i sommar har jag även fått vetat att det inte blir någon revy i år. Detta har gjort mig lite irriterad på styrelsen och dom kommer att få höra det. Jag och Josefine har lagt ner mycket jobb på att vi ska börja synas runt om i länet och Sverige och så bestämmer dom sig för att lägga ner allting och ta ett sabbats år. Det går jag inte med på, om det hade varit lite glöd i dem så hade de kommit på dessa ideer själv men de finns ingen glöd kvar hos dem. 3 år kvar till 20 års jubileum och så läggs det ner. 1 September så ska Vi gäst spela med några sketcher på sen sommar kvällen i skog och vi skulle vara med på ett teaterforum i sundsvall och visa och prata om revyn men det går ju inte direkt nu. Jag ska ta detta med styrelsen så fort jag kan, dom kan inte göra så här mot oss. I och för sig får jag mer tid över till karate och skola men teatern var min andningsrum, min stressfria zon. Men men sånt är livet. =)

Ne nu ska jag fortsätta att fixa inför skolstarten på måndag. =)

Ha en bra dag
Over and out

~ Lily

Sommarläger I Mora och efter

Inlägg 295:

26 Juni till 1 Juli var det sommarläger i Mora. 5 Dagar med en hel del träning och en massa roliga aktiviteter och människor. Vi fick prova på lite Okinawa GoJu-Ryu, vi hade 2 gästlärare från en klubb i Mora. Alla från våran klubb som skulle gradera under lägret klarade sina graderingar och fick sin nya grad samt att vi fick 5 nya svartbältare som nu kan titulera sig som Sempai. 3 från Bromma Klubben och 2 från Höganäs klubben. Här kommer lite bilder i från veckan i Mora.

 Gradering

 Cermoni

 Strand träning

 Grattis alla Nya svartbältare

Exakt en vecka efter hemkomst så får jag ett telefon samtal om att Mormor har blivit sämre, så jag åker ner och hälsar på henne. Vilket blir mitt sista besök hos min mormor, för 5 dagar senare så går hon bort. Vilket är idag. Den 13 Juli 2018.. Vila i frid Mormor. 

Detta är den tredje personen i mitt liv som går bort de senaste 15 månaderna. Ja de blir väl fyra om man räknar med puckot som mamma min bodde ihop med. Men han räknas inte i mitt liv. 

Så jag har varit lite dränerad både mentalt och fysiskt de senaste veckorna/månaden så har inte fått mycket teater eller musik gjort heller. Men det ska väl bli bättre det med hoppas jag. 

Over and out

~ Lily

Läger x2 och begravning

Inlägg 294:

Ja nu va det ett tag sedan som jag skrev något, dels så har jag inte haft något internet och dels så har jag inte haft någon dator. Utöver det så har det varit en liten jobbig period med mycket att göra och mycket att tänka på.
Den 22 April dog min extra farmor och vi hade begravning för henne den 11 Maj. Gjorde en tatuering för henne på mitt vänstra bröst den 9 Maj. En pusselbit med hennes födelse år och döds år. Pussel biten är knuten till henne på det viset att vi la alltid pussel hemma hos henne när man var där ibland bråkade vi om bitarna och hittade varandras bitar. Älskade Extra Farmor vad du är saknad.

I helgen som kommer så ska jag och en till hålla ett juniorläger upp till 16 år. Det ska iallafall bli kul. Lite skräckblandad förtjusning. Mitt första läger som jag håller i. =) Så sista tiden har det varit mycket planering kring detta samt sommarlägret har jag fixat lite för. Ska vara ett litet juniormästerskap på vårat juniorläger också och de ska bli kul. =) Filmkväll med godis och en hel del träning. =)

De här med min hemma träning har ju gått och pipsvängen totalt. började jogga och träna styrka hemma men så skadade jag foten för 5 veckor sedan. Så nu kan jag inte jogga än. Alla skor gör ont på foten. Men styrketräningen går iallafall fortfarande att göra så länge inte fibrovärken slår in som den gjorde förra veckan då jag va liggandes typ hela veckan.

Har sökt två utbildningar på universitet i Sundsvall Journalistik och webbredaktör, hoppas jag kommer in på webbredaktör utbildningen för de är nog den jag kommer välja om jag kommer in på båda. Jag är lite kluven vilken jag ska ta men det lutar mest mot webbredaktör.

Ne åter till Lägerjobbet.

Over and out

~ Lily

Nått min gräns?

Inlägg 293: Ibland funderar jag på hur jag orka kliva upp på morgonen.
Just nu känns det som om ingenting fungerar och allting känns övermäktigt. Man kliver upp och gör det man måste men hellst vill man bara ligga i sängen och lämna hela världen utanför. Hade jag inte haft hund är det nog vad jag skulle ha gjort. Jag orkar och vill ingenting, jag vill bara skrika och gråta och gräva ner mig i täcket. Jag tror jag har nått min gräns, det känns iallafall så.
En positiv sak i allt..... just nu finns de inget positivt. Jag kommer nog ångra att jag berättar det här men gudarna ska veta hur mycket skådespel och masker jag bär dag ut och dag in. Alla tror att jag är så stark och orkar hjälpa och stötta andra och att jag alltid är glad men de ska bara veta hur mycket skådespel det ligger under det. Jag visar bara vad jag vill ska synas.

Nu ska jag ta och försöka sova. :) godnatt

Ovet and out

~ Lily

Dreams and Design

inlägg 292:
Att vakna upp till den största nyheten för i år var rena drömmen. Jag har väntat i ungefär ett år på att detta ska hända och så händer det. Den 4 September måste jag till Stockholm för denna händelse.
Den största idolen jag har inom Dragkulturen kommer till Sverige. Bianca del Rio.. Helt fantastisk människa. Så glad att hon äntligen kommer hit. Tur att jag inte köpte biljetterna till Finland eller Norge istället. Det hade varit lite surt,
Så taggad för att se denna show, sist jag var så här taggad för en show var 2014 när Bon Jovi kom till Sverige. Jag är som ett barn på julafton, överexalterad. Min Julklapp till mig själv, Blame it on Bianca de Rio Comedy tour - VIP package 1..... =)

Nu har jag påbörjat min egen hemsida. Den är under utveckling och kommer så småningom att komma upp den med. Om jag kommer in på Webbredaktör utbildningen kan det vara bra att ha en egen hemsida som man kan leka med och utveckla till det bästa och öva sig på när man inte är i skolan. Ett sidojobb jag ibland brukar göra åt andra, hjälpa dem att få ordning på den hemsidan som dom har. Det är så roligt så jag ska ta det ett steg längre och verkligen utbilda mig inom det. Jobba med hemsidor och design är verkligen jätte kul mellan teater och musik skrivandet. Det är ett roligt jobb att koppla bort hjärnan med när man jobbar med det andra kreativa sakerna.


Åter till webbskapandet.

Over and out

~ Lily

Klipp från orevyns senaste revy

Inlägg 291:

Här kommer några klipp från den senaste revyn som vi körde.

Husdjurens Hemlig Liv - Orevyn En sketch i huvudet på Husdjuren

Rapunzel - Orevyn En sketch om klassikern Rapunzel

Svevis har koll - Orevyn En sketch om den dåliga snöplogningen

Sånt ä' girigt - Orevyn En sång om landstinget och BB nedläggningen

Gammal eller Ung? - Orevyn En sketch om åldersnojja.

Titta och njut. =)

Over and out

~ Lily

Jobb jobb jobb och krasslig rygg.

Idag vaknade jag vid halv åtta och ryggen var nästan helt ur funktion, vette tusan hur jag har sovit i natt. Var så stel i  ländryggen att det värkte ner i benen och upp mot skuldrorna. La mig på soffan i hopp om att det skulle släppa men inte det. Strax innan tio bestämde jag mig för att gå in till stan och jobbet på en kopp kaffe så jag kunde rucka upp ryggen lite med promenaden men det slutade med att jag fick jobba i stort sett en full dag bara så där. Pengar till mig och ryggen blev mjukare på att flytta sko kartonger och hyllor runt runt i butiken. Så det blev två flugor i en smäll där. Glad "plånbok" och glad rygg. =)
När man sedan kom hem så blev det lite planering inför sommaren och jag måste nu sätta mig och skriva minst två monologer inför sommaren för ett projekt. Tur man är rätt duktig på det. Sedan ska det ju även planeras för andra projekt som ska bli i början på hösten. Så jag har det jag gör och jag älskar varje sekund av det. Men nu har jag mer kött på benen för varje projekt så nu ska det gå mycket lättare och bättre att få ihop texterna till allt.

Utöver det så ser jag att jag börjar närma mig 300 inlägg på den här bloggen och som mitt 300 inlägg funderar jag på att skriva ner hela sanningen om mitt liv från födsel till nu. Den är i stort sett redan färdig skriven jag har bara inte haft mod nog att lägga ut det, men jag kanske gör det som mitt 300de inlägg. Detta inlägg är mitt 290 inlägg så det börjar närma sig. =) Får väl se om jag har mod nog att lägga ut det för allmänheten. Den har legat under bearbetning i några månader så den har varit på väg länge.

Ne åter till teater skrivandet.

Over and out

~ Lily

En sån där dag.

Nu är jag nere i en sån där svacka igen. Jag orkar och vill ingenting. Jag som hade börjat med träningen utanför Karaten för att bygga upp konditionen och benmusklerna och sedan faller man ner i svackan. Jag tar mig alltid upp men det är jobbigt att falla ner i dessa svackor, fast vad kan man göra? Alla former av depression tillhör fibromyalgin så såna här svackor får man faktiskt räkna med ibland. Och smärtan är utöver det vanliga just dessa dagar som varit, jag har klarat mig bra ändå fram tills nu.
Jag hoppas jag får mitt nya bankkort denna vecka, det är inge roligt att vara utan, man kan varken handla eller tanka. tur är väl att man har allt man behöver just nu tills man får det dock.
Förra veckan fick man spärra kortet, polisanmäla ett Amerikanskt/kanadensiskt företag, försöka få tag på banken för reklamation av transaktion. Det blev en lång dag förra veckan när detta hände och det är väl det som slår tillbaka på en nu kanske.

Galafesten i lördags blev riktigt lyckad faktiskt. Bland de bästa festerna som jag har planerat, roliga lekar, roligt folk som kom, Riktigt god mat, Bra trubadur. Våran öppnings presentation slog som tusan. Det blev en riktigt bra kväll.

Återgå till att ta sig upp.

Over and out

~ Lily

Träningsvecka 1

Måndag är min vilodag inför en hård träningsvecka.
Tisdag: Vanlig karate dag, basic och kata.
Onsdag: 88 situps, 44 benböj med hopp, 9,5 km rask promenad
Torsdag: blev det ingen träning för att jag fick sitta i telefon och maila hela dagen. polisanmäla, spärra bankomatkortet, reklamation av transkation på banken  osv osv, Hela dagen gick nästan åt till företaget som dragit pengar från mitt konto utan min tillåtelse. Ett Budnings företag i Vancouver USA. Jag hade aldrig hört talas om detta företag förrän jag såg att dom dragit pengarna av mig. Sjukate i det hela är att företaget själv kan tydligen inte ge tillbaka mina pengar och ändå kan dom inte finna varken mitt namn eller min mailadress. Någon har ändera råkat skrivit fel kontonummer/kortnummer så det blev mitt eller så har någon rent av hackat mitt konto. Varför skulle jag vilja bjuda på begagnade bilar i USA när man kan köpa en ny eller begagnad här i Sverige. Man måste ta bilen man bjudat på och vunnit på släp för att få hem den. Så hela torsdag gick åt till detta helvete och som om inte det var nog så hade man telefon problem också som gjorde att detta tog hela dagen.
Fredagen så jobbade jag hela dan i butiken sedan så var jag upp till festlokalen och bar mixerbord och sådant för festen som vi hade i lördags. Så hann inte med så mycket träning då heller, kortare promenader med hunden och några ländrygg/bål övningar som jag fått av sjukgymnasten.
Lördag: satt man med frisyr och smink hela dagen men men fick ändå lite träning då man sprang runt som en tok på festen som lekledare, man dansade lite och folk drog i en hit och dit. Så det blev väl lite mer vardagsträning.
Söndag idag ska jag iallafall få lite träning gjort, Frågan är vilken typ av träning, det tåls att fundera på. Gissar på att det blir lite situps, squads, armhävningar, statisk muskel träning. Känns som en sådan dag idag.

Dreams and beach 2018

Jag vet att mobilt internet inte är så snabbt att ladda ner på men detta tar ju priset. Har hållit på hela dagen med att ladda ner The sims 4 med mobilt internet och den har inte ens kommit halvvägs. :P Inte ens spelbart ännu. Och jag kan inte ladda ner något annat medans jag håller på heller, så ingen spotify än och streama film på netflix glöm det just nu. :P  Men en sak är säker iallafall, det är skönt att ha en fungerande dator igen när allt är nerladdat och fixat.
Tidigare idag så gick jag min joggingrunda och kollade av om det var fritt att börja jogga och de va de. Så nu är det bara att börja med konditionsträningen  på allvar. Beach 2018 here i come, eller nått i den stilen. 👅

Fick reda på idag att min Dragqueen favorit kommer till skandinavien med sin show i år. VIP biljetten går på 3500 kr för 2 personer utan resa. Jag vill så gärna åka till Finland och se showen. Jag hoppas att man kan åka i september och se showen. Skulle vara en dröm som går i uppfyllelse och se Bianca del Rio's "Blame it on Bianca del rio" - show och träffa Bianca del Rio- Herself. Det är på gränsen att man ställer sig i ett gathörn och säljer sig själv bara för att kunna gå, Inget jag kommer att göra men så hemskt gärna vill jag åka. Kan nästan inte bärga mig och showen är i september. :)
Frågan är dock om man skulle åka dit i full drag själv eller om man ska vara sig själv vardagligt. Ja de är en fråga man kan ta sen när man väl är där i Finland och man vet att man faktiskt kan se showen och träffa henne. :) Please make my dream come true. :P

Återgå till det man höll på med.

Over and out

~ Lily

Ny dator

Nu har man en ny dator igen. Äntligen, nu kan man kanske börja göra saker igen som involverar dator. Så som skriva teater, musik, protokoll osv osv, jag skriver som en kråka för hand så folk ser knappt vad man skriver. 'Dock är det lite ovant att använda som av tvn som skärm, bilden är sjukt stor, fast det är ju skönt med då ser man utan att anstränga sig så mycket. Kommer bli stor skillnad och kolla på netflix när man är van att kolla på netflix på samsung galaxy s6 skärm. xD

Idag blir det rakt igenom konditionsträning, har precis börjat med min svartbältes träning utanför den ordinarie träningen, Kondition och uthållighet/muskelträning 2 dagars kondition, 2 dagars uthållighet/statisk muskelträning och 2 dagar ordinarie träning och en dags vila. =)

På lördag blir det äntligen en revyfest/galafest, så många gånger som vi har bytt datum senaste året så ska det bli skönt att äntligen få det ur vägen. Har planerat denna fest i över ett år och perfection is the only thing im speaking. :P

Ska väl fortsätta att uppdatera windows updates och grejor så datorn funka som de ska.

Over and out

~ ily

Våren.

Det är så skönt att våren äntligen är på väg, härliga promenader i solen och härliga joggingturer i skogen, picknick på någon härlig plats.. Ingen mer snö, halleluja för den dagen då det är borta. =)
Denna påsk har varit ganska intressant, jag har jobbat med några musiker och vi har gjort upp en plan och det känns riktigt bra. Jag hoppas dom går med på att spela in denna ide så jag får den i min samling av minnen. Vore en kul grej och ha sin egen demo liggandes i bokhyllan. =)
Sen är det bara en grej kvar att uppnå, och det kommer jag göra en dag. Allt jag behöver fram tills dess är hopp. =)

Nu finns några av årets klipp på våran youtube kanal, "Orevy Kanalen", det kommer att komma fler så småninom men jag har inte hunnit med mig riktigt. Det är några klippa att gå igenom och lite folk att fråga om man får lägga ut dem på youtube. =) Nästa års revy blir minst lika storslaget.
Men först revygalan sedan kan man börja fokusera mer på nästa projekt och revy. =) One thing at the time.
Nu ska man väl ta och gå tillbaka till att göra ingenting ett tag till. Idag är det verkligen en sådan där lat dag kan jag lova. Faktiskt så är det skönt att bara titta på serier och återhämta både hjärnan och kroppen utan att behöva jobba med dem hela tiden. =)

I helgen fick jag ett meddelande på facebook av någon som jag verkligen inte ville ha ett meddelande av. En person som har förstört så mycket för mig. Jag förstår varför denna person skickar ett meddelande till mig, jag är en av alla som han sårade och skadade väldigt mycket. Han berättade saker jag redan visste, att han suttit i fängelse och sitter nu på behandlingshem, han håller alltså på att habiliteras, vilket jag tvivlar på att det någonsin kommer att funka på den människan. Iallafall detta meddelande fick jag av denna person pga att denne går på ett 12 stegs program på det här behandlingshemmet, dom flesta som behandlas går igenom dessa steg. Iallafall i detta meddelande så blev jag kallad medberoende. Detta gjorde mig ganska irriterade då jag inte alls var en medberoende åt denna person, jag var offret i det hela. Det var bland annat jag som fick stå ut med den psykiska misshandlet, det var jag som fick genomgå sexuella trakaserier och det var jag som fick utstå den fysiska misshandlet. Det var jag som fick höra hur dålig jag var, att jag inte skulle bli något, att jag inte kan klara något, det var jag som fick skiten för att saker inte gjordes.
Denna person kan be om förlåtelse hur mycket den vill, jag kommer aldrig att förlåta. Jag accepterar att jag fick det där meddelandet och jag accepterar varför jag fick det. Men jag kommer aldrig att kunna förlåta. Jag gick vidare och lämnade allting bakom mig för 7 år sedan.

Over and out

~ Lily

Mycket på samma gång

Idag är en sån där dag då man känner att man skulle behövt få någonting gjort men man vet inte riktigt vart man ska börja. Jag har föera sketcher och låtar för revyn på gång men jag kommer inte vidare för jag jobbar på flera samtidigt. Jag har en del saker på gång med ett annat projekt också men likaså där får jag inte så mycket gjort för jag jobbar på alla samtidigt.
Jag borde bli mer organiserad, göra klart en sak i taget, men min hjärna jobbar bäst om jag jobbar med flera saker samtidigt för mitt undermedvetna jobbar på en sak medans mitt medvetna jobbar på en annan.

Trots att jag är rädd för att det inte ska bli någon revygala som vi har planerat så ser jag ändå fram emot den kvällen väldigt mycket. Jag och en kompis har planerat allting och det är en hel del roligheter planerade. Det kommer bli en stört kul kväll.

Ne nu ska jag väl ta och återgå till allt arbete igen. Sketcherna skriver inte sig själv vad jag vet. tänk om dem gjorde det, vad skulle jag då göra av tiden?!

Over and out

~ Lily

Några intressanta veckor.

Det har varit några intressanta veckor efter tävlingen i Boden. Två helger efter tävlingen var det läger nere i Stockholm två dagars läger ca 16 timmar hård träning i Kata och bunkai. Jag hade ådragit mig en sträckning i ett muskelfäste bak i knät men tog det inte på så stort allvar efter tävlingen utan fortsatte att träna hårt inför lägret och tränade ännu hårdare på lägret vilket orsakade en överansträngning av mitt muskelfäste som gick från halva vaden till halva låret så man blev liggandes i 3 veckor på soffan och missade en kata tävling i Stockholm helgen efter lägret.

För någon vecka sedan var jag på årsmöte med Amatör teaterns riksförbund västernorrlands styrelsen, jag hade blivit tillfrågat att vara suppliant för styrelsen, halvvägs in i mötet så blev man invald som ordinarie ledarmot. Vilket innebär ganska mycket styrelse jobb som jag faktiskt ser fram emot väldigt mycket. Teatern har varit mitt liv länge och nu är jag inne i styrelsen för amatörteatern i västernorrland. Livet kan inte bli bättre än så, eller ja jo, få betalt för att göra det man älskar hade varit ganska bra men men, så länge man gör det man älskar vad betyder då pengar? :)

Tankarna har under dessa tre veckor som man varit skadad farit runt som en enda stor tornado. Jag är så nära på att ge upp allt som har med känslor och kärlek att göra för jag känner mig faktiskt tillfreds med att vara ensam och leva mitt liv med mina saker och projekt. Men samtidigt så finns det ingen annan som berör mig så otroligt mycket som du. Man kan drunka i dina ögon, hela din uppenbarelse får hela mig att må bra, ditt skratt och din röst för mig att le, Nästan all smärta är som bortblåst när du är i närheten, Du får mig att vilja öppna upp mitt hjärta och faktiskt släppa in någon för första gången på länge. Finns ingen som jag trivs så bra med som med dig.
Fast det är inte lätt att tycka om dig, det är inte lätt att släppa in någon, ingenting i det här är lätt, och i slutänden är det inte det som är meningen med det? Att det ska vara lätt alltså? Som marshall säger i How i meet your mother "Being with someone should be the easiest thing in the world, if its not easy its not right" Jag vill ge upp men något säger mig att inte göra det, Jag har ingen tanke på att flytta ihop med någon än, vara tillsammans betyder inte att man måste bo ihop. Det finns alltid tid, vi kan alltid skapa tid.

Åter till det roliga i mitt liv. I maj ska jag åka ner och representera ATR västernorrlands styrelsen i ATR kongressen och gå på amatörteaterfestivalen i Södertälje, Jag är en av fem huvudpersoner i ett projekt vi ska prova här i bygden, Det är snart dags för den årliga revyfesten som jag har planerat tillsammans med min festfixarkompis och revykollega. Jag är med och planerar massa teaterforums och kurser och kurshelger, til hösten börjar möterna för revyn igen och jag kan faktiskt träna igen efter skadan och om några veckor ska vi ha ett barn läger jag och en karatetjej.
Det är mycket på gång just nu och jag älskar det, ibland leker livet och allting bara faller på plats.
En ny låttext har blivit skapad och en hel del material både för revyn och för det projektet som vi ska prova är gjorda.

Månadens låt: H.O.L.Y - Florida Georgia Line

"When the sun had left and the winter came

And the sky fall could only bring the rain I sat in darkness, 
all broken hearted I couldn't find a day I didn't feel alone 
I never meant to cry, started losing hope
But somehow baby, you broke through and saved me

You're an angel, tell me you're never leaving' 
Cause you're the first thing I know I can believe in"

Nu ska jag ta och återgå till allt arbete.

Over and out

~ Lily

Eftertanke

Hurra hurra på min bemärkelsedag. Inte för att jag direkt firar min födelsedag men idag bjöd jag iallafall två av mina vänner över på tårta och kaffe. Och jag fick Fantastiska vidunder och vart man kan finna dem boken av en av dem. Så dagen började med att jag städade och var instängd i mitt huvud och tänkte kanske lite för mycket som vanligt.

Sedan på eftermiddagen så dök dom upp och det blev lite tårta men jag var fortfarande inte helt närvarande för att jag var instängd i mitt huvud.

Nu i kväll har jag suttit på golvet och strechat och tränat rygg och bål och försökt skriva lite teater och musik för att försöka stänga ute alla tankar, i vanliga fall brukar det funkar men tyvärr idag är tankarna för starka för att tryckas undan. 

Jag kan inte för mitt liv få bort känslan av hopplöshet och värdelöshet. Mitt självförtroende är som bort blåst och det var länge sedan jag verkligen kände mig så här dålig på saker. Jag vet att jag är grym på att skriva texter både teater, musik och dikter men inte ens det verkar gå bra idag. Självsabotage? Ja jag tror det. 

Jag får ingenting konkret ner på papper, jag kan inte ens hitta rim på enkla ord, jag får inte en enda replik att låta bra. 

Tror nästan att jag tar och drar täcker över huvudet och hoppas på att allting känns och är bättre i morgon. Det finns en anledning till att jag känner så här och jag vet vad den anledningen är men jag kan inte släppa känslan som den anledningen skapar. Att en sådan liten grej kan göra så man tappar modet och glöden på det här viset. 

Men något positivt i alla negativa tankar är ju att jag har fått en ny bok att läsa. =) 

En bok jag har velat haft länge, nu jävlar ska jag studera alla vidunder och bli grym på magiska varelser. Ja jag är en Harry Potter nörd ända ut i fingerspetsarna. Jag kan allt, name it and i tell you. Jag har studerat alla familjeträd och familjehistorier, kan alla böcker och filmer utan till och nu har jag ännu mer att studera, vidunder och Newt's livsverk. Har redan för länge sedan börjat studera hans liv och honom så lite kan jag om Newt. =)

Detta kanske får mig att tänka på annat en liten stund. =)

Ha en bra kväll.

Over and out

~ Lily

Fira eller inte fira? det är frågan

Denna vecka blir man ett år äldre och det känns både bra och dåligt.

Jag har ingen lust att bli äldre samtidigt som jag vill det. Jag är i valet och kvalet om jag ska fira eller inte. Samtidigt som jag vill fira så vill jag inte och ska jag fira så vill jag ha honom där. Samtidigt som jag bara vill glömma och göma mig för allt och alla. 

Som du ser det är med blandade känslor som jag fyller år. Jag har aldrig gillat att fira min födelsedag sedan mina fosterföräldrar bland annat förstörde mina födelsedagar för det mesta. De senaste 4 åren har jag inte riktigt firat min födelsedag och med blandade känslor så närmar det sig igen. 

Fira eller inte fira? det är frågan. :P

Nu var det länge sedan jag satt och skrev en egen låt så man kanske ska ta och försöka komma igång med det igen. Har ju mest bara blivit revy och teater grejor senaste tiden. Behöver börja få ordning på mina egna texter med. Vi får väl se om jag kan få ihop en text till. Borde börja sätta musik på dem snart så man kanske kan lägga ut dem senare. Vore ju roligt så de inte bara blir texter som ligger och skräpar någonstans i ett kollegieblock.

Månades Artis är iallafall Cher och denna låt tilltalar mig extra mycket just i dag.

Love is a lonley place without you - Cher

"I know I'm not alone

I should not be afraid

'Cause I hear your voice

And I know you're there beside me

And so I give my heart

I live to love again

But I can't let go

Of the way I feel about you

Love is a lonely place without you

I miss you and you're almost here

And I'm almost touching you

Love is a place I have to hide away

I'll never love this way again, again"

Over and out

~ Lily