känslorna på utsidan

Jag är som en tornado imellan åt. Terapin jag gjorde här i vår har rört om inuti mig och skapat ett nytt jag. 

Jag har just nu mina känslor på utsidan och jag brukar ha dom på insidan. 😊 jag är inte den som varken visar eller pratat om känslor och jag har aldrig varit den  som är känslorstyrd men sista tiden så har jag varit väldigt känslorstyrd och det är otroligt jobbigt.

Jag måste försöka stänga av igen och få kontroll över denna känslohärva som har kommit upp. Den är till mer problem än till nytta. Detta är inte jag, jag är inte en cold hearted bitch, jag är bara väldigt privat när det gäller mina egna känslor. 

Och det är en av anledningarna till att den senaste tiden har det varit väldigt känslofyllda inlägg. Men jag jobbar just nu på att finna balansen i mina egna känslor. 

Jag vill inte vara någon annan än mig själv. Men vi alla går igenom saker som gör att vi tillslut blir en bättre version av oss själva. Jag vill inte ändras till någon jag inte är. Jag är en ärlig, glad eller gladare person som tar problem när dom dyker upp. Vad är alternativet? En person som säger de rätta sakerna och låter problem kvarstå? Låter som en toffel. 

Jag kan bli styrd av andra personer men det går inte löngre att kedja fast mig och förändra mig till någon jag inte är. Både tidigare ex och familjemedlemmar har manipulerat en och gjort om en så många gånger under uppväxten. Jag har tillräckligt mycket självaktning, självsäkerhet och skinn på näsan idag att jag inte tänker ta det. Ta mig för den jag är. 

Visst jag ha en depression som går upp och ner och jag kan bara jobba med den för att må bättre. Jag behöver bli mer medveten om mina känslor, det vet jag men att ha dem på utsidan som jag har dom just nu och haft så ett tag det är inte jag. 

Det är väl bra att jag har börjat prata om dem med involverade personer men jag är inte den som har dom på utsidan. 

Jag vill ha tillbaka dom på insidan, till större del iallafall. 

Jag kanske går off the grid ett tag. Men jag ska försöka skriva lite om processen att jobba med mina utårvända känslor. Men bli inte förvånad om det inte skulle dyka upp ett inlägg på ett tag. 

Over and out

~ Lily

Jag är på rätt väg

Just nu har jag en väldigt bra period. De senaste dagarna har allt känns bättre med min depression. Jag börjar tro på mig själv igen mer och mer. Ingen som kontrollerar mig längre. Jag har brutit mig lös ännu en gång från negativa saker runt mig. Det kommer att komma dagar, tillfällen och personer som gör att jag är tillbaka där jag har varit några gånger i mitt liv.

Men för varje gång det händer så tar det kortare tid att göra sig av med det. Känslorna och tankarna kring dessa tillfällen, saker och dagar blir också kortare. 
Till slut kanske jag inte ens bryr mig längre, till slut kanske det tar bara någon dag innan jag brutit mig ur det. Och då har jag kommit lång då har jag tagit mig ur depressionen helt... förhoppningsvis. Jag lär mig sakta men säkert och jag blir bara bättre och bättre för varje dag och år. 

Vet man vad man har för problem så är det lättare att lösa det. Och jag blir bättre och bättre att lösa mina egna problem. För en gångs skull börjar jag göra som jag säger till mina vänner och andra som har problem. Jag har börjat lyssna på mina egna ord och lösningar. 

Jag kommer att bli "frisk" från detta så småningom, och det är det som jag siktar på. 

Och du är till stor hjälp även denna gång. <3

Over and out 

~ Lily

Ge mig ärlighet.

Jag är inte redo för något förhållande med någon efter det som hände förra sommaren. Jag är fortfarande skadad och förstörd efter det som hände. Och de blir fan inte bättre med tiden. Hade min andra terapi session i söndags för att jag är nere i botten igen. Jag trodde verkligen jag skulle fixa att ta mig själv upp och ett tag gjorde jag det. Ett tag kunde jag känna att jag va på väg åt rätt håll men nu har allting börjat ramla över mig igen. Alla känslor som jom upp då, som jag inte riktigt bearbetade. Ocj sen började teatern och mitt nya jobb och jag tryckte bort ännu mer av allting. Sen kom smällen med en person man hade jobbat länge med sedan 2017 och det togs om hand om på ett proffsigt sätt från alla håll som blev inblandade och jag började känna en del glädje i livet. Men sedan slutet av februari början på mara så här det bara gått mer och mer neråt och nu står man med skit ändå upp till öronen av känslor och sånt man inte har tagit hand om från allt det här. 

Jag har alltid velat vara din vän trots sakerna som har hänt för du har en stor betydelse för mig i mitt liv även om du inte tror det. Men min hjärna spelar mig spratt och det gör så fruktansvärt ont i mitt hjörta. Jag vill att du ska vara lycklig och glad och göra det du vill med ditt liv

Det jag behöver i mitt liv från alla just nu är en stor dos ärlighet. Vad folk tänker, tycker, menar, gör och så vidare. Jag är inte kapabel till att gissa, tro eller undra. För min hjärna mår inte så bra och spelar mig sånna hemska spratt att hela jag inte alls fungerar. Jag orkar inte längre, jag kan inte fungera som en människa. Snälla va ärlig med mig. Låt inte min hjärna spela mig dessa spratt löngre för det för så förvånat ont. 

Over and out

~ Lily

30 års dagen

Till att börja med så ska jag vara ärlig och säga att när jag fyllde 16-20 år så trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva min 30 års dag. Man var så djupt inne i depressionen och man stod i skit ända upp till öronen. Man såg nästan ingen utväg ur det, och att fylla 30 år var så långt borta och nästan omöjligt att tänka sig.
Men nu är man där.. 30 år. det är ändå rätt stort att fylla 30, man blir liksom mer "vuxen" Nu måste man inte vara med 18-20 åringar på krogen nu kan man gå på 30+ dagar. Man slipper vara ute med dom som gick lågstadiet när man själv var gymnasieelev.
När jag ser på mitt liv idag så kan jag inte annat än att le, jag gillar mitt liv jag har nu, ja är så glad att jag stod ut genom dom jobbiga åren och verkligen kämpade mig fram till där jag är i dag, jag kan inte önska mig ett bättre liv.
I går på min 30 års dag så kom mina två bästa kompisar över, den ena med barn och pojkvän. Vi fikade hemma hos mig sedan var det att klä om sig till Prins Per-Eric och ge sig ut på äventyr och hitta en prinsessa. Vi drog in på gallerian i Kramfors och där började jakten.
Efter en stund hittade jag en kille som ville bli min prinsessa och flytta in med mig i mitt stora slott, leksaksstugan i lekhörnan på gallerian. :P
Sedan när uppdraget var klart så var det dags att dra vidare mot nya äventyr. Närmare bestämt Övik och paradisbadet och spa anläggningen.
Jag och min kompis hade riktigt mysigt och väldigt roligt. Stenen och flytkorken. Jag är stenen förresten, jag sjunker som en sten i vatten.... ÄVEN saltvatten. =)

Men ja jag hade en riktigt trevlig dag tillsammans med vänner och jag kommer att kunna titta tillbaka på denna helg och åtminstånde vara glad för en födelsedag när jag blir äldre. I kväll blire det fest för att man fyllde år, för idag finns det chans för barnvakt till allas ungar. =) Så de blir en två dagars 30 år firande.
Men jag kan inte vara annat än lycklig för hur mitt liv har blivit. Min bästa tid i livet har börjat.
Som Molly Sanden sjunger "det bästa kanske inte har hänt ännu"


Over and out

~ Lily

Bara en massa lögner

Jag tänker inte ens försöka att dölja min frustration. Jag är så less på lögner, och att man går på varenda jävla lögn varenda gång. Av folk i den innersta kretsen som inte ska ljuga och älska en villkorslöst. 29 år av bara en jävla massa lögner. Jag lär mig visst aldrig, jag vet att det är så här det kommer att vara och jag vet att lögnerna kommer att vara det ända som kan ges, men att jag går på dessa lögner varje gång, är helt ofattbart. Det har alltid varit samma lögner, jämt med några få modifieringar och lite nya lögner men det har alltid varit lögner. Varför? I 29 år! När ska jag lära mig.

Några säger att det är för att jag hoppas på att det ska bli ändring? Men hur kan jag hoppas på det när jag vet hur det alltid har varit i 29 år. Det är ändå 29 år vi pratar om. 

Ja hoppet är det ända som finns kvar när det ser mörkt ut, men någonstans borde jag väl ändå inse att det aldrig kommer att bli annorlunda, inte när det gäller det här i alla fall. Jag får bara lära mig att leva med det helt enkelt. Du uppfostrade mig ändå i 15 år innan jag blev placerad hos den där inte så bra fosterfamiljen. 

Skulle det skada att vara ärlig en gång i livet? Det ända jag vill ha är sanningen, att folk ska vara ärliga. Ärlighet vara längst.

Förlåt, jag behövde bara skriva av mig lite. =)

Over and out

~ Lily

Nya tider och gamla minnen.

På måndag så börjar jag på min fasta tjänst i en Life butik uppe i Övik. Jag kommer att pendla för jag vill inte bo där uppe. För stor stad för lilla mig. Sedan har jag påbörjat min biografi och det går ganska bra med den. det är lite små jobbigt att minnas saker man inte minns eller att skriva om sakerna som har hänt. Trots att jag inte längre döljer mitt förflutna så är det ändå smärtsamt att tänka på det och försöka sätta ord på allting. Men sedan finns det en del super fina minnen som får en att bli glad och ledsen på samma gång. Som alla tankar och minnen med farfar och Finland. Dom minnena gör mig både ledsen och glad. Jag saknar honom varje dag. <3
Min nya diet går bra också. Just nu känns det som om hela livet går bra faktiskt. Det är till min fördel just nu, och jag tänker njuta av den vågen så länge den varar.

Over and out

~ Lily

Nu tar jag kontrollen igen!

Den senaste veckan har varit helt kaotisk rent ut sagt. Det har varit ett helvete på jorden om jag ska vara ärlig. Förra veckan skulle ha varit den bästa veckan i mitt liv men det blev visst inte riktigt så. Istället för att vara stolt över mig själv och vara glad över vad jag har gjort, så fick man utstå psykisk misshandel hela veckan på alla möjliga sätt som går nästan. Jag hoppas detta kan gå över snart så jag kanske kan njuta lite av glädjen som jag hade den 29 Juni när jag tog emot det svarta bältet, den stoltheten över mig själv. YOU STOLE IT FROM ME, GIVE IT BACK!

Det är slöseri med tid att vältra mig i dessa negativa känslor som du har orsakat för mig senaste tiden. Jag tänker inte ge dig det längre. Nu är det min tid att vara glad för vad jag har åstakommit, Detta var det stoltaste ögonblicket i mitt liv, den bästa dagen i mitt 29 åriga liv. Du ska inte få förstöra detta nå mer, Jag tar kontrollen igen över mina egna känslor och mig själv.
Ibland är det svårt bara, det du gjorde sårade mig jävligt hårt, allt du gjorde den veckan sårade mig. Det sista va bara toppen på isberget.

Im taking controll again!

Over and out

~ Lily

Det kan bara bli bättre.

Vissa dagar är svårare än andra dagar. Smärtan i brösten är väldigt tung vissa dagar, ungefär som idag. Vissa dagar gör det bara så ont. Jag vet att det kommer att ta tid att läka och att smärtan så småningom kommer att lätta men jag kommer aldrig att glömma. Man lär sig bara leva vidare.

"It has been said that time heals all wounds. I do not agree. The wounds remain. In time, the mind, protecting its sanity, covers them with scar tissue, and the pain lessens, but it is never gone" - Rose Kennedy (Spencer Reid)

Jag kan inte med ord beskriva denna smärta men dessa citat som finns med i bloggen är en ganska bra beskrivning. 

"The best and most beautiful things in the world cannot be seen or even touched - they most be felt with the heart" - Helen Keller (Spencer Reid)

Det ni gjorde sårade mig riktigt rejält och mycket. Det kommer att tag tid att läka från detta. Men jag ska göra mitt bästa för att bli bättre igen. Jag kommer att bli bra igen. Ibland önskar jag att farfar var vid livet och kunde komma med tips och råd, för det behöver jag verkligen nu.

Over and out

~ Lily

Djupa tankar.

Alla har vi bagage som vi dras med och det måste man komma ihåg. Det är inte bara jag som har bagage, vi alla har det. Mitt bagage är ganska stort och det är ingenting jag direkt döljer längre. Men trots mitt bagage så försöker jag att inte tänka på vad som skulle kunna hända för det skulle förstöra allt. Paranoid kan jag vara för andra saker tycker jag. Jag vill inte vara kontrollerande därför försöker jag släppa tankarna som försöker styra över mig.   

Som sagt mitt bagage är rätt stort och det kommer ta mer än ett blogginlägg för det. Men här kommer en del av mitt bagage.
"Things like this keeps me up all night!"
Jag tänker inte ge upp mitt liv för någon igen. Mina vänner, teatern och karaten är min familj och de kommer alltid att vara en del av mig och det måste folk ta och acceptera. Att ge upp mina vänner, karaten och teatern är som att ge upp en del av mig själv. Jag är ingenting utan dessa 3 komponenter i mitt liv, jag har dessa 3 komponenter att tacka för att jag fortfarande finns vid liv. När teatergänget kom in i mitt liv första gången så var jag väldigt nära på att avsluta det som kallas för liv. Jag stod på bergskanten och funderade på att hoppa för att säga det metaforiskt. Då hade jag varit utan karaten i något år redan för att mina fosterföräldrar hade tvingat mig att sluta. Jag hade redan förlorat en stor del av mig själv och var villig att sluta det lilla som var kvar av mig. När jag sedan flyttade ner till mitt ex, när jag sedan valde att flytta från teatern och mina vänner som jag hade kvar och den nya familjen jag hade fått så dog ytterligare en del av mig men jag gjorde det för kärleken. Kärleken som inte höll mer än 3 år kärleken som inte lät mig hålla på med det jag älskade för att han var rädd att jag skulle bli självständig igen. Efter 3 år så insåg jag sanningen och jag sa till mig själv "aldrig en gång till, aldrig".

2015 så flyttade man tillbaka hem med många tankar och många känslor.
Det bästa jag gjort i mitt liv, samma år började man med teatern och karaten igen. Äntligen var jag tillbaka där jag ska vara, där jag kunde känna mig trygg och hel igen. Och jag tänker inte lämna det en gång till, inte ens för kärleken. Jag vill vara hel, jag vill vara jag, jag vill göra det här.
Karate, teater, vänner = Familj 💖
Det är det här jag ska göra och det är här jag ska vara.

Jag är fylld av ångestfyllda tankar och känslor i stort sett varje dag, men jag försöker inte låta det vinna över mig eller styra mitt liv. Jag försöker att styra det precis som jag försöker att styra över min smärta i kroppen. Men vissa dagar så tar det över helt och hållet och det måste jag ibland låta den göra så att det inte sväller över och blir för mycket på en gång. För då vet man aldrig vad som kan hända. Jag är inte självmordsbenängen längre, och det finns ingen risk för att jag kommer att bli det igen. Isåfall skulle inte min psykolog ha släppt mig "fri" när hon kände att vi var "klara" med varandra.
Här är en bild på jumpsuiten som jag har köpt till mig själv. Väldigt skön jumpsuit i ett väldigt skönt och lent tyg. En klassisk kostym liknande modell med vida ben. Köpt på Lindex och en bild på mig i den kommer att komma. Jag har varit lite upptagen med jobb och födelsedagar så har inte riktigt hunnit med mig.


Om ni undrar varför jag har valt att tillägna en sida för Mattias så är det för att den mannen har gjort så mycket för mig under mitt liv även fast vi bor så långt i från varandra idag. Han har inte bara en röst av guld han har ett hjärta av guld med. Mattias jobbade på min skola under slutet av 90-talet och det var det bästa för mig. Han såg hur sönder jag var och hur ensam jag var. Han fick mig att börja med musik och teater som barn. Han satte mig vid pianot på fritids och lärde mig att spela och att små sjunga. Han blev en förebild och idol och det är han fortfarande. Mattias är en av mina största idoler, jag älskar hans röst och hans låtar som har har gjort och skickat till mig. Och jag har sagt det att den dagen jag skulle gifta mig, om det blir någon gång, så ska Mattias sjunga på bröllopet tillsammans med min bästa vän.


Over and out

~ Lily

Tankar!

Denna vecka har det inte blivit någon träning för att i lördags så knastrade det i min högra sida Ovanför höften och efter det har jag haft ont i ländrygg och höft och har inte kunnat lyft benet för att kunna sparka samt så har ryggen varit stel och öm, så har tagit en vilopaus denna vecka! Får köra på från och med nästa vecka igen och köra hela våren till sommaren och försöket på det svarta bältet. Dock så kör jag på som vanligt med strechingen och lite lättare träning hemma så att man blir en aning smidigare, behåller konditionen och så att ryggen kommer igång igen.

Att denna lilla flicka skulle växa upp på det vis som hon har gjort och alla de motgångar hon har fått upplevt. Om jag visste hur livet skulle te sig vid den här åldern så skulle jag nog inte ha fullföljt livet eller be om att få leva ett annat liv någon annan stans. 

Om jag skulle ge denna flicka några ord på vägen så skulle det vara

"Du kommer att möta motgångar och prövningar som många andra inte får uppleva, du kommer att tycka att livet är skit men du tar dig igenom det. Du är en stark flicka och du klarar allt som kommer i din väg. När du känner att du vill ge upp så berätta det för någon och ta hjälp av folk. Prata om ditt liv och berätta hur du mår och stäng inte in dig. Det kommer göra det svårare för dig!"

Idag så har jag det rätt bra men jag har fått kämpat mig igenom många prövningar. Jag har verkligen fått jobbat mig fram för att komma dit där jag är. Jag är helt nöjd med det jag har och vad jag gör. Jag kommer nog alltid att ha någon form av deprission och jag kommer nog alltid att övertänka allt och jag kommer nog alltid att stänga av både mig själv och inför den yttre världen när jag mår dåligt, men jag tar mig alltid igenom allt som kommer i min väg. Jag kommer alltid ha för många känslor och för lite balls för att visa dem för folk. Jag älskar mitt liv som det är, precis som det är, jag har allt jag kan önska mig så som det är nu. 

Denna vinter har jag haft många tankar och många känslor att ta hand om och har varit nere i många dalgångar med mitt mående, men det är bara ännu en period som jag måste ta mig igenom och det kommer jag att göra precis som alla andra gånger.
Tankarna på dig hjälper mig att hålla mig i schack och de hjälper mig att orka gå vidare. Utan att du vet om det så hjälper du mig jätte mycket. Du är verkligen unik på det viset. 

Nu ska jag ta och göra någon nytta och erövra min garderob på nytt.

Over and out

~ Lily

Har inga förväntningar på 2019

302

Jag vet inte i vilken ände jag ska börja i, saknaden för dig är obeskrivlig. Jag förstår inte hur man kan sakna någon så mycket. Sista månaden av det här året har varit jobbigt på det viset. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och undrar vart du är. Ibland gör det bara så ont, men det är det värt.

Jag har det rätt bra nu, jobbat väldigt mycket först med flytten av Life och sedan har jag varit mycket i nya butiken medans chefen har fixat det sista i den gamla lokalen, Julhandeln har gått bra i den nya lokalen, det har varit en del att göra men det har hållit tankarna på avstånd väldigt bra. Tiden för att skriva här har reducerats lite då man har jobbat väldigt mycket. Nu är det snart bara 150 dagar kvar till graderingen på sommarlägret och försöket på det svarta bältet, Jag känner mig taggad och längtar tills dess.

Denna höst har bestått av teaterforum, välgörenhetsgig, rep av en egen version av askungen, styrelsemöten och planeringar av kurser och konferenser. En hel del jobb och flytt av butik, en del träningar och gått med i en till styrelse. Sedan har bilen gått sönder så man står här utan bil just nu och det är lite jobbigt med tanke på att jag brukar hålla extra träningar, man har rep att fara på och träningar. Man blir väldigt låst av att vara utan bil så måste försöka laga den någon dag och det är ganska snart. Och min kusin och mormor har dött här i höst också, så de har varit lite jobbigt här i höst.

I morgon är det nyårsafton och jag vet inte riktigt om jag ser fram emot 2019 eller inte, en sak vet jag att jag ser fram emot och det är sommarlägret men utöver det så vet jag inte vad jag har att förvänta mig av 2019 och jag vet inte om jag har lust att vilja veta heller. 2019 blir ett år utan dig och jag vet inte om jag är berädd på det, denna höst har varit jobbig utan dig så jag vill inte gå in i 2019 just nu.


Over and out

~ Lily

Journalistprogrammet

Inlägg 298:
Snart är det dags för Born naked - The naked truth och jag kan inte vara mer stolt över mitt liv som är nu när man läser igenom den en sista gång inför inlägg 300. Nu blir det inga fler redigeringar av det inlägget förrän det ska läggas ut för allmänheten.

Jag håller just nu på med att plugga inför tentan den 4 Oktober på Journalistprogrammet. Det är ganska mycket plugg men ibland måste man också ta en paus och prioritera sina vänner och något man själv mår bra med för att inte hamna i ett pluggträsk och känna sig less på plugget.
Jag tar mig alltid tid för mina vänner och karaten. Det blir inte lika mycket teater i år som tidigare år då det inte kommer att bli någon O-revy i vinter, vilket har tagit extremt hårt på mig och man kommer att förstå varför det har tagit så hårt på mig när man läser "Born naked" när den kommer ut.
Vi har blivit lite små varnade att tänka på vad vi lägger ut på nätet under utbildningen och även vad vi har lagt ut innan utbildningen och även efter för att som journalister kommer vi att bli gransakade, kanske inte på en gång men det kommer att komma någon gång under årens lopp. Jag skäms inte för det jag har lagt ut och ja det finns alltid en baktanke bakom allt jag lägger ut. Så granska på om ni vill. Den nakna sanningen kommer ändå att komma ut och jag lägger inte ut den för att få sympatier eller så jag lägger ut den för att jag vet att det finns fler som har upplevt samma sak eller delar av min historia och kan min historia hjälpa en person så är jag glad för det.

Den 20 Oktober så är det DM uppe i Boden och några från min klubb ska åka upp dit och tävla, jag själv kommer inte att tävla i den tävlingen men jag kommer att coacha i november när barn och ungdomar ska ner och tävla i Karate Kid Cup och juniorpokalen den 17 November. Snart är det dags för det årliga Kumite lägret också och det ska bli trevligt och roligt att träffa de andra klubbarna i våran organisation igen efter sommaren. =)

Ne åter till journalistplugget.

Over and out
~ Lily

Den nya resan i livet.

inlägg 297: Snart är det dags för inlägg 300 och sanningen om mitt liv. 
Igår var man på universitetet för första gången, träffade klassen, faddrarna och generalerna för programmet och några av våra lärare. Vi fick en rundvandring på skolan och det kommer ta ett tag att lära sig allting men det kommer gå bra. Nu har man ju fått sett det viktigaste iallafall. =)
Kommer bli riktigt kul att börja läsa när vi väl börjar med våra lektioner just nu har vi bara en sån där insparksvecka med en massa informationer och en hel del rundvandringar och en massa aktiviteter på kvällen tillsamman med våra faddrar och generaler. Jag är inte direkt någon som gillar aktiviteter och så där utan är väl mer en hemma tjej men jag får väl offra mig någon utav dagarna och vara med på kvällen, dock jobbar jag väldigt mycket denna vecka, sista veckan innan skolan faktiskt börjar så de blir inte så mycket aktiviteter på kvällarna.
Idag gjorde jag en dubbelträning, jag var med på barnträningen och sedan var jag med på vuxenträningen med så fick 2 ½ timmes träning idag. På barn träningen fick jag hålla träningen för 9 kuy/mon och 8 kuy/mon och träna lite sparkar tillsammans med dem när jag behövde visa dem hur de skulle göra. Samt lite yakosuki kumite nr 2 med 8 kuy/mon, riktigt lärorikt för mig att hålla i träningar igen. Andra passet blev det mycket kihon (yakosuki kumite 1,2,3 samt nanaho) och kata upp till svart bälte. Första träningen för terminen och första träningen för det svarta bältet. Snart är det även Kumite läger här i våran dojo. Jag kommer behöva all träning jag kan få och komma åt. Kommer bli en hel del egen träning med dessa två terminer inför det svarta bältet för att bli så bra som man kan va när det är dags nästa sommar. Ser fram emot detta år med både skola och träning, fast om sanningen ska fram så ser jag mest i fram emot att ta det svarta bältet. All ledig tid kommer gå till att små träna sparkar som jag inte riktigt får till, eller kombinationer som jag behöver bli bättre på osv osv.
Tur man är duktig på multitasking, göra läxor och träna samtidigt hemma.. Been there and done that. xD
Jag vill att du ska göra det du vill göra och jag är så stolt och glad för din skull. Men det är så svårt att släppa dig från mitt hjärta och ju närmare dagen jag kommer desto mer känner jag, ibland är jag på väg att brista för jag vet att vi inte kommer att träffas på länge och det gör ont i mig att vi inte kommer att göra det. Du har kommit att betyda så mycket för mig och det finns så mycket som jag vill att du ska veta och som jag vill säga. Vissa dagar önskar jag att det var annorlunda allting men jag är samtidigt jätte glad för din skull och jag vill verkligen att du ska leva ut dina drömmar och göra det du verkligen vill. Du förtjänar det...
De finns två låtar som skulle passa denna månad, den som jag inte tänker välja denna månad är väldigt rakt på sak och visst texten och musiken är helt otrolig i den så tänker jag inte ta den denna månad för jag vill inte att du ska veta hur det är, så därför väljer jag den andra låten som handlar om just hur svårt det är att låta någon gå. Men du ska gå, du ska uppfylla din dröm. Jag kommer vara kvar här och tänka på dig och vänta på dig.

Så här har ni månadens låt

Its hard to let you go - Bon jovi
It ain't no fun lying down to sleep
And there ain't no secrets left for me to keep
I wish the stars up in the sky
Would all just call in sick
And the clouds would take the moon out
On some one-way trip
I drove all night down streets that wouldn't bend
But somehow they drove me back here once again
To the place I lost at love - the place I lost my soul
I wish I'd just burned down this place that we called home
It would all have been so easy
If you'd only made me cry
And told me how you're leaving me
To some organ grinder's lullaby
It's hard, so hard - it's tearing out my heart
It's hard letting you go
Now the sky, it shines a different kind of blue
And the neighbor's dog don't bark like he used to
Well - me, these days
I just miss you - it's the nights that i go insane
Unless you're coming back for me
That's one thing i know that won't change

Over and out

~ Lily

Nått min gräns?

Inlägg 293: Ibland funderar jag på hur jag orka kliva upp på morgonen.
Just nu känns det som om ingenting fungerar och allting känns övermäktigt. Man kliver upp och gör det man måste men hellst vill man bara ligga i sängen och lämna hela världen utanför. Hade jag inte haft hund är det nog vad jag skulle ha gjort. Jag orkar och vill ingenting, jag vill bara skrika och gråta och gräva ner mig i täcket. Jag tror jag har nått min gräns, det känns iallafall så.
En positiv sak i allt..... just nu finns de inget positivt. Jag kommer nog ångra att jag berättar det här men gudarna ska veta hur mycket skådespel och masker jag bär dag ut och dag in. Alla tror att jag är så stark och orkar hjälpa och stötta andra och att jag alltid är glad men de ska bara veta hur mycket skådespel det ligger under det. Jag visar bara vad jag vill ska synas.

Nu ska jag ta och försöka sova. :) godnatt

Ovet and out

~ Lily

Några intressanta veckor.

Det har varit några intressanta veckor efter tävlingen i Boden. Två helger efter tävlingen var det läger nere i Stockholm två dagars läger ca 16 timmar hård träning i Kata och bunkai. Jag hade ådragit mig en sträckning i ett muskelfäste bak i knät men tog det inte på så stort allvar efter tävlingen utan fortsatte att träna hårt inför lägret och tränade ännu hårdare på lägret vilket orsakade en överansträngning av mitt muskelfäste som gick från halva vaden till halva låret så man blev liggandes i 3 veckor på soffan och missade en kata tävling i Stockholm helgen efter lägret.

För någon vecka sedan var jag på årsmöte med Amatör teaterns riksförbund västernorrlands styrelsen, jag hade blivit tillfrågat att vara suppliant för styrelsen, halvvägs in i mötet så blev man invald som ordinarie ledarmot. Vilket innebär ganska mycket styrelse jobb som jag faktiskt ser fram emot väldigt mycket. Teatern har varit mitt liv länge och nu är jag inne i styrelsen för amatörteatern i västernorrland. Livet kan inte bli bättre än så, eller ja jo, få betalt för att göra det man älskar hade varit ganska bra men men, så länge man gör det man älskar vad betyder då pengar? :)

Tankarna har under dessa tre veckor som man varit skadad farit runt som en enda stor tornado. Jag är så nära på att ge upp allt som har med känslor och kärlek att göra för jag känner mig faktiskt tillfreds med att vara ensam och leva mitt liv med mina saker och projekt. Men samtidigt så finns det ingen annan som berör mig så otroligt mycket som du. Man kan drunka i dina ögon, hela din uppenbarelse får hela mig att må bra, ditt skratt och din röst för mig att le, Nästan all smärta är som bortblåst när du är i närheten, Du får mig att vilja öppna upp mitt hjärta och faktiskt släppa in någon för första gången på länge. Finns ingen som jag trivs så bra med som med dig.
Fast det är inte lätt att tycka om dig, det är inte lätt att släppa in någon, ingenting i det här är lätt, och i slutänden är det inte det som är meningen med det? Att det ska vara lätt alltså? Som marshall säger i How i meet your mother "Being with someone should be the easiest thing in the world, if its not easy its not right" Jag vill ge upp men något säger mig att inte göra det, Jag har ingen tanke på att flytta ihop med någon än, vara tillsammans betyder inte att man måste bo ihop. Det finns alltid tid, vi kan alltid skapa tid.

Åter till det roliga i mitt liv. I maj ska jag åka ner och representera ATR västernorrlands styrelsen i ATR kongressen och gå på amatörteaterfestivalen i Södertälje, Jag är en av fem huvudpersoner i ett projekt vi ska prova här i bygden, Det är snart dags för den årliga revyfesten som jag har planerat tillsammans med min festfixarkompis och revykollega. Jag är med och planerar massa teaterforums och kurser och kurshelger, til hösten börjar möterna för revyn igen och jag kan faktiskt träna igen efter skadan och om några veckor ska vi ha ett barn läger jag och en karatetjej.
Det är mycket på gång just nu och jag älskar det, ibland leker livet och allting bara faller på plats.
En ny låttext har blivit skapad och en hel del material både för revyn och för det projektet som vi ska prova är gjorda.

Månadens låt: H.O.L.Y - Florida Georgia Line

"When the sun had left and the winter came

And the sky fall could only bring the rain I sat in darkness, 
all broken hearted I couldn't find a day I didn't feel alone 
I never meant to cry, started losing hope
But somehow baby, you broke through and saved me

You're an angel, tell me you're never leaving' 
Cause you're the first thing I know I can believe in"

Nu ska jag ta och återgå till allt arbete.

Over and out

~ Lily

Fullt upp med roligheter.

När man för en gångs skull har lite ledigt då ska de tamefan retas i halsen så man hostar. Dont have time for that shit. Och på köpet så har man sträckt en sena, ledband eller muskel bakom knät så man är halv halt på köpet, jippie.... Not. 😈
Tur är väl att man faktiskt har lite ledigt fram tills på måndag så hade redan tänkt att ta det lugnt och bara glida med strömmen ett par dagar. Fast det lär väl bli soffan och sängen dessa dagar så man är pigg när man börjar jobba på måndag. fast tar man det för lugnt kanske man blir för sjuk. Brukar ju aldrig slå fel, eller?

Till veckan börjar allt skoj igen. Jobb, revy eftersnack, sista planeringen för revyfesten och massa träning för läger och mer tävling. Efter denna helg så är man inte ledig på 4-5 helger igen. Så man ska väl njuta av lugnet nu medans man har chansen. Fast jag har svårt att varva ner, iallfall huvudet. Man jobbar ju alltid på något nytt material av något slag.

I morgon ska man tillbaka till sjukgymnasten och förmodligen får jag nya övningar att göra, jag har ju just lärt mig behärska ca hälften av dem som han gav mig sist. 😒 Tycker det är lite roligt att jag får ganska lätta uppgifter än så länge och med tanke att jag tränar karate så borde jag kunna göra dessa lätta grejor som jag fått hittills men de tog ett tag ändå. Och irritationen på sig själv uppstår och då går de ju bättre?! Brukar inte göra det.
Nu först har jag börjat fått kontroll på mina sido magmuskler. Ja vi använder dem rätt mycket i karaten också men jag kunde inte ligga i sido plankan och lyfta benen från golvet och spänna sidomusklerna för en månad sedan. De är nästan skrattretande komiskt. 😆

Jag har fått frågan många gånger på facebook hur jag kan träna karate 2-4 gånger i veckan med fibromyalgi och ha de mål och drömmar inom sporten som jag har.
För mig funkar det rätt bra att träna karate, vissa dagar får jag ta det lugnt och känna av kroppen och ta det på den nivån kroppen orkar just den dagen, fast det är väldigt svårt att ta det lugnt då huvudet vet att den kan och vill mer och att man är duktig och kan klara av det. Men jag mår bäst av att träna regelbundet, min värk är inte fullt lika illa längre som den var sista tiden innan jag var tillbaka på karaten efter några års uppehåll. Min kropp mår mycket bättre och min värk är i ganska bra balans nu mera, mina skov har blivit mindre och jag mår en aning bättre både fysiskt och psykiskt av det. Jag tycker karaten är en av de bästa sporterna man kan träna. Man får både smidighet, styrka och snabbhet utan hantlar och andra verktyg. Man får även en mental träning av att träna karate, det är en form av meditation under träningen. Och man kan träna på sin egen nivå. När det kommer till mina mål och drömmar inom sporten så vad skulle man sträva efter och försöka nå om man inte hade mål och drömmar? Inte bara inom sporten utan i det vardagliga livet och på jobbet med. Drömmar och mål är något man måste ha i allt för att kunna ta sig framåt och känna att man har uppnått något, speciellt det man själv vill. Mina två primära mål inom sporten just nu är att ta mitt svarta bälte när det är dags och att någon gång innan jag dör ta ett guld i en tävling. 😄 Har även funderingar på att bli domare också men det är en sak jag tänker ta iut med om det blir av efter svart bälte.

Over and out

~ Lily

Många skådespelar jobb på gång

Nu vare ett tag sedan som jag skrev här igen. Jag har tänkt att göra det men det har varit så mycket på gång nu så jag har inte riktigt hunnit med mig.
Jag har fått nya övningar av min sjykgymnast som jag ska göra som jag inte riktigt hinner med heller då man tränar 4-5 gånger i veckan just nu för tävlingen och man har fullt upp med revyn som har gått fantastiskt bra dessa helger som vi har haft.
De är i vanlig ordning lite små tråkigt att sista helgen för revyn nalkas nu i helgen.
Jag tänke se om jag kan få någon att ta bilder med min kamera här i helgen så jag kan få lite mer bilder som man kan lägga ut här på våran revy.
På söndag ska jag vara med i en film och det ska bli väldigt roligt. En upplevelse som jag bara har gjort en gång förut och jag hoppas på att de blir fler genom åren. =)

Nu när revyn börjar vara över så kan man börja jobba på nästa projekt. jag har så många projekt på gång nu inom teater och show världen att jag är fullspäckad med teaterjobb hela tiden och inget gör mig lyckligare än att få hålla på med just det. Eller ja det finns 2 saker till som kommer på samma plats som gör mig minst lika lycklig och det är karaten och kärleken.
Just i dag sitter jag och jobbar med festen för årets revy som vi kommer ha senare i vår och jag jobbar även lite på nästa års revy, de ska börjas i tid. =) Utöver det så jobbar jag lite på ett annat show projekt som vi kanske ska börja med, spanar på lite ideer vad man skulle kunna göra och hur det skulle kunna utföras.
Det ska bli kul att få hålla på med detta mer på heltid nu, trots alla motgångar i mitt liv just nu så känns det jävligt bra allting då jag vet att jag kommer få jobba med mitt drömjobb mer än vanligt. Hoppas den färdiga produkten blir lika bra som vi tror och att det blir uppskattat, då har vi showjobb på heltid.

De är många skådespelar projekt på gång. Det kanske blir ytterliggare en film här i sommar, plus att det kanske blir en sommarteater också.

Jag kan nästan säga att this is my year.

Back to work.
Over and out

~Lily

en nypa sanning.

Sanningen.

Jag vet att det finns fler där ute som har samma problem som jag. Som lever med depression och ångest, som har fibromyalgi, som gett upp på kärlek och som vuxit upp i dåliga familjeförhållanden. Jag känner att jag måste skriva av mig om min depression och mina tankar och problem. Och hur jag klarar mig igenom dagarna som går. Helt ärligt i bland undrar jag hur jag har klarat mig i snart 28 år innan jag tog tag i saker och ting på riktigt. Just idag tänker jag dock väldigt mycket på kärleken och känslor, vilket har fått mig att tänka på allt annat också och jag kan inte hålla allt inom mig längre. Jag måste få ut det ur mig och jag hoppas att min historia kan hjälpa andra att orka leva vidare. ☺

Jag är person som alltid har haft 1000 bollar i luften samtidigt för det har varit så lätt att göra saker istället för att känna och tänka. Grävt ner mina känslor och mina tankar i det jag gör istället. Senaste 6 månaderna har jag börjat släppa vissa saker för att verkligen känna och tänka och mycket tack vare min psykolog jag har. Jag håller på att för en gångs skull gräva i mitt liv för att få en bättre framtid. Jag har överlevt länge på de metoder jag har själv skapat men de räcker inte i längden att leva så här. Det sätt jag har valt att vara på för att överleva så som jag har gjort fram tills nu skadar de relationer jag vill skapa för framtiden. Jag har under mina år valt att leva under en fasad att allting är bra fast det inte har varit det alla gånger. Jag har under min uppväxt klarat mig igenom misshandel och missbruk i familjen, övergiven i lägenheter och hus med 100 kr till mat för en vecka. 
Jag ha länge levt med min depression och med min Fibromyalgi, redan som 16 åring började jag känna av min värk och med åren så har symtomen blivit fler och värre. värre depression, ständig trötthet, ledproblem, dimsyn och synbortfall, orolig mage, listan kan göras lång. 
Och med den historia jag nu kommer att berätta en del av så är det inte så konstigt att jag lever med depression, ångest, oro, tillitsproblem, svårt att släppa in folk och har fibromyalgi. 

Det är en ständig kamp med mig själv. Jag vill berätta hela min historia men jag är inte helt redo att öppna den dörren helt ännu. Har inte ens vågat öppna den dörren för psykologen helt än heller, och att öppna den dörren för någon speciell är nästa steg tydligen enligt psykologen. jag gör försök att berätta min historia för att jag behöver det och för att kanske hjälpa andra i samma situationer. Men jag är inte helt redo än att göra det men det kommer nog så småningom. 

efter flera timmar skrivande om min barndom i ett utkast så säger jag god natt.

Over and out

~ Lily ♥

Dags att vakna.

Jag ha bestämt mig, jag ska ta och plugga vidare till någonting som man faktiskt kan få ett jobb av sedan och inte bara estetiska utbildningar. Nog för att det är drömjobbet, att få hålla på med teater i någon form men någon dag måste man inse att vissa saker bara ska få vara drömmar.
Jag har reavyn där jag kan jobba med teatern i alla former, skriva, skådespela, regissera, jobba med rekvisita och mask. Eftersom jag tycker om att hålla på med webbdesign och sådant så funderar jag på att gå webb utbildningsprogram på mittuniversitet i sundsvall. design och redaktion, låter skoj. =)
Ska söka några program i mars när anmälan öppnas. =) Under tiden har jag sökt några fristående kurser som kan vara till hjälp för att komma in på ett program till hösten.

Premiären i går av revyn gick förbaskat bra. Bra publik och energi och riktigt bra jobbat utav alla på scen och i orkestern. Super bra kväll blev det.

Back to charmed
Over and out

~Lily

God jul och gott nytt år.

Först och främst God jul hoppas julhelgen forstätter bra för er. =)

Juldagen är kommen och julen fortsätter som den alltid ha gjort. =)
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om denna jul och dessa dagar som varit.
Ända sedan förra helgen ha hela jag varit upp och ner, jag har gråtit för första gången sedan mellanstadiet, jag ha svävat på rosa moln. Jag ha gått från att ångesten ha slagit i taket till att vara världens lyckligaste. Nu börjar det jämna ut sig och jag är mer stabil, men ändå väldigt lycklig och glad. Men nu vet jag hur det känns att verkligen känna, och vart min brist punkt går någonstans för jag ha länge undrat vad skulle kunna få mig över gränsen och gråta, för det finns mycket inom mig som behöver komma ut. Nu vet jag hur det känns att verkligen tycka om någon, hur det ska kännas när man är kär. Fast det är en konstig känsla att vilja släppa in någon när man aldrig ha gjort det förr, men så värt det om man känner att det är rätt. Jag ha blivit starkare av detta fast jag ha lång väg kvar tills jag är helt stark i mig själv.

Jag ha firat många jular där jag ha känt mig ensam på fast man firat med familjen, de senaste tre åren har jag valt att sitta ensam på julen för att slippa vara med min dysfunktionella familj, men i år är tredje året som jag är helt ensam på julen och ändå känns det som om jag inte varit ensam alls. <3
Denna underbara människa gjorde mitt 2017 och kommer nog göra 2018 mycket bättre.

Jag förstår hur många känner sig när de känner sig ensam på jul trots att familjen är där och jag förstår hur folk känner sig när familjen brakar lös under jul. Jag vet hur det är att fira jul med dunderfylla, misshandel, psykisk misshandel och klåpord. Jag ha levt i alla världar, för 3 år sedan bröt jag denna onda cirkel och det är det bästa jag ha gjort. Hellre självvald ensam än tillsammans med all negativitet.

Efter allt jobb som jag ha gjort med mig själv och med psykologen och revyn så kan jag inte vänta på att 2018 ska börja. Premiär av revyn den 5 januari och sedan ska butiken jag jobbar för byta lokal och jag kan inte se att 2018 kan bli ett dåligt år. Bara en vecka kvar till 2018 slår upp sina portar och jag väntar med både glädje och kärlek till alla för det kommande året.

Ha ett riktigt gott nytt år om de inte blir nå mer skrivet i år.

Over and out
~ Lily