Bara en massa lögner

Jag tänker inte ens försöka att dölja min frustration. Jag är så less på lögner, och att man går på varenda jävla lögn varenda gång. Av folk i den innersta kretsen som inte ska ljuga och älska en villkorslöst. 29 år av bara en jävla massa lögner. Jag lär mig visst aldrig, jag vet att det är så här det kommer att vara och jag vet att lögnerna kommer att vara det ända som kan ges, men att jag går på dessa lögner varje gång, är helt ofattbart. Det har alltid varit samma lögner, jämt med några få modifieringar och lite nya lögner men det har alltid varit lögner. Varför? I 29 år! När ska jag lära mig.

Några säger att det är för att jag hoppas på att det ska bli ändring? Men hur kan jag hoppas på det när jag vet hur det alltid har varit i 29 år. Det är ändå 29 år vi pratar om. 

Ja hoppet är det ända som finns kvar när det ser mörkt ut, men någonstans borde jag väl ändå inse att det aldrig kommer att bli annorlunda, inte när det gäller det här i alla fall. Jag får bara lära mig att leva med det helt enkelt. Du uppfostrade mig ändå i 15 år innan jag blev placerad hos den där inte så bra fosterfamiljen. 

Skulle det skada att vara ärlig en gång i livet? Det ända jag vill ha är sanningen, att folk ska vara ärliga. Ärlighet vara längst.

Förlåt, jag behövde bara skriva av mig lite. =)

Over and out

~ Lily

Ett helvete

Är de inte de ena så är de fan de andra.
Nu så är man tydligen en tjuv som stjäl pengar också och missköter sin hund. Jag missköter väl mig själv mer än hunden. Hunden får allt och jag får inget. Min lilla vovve är mitt barn. Alltså folk borde börja ta reda på fakta innan dom öppnar glapphålet till mun. Och varför skulle jag stjäla pengar? Varför skulle jag behlva känna ett behov av att stjäla pengar när jag har vad jag behöver.
Fast å andra sidan de är ganska smikrande att den perosnen är så avundsjuk på mig och mitt liv att hon känner behovet av att hitta på en jävla massa lögner.
Ganska roande egentligen och irriterande på samma gång.

Utöver det så har jag en känsla av att något kommer att hända. Har haft denna känsla nu i två dagar. Det är lite oroväckande att känna så här. Jag bara väntar på att de ska hända något.  Jag vet inte vad eller när man något kommer hända. Kan inte den bomben bara släppas så man slipper gå runt och vara orolig hela tiden. De tar på en ganska bra. Jag försöker att släppa det men de är inte så lätt.

Nu ska jag iväg och fika med "syrran" innan hon far hem igen och jag ska i väg och jobba.

Over and out
~Lily