Överlever toxiska föräldrar.

Det här skriver jag för jag vet att det finns andra som har det ungefär som man själv har haft det. 
Detta är till alla dom som har tagit avstånd och dom som fortfarande kämpar med att ta avstånd från sin toxiska far och även kanske sin mor och funnit lyckan i från dem. har du inte hittat styrkan än så kommer du att göra det. 

Allt jag kommer att skriva är direkt i från mitt hjärta och jag har själv upplevt detta, det finns många precis som jag själv som inte har haft en bra barndom och det finns många som i skrivande stund inte har en bra barndom. 

Jag vet att du vill ha och ville ha så mycket av dina föräldrar men som du inte fick eller får. 

Och jag vet att det har sårat dig så illa och att det sårar dig väldigt illa. Ens föräldrar ska man kunna älska från månen och tillbaka men problemet är att dina föräldrar aldrig visade eller visar dig samma kärlek på samma sätt.

Dom är själviska nog att göra andra saker när ni behöver dem.

Dom var och är inte när när ni mår dåligt, när ni behöver dem, när ni misslyckas på test. Dom var aldrig där för dig när du skulle börja ta körkort och dom kommer inte att vara där för er som just nu lever i detta.

Ingen av dom var och kommer inte finns där när du behöver prata om de saker som man ska kunna prata om med sina föräldrar.

Och vet du vad det värsta är? Som än idag kan störa mig. 

Alla andra barn runt dig hade och har underbara föräldrar, som var och är med dem hela tiden, för att ge dem kärlek och det stöd de behöver så mycket. Det är bara är bara du som inte får det som du behöver och längtar efter så mycket.

Sanningen är att man ber inte om mycket när man är i denna situation. Man bad dem bara komma på en match, en tävling, en föreställning, man ville bara att dem skulle vara stolta över en för sina prestationer. 

För även om det bara var små saker så betyder dem så mycket för en själv. Man är bara barnet själv och trodde att ens föräldrar skulle vara några som skyddar en från alla det dåliga sakerna som kunde hända.

men dina föräldrar var aldrig och är aldrig där, för varje gång du ville ta och vill ta deras hand när du var/är rädd för något, släppte/släpper dom din hand och säger åt dig att möta dina rädslor. 

För varje gång du ville/vill ha en kyss eller kram, för du har inte sett honom på länge, sa dom bara "hoppa in i bilen" och frågade ingenting om dig.

Dom vill inte höra något om dina känslor, om dom saker du gick/går igenom eller om dina känslor gentemot dom. 

Dom var/är kall och avlägsna emot dig, dom kanske till och med är bättre föräldrar till dina vänner än till dig i mellan åt och du har märkt det. 

Dom bär sig åt som om dom inte är föräldrar till dig, dom uppträder som om dom inte vill ha dig och p.g.a. detta så blir ditt hjärta söndertrasat. 

P.g.a. deras kalla inställning tror/trodde du att du inte är tillräckligt bra.

Du tror/trodde att problemet ligger/låg hos dig även om det är/var dina föräldrar problem hela tiden.

Du kände/känner dig mindre värd och du frågar/frågade dig själv om dina föräldrar skulle ha varit lyckligare om dom fått någon annan till sin son eller dotter.

Man frågar sig själv om man gjort någonting fel hela tiden, och varför ens föräldrar inte gav den kärlek man förtjänade. och man tillbringar så många sömnlösa nätter som barn med att gråta sig själv till sömns och lida i tystnad. 

Men vet du vad?

Även om du tror att allting är ditt fel så måste du veta att det är inte det. 

Du hade bara oturen att vara barn till känslomässigt otillgängliga föräldrar, någon som inte ens älskade sig själva på riktigt. Du var bara ett offer för toxiska föräldrar som tittade på dig men aldrig erbjöd dig sin hand. Så var arg, ta sönder saker, gråt, gör vad du vill. Släpp bara ut ilskan.

Låt all den toxiciteten och ilskan som är inne i dig lämna din kropp. 
För om den stannar inne i dig kan den döda dig. Mängden frustration som kommer ur att inte få kärleken du längtar efter är så stor att den skulle kunna kväva dig till en emotionell död. Men det är inte det du vill, eller hur?
Du vill inte att dina föräldrar ska se att dom förstörde dig, du vill inte att dom ska se hur elden i dina ögon bli mindre och mindre.
Du vill att dom ska se dig stå på dina egna ben efter att ha överlevt så många dåliga saker som dom gjorde mot dig.
Du vill inte att dom ska se att du var deras offer och att du kommer att leva med ärr på ditt hjärta i hela ditt liv. Nej, det vill du inte alls.
Det är därför du behöver vara smart.
Du måste tänka på hur du ska övervinna dina problem. Och vad du än gör, försök inte hämnas på dom. Du vet, karma är hårt och det kommer att få dom att betala för allt dom gjorde mot dig.
En dag kommer dom att be dig att ge dom bara lite av din kärlek, att skaka eras händer ordentligt medan dom säger deras sista ord.
En dag kommer dom att känna sig som du gör nu, precis som ett litet barn, som hungrar efter kärlek och förlåtelse.
Den dagen kommer du att komma ihåg hur du bad dom att hålla din hand när du var rädd. Och du kommer att komma ihåg hur dom släppte din hand och sa till dig att du skulle möta dina rädslor.
Det minnet kommer att sticka dig i hjärtat med all sin kraft men du kommer fortfarande att ge dom din hand.
Du kommer att förlåta dom för allt dom gjorde mot dig. Du kommer att visa dom att du är en större person än dom någonsin var.
Men du kommer också att låta dom gå. Att hålla fast vid någonting som aldrig var riktigt och äkta har ingen mening.
Och om du någonsin kommer ihåg dina föräldrar, om något påminner dig om dem och om du önskar att dom var där hos dig, hämta inte telefonen för att ringa dem.
Ja, dom är dina föräldrar, dom är din skapare, men dom är också dom som förstörde dig när du var som mest sårbar.
Du får lov att älska dem.
Men älska dem på ett sätt som dom aldrig får reda på. Ge inte dom nöjet att vinna till slut.

Tankar!

Denna vecka har det inte blivit någon träning för att i lördags så knastrade det i min högra sida Ovanför höften och efter det har jag haft ont i ländrygg och höft och har inte kunnat lyft benet för att kunna sparka samt så har ryggen varit stel och öm, så har tagit en vilopaus denna vecka! Får köra på från och med nästa vecka igen och köra hela våren till sommaren och försöket på det svarta bältet. Dock så kör jag på som vanligt med strechingen och lite lättare träning hemma så att man blir en aning smidigare, behåller konditionen och så att ryggen kommer igång igen.

Att denna lilla flicka skulle växa upp på det vis som hon har gjort och alla de motgångar hon har fått upplevt. Om jag visste hur livet skulle te sig vid den här åldern så skulle jag nog inte ha fullföljt livet eller be om att få leva ett annat liv någon annan stans. 

Om jag skulle ge denna flicka några ord på vägen så skulle det vara

"Du kommer att möta motgångar och prövningar som många andra inte får uppleva, du kommer att tycka att livet är skit men du tar dig igenom det. Du är en stark flicka och du klarar allt som kommer i din väg. När du känner att du vill ge upp så berätta det för någon och ta hjälp av folk. Prata om ditt liv och berätta hur du mår och stäng inte in dig. Det kommer göra det svårare för dig!"

Idag så har jag det rätt bra men jag har fått kämpat mig igenom många prövningar. Jag har verkligen fått jobbat mig fram för att komma dit där jag är. Jag är helt nöjd med det jag har och vad jag gör. Jag kommer nog alltid att ha någon form av deprission och jag kommer nog alltid att övertänka allt och jag kommer nog alltid att stänga av både mig själv och inför den yttre världen när jag mår dåligt, men jag tar mig alltid igenom allt som kommer i min väg. Jag kommer alltid ha för många känslor och för lite balls för att visa dem för folk. Jag älskar mitt liv som det är, precis som det är, jag har allt jag kan önska mig så som det är nu. 

Denna vinter har jag haft många tankar och många känslor att ta hand om och har varit nere i många dalgångar med mitt mående, men det är bara ännu en period som jag måste ta mig igenom och det kommer jag att göra precis som alla andra gånger.
Tankarna på dig hjälper mig att hålla mig i schack och de hjälper mig att orka gå vidare. Utan att du vet om det så hjälper du mig jätte mycket. Du är verkligen unik på det viset. 

Nu ska jag ta och göra någon nytta och erövra min garderob på nytt.

Over and out

~ Lily

Den nya resan i livet.

inlägg 297: Snart är det dags för inlägg 300 och sanningen om mitt liv. 
Igår var man på universitetet för första gången, träffade klassen, faddrarna och generalerna för programmet och några av våra lärare. Vi fick en rundvandring på skolan och det kommer ta ett tag att lära sig allting men det kommer gå bra. Nu har man ju fått sett det viktigaste iallafall. =)
Kommer bli riktigt kul att börja läsa när vi väl börjar med våra lektioner just nu har vi bara en sån där insparksvecka med en massa informationer och en hel del rundvandringar och en massa aktiviteter på kvällen tillsamman med våra faddrar och generaler. Jag är inte direkt någon som gillar aktiviteter och så där utan är väl mer en hemma tjej men jag får väl offra mig någon utav dagarna och vara med på kvällen, dock jobbar jag väldigt mycket denna vecka, sista veckan innan skolan faktiskt börjar så de blir inte så mycket aktiviteter på kvällarna.
Idag gjorde jag en dubbelträning, jag var med på barnträningen och sedan var jag med på vuxenträningen med så fick 2 ½ timmes träning idag. På barn träningen fick jag hålla träningen för 9 kuy/mon och 8 kuy/mon och träna lite sparkar tillsammans med dem när jag behövde visa dem hur de skulle göra. Samt lite yakosuki kumite nr 2 med 8 kuy/mon, riktigt lärorikt för mig att hålla i träningar igen. Andra passet blev det mycket kihon (yakosuki kumite 1,2,3 samt nanaho) och kata upp till svart bälte. Första träningen för terminen och första träningen för det svarta bältet. Snart är det även Kumite läger här i våran dojo. Jag kommer behöva all träning jag kan få och komma åt. Kommer bli en hel del egen träning med dessa två terminer inför det svarta bältet för att bli så bra som man kan va när det är dags nästa sommar. Ser fram emot detta år med både skola och träning, fast om sanningen ska fram så ser jag mest i fram emot att ta det svarta bältet. All ledig tid kommer gå till att små träna sparkar som jag inte riktigt får till, eller kombinationer som jag behöver bli bättre på osv osv.
Tur man är duktig på multitasking, göra läxor och träna samtidigt hemma.. Been there and done that. xD
Jag vill att du ska göra det du vill göra och jag är så stolt och glad för din skull. Men det är så svårt att släppa dig från mitt hjärta och ju närmare dagen jag kommer desto mer känner jag, ibland är jag på väg att brista för jag vet att vi inte kommer att träffas på länge och det gör ont i mig att vi inte kommer att göra det. Du har kommit att betyda så mycket för mig och det finns så mycket som jag vill att du ska veta och som jag vill säga. Vissa dagar önskar jag att det var annorlunda allting men jag är samtidigt jätte glad för din skull och jag vill verkligen att du ska leva ut dina drömmar och göra det du verkligen vill. Du förtjänar det...
De finns två låtar som skulle passa denna månad, den som jag inte tänker välja denna månad är väldigt rakt på sak och visst texten och musiken är helt otrolig i den så tänker jag inte ta den denna månad för jag vill inte att du ska veta hur det är, så därför väljer jag den andra låten som handlar om just hur svårt det är att låta någon gå. Men du ska gå, du ska uppfylla din dröm. Jag kommer vara kvar här och tänka på dig och vänta på dig.

Så här har ni månadens låt

Its hard to let you go - Bon jovi
It ain't no fun lying down to sleep
And there ain't no secrets left for me to keep
I wish the stars up in the sky
Would all just call in sick
And the clouds would take the moon out
On some one-way trip
I drove all night down streets that wouldn't bend
But somehow they drove me back here once again
To the place I lost at love - the place I lost my soul
I wish I'd just burned down this place that we called home
It would all have been so easy
If you'd only made me cry
And told me how you're leaving me
To some organ grinder's lullaby
It's hard, so hard - it's tearing out my heart
It's hard letting you go
Now the sky, it shines a different kind of blue
And the neighbor's dog don't bark like he used to
Well - me, these days
I just miss you - it's the nights that i go insane
Unless you're coming back for me
That's one thing i know that won't change

Over and out

~ Lily

Våren.

Det är så skönt att våren äntligen är på väg, härliga promenader i solen och härliga joggingturer i skogen, picknick på någon härlig plats.. Ingen mer snö, halleluja för den dagen då det är borta. =)
Denna påsk har varit ganska intressant, jag har jobbat med några musiker och vi har gjort upp en plan och det känns riktigt bra. Jag hoppas dom går med på att spela in denna ide så jag får den i min samling av minnen. Vore en kul grej och ha sin egen demo liggandes i bokhyllan. =)
Sen är det bara en grej kvar att uppnå, och det kommer jag göra en dag. Allt jag behöver fram tills dess är hopp. =)

Nu finns några av årets klipp på våran youtube kanal, "Orevy Kanalen", det kommer att komma fler så småninom men jag har inte hunnit med mig riktigt. Det är några klippa att gå igenom och lite folk att fråga om man får lägga ut dem på youtube. =) Nästa års revy blir minst lika storslaget.
Men först revygalan sedan kan man börja fokusera mer på nästa projekt och revy. =) One thing at the time.
Nu ska man väl ta och gå tillbaka till att göra ingenting ett tag till. Idag är det verkligen en sådan där lat dag kan jag lova. Faktiskt så är det skönt att bara titta på serier och återhämta både hjärnan och kroppen utan att behöva jobba med dem hela tiden. =)

I helgen fick jag ett meddelande på facebook av någon som jag verkligen inte ville ha ett meddelande av. En person som har förstört så mycket för mig. Jag förstår varför denna person skickar ett meddelande till mig, jag är en av alla som han sårade och skadade väldigt mycket. Han berättade saker jag redan visste, att han suttit i fängelse och sitter nu på behandlingshem, han håller alltså på att habiliteras, vilket jag tvivlar på att det någonsin kommer att funka på den människan. Iallafall detta meddelande fick jag av denna person pga att denne går på ett 12 stegs program på det här behandlingshemmet, dom flesta som behandlas går igenom dessa steg. Iallafall i detta meddelande så blev jag kallad medberoende. Detta gjorde mig ganska irriterade då jag inte alls var en medberoende åt denna person, jag var offret i det hela. Det var bland annat jag som fick stå ut med den psykiska misshandlet, det var jag som fick genomgå sexuella trakaserier och det var jag som fick utstå den fysiska misshandlet. Det var jag som fick höra hur dålig jag var, att jag inte skulle bli något, att jag inte kan klara något, det var jag som fick skiten för att saker inte gjordes.
Denna person kan be om förlåtelse hur mycket den vill, jag kommer aldrig att förlåta. Jag accepterar att jag fick det där meddelandet och jag accepterar varför jag fick det. Men jag kommer aldrig att kunna förlåta. Jag gick vidare och lämnade allting bakom mig för 7 år sedan.

Over and out

~ Lily