Januari 2020

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag ska skriva om, har två grejor som jag funderar på, så de lär väl sluta med att jag skriver om båda sakerna. Så räkna med ett lite halv långt inlägg. =)

Det är flera år sedan som jag flyttade i från mitt fosterhem, jag drog därifrån 12 Februari 2012 ner till Skåne till min dåvarande pojkvän. så det är 8 år sedan som jag lämnade det livet bakom mig. När jag flyttade hem igen 2015 till min hem kommun så började historierna ramla in, en efter en angående min fosterfar,
när jag var ute med kompisar så kunde han ringa och kolla om jag var där, när jag rymde hemifrån en gång hade han ringt till en killkompis till mig som jag hade nyligen blivit vän och frågat om han visste vart jag var,
att han hade varit på en av mina tjejkompisar på fyllan och att han blev förbannad på en killkompis till mig på en ute kväll för att han var min vän. Det är bara några av historierna som har ramlat in nu i efter hand..

Jag kan förstå varför ingen har berättat detta för mig tidigare men hade jag vetat detta tidigare hade jag kanske gjort något åt saken då.
Samtidigt förstår jag som sagt inte varför ingen har sagt något tidigare, för tidigare hade jag kunnat gjort något åt saken. Det är lite svårare nu och det bygger bara på mitt hat emot honom.
Enligt en av mina bästa vänner hade jag kanske gjort mig olycklig men det hade det varit värt om det hade varit mot honom. Ingen rör eller sårar mina bästa vänner på det viset som han har gjort.
Mina vänner är min familj och så har det varit i många år.
Men jag är glad att det kommer fram mer och mer grejor, för det bevisar bara att jag gjorde det rätta valet att lämna dem och anmäla dem till soc och tala om sanningen så de förlorade allt, det började med de andra fosterbarnen sedan gick det bara utför. Karma is a bitch and i love her. =)

Den andra saken är att jag förstår inte hur vissa människor fungerar.
Varför kan man inte se sina egna misstag utan måste skylla allt på alla andra?
Om man gör fel eller misstag så är det ens eget fel eller?
Om man själv mår dåligt varför göra och säga saker som psykisk misshandel och personliga angrepp mot sina vänner och kollegor och chefer?
Det är inte dom som har lag bort papperna, eller inte läst igenom protokollen inför möten. Eller när man ska hålla tal och inte vet vad man ska prata om. Det är ingen annans fel än sitt eget.
Eller är jag helt ute och cyklar?
Det har varit en väldigt prövande tid pga av sånt här för mig. Hela januari i stort sett har varit ett enda stort misshandel. Så glad att den biten är över.
Och det är mycket pga det som jag inte har skrivit något på ett tag för att det har varit väldigt jobbigt med detta.

Det kommer att komma ett inlägg angående revyn som jag har regisserat, producerat, varit med och skrivit och skådespelat i senare. Ville inte lägga en sån rolig grej tillsammans med detta sorgliga och jobbiga.

Over and out

~ Lily

Spännande Höst.

Inlägg 296:
Det har varit några hektiska veckor sista tiden. Till veckan börjar jag på Mittuniversitetet i Sundsvall där jag ska läsa till Journalist i 3 år, och jag har försökt att inte få panik över att man ska börja plugga igen och fixat lite inför skolstarten.
Jag har även varit med och planerat 10 år jubileumet av Teaterhelgen på Ulvön som blev en riktigt lyckad helg med mycket improvisations övningar och många skratt tillsammans med 28 st deltagare inklusive ledarna Kevin och Agneta.
Min Biologiska mormor dog här i sommar och i fredags den 17 Augusti så begravdes hon, oturligt nog så kunde inte jag vara där och säga hej då till henne men det gjorde jag månaden innan hon dog i stället.

Igår började träningen igen med karate klubben och nu så sätter jag igång ordentligt med min svartbältes träning. Inga undanflykter längre. :P Hård träning detta året inför detta och det kommer bli en del läger och jag kommer även att hålla ett juniorläger även denna termin. Det kommer att bli ett ganska tufft år men så vårt det i slutändan. =) Ser fram emot nästa sommar.
Våran klubb har nu fått sin egen Instagram med Adalenskarate heter vi där. =)
Denna sommar har varit helt underbar, otroligt fint väder, härligt sommar läger i början av sommaren och en hel del renoverings jobb i våran träningslokal. Det har blivit lite jobb denna sommar men jag har haft den skönaste sommaren på länge. Mycket bad och träning och en hel del softande trots renoveringen.

Här i sommar har jag även fått vetat att det inte blir någon revy i år. Detta har gjort mig lite irriterad på styrelsen och dom kommer att få höra det. Jag och Josefine har lagt ner mycket jobb på att vi ska börja synas runt om i länet och Sverige och så bestämmer dom sig för att lägga ner allting och ta ett sabbats år. Det går jag inte med på, om det hade varit lite glöd i dem så hade de kommit på dessa ideer själv men de finns ingen glöd kvar hos dem. 3 år kvar till 20 års jubileum och så läggs det ner. 1 September så ska Vi gäst spela med några sketcher på sen sommar kvällen i skog och vi skulle vara med på ett teaterforum i sundsvall och visa och prata om revyn men det går ju inte direkt nu. Jag ska ta detta med styrelsen så fort jag kan, dom kan inte göra så här mot oss. I och för sig får jag mer tid över till karate och skola men teatern var min andningsrum, min stressfria zon. Men men sånt är livet. =)

Ne nu ska jag fortsätta att fixa inför skolstarten på måndag. =)

Ha en bra dag
Over and out

~ Lily

Extrema dagar

Jag driver mig själv till vansinne. Vissa dagar ksn jag inte kontrollera ångesten trots medicinen. Jag är min egen värsta fiende.
De ha varit ett par extrema dagar nu där jag ha gått från att gråta för första gången på närmare 20 år till att vara så glad att jag svävat på moln till att bli någonstans mitt imellan. De ha varit jobbigt, jag ha släppt in en speciell person in på mina rädslor, tankar och känslor. Sist jag släppte in någon så långt innan för muren som jag byggt upp under mitt liv var med min bästa vän, min syster från en annan mamma. :)
De va skönt och väldigt jobbigt att släppa ner garden, att glänta på den massiva ekdörren. Men nu ligger en del av korten på bordet och jag ångrar inte en sekund av det. Trots att min ångest och oro slår i taket mest hela tiden. Lever man med oro, ångest och deprission så kommer det slå i taket när man exponerar sig för det som ha gjort att man drivits till ångesten, oron och depressionen.

Jag ha sagt det förut och det tpls att upprepas  det finns en Bon jovi låt för alla tillfällen och just nu beskriver learn to love allt så otroligt bra. Så detta får nog bli månadens låt

"I have run from the truth
Since the days of my misspent youth
I was hungry for kindness
I was lost in life's blindness

When you're born without wings
All you dream of, all you want
Is that feeling of flying
Of rising and climbing

Halle, halle,
We're one breath away
Halle, halle,
From our judgement day
You leave it all on the table
If you lose or you win
You've got to learn to love the world you're living in

Always thought I'd die young
In these hands I've held the gun
But it's too late for dying
Now there's nothing worth hiding

I've lost love, lived with shame
I was humbled by my fall from grace
On the steps of decision
It's revenge or forgiveness

Halle, halle,
We're one breath away
Halle, halle,
From our judgement day
You leave it all on the table
If you lose or you win
You've got to learn to love the world you're living in

Halle, halle
Halle, halle

Halle, halle, and that's how it is
You've got to learn to love the world you're living in

Halle, halle"

Over and out

~ Lily