Jag valde aldrig själv att vara stark...

Sakta tappar jag fotfästet. Jag har inte styrkan längre att orka. Det är omöjligt att ens beskriva det tillstånd jag är i just nu. Det är omöjligt att få ut alla dessa känslor i det öppna. Jag har aldrig någonsin lämnat ut mina känslor om något. Jag är så trött och min själ faller isär.
Jag kan inte ta den här skiten som händer varje dag. Jag är så jävla trött på det falska leenden som är i mitt ansikte. Jag är trött på att låtsas att allt är bra. Jag är trött på att försöka vara stark. 

Har jag inte rätt till att falla ihop? Har jag inte rätt att förlora mig själv ett ögonblick och ta en paus? Är det min tur att vara svag nu?
Ja, jag är stark. Ja, jag kan ta mycket, men det lämnar sina spår. Att ständigt behöva stå ut med allt och möta problem har lämnat ett stort sår i mig och jag är inte säker på hur mycket längre jag kan ta det.
Starka alfakvinnor kan ta allt. Är det inte så? Jo, det är det självklart, men stannar någon någonsin upp och funderar över hur de känner, om de har mer styrka kvar i sig? Hur länge har hon kämpat?
Jag är sjukt trött på att låtsas. Jag är stark men min kropp är trött och jag är trött.

Och om du skrapar lite på min yta och om du tar, bara för en liten sekund, för att se mig djupt i ögonen så ser du det. Du ser att jag faller isär. Du ser att jag håller på att gå sönder.

Jag valde aldrig själv att vara stark men livet tvingade mig till att vara det.

Jag var tvungen att knyta mina nävar och möta mina problem.
I stället för att resa mig och springa iväg för att gömma mig från mina mardrömmar, var jag tvungen att stå upp mot dem och slåss.
Jag har varit så rädd att jag för en sekund inte kunde röra mig, men jag blev tvungen till det, att kämpa vidare.
Det var antingen en kamp för att överleva eller mötas av ett slag av nederlag. Jag var tvungen att välja.

Och var hamnade jag?

Det enda jag känner just nu är att jag är sliten och trött. Orkeslös.
Jag är inte redo för ännu en kamp och tror mig, det här är verkligen inte slutet. Det finns så många fler. Så många fler.
Hur hittar jag styrkan för att hålla mig över ytan? Hur hittar jag orken att klistra på ännu ett falskt leende när allt jag vill göra är att krypa ner i säng och gråta?Andra har alltid sett mig som orädd, samlad och redo för nästa grej. Andra är alltid säker på att jag ska lösa alla mina och andras problem som dyker upp. De har mer tillit till mig än jag själv har många gånger.

De vet att jag har styrkan, men ingen ser striden som pågår inuti mig.
Ingen vet att min själ är trött och att jag faller isär. Jag låter aldrig någon se den. Låter aldrig någon se min svaghet.

Sanningen är att jag har levt hela mitt liv självständigt. Jag tog hand om mig själv och jag bad aldrig om någon hjälp.
Jag trodde att jag inte behövde det. Men saken är den att jag behöver det.
Jag kan egentligen inte göra allt själv.
Nu har jag insett att oavsett hur stark jag vill vara och är, kommer jag att nå min brytpunkt. Jag kommer att nå den, det ögonblicket jag säger att jag inte kan göra det själv längre.

När allt kommer omkring är jag inte ensam. Vi behöver alla stöd ibland.
Kanske inte hela tiden men definitivt när vi är i våra svagaste ögonblick, i de ögonblick då vi inte ser en väg ut.Vi behöver alla höra snälla ord och få en klapp på ryggen då och då, oavsett hur stark vi är.

Nu, efter allt som har hänt, vill jag verkligen att någon håller om mig.
Oavsett hur stark jag vill vara, i slutet av dagen vill jag att någon ska ta mig i sina armar och bara hålla om mig.
Jag behöver inte pengar. Jag behöver ingen fysisk hjälp eftersom jag alltid hittar en lösning på allt. Alla problem har en lösning.
Men ibland behöver jag emotionellt stöd. 

För vi alla faller ner någon gång. 

Helgen sitter i..

Jag hade lovat att ta bild på Jumpsuiten och tröjan som jag köpte på Lindex i helgen men jag får ta det i morgon eller på onsdag, för helgen sitter fortfarande i min kropp och jag är både slut mentalt och fysiskt. I morgon har man sovmorgon och det behövs kan jag lova. Idag på jobbet har jag varit så trött så att butiken har fått en liten make over. 😜 Lite skor är flyttade på skoväggen så att samma märke är vid varandra, ett skåp i personalrummet har jag flyttat saker i och fått plats med mer saker där i och lite papper och annat har jag rensat bland och organiserat ihop. Allt för att hålla sig vaken mellan kunderna. Så trött hela jag. 😫 Jag ha lärt mig att dela mitt liv med fibromyalgin men jag kommer nog aldrig att komma över hur trött man faktiskt kan känna sig efter för mycket intryck och intensiva dagar.
Jag hoppas verkligen att jag känner mig piggare i morgon så man orkar vara mer fokuserad på jobbet än idag och orkar behålla fokuset under träningen. Sedan på onsdag så planerar jag på att ha en riktigt lat dag för att återhämta mig lite.

"Hör med hjärtat ditt, så ska du förstå" 

- Gammelmor Pilrot (Pocahontas)

Med det sagt...

Over and out

~ Lily

Sommarläger I Mora och efter

Inlägg 295:

26 Juni till 1 Juli var det sommarläger i Mora. 5 Dagar med en hel del träning och en massa roliga aktiviteter och människor. Vi fick prova på lite Okinawa GoJu-Ryu, vi hade 2 gästlärare från en klubb i Mora. Alla från våran klubb som skulle gradera under lägret klarade sina graderingar och fick sin nya grad samt att vi fick 5 nya svartbältare som nu kan titulera sig som Sempai. 3 från Bromma Klubben och 2 från Höganäs klubben. Här kommer lite bilder i från veckan i Mora.

 Gradering

 Cermoni

 Strand träning

 Grattis alla Nya svartbältare

Exakt en vecka efter hemkomst så får jag ett telefon samtal om att Mormor har blivit sämre, så jag åker ner och hälsar på henne. Vilket blir mitt sista besök hos min mormor, för 5 dagar senare så går hon bort. Vilket är idag. Den 13 Juli 2018.. Vila i frid Mormor. 

Detta är den tredje personen i mitt liv som går bort de senaste 15 månaderna. Ja de blir väl fyra om man räknar med puckot som mamma min bodde ihop med. Men han räknas inte i mitt liv. 

Så jag har varit lite dränerad både mentalt och fysiskt de senaste veckorna/månaden så har inte fått mycket teater eller musik gjort heller. Men det ska väl bli bättre det med hoppas jag. 

Over and out

~ Lily

Jobb jobb jobb och krasslig rygg.

Idag vaknade jag vid halv åtta och ryggen var nästan helt ur funktion, vette tusan hur jag har sovit i natt. Var så stel i  ländryggen att det värkte ner i benen och upp mot skuldrorna. La mig på soffan i hopp om att det skulle släppa men inte det. Strax innan tio bestämde jag mig för att gå in till stan och jobbet på en kopp kaffe så jag kunde rucka upp ryggen lite med promenaden men det slutade med att jag fick jobba i stort sett en full dag bara så där. Pengar till mig och ryggen blev mjukare på att flytta sko kartonger och hyllor runt runt i butiken. Så det blev två flugor i en smäll där. Glad "plånbok" och glad rygg. =)
När man sedan kom hem så blev det lite planering inför sommaren och jag måste nu sätta mig och skriva minst två monologer inför sommaren för ett projekt. Tur man är rätt duktig på det. Sedan ska det ju även planeras för andra projekt som ska bli i början på hösten. Så jag har det jag gör och jag älskar varje sekund av det. Men nu har jag mer kött på benen för varje projekt så nu ska det gå mycket lättare och bättre att få ihop texterna till allt.

Utöver det så ser jag att jag börjar närma mig 300 inlägg på den här bloggen och som mitt 300 inlägg funderar jag på att skriva ner hela sanningen om mitt liv från födsel till nu. Den är i stort sett redan färdig skriven jag har bara inte haft mod nog att lägga ut det, men jag kanske gör det som mitt 300de inlägg. Detta inlägg är mitt 290 inlägg så det börjar närma sig. =) Får väl se om jag har mod nog att lägga ut det för allmänheten. Den har legat under bearbetning i några månader så den har varit på väg länge.

Ne åter till teater skrivandet.

Over and out

~ Lily

En sån där dag.

Nu är jag nere i en sån där svacka igen. Jag orkar och vill ingenting. Jag som hade börjat med träningen utanför Karaten för att bygga upp konditionen och benmusklerna och sedan faller man ner i svackan. Jag tar mig alltid upp men det är jobbigt att falla ner i dessa svackor, fast vad kan man göra? Alla former av depression tillhör fibromyalgin så såna här svackor får man faktiskt räkna med ibland. Och smärtan är utöver det vanliga just dessa dagar som varit, jag har klarat mig bra ändå fram tills nu.
Jag hoppas jag får mitt nya bankkort denna vecka, det är inge roligt att vara utan, man kan varken handla eller tanka. tur är väl att man har allt man behöver just nu tills man får det dock.
Förra veckan fick man spärra kortet, polisanmäla ett Amerikanskt/kanadensiskt företag, försöka få tag på banken för reklamation av transaktion. Det blev en lång dag förra veckan när detta hände och det är väl det som slår tillbaka på en nu kanske.

Galafesten i lördags blev riktigt lyckad faktiskt. Bland de bästa festerna som jag har planerat, roliga lekar, roligt folk som kom, Riktigt god mat, Bra trubadur. Våran öppnings presentation slog som tusan. Det blev en riktigt bra kväll.

Återgå till att ta sig upp.

Over and out

~ Lily

Dagen idag.

Idag har jag rensat upp i lägenheten min och flyttat ner alla mammas kartonger och skit. Kändes nästan som om min lägenhet var ett förråd men nu börjar det likna något. Fick ta en hel del pauser för att man är förkyld. Så det blev ingen träning idag för mig när det där va jobbigt men jag va där och kollade i dag iallafall så pass pigg va man iallafall. Tur de. 😁 På lördag ska jag hålla dam träning med några av kvinnorna i klubben. Ska bli intressant och roligt. Ja jag ska göra det trots förkylning jag behöver ju inte anstränga mig så mycket själv om jag skulle fortfarande vara lite små dålig. Snart är det dags att försöka sova lite igen, så som jag sovit denna vecka. Jag är verkligen som ett djur i sängen. En koala faktiskt denna vecka. Sover otroligt mycket. Jävla förkylning, jag har inte tid att sova. Musik rep på måndag och jag har fortfarande en vers kvar att skriva på avslutnings låten.
Som jag fick erfara på gymnasiet "esteter jobbar bäst under press" och de är väl de jag får göra i helgen. Jobba bäst under press. 😂

Over and out
~Lily