Funnit glädjen i något nytt.

Jag har kommit på en ny karriärväg jag ska försöka mig på. Jag hoppas det går för sig. En lång process men de kan de vara värt om man lyckas. Inget är roligare än att se slutresultatet på något man jobbat på ett tag. 😊
In handlar sakta men säkert saker som behövs, och försöker att arbeta lite på de praktiska. De här kommer nog bli bra. 😊

Jag har helt och hållet gått och blivit beroende av detta och jag känner så stor samhörighet till det så de kan inte annat än bli bra när det är färdigt. Någonting nytt som kanske kan få mig att må bättre igen, känner mig faktiskt glad att jag hittat detta.

Over and out

~ Lily

Ge mig styrka!

Jag vet inte hur många det är som läser denna blogg men oavsett vad så behöver jag bara skriva av mig lite. Har inte fått någon tid hos min kurator/terapeut och jag lär inte få förrän i mitten på hösten och det kan ju ärligt talat säga suger. Jag hade en period där jag mådde så otroligt bra och jag kände att jag levde min dröm, att jag was the superstar, the champion of life. Sedan har det bara varit smäll efter smäll efter smäll och nu står man här utan någon att prata med, utan någon som helst privatliv och utan något som helst hjälp från någon. Sista juni dog mammas sambo, (ingen man gråter över direkt) hans barn har inte direkt varit dom bästa barnen sedan dess. Typ slängt ut min mor på gatan för att gå emot deras fars önskan om att mamma skulle få vara inneboende, begraver sin far istället för att låta han strös i minneslunden, dödar en frisk ung katt för att dom inte vill att mamma ska ta hand om katten som hon och sambon tagit hand om i 7 år. Låter inte mamma min sörja utan klagar och kastar skit på henne hela tid. Och vem får höra det.... JO jag.
Just nu bor min mor hemma hos mig i min tvåa, och det ser ut som ett jävla bombnedslag här.
Jag får aldrig vara ensam, jag får inte mitt privatliv. Jag har varit hos en av mina bästa kompisar i 2 veckor nu, och även där får man ju inte direkt något privatliv, dom är fyra i den familjen.
Jag bryr mig lika mycket om mammas sambo och hans barn som jag bryr mig om svensk politik vilket är lika med noll. Men ändå så kastar dom skit på mig, och försöker få mig att må dåligt.

Den senaste tiden har jag varit så nära till att verkligen bryta ihop och gå in i en vägg men jag har gjort allt för att inte hamna där... igen. Men just nu är det bara för mycket. Jag vill ha tillbaka den där tiden där jag började må sådär otroligt bra som jag gjorde. I was on the top of the world. Jag va så stolt över mig själv, så stolt över mina prestationer, så stolt att jag kommit in på folkhögskolan, så stolt och lycklig över allt. jag älskade mitt liv och mitt jobb. Just nu orkar jag ingenting, jag vill inte börja skolan med denna känsla jag har i kroppen och i huvudet. Jag vill inte börja på skådespelarutbildningen. Jag är så rädd att jag inte kommer att prestera så bra som jag vet att jag kan, så bra som jag vet att jag är på just skådespel. Jag blir deprimerad så fort någon nämner eller frågar om jag ska jobba. Jag bryter nästan ihop bara det kommer på tal. I need my therapist...
Jag försöker vara positiv och glad och verkligen känna glädjen och lyckan igen men det är fan svårt.
I want to be me again.

Just nu är jag inne i en Dragqueen tid. Jag kollar på Rupaul's dragshow och jag kan relatera till många utav dom på många sätt. Denna show har hjälpt mig ganska mycket sista tiden att orka.

*Born naked - RuPaul

*Champion - Rupaul

*Main event - RuPaul

*Superstar - RuPaul

*Sissy that walk - RuPaul

Dessa 5 är månades låtar. Så glad att jag fann denna show och dessa låtar. De hjälper mig att inte bryta ihop och bli ett kolli som gått totalt in i den känslomässiga väggen.
"if i fly or if i fall atleast i can say i did it all" 
Jag försöker att ta mig igenom en dag i taget just nu och fasas över hur första dagarna på skolan kommer att bli.

Från nu kommer ni (om jag har några läsare) att få följa min resa med min mamma i samma lägenhet som mig, hur min resa psykiskt går, hur det går på skådespelarutbildningen och även min resa med revyn som börjar nu i september.

Over and out
~ Lily

Dagen idag

Nu har man äntligen fått min nya gitarr och man kan återuppta gitarrspelandet och så småningom få musik på mina 7 låtar. Detta är min tredje gitarr som jag äger. Den första jag hade hade min foster lilla syster sönder och mina fosterföräldrar vägrade att betala lagningen trots att de va deras plikt att laga den då deras fosterbarn tog sönder den. Den andra jag hade slängde mitt ex på skroten för att han va sur på mig. Tack för det.
Så glad att man bara har hund som man bor med nu då kanske man får behålla denna gitarr en längre stund. 😜

När man inte har spelat på ett tag så går det lite knackigt mellan ackorden men det tar sig ju mer man övar igen.
så småningom så ska jag utöka min instrumentsamling, snart blir det en fiol i samlingen och en keyboard.

Idag kör vi sista föreställningen och just i dag måste man sjunga upp och fixa rösten ordentligt då man är hes som Bonnie Tyler och Janis Joplin. Nu börjar rösten komma igång ordentligt så sjunga går bra men det är lite hest. Snyggt blir det med halv hes röst. Detta fixar jag galant. "Inget stoppar oss nu" Scenen är mitt andra hem, ingen förkylning har någonsin stoppat mig från att stå på scen och göra det jag älskar och även fast man varit sjuk har allt gått hur jävla bra som helst och det kommer inte vara ett undantag i kväll. Allt kommer gå super bra! Som jag sagt tidigare, så stolt över alla inblandade och det kommer att visa sig i kväll. Detta kommer bli den bästa showen för i år.


Over and out
~Lily

Orubbligt - Orevyn 2017

Då man själv står på scen så är det svårt att ta lite bilder. Men här har jag lagt några bilder från våra repetitioner och några är från någon föreställning och fler lär det bli sedan när jag får bilderna från våran Fotograf. =)

Vi kör den absolut sista föreställningen på lördag för den 16 året i raad. Sedan ska några utav oss i ensambeln gå vidare till nästa projekt som går av stabeln till sommaren. Men de ska vi inte skriva om nu.

Årets föreställning har hetat Orubbligt och det har vi också stått för hela hösten. Trots att alla som står på scenen i år har varit med länge så har dessa personer verkligen fått visat vad dom går för. Nya personer som har fått dragit hela lasset med denna produktion och har verkligen lyckats fått till en riktigt bra Revy.

Några personer har visat att dom kan skriva och har verkligen utvecklats på skrivandet. Andra har visat hur duktiga dom är på sång och några har vuxit på scenen och blivit säkrare både som sångare och som skådespelare.

Några personer har visat att allt går bara man har viljan till det. Jag är så stolt över varenda en som har varit med och skapat årets orubbliga revy. Alla har gjort ett riktigt bra jobb. Orkestern i år kom in lite senare än vanligt men vi hade våra motgångar om det ens skulle bli en revy. Då våran oljepanna slutade att fungera ett tag då såg det riktigt mörkt ut men vi lyckades lösa problemet och vi kunde ha våran revy.

Årets orkestern är allt utöver begåvade. Trots att de blev repitiotioner sent med dem och trots att vi inte direkt är några Carolas eller Nanne Grönwalls så lyckades både vi och dom att få låtarna i årets revy att låta ganska bra.
Några andra i orkestern kom in ännu senare i processen för att hjälpa oss fylla ut musiken en del. Och under denna korta tid har dom blivit en del utav våran Revyfamilj. <3

Jag kan inte säga mer än att jag är så otroligt stolt över varenda en av alla deltagande.
Nu börjar det som sagt dra ihop sig till sitt slut för i år och man kan börja fokusera på nästa års revy.

Men som sagt några av oss från revyn ska snart börja träna på sommarspelet för 70 årsjubileet av våran Kommun.
"Vredensdagar" en föreställning om hungermarschen och svanö kravallerna som kommer ha premiär i sommar och spelas upp på hamnplanen i Nyland

Btw, så fort jag får filmen från årets revy så hamnar några av klippen på min Youtube kanal så om ni vill se lite från årets fantastiska revy så kommer det en lite notis här när det ligger på min Youtube, 

Stolt Regissör

Over and out

~Lily 

På gång med revyn

Ja då är man igång med revyn ordentligt då.
Förra veckan började vi hår träna på scenen och det går väldigt bra för oss.
De första möterna vi hade i september så var det snack om att alla hade skrivkramp och inga ideer alls men nu verkar det har lossnat och det bara kommer fler och fler nya. Vilket är jäkligt bra, Ser verkligen fram emot att se hur detta året kommer att bli.
I januari har vi premiär i vanlig ordning.

A farewell to 7 years of my past.

I will write this in swedish cuz its for my fosterparents. Its a big goodbye and a farewell to my past. I dont want to have them around me anymore and i dont want to think of them either. so this is nothing i want to write in english, But i dont want to hide the truth anymore.

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg. Lika bra att ta det från början kanske.
september 2005 blev jag placerad hos er, jag skulle bo hos er 2-3 dagar i veckan till att börja med. Sedan årskiftet 05-06 flyttade jag på heltid in hos er. Jag skulle äntligen få komma hem till mina vänner igen efter 6 månader i från dom. Jag skulle få börjar på min gamla skola igen och allting kändes bra. Jag hade inge större förväntningar på att få flytta hem till er. Vilket senare visade sig vara sanna förväntningar, men dit kommer vi senare. Allting verkade bra med att bo hos er, ni lät mig umgås med mina vänner, vara med olika djur och vara med lite överallt och lära mig nya saker.

Sedan kom min första gång jag rymde då jag inte fick umgås med min pojkvän jag hade på den tiden. Rymde och for i väg på en fest med honom. Ni kom och hämtade mig dagen efter och ni var inte alls glada, själv var jag 15 år och brydde mig inte direkt. jag ville vara med min pojkvän och mina vänner. Jag skötte knappt skolan, jag var där på matten, musiken och svenskan resten sket jag blanka fan i.
Sedan kom första sommaren hos er och ni hade redan börjat dragit åt tyglarna om mig. tagit bort så jag inte fick göra allt. Ni fick mig att sluta träna karate där jag hade chansen att komma med i landslaget i Kumite, vägrade att köra mig dit för att ni inte förstod vad det handlade om.
Jag rymde en gång till den sommaren då hade jag bott hos er i 6 månader. Denna gången var ni ute och letade efter mig hela natten och när ni hittar mig så skadar ni min pojkvän, det ger ju bra intryck hos den 15 åriga flicka ni hade hos er. Ni trodde att han hade fått mig att rymma, men så är inte fallet, jag rymde självmant. Och där började ni dra in mera saker för mig, det var ett under att jag fick gå på mina egna shower på gymnasiet, hade ni kunnat hade ni nog dragit in dom med.
Jag gick till skolan, åkte till eran firma och sedan hem för att ta hand om ERA hästar. Hade jag inga shower så var det så min vardag såg ut under gymnasie tiden. Jag fick inte ens gå på mina egna studentfester. Jag gick på e studentfest under hela sista året. Jag var på några klass fester under 3 års tid men det var dom gånger man tjatade till sig det och då hämtade ni en jävligt tidigt.
Jag van trivdes hos er från andra året 2007 på gymnasiet tills jag flyttade 2012.

När jag slutade Gymnasiet så fick jag erbjudande om att vara med i västansjös revy, dom bara ville ha mig där. dom hade sett mig på scenen under gymnasietiden och ville att jag skulle börja på revyn. Jag tackade självklart ja eftersom det är det jag brinner för, Teater och musik. Ni var inte alls över förtjust i det, men vet ni vet jag brydde mig inte. tekniskt sett var jag inte placerad hos er längre för jag hade slutat gymnasiet och det var då erat kontrakt på mig gick ut. Jag hade hittat min nya plats, jag älskade att vara på revyn men jag gjorde även allt som ni bad mig också. Jag städade ERAT hus, tog hand om ERA hästar och ERA andra djur.

Min bästa tid hos er var när jag började på revyn, på revyn kunde jag vara mig själv och ingen dömde mig. Gjorde jag något bra så fick jag uppskattning för det. Revyn blev min nya familj. 09-12 var dom bästa åren i mitt liv medans jag bodde hos er.

Ni började dricka värre än någonsin och ja jag anmälde er till soc några gånger och det står jag för. Vara alkolister och ha fosterbarn är inte något som går bra ihop i mina ögon, eller ha fosterbarn och psykiskt misshandla dom är inte heller okey i mina ögon. Det är inte meningen att barn som har flyttat till fosterfamilj för att dom har problem med sina föräldrar ska komma till en fosterfamilj och få mer problem.

Och när man flyttar ifrån sina fosterföräldrar till en pojkvän eller något så är det eran skyldighet att skicka räkningarna så inte erat barn hamnar i en stor skuld smäll. Det är eran skyldighet att se till så erat barn får en bra start utanför eran familj.

Ni lärde mig mycket, bland annat lärde ni mig hur man inte ska ta hand om barn, ni lärde mig bokföring och skruva i bilar, ni lärde mig hur man inte ska ta hand om ett företag och hur man tar hand om ett företag, ni lärde mig om travhästar och ni lärde mig att inte lita på människor. 

Detta är mitt farväl till er, min sanning. Detta är inte allt detta är bara en del av hela sanningen. Men det räcker för nu. Jag har tänkt länge på att göra detta och nu är det gjort. Detta är mitt sätt att göra av med en stor sten som jag har haft länge. Årskiftet 05-06 flyttade jag hit och flyttade där ifrån 2012.