Det har varit några intressanta veckor efter tävlingen i Boden. Två helger efter tävlingen var det läger nere i Stockholm två dagars läger ca 16 timmar hård träning i Kata och bunkai. Jag hade ådragit mig en sträckning i ett muskelfäste bak i knät men tog det inte på så stort allvar efter tävlingen utan fortsatte att träna hårt inför lägret och tränade ännu hårdare på lägret vilket orsakade en överansträngning av mitt muskelfäste som gick från halva vaden till halva låret så man blev liggandes i 3 veckor på soffan och missade en kata tävling i Stockholm helgen efter lägret.
För någon vecka sedan var jag på årsmöte med Amatör teaterns riksförbund västernorrlands styrelsen, jag hade blivit tillfrågat att vara suppliant för styrelsen, halvvägs in i mötet så blev man invald som ordinarie ledarmot. Vilket innebär ganska mycket styrelse jobb som jag faktiskt ser fram emot väldigt mycket. Teatern har varit mitt liv länge och nu är jag inne i styrelsen för amatörteatern i västernorrland. Livet kan inte bli bättre än så, eller ja jo, få betalt för att göra det man älskar hade varit ganska bra men men, så länge man gör det man älskar vad betyder då pengar? :)
Tankarna har under dessa tre veckor som man varit skadad farit runt som en enda stor tornado. Jag är så nära på att ge upp allt som har med känslor och kärlek att göra för jag känner mig faktiskt tillfreds med att vara ensam och leva mitt liv med mina saker och projekt. Men samtidigt så finns det ingen annan som berör mig så otroligt mycket som du. Man kan drunka i dina ögon, hela din uppenbarelse får hela mig att må bra, ditt skratt och din röst för mig att le, Nästan all smärta är som bortblåst när du är i närheten, Du får mig att vilja öppna upp mitt hjärta och faktiskt släppa in någon för första gången på länge. Finns ingen som jag trivs så bra med som med dig.
Fast det är inte lätt att tycka om dig, det är inte lätt att släppa in någon, ingenting i det här är lätt, och i slutänden är det inte det som är meningen med det? Att det ska vara lätt alltså? Som marshall säger i H
ow i meet your mother "Being with someone should be the easiest thing in the world, if its not easy its not right" Jag vill ge upp men något säger mig att inte göra det, Jag har ingen tanke på att flytta ihop med någon än, vara tillsammans betyder inte att man måste bo ihop. Det finns alltid tid, vi kan alltid skapa tid.
Åter till det roliga i mitt liv. I maj ska jag åka ner och representera ATR västernorrlands styrelsen i ATR kongressen och gå på amatörteaterfestivalen i Södertälje, Jag är en av fem huvudpersoner i ett projekt vi ska prova här i bygden, Det är snart dags för den årliga revyfesten som jag har planerat tillsammans med min festfixarkompis och revykollega. Jag är med och planerar massa teaterforums och kurser och kurshelger, til hösten börjar möterna för revyn igen och jag kan faktiskt träna igen efter skadan och om några veckor ska vi ha ett barn läger jag och en karatetjej.
Det är mycket på gång just nu och jag älskar det, ibland leker livet och allting bara faller på plats.
En ny låttext har blivit skapad och en hel del material både för revyn och för det projektet som vi ska prova är gjorda.
Månadens låt: H.O.L.Y - Florida Georgia Line
"When the sun had left and the winter came
And the sky fall could only bring the rain I sat in darkness,
all broken hearted I couldn't find a day I didn't feel alone
I never meant to cry, started losing hope
But somehow baby, you broke through and saved me
You're an angel, tell me you're never leaving'
Cause you're the first thing I know I can believe in"
Nu ska jag ta och återgå till allt arbete.
Over and out
~ Lily
