Sanningen.
Jag vet att det finns fler där ute som har samma problem som jag. Som lever med depression och ångest, som har fibromyalgi, som gett upp på kärlek och som vuxit upp i dåliga familjeförhållanden. Jag känner att jag måste skriva av mig om min depression och mina tankar och problem. Och hur jag klarar mig igenom dagarna som går. Helt ärligt i bland undrar jag hur jag har klarat mig i snart 28 år innan jag tog tag i saker och ting på riktigt. Just idag tänker jag dock väldigt mycket på kärleken och känslor, vilket har fått mig att tänka på allt annat också och jag kan inte hålla allt inom mig längre. Jag måste få ut det ur mig och jag hoppas att min historia kan hjälpa andra att orka leva vidare. ☺
Jag är person som alltid har haft 1000 bollar i luften samtidigt för det har varit så lätt att göra saker istället för att känna och tänka. Grävt ner mina känslor och mina tankar i det jag gör istället. Senaste 6 månaderna har jag börjat släppa vissa saker för att verkligen känna och tänka och mycket tack vare min psykolog jag har. Jag håller på att för en gångs skull gräva i mitt liv för att få en bättre framtid. Jag har överlevt länge på de metoder jag har själv skapat men de räcker inte i längden att leva så här. Det sätt jag har valt att vara på för att överleva så som jag har gjort fram tills nu skadar de relationer jag vill skapa för framtiden. Jag har under mina år valt att leva under en fasad att allting är bra fast det inte har varit det alla gånger. Jag har under min uppväxt klarat mig igenom misshandel och missbruk i familjen, övergiven i lägenheter och hus med 100 kr till mat för en vecka.
Jag ha länge levt med min depression och med min Fibromyalgi, redan som 16 åring började jag känna av min värk och med åren så har symtomen blivit fler och värre. värre depression, ständig trötthet, ledproblem, dimsyn och synbortfall, orolig mage, listan kan göras lång.
Och med den historia jag nu kommer att berätta en del av så är det inte så konstigt att jag lever med depression, ångest, oro, tillitsproblem, svårt att släppa in folk och har fibromyalgi.
Det är en ständig kamp med mig själv. Jag vill berätta hela min historia men jag är inte helt redo att öppna den dörren helt ännu. Har inte ens vågat öppna den dörren för psykologen helt än heller, och att öppna den dörren för någon speciell är nästa steg tydligen enligt psykologen. jag gör försök att berätta min historia för att jag behöver det och för att kanske hjälpa andra i samma situationer. Men jag är inte helt redo än att göra det men det kommer nog så småningom.
efter flera timmar skrivande om min barndom i ett utkast så säger jag god natt.
Over and out
~ Lily ♥
Jag är person som alltid har haft 1000 bollar i luften samtidigt för det har varit så lätt att göra saker istället för att känna och tänka. Grävt ner mina känslor och mina tankar i det jag gör istället. Senaste 6 månaderna har jag börjat släppa vissa saker för att verkligen känna och tänka och mycket tack vare min psykolog jag har. Jag håller på att för en gångs skull gräva i mitt liv för att få en bättre framtid. Jag har överlevt länge på de metoder jag har själv skapat men de räcker inte i längden att leva så här. Det sätt jag har valt att vara på för att överleva så som jag har gjort fram tills nu skadar de relationer jag vill skapa för framtiden. Jag har under mina år valt att leva under en fasad att allting är bra fast det inte har varit det alla gånger. Jag har under min uppväxt klarat mig igenom misshandel och missbruk i familjen, övergiven i lägenheter och hus med 100 kr till mat för en vecka.
Jag ha länge levt med min depression och med min Fibromyalgi, redan som 16 åring började jag känna av min värk och med åren så har symtomen blivit fler och värre. värre depression, ständig trötthet, ledproblem, dimsyn och synbortfall, orolig mage, listan kan göras lång.
Och med den historia jag nu kommer att berätta en del av så är det inte så konstigt att jag lever med depression, ångest, oro, tillitsproblem, svårt att släppa in folk och har fibromyalgi.
Det är en ständig kamp med mig själv. Jag vill berätta hela min historia men jag är inte helt redo att öppna den dörren helt ännu. Har inte ens vågat öppna den dörren för psykologen helt än heller, och att öppna den dörren för någon speciell är nästa steg tydligen enligt psykologen. jag gör försök att berätta min historia för att jag behöver det och för att kanske hjälpa andra i samma situationer. Men jag är inte helt redo än att göra det men det kommer nog så småningom.
efter flera timmar skrivande om min barndom i ett utkast så säger jag god natt.
Over and out
~ Lily ♥
0 kommentarer:
Skicka en kommentar