Fibromyalgi och träning

Jag vet att jag borde ju inte ta i så mycket som jag gör när jag tränar dom dagar jag har problem med värk i kroppen eller när jag känner att kroppen inte riktigt är som den ska, men jag kan ju inte låta bli heller. Går man i väg på träning så vill man ju ge allt, det går inte riktigt att hålla tillbaka när man är där. Är man skadad eller man har lite små ont i kroppen p.g.a. sjukdom så bör man hålla sig borta från träningslokalen, iallafall jag för jag är sån att är jag där då är det allt som gäller.
Jag har haft problem med ryggen förra veckan och det kändes bra i ryggen så i går var jag och tränade som vanligt men ryggen gav upp en sväng för att den inte var helt okey.
Idag får jag sota för det, men det är det värt om jag nu ska gå upp till svart i sommar.
Fibromyalgin får inte stoppa mitt dröm, jag borde lära mig att ta det lugnt när jag är på träning dom dagar jag har lite svårare med kroppen men det är svårt, huvudet vill mer än vad kroppen klarar av. Men jag är så glad för att jag KAN träna, många kan ju inte det med firbromyalgin, men de kan jag och det är jag så glad för.
När jag tränar så har jag färre dåliga dagar jämfört med tidigare, om jag inte tränar för hårt dom dagar jag är lite sämre som jag gjorde i går d.v.s. Jag mår mycket bättre av att träna än att inte träna. Om jag inte skulle träna på några veckor så har jag sån hemsk värk att kläder är jobbigt att ha på sig, min hud blir jätte känslig för beröring och kroppen vill inte alls vara med. Så för mig är det värt att träna trots smärta för att kunna må bra ändå.
Jag är så oerhört tacksam för det!
The struggle is real på stelheten i stället, split och spagat och att få upp benet högt i vissa sparkar är ett problem för mig. Så hemskt stel i ljumskarna, men de ska stretchas bort innan sommaren.
Jag och en av mina damer på träningen vi har sagt det att till sommaren ska vi kunna gå ner i splitt eller är det spagat, en av dem iallafall. Och de ska vi fan i mig klara tycker jag. =) Optimisten själv.

Over and out

~ Lily